Jag och Micke flyger till Tyskland ikväll, först till Berlin och därifrån till Stuttgart. Hem kommer vi på söndag-måndag natten. I Tyskland ska vi gå på Anjas bröllop och träffa kompisar från utbyteselevsåret i Ecuador.
Jag kommer säkert hem en 3 idag. Klockan 4 borde vi börja fara. Jag har inte packat nåt. Jag måste instruera mamma om kläder och mat för hon ska orka med mina barn i 3½ dygn helt själv (alltså jag sku nog ha så svårt med det). Jag ska installera bilstolar i hennes bil. Jag ska efter paket till posten. Jag måste ringa Aktia igen och få bostadslånet betalt (det hade fattats 90 cent första gången och nu får de det inte betalt på nåt sätt och hade kontaktat min mor. Jag har idag kokat över det hela. Varför inte kontakta mig först???). Jag ska leka och hinna se mina barn. Och så var det packandet.
Det kommer aldrig att gå.
Och jag sku ju packa igår. Men min förstfödde fick mamma saknan. Och när han får mammasaknan så är han så lessen och vill bara kramas och gråta och säga hur mycket han saknar mamma. Och han vill med till Tyskland och han ville ha bilen Sander hade. Och han kunde på inget sätt sova i egen säng för han sakna mamma så. Jag har varit med om dethär några gånger ren och det bästa för alla då är bara att hålla honom nära och ta honom i vår säng. Så jag natta sen båda barnen i vår säng (där jag egentligen sku packa) och så somna jag förstås med dem och det blev ännumindre av packandet. Och sen sov jag hela natten som en sill i en sillburk mellan mina barn som båda ville ligga fast i mig från varsin sida. Micke sov i Sanders säng. Men det gör inte så mycket, ska ju ändå sova på hotell i 3 nätter. Men oj vad jag kommer att sakna mina barn, fast sen får jag vara med dem i 7 hela dagar. Lyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar