torsdag, december 12

Ansvarslös resgalning

Nu är jag där igen. Jag visste ju att jag sku komma hit men inte att jag sku vara så orationell och  korkad. Resfebern. Den galna resfebern. Denhär vintern kan vi inte resa nånstans hade jag ju bestämt, det är knappt om pengar i och med min praktik och dagis och bil och allt det. Det finns så mycket jag sku behöva men inte köper på grund av att jag känner att jag inte har råd, det är vinterrock, utebyxor, vintervantar, kläder (har kanske shoppat 5 plagg de senaste åren!) underkläder, sockor. Bättre och finare mat vill jag också köpa. Åt barnen köper jag nog allt jag tycker de behöver (alltså utevantar då, pyjamasar har de minimalt av och långkalsonger likaså). Och åt Micke tjafsar jag genast om han vill köpa nåt 60 euros playstation spel eller när han pratar om dvd spelare eller gps (båda är ju så otroligt onödiga). Hemmet har nu varit i rätt samma skick sen vi flytta in och lite tar det emot att köpa dyra julklappar.

Men nu fick vi lite mera skatteåterbäringspengar (varav mycket försvann genast) och så fick jag lite bonus från praktiken och så har vi ju ännu lite besparingar. Och det första jag tänker på är att resa. Det hjälpte inte heller att Arthur imorse konstatera att han vill till Thailand och simma. Det vill jag ju med! Och Micke har vinterledigt (som han spara från sommaren) vecka 9 och 10 och jag slutar praktiken vecka 7 och hittar säkert inte nåt jobb då genast och sku kunna fira att jag blir klar nångång (för att nu hitta på en ursäkt).

Till florida är det billigt att flyga, puerto rico har också överkomliga flygpris och sku vara nåt nytt. Charter till Kap Verde och Kanarieöarna är dyrt och havsvattnet är inte på det sättet varmt där. Kanarieöarna är dessutom så dyrt att vara på. Dubai sku kunna vara helt ok, men det är nu ändå 5000 för hela familjen. Indien är jag rädd för magsjukor. Och då blir det Thailand kvar om man kollar överkomliga flypriser (alltså sånt som ligger under 900 euro/pers). Jag sku älska nåt afrikanskt land där det är varmt, men flygen blir så dyra ditåt. Finnair flyger ju ändå raka vägen till Bangkok och det sku gå rätt smidigt när Sander har egen plats. Och jag sku älska det. Sku kosta lika mycket som Gran Canaria resa om jag fixar det själv. Och där sku vi kunna simma, bygga sandslott och äta gott. Jag behöver inte nåt mera. Inget mera.

Och Micke sa inte nej.

Men denhär gången sku det bli billigt och oavancerat. Direkt flyg till bangkok och sen taxi neråt i nån timme och sen Ko Samet (och jag sku få slag av alla vattenscootrar) i 10-11 dar och sen upp till Bangkok igen och några nätter där före hemfärd. Allt är planerat och klart ren alltså. Och jag kan inte släppa tanken. Och mamma har också alltid sagt att när det går som sämst så behöver man det som mest. Tänk nu:











Men sen igen så ska man ju nog ha bra med besparingar då man har små barn.....

3 kommentarer:

Dagny Björklöf sa...

Res!! D e nu ni har tid och möjlighet, sen kommer skola och jobb.. Pengar e bara pengar.

Pia sa...

Oj hjälp.. Du smittade mig också..

Michaela sa...

Jag ringde också till mitt andra förstånd, min mor. Och först var det ju bara nej, nej, nej från henne. Men i slutet av samtalet var det ju ren helt klart att det var en utmärkt ide.

Måste hålla mig i några dagar till och tänka på destinationen, såg att där varit oljekatastrof på sommaren så får kanske tänka lite om. Men flygbiljetter till Bangkok sku jag ju ändå kunna reservera....