På fredagen var jag en urusel mamma. Jag gjrode allt jag visste att var fel och jag hade ingen kontroll över mig själv och det var bara en hemsk, hemsk dag. Det visa sig sen att jag fick flunssa och var helt totalt matt och kraftlös så det inverka säkert. Det att morgonen börja med att mellanbarnet hällde ut ett helt glas saft för att han ville ha det på nåt annat sätt så gjorde inte morgonen bättre. Sen när han ännu sku knipa Evilda för att han var arg på mig så flippa jag helt. Slog tillbaka på fingrarna, stängde in i sovrummet och sa bara att han ska gå bort. Sen var han så överdriven på dagen när han sku vila så fast jag gick med honom i vagnen (och Evilda i sjalen medan alla mina krafter var helt slut) så somna han inte. Till slut kunde jag bara ligga för var helt kraftlös men när jag märkte att man kan ta finrexin när man ammar så blev jag lite bättre.
Men jag har haft det jobbigt med mellanbarnet en tid. Tror det är både ålder på 3½ (Arthur smällde också då i dörrar och var som en tonåring) och nytt syskon. Med Arthur kom det också efter några månader. Vi strider om vem som bestämmer och hur man kan bete sig och Sander ska sitta på pallen men det blir inte till nåt och det är nu mest kaotiskt och hot hit och dit och skit bara, helt enkelt. Mamma kom och tog honom på fredagen ren och han for övernatten dit för att bara vara på tumis. Sen hade vi Arthurs kalas igår och han var där då med henne. Och jag hade tid att fundera och reflektera, vilket jag behövde.
Barnen måste komma först, skolan ska bara vara en hobby och jag måste inte göra bra ifrån mig (men det är så jobbigt med grupparbetena för vill ju inte lämna de andra i sticket). Sander måste få mera uppmärksamhet och mera kärlek, inte mera bestraffningar och ilska. Det är ju jobbigt för honom när ingen hinner med honom på samma sätt som förr och då börjar han ju sen gå på övervarv. Så kärlek och pussar och kramar är nu min melodi. Inget time-out pallar (som jag förr inte heller trott på) och inga arga skrik och fy och nästintill flippning från min sida. Det att man avsiktligt heller ut saft är ju inte nån katastrof, det att barnet gör det är ju en katastrof, liksom det att barnet har det så dåligt att vara att det gör att det känns bättre. Så nu ska jag ta i famnen, mata i famnen om det behövs, gå lugnt bort med honom om det behövs, tala mera med honom och bara vara med honom i bland. Göra saker med honom (nu är det mest Arthur som pysslar och han hänger bara omkring).
Sen har jag också läst. Dethär stötte jag på idag och det var bra. Denhär läste jag igår och fick mycket ut av det. Så nu ska det bli lugn och kärlek hos oss. Barnen måste få må bra.
söndag, september 28
torsdag, september 25
5 och 29 år
Igår blev Arthur 5 år! Jag var ren på bussen påväg till Hanken när han vakna men jag spara lite paket som han fick när jag kom hem (för jag ville ju också vara med!). På dagis hade de sjungit åt honom och han fick kort och sen bjöd han på kex åt alla. Sen här hemma så åt vi bulla och kex och så kom hans murre och hämta ännu mera paket och sen for vi iväg och skrinna. Och som den ungen njuter av att skrinna, helt härligt att se. Där markerar han hela tiden och vill vara hippan och hoppar och försöker stå på ett ben och göra prinsglidningar och prinsessglidningar och är bara så med och nöjd. Denhär konståknings skinnskolan är så mycket bättre än fjolårets ishockeys skinnskolan. Sen kom vi hem och sen fick han ännu paket av mig. Så en mycket trevlig dag hade han nog.
Och Evilda var första gången med barnvakt igår, 1½ h då jag och Micke var med Arthur och Sander och skrinna. Hon hade varit med hela dagen i stan så när hon nu kunde få bli hemma så kändes det bäst så för henne och sen var det också bra att veta att hon tar flaska och att hon är nöjd med annan för om 3 veckor ska hon vara med mamma i typ 6 timmar.
Och idag blev jag 29. Efter morsdagsfloppen (det går att läsa om i bloggen men jag är snäll och länka inte) så hade jag bestämt att förvänta mig noll av familjen. Jag köpte kräftor på tisdag och tänkte att vi äter såna idag så är det lite speciellt med min födelsedag. Jag hann i duschen på morgonen före Micke for på jobb halv 8 och när jag kom ut så sjöng Arthur och Micke åt mig och jag fick ett paket. Hade ingen aning om vad det var för hade inte förväntat mig nåt. Först tänkte jag inte öppna det förrän Sander vakna men nyfikenheten tog över.
Och min första kommentar var bara "Nä. Nä. Nä". Och sen "Int har vi råd" och sen "Hur har du betala den". Jag blev faktiskt riktigt, riktigt överraskad och det händer väldigt sällan. Speciellt Micke brukar aldrig överraska och om han gör det så har jag nog misstänkt nåt eller han har frågat nåt konstigt eller sagt nåt. eller betalat med vårt gemensamma kort så att jag ser det från nätbanken. Jag fick alltså en ny telefon och en massa tillbehör till den. Och jag förstår det nog. I 1 år har jag typ dagligen klagat över telefonen eftersom det förra sommaren var jag som behövde ny telefon men Micke gick och köpa en åt sig så att jag fick hans gamla skruttiga. Men jag har varit jättebestämd med att det inte köps någo nya telefoner åt mig eftersom hans ännu funkar (men är helt utan minne). Men efter en liten stund blev jag nog superglad över min telefon. Börja tänka på allt annat jag kan ha i telefonen förutom bara facebook (som alltid är fullt) och mailen.
Och Micke hade tydligen sagt åt mamma att han hade nåt som sku få mig att flippa... Roligt att han ändå våga ge det.
 |
| Det gick lite över med paket i år, dehär var av oss och mamma. Av oss fick han både turtelslegona och lego friendsen. Han blev superglad över båda och har bara suttit och byggt och väntar på att bygga mera. Han är också bra på att följa bygginstruktionerna så det är ju ganska vettiga gåvor. Och han älskar lego. Lite böcker hade vi hemma och sen lite klistärmärksböcker. |
 |
| Dagistanter kan definitivt pyssla! |
Och Evilda var första gången med barnvakt igår, 1½ h då jag och Micke var med Arthur och Sander och skrinna. Hon hade varit med hela dagen i stan så när hon nu kunde få bli hemma så kändes det bäst så för henne och sen var det också bra att veta att hon tar flaska och att hon är nöjd med annan för om 3 veckor ska hon vara med mamma i typ 6 timmar.
Och idag blev jag 29. Efter morsdagsfloppen (det går att läsa om i bloggen men jag är snäll och länka inte) så hade jag bestämt att förvänta mig noll av familjen. Jag köpte kräftor på tisdag och tänkte att vi äter såna idag så är det lite speciellt med min födelsedag. Jag hann i duschen på morgonen före Micke for på jobb halv 8 och när jag kom ut så sjöng Arthur och Micke åt mig och jag fick ett paket. Hade ingen aning om vad det var för hade inte förväntat mig nåt. Först tänkte jag inte öppna det förrän Sander vakna men nyfikenheten tog över.
Och min första kommentar var bara "Nä. Nä. Nä". Och sen "Int har vi råd" och sen "Hur har du betala den". Jag blev faktiskt riktigt, riktigt överraskad och det händer väldigt sällan. Speciellt Micke brukar aldrig överraska och om han gör det så har jag nog misstänkt nåt eller han har frågat nåt konstigt eller sagt nåt. eller betalat med vårt gemensamma kort så att jag ser det från nätbanken. Jag fick alltså en ny telefon och en massa tillbehör till den. Och jag förstår det nog. I 1 år har jag typ dagligen klagat över telefonen eftersom det förra sommaren var jag som behövde ny telefon men Micke gick och köpa en åt sig så att jag fick hans gamla skruttiga. Men jag har varit jättebestämd med att det inte köps någo nya telefoner åt mig eftersom hans ännu funkar (men är helt utan minne). Men efter en liten stund blev jag nog superglad över min telefon. Börja tänka på allt annat jag kan ha i telefonen förutom bara facebook (som alltid är fullt) och mailen.
 | |||
| Gillar det blåa skyddet! |
måndag, september 22
Måndagsbilder
 |
| Idag var det måndag. En ytterst ostrukturerad och orolig en och absolut inte som planerat. |
 |
| Arthurs ögoninflamation blev bara värre så det bler läkare på morgon. Jag for med alla 3 eftersom Micke också är sjuk. Det var 1 timmes kö på mehiläinen men vi klara det bra. Han hade inte öroninflamation men på eftermiddagen grät han igen en halv timme tills värkmedicinen börja verka...På eftermiddagen printa jag ut batman och ett lejon som barnen fick färglägga. |
 |
| Sander är minst sjuk och han är hypermannen... |
 |
| Vi ska ha visning imorgon... Första privata på typ 4 månader så liksom nu har vi en liten chans, och ett ostädat hushåll ska inte få stoppa det (jag tror på att första intycket nog har betydelse) |
 |
| Sandern... |
 |
| Dethär borde jag ha hållit på med idag. Men jag löste det genom att sätta film på åt barnen när Evilda sov och så fick jag sådär 1 timme skrivtid. Micke sov typ hela dagen. |
 |
| Jag koka rödvinsbärssaft och stekte bananplättar till mellanmål. |
 |
| Städit, städit... |
 |
| Sjuk man. Jag kan inte bli sjuk för jag sku aldrig få vara sjuk. |
 |
| Jag och min lilla fina Evis. |
 |
| Puss. |
 |
| Hon är nog så bästa babyn. Så söt och fin och härlig och gosig och gullig och bäst. |
söndag, september 21
Höstsjukan
Dagens fb status:
Dethär har jag inte väntat på, men ju nog vetat att det sku komma. Oj vilken natt: 2 x ögoninflamation, 2 x magont, 1 feber, 2 x kisiblöjor som läckt, 1 akut öroninflamation, 1 megahungrig 2½ månader baby, 3 barn plus jag i en säng, 3 barn som vill ligga tätt intill mamma (ytterst omöjligt alltså så platsbytena har varit många). Och Mikael jaa, han har jobbat natt. Och det har jag med egentligen. Trött. Men nu hoppas jag bara att Evilda inte blir sjuk. Och har nån bra tips på att bli av med ögoninflamationer?
Och nu så kan vi ännu tillägga en sjuk man/pappa. Yippiii.
Men dagen har gått rätt bra. Mamma har varit med oss hela dagen och vi har bara varit hemma och städat. Mamma tvätta våra fönster och öppna alla delar (har inte gjorts på 3 år....) och nu skiner de och man ser så bra ut. De va typ helt gråa och skillnaden är helt otrolig. Jag har tvättat kläder och spis och mikro och speglar och ytor och skåp och wc och försökt få nån ordning i dethär otroligt skitiga huset. Fick också gården lite fixad och det ser så massor bättre ut.
För nästa vecka ska vi ha både visning (här händer otroligt lite på sälja lägenhet fronten) och två kalas här. Vi har vår födesledagsvecka när Arthur blir 5 och jag 29. Jag har också skola en dag, har 2 artiklar att läsa, har en uppgift jag borde få klar och sen är det ju den vanliga vardagen också. Så ja. Sjukorna sku få försvinna fast det ser nog inte ut som så. Arthurs öga bara varar, men jag putsar med kamomillte. Blir väl att fara till läkare imorgon sen ändå... Båda har klagat på öronont men kör nu med värkmedicin idag för att se om det lättar själv. Och sen ska vi ha vicks å lökå allt i rummen så att alla sover gott.
Dethär har jag inte väntat på, men ju nog vetat att det sku komma. Oj vilken natt: 2 x ögoninflamation, 2 x magont, 1 feber, 2 x kisiblöjor som läckt, 1 akut öroninflamation, 1 megahungrig 2½ månader baby, 3 barn plus jag i en säng, 3 barn som vill ligga tätt intill mamma (ytterst omöjligt alltså så platsbytena har varit många). Och Mikael jaa, han har jobbat natt. Och det har jag med egentligen. Trött. Men nu hoppas jag bara att Evilda inte blir sjuk. Och har nån bra tips på att bli av med ögoninflamationer?
Och nu så kan vi ännu tillägga en sjuk man/pappa. Yippiii.
Men dagen har gått rätt bra. Mamma har varit med oss hela dagen och vi har bara varit hemma och städat. Mamma tvätta våra fönster och öppna alla delar (har inte gjorts på 3 år....) och nu skiner de och man ser så bra ut. De va typ helt gråa och skillnaden är helt otrolig. Jag har tvättat kläder och spis och mikro och speglar och ytor och skåp och wc och försökt få nån ordning i dethär otroligt skitiga huset. Fick också gården lite fixad och det ser så massor bättre ut.
För nästa vecka ska vi ha både visning (här händer otroligt lite på sälja lägenhet fronten) och två kalas här. Vi har vår födesledagsvecka när Arthur blir 5 och jag 29. Jag har också skola en dag, har 2 artiklar att läsa, har en uppgift jag borde få klar och sen är det ju den vanliga vardagen också. Så ja. Sjukorna sku få försvinna fast det ser nog inte ut som så. Arthurs öga bara varar, men jag putsar med kamomillte. Blir väl att fara till läkare imorgon sen ändå... Båda har klagat på öronont men kör nu med värkmedicin idag för att se om det lättar själv. Och sen ska vi ha vicks å lökå allt i rummen så att alla sover gott.
tisdag, september 16
Rosetten
Jag hade roligt på Evildis bekostnad idag. Hitta ett rosa rosettband som hon fick när hon föddes och satt det på henne och fota massor. Jag tycker hon ser så totalt fjantig ut, det är så alltför mycket för mig, går helt över. Om 10 år kommer jag säkert att tycka att oj vad söt hon var med ett konstigt band runt huvudet... Nu är det mest roligt.
 |
| Dethär är väl att ren i baby ålder göra sina barn flickiga och prinsessiga och söt, söt, söt. |
 |
| Sander ville ha i famnen, så jag fortsatte fotande. |
 |
| Tog slutligen 26 foton under den lilla stunder de satt i soffan. Och Evilda ja. Elefantungen. |
måndag, september 15
Min elefantbaby
Amningen har börjat kännas blä. Evilda älskar igen bröstet och hon älskar det över allt annat. Hon gillar att äta och vill äta typ konstant, så oftast med 1 timmes mellanrum nu igen. Hon äter när hon vaknar, hon äter när hon somnar och hon äter när hon sover och så sover hon en ministund och äter igen. Och nu är hon ju ren 2 månader å hon borde ju klara sig längre. Men jag vet att det är min mjölk och min kropp och den ger nu bara sån mat som mättar i typ 1 timme. Och förra veckan fick hon lite mera ersättning, totalt kanske 150 ml under några dagar, och sov längre på dagen å jag tänkte att hon kanske inte får tillräckligt med mjölk (eller mera kanske hoppades så att jag "får" ge mera ersättning).
Men mat får hon nog visade det sig på rådgivningen idag. På 20 dagar har hon gått upp 800 gram och väger nu 5,3 kg (födeselvikt var 3,4 då för 2 månader sen och när vi kom hem från sjukhuset var det 3,2 så hon har gått upp 2 kg på 2 månader). Superlång är hon med och är nu 59,5 cm, 5 cm tillväxt på 1 månad och nästan 10 på 2. Så ja. Mat får hon så att det räcker så det är nu bara att amma, amma, amma fast det känns som att det inte finns nåt i brösten och fast hon hänger i dem hela tiden.
Men mat får hon nog visade det sig på rådgivningen idag. På 20 dagar har hon gått upp 800 gram och väger nu 5,3 kg (födeselvikt var 3,4 då för 2 månader sen och när vi kom hem från sjukhuset var det 3,2 så hon har gått upp 2 kg på 2 månader). Superlång är hon med och är nu 59,5 cm, 5 cm tillväxt på 1 månad och nästan 10 på 2. Så ja. Mat får hon så att det räcker så det är nu bara att amma, amma, amma fast det känns som att det inte finns nåt i brösten och fast hon hänger i dem hela tiden.
söndag, september 14
Full nytta av systemet
Jag är uppfostrad till att inte utnyttja årt socialsystemet men nu gör jag det ändå och det orkar jag inte analysera nåt mer. Jag ser detta inlägg mera som i att jag vill alltid göra de bästa och mest optimala beslut och inte mjölka systemet på pengar.
Vi talar alltså Fpa och pengar.
På våren var jag arbetslös nån månad och som arbetslös är mammapengen typ 870 euro/månad medan den som studerande bara är 600 euro/månad, därför löna det sig för mig att vara arbetslös (vilket jag ju också var för jag var klar). Jag hade inte tänkt söka studiestöd för tänkte att jag inte får ihop tillräckligt med studiepoäng, nå jag ändra mig och sökte. Tänkte att 240 euro alltid är plus. Nå, fick snabbt beslutet och det visa sig vara 300 euro/månad. Jee tänkte jag. 300 extra, det ska sparas! Tills jag nästa dag fick hem brevet att nu är jag studerande och då är mammapengen 600 euro/månad. Var först förstörd tills jag räkna ut att jag går 30 euro på plus med mammapeng och studiestöd, dessutom betalar man 10 % skatt på studiestöd och 20 % på mammapengen. Så det blir ju mera i hand. Sen så räknas mammapengen som inkomst för dagisavgiften medan studiestödet inte räknas. Så nu kanske jag också får ner dagisavgiften. Så slutet gott sen ändå. Nu måste jag då bara kamma i 45 sp i år.
Vi talar alltså Fpa och pengar.
På våren var jag arbetslös nån månad och som arbetslös är mammapengen typ 870 euro/månad medan den som studerande bara är 600 euro/månad, därför löna det sig för mig att vara arbetslös (vilket jag ju också var för jag var klar). Jag hade inte tänkt söka studiestöd för tänkte att jag inte får ihop tillräckligt med studiepoäng, nå jag ändra mig och sökte. Tänkte att 240 euro alltid är plus. Nå, fick snabbt beslutet och det visa sig vara 300 euro/månad. Jee tänkte jag. 300 extra, det ska sparas! Tills jag nästa dag fick hem brevet att nu är jag studerande och då är mammapengen 600 euro/månad. Var först förstörd tills jag räkna ut att jag går 30 euro på plus med mammapeng och studiestöd, dessutom betalar man 10 % skatt på studiestöd och 20 % på mammapengen. Så det blir ju mera i hand. Sen så räknas mammapengen som inkomst för dagisavgiften medan studiestödet inte räknas. Så nu kanske jag också får ner dagisavgiften. Så slutet gott sen ändå. Nu måste jag då bara kamma i 45 sp i år.
torsdag, september 11
Kalasfunderingar
Allt går just nu på löpande band och autopilot. Kommer jag på nåt så gör jag det och sen efteråt börjar jag fundera på detaljer och hur det ska gå att genomföra.
Så därför bjöd jag också först alla femmisar på Arthurs dagis till födelsedagskalas och så slog det mig just att vad ska vi göra och vart ska de rymmas och sitta?! Arthur har ju väntat på sin födelsedag sen maj och när han nu fyller 5 ska han få ha sitt första kompiskalas. För honom var det viktigast att ett barn, den bästa kompisen, från dagis blir bjuden och sen blev det svårare. Därför bestämde jag att vi bjuder alla, de är 3 pojkar och 7 flickor så helt ok grupp och de kommer också att nästa år börja förskolan tillsammans. Då lär jag också känna alla och ingen känner sig utanför för dagis och kalas är så rått och elakt spel. Så alla med bara tänkte jag. 2 timmar på en lördag ska det vara och Sander ska göra nåt spännande med sin murre (sen när han blir lite äldre får han nog också var på Arthurs klaas men nu retas han mest och halv förstör när han vill vara med så bättre att han är borta). Och jag hade ju tänkt mat och fri lek, men det slog mig just att det kanske behövs nåt mera. Alla kan ju inte leka samma lek och det är ju roligt med nåt tillsammans. Efter lite googling blev jag lugn. På dansukkers hemsidor fanns massa bra tips. Bingo, sätta svansen på nåt djur och sen en lek där man ska gissa vilket djur nån är. Utmärkt. Och inga gåvor ska jag ge med hem för det vill jag inte stöda. Och sen hot dog, popcorn, glassbar, mockarutor och kex och alla borde vara nöjda.
Och Arthurs top 3 önskemål: Telefon, klocka och försoringsglas. Telefon får han definitivt inte. Han vill lära sig klockan och det är ju roligt så det ska han få. Ett förstoringsglas tror jag också att nån fixar.
På den långa listan finns det också legon, och Robin skivor (vilket ju är onödigt när vi har spotify). Av oss ska han få lego, har köpt ett turtles paket och ett lego friends paket. Sen också nån bok med frågor och svar. 13 dagar kvar och så har jag en 5 åring. Och om 2 veckor så fyller jag själv 29. Och herregud är vad jag tänker när jag skrivit ut det. 29. Hur kan jag vara så gammal ren?
Så därför bjöd jag också först alla femmisar på Arthurs dagis till födelsedagskalas och så slog det mig just att vad ska vi göra och vart ska de rymmas och sitta?! Arthur har ju väntat på sin födelsedag sen maj och när han nu fyller 5 ska han få ha sitt första kompiskalas. För honom var det viktigast att ett barn, den bästa kompisen, från dagis blir bjuden och sen blev det svårare. Därför bestämde jag att vi bjuder alla, de är 3 pojkar och 7 flickor så helt ok grupp och de kommer också att nästa år börja förskolan tillsammans. Då lär jag också känna alla och ingen känner sig utanför för dagis och kalas är så rått och elakt spel. Så alla med bara tänkte jag. 2 timmar på en lördag ska det vara och Sander ska göra nåt spännande med sin murre (sen när han blir lite äldre får han nog också var på Arthurs klaas men nu retas han mest och halv förstör när han vill vara med så bättre att han är borta). Och jag hade ju tänkt mat och fri lek, men det slog mig just att det kanske behövs nåt mera. Alla kan ju inte leka samma lek och det är ju roligt med nåt tillsammans. Efter lite googling blev jag lugn. På dansukkers hemsidor fanns massa bra tips. Bingo, sätta svansen på nåt djur och sen en lek där man ska gissa vilket djur nån är. Utmärkt. Och inga gåvor ska jag ge med hem för det vill jag inte stöda. Och sen hot dog, popcorn, glassbar, mockarutor och kex och alla borde vara nöjda.
Och Arthurs top 3 önskemål: Telefon, klocka och försoringsglas. Telefon får han definitivt inte. Han vill lära sig klockan och det är ju roligt så det ska han få. Ett förstoringsglas tror jag också att nån fixar.
På den långa listan finns det också legon, och Robin skivor (vilket ju är onödigt när vi har spotify). Av oss ska han få lego, har köpt ett turtles paket och ett lego friends paket. Sen också nån bok med frågor och svar. 13 dagar kvar och så har jag en 5 åring. Och om 2 veckor så fyller jag själv 29. Och herregud är vad jag tänker när jag skrivit ut det. 29. Hur kan jag vara så gammal ren?
onsdag, september 10
Röda korset och nässelutslag
Alltså. Min dotter är helt otrolig. På måndagen blev det ändringar och studiebesöket till Röda Korsets logistikcentral i Tammerfors blev flyttat till idag. Jag hade ju tänkt lämna Evilda hemma för besöket men nu så var planerna ren klara för onsdagen och barnen hade hemmadag och jag kunde inte tänka mig att lämna Micke med alla tre barn för hela dagen när det dessutom var skrinning. Så Evilda fick komma med mig och istället för att åka buss till stan och sen till Tammerfors med skolans buss så körde jag direkt till Tammerfors, sku annors ha blivit typ 7-8 h buss för oss idag.
Och det börja dåligt på morgonen, hon blev typ genast trött här hemma och somna långt före jag sku fara så jag trodde att hon aldrig sover i bilen. Men det gjorde hon. Somna efter en liten stund i bilen och sov sen hela tiden tills jag stanna på ABC några kilometer före, då hade hon sovit i typ 1 h 45 min. Sen fick hon mat och jag köpte nåt och sen for vi till Röda Korset. Där fick hon lite till mat och sen fick hon gå i sjalen. Hon somna en stund in i lagerrundvandringen och sen sov hon. Hon blev hungrig och åt när vi lyssna på presentation men sen somna hon bara om alla gånger. 3 timmar senare så satt jag ner henne i bilstolen där hon öppna ögonen och titta på mig, jag gav tutten och så sov hon igen. Och så kunde jag köra i 1½ h före hon ville ha mat. Och sen var det bara 25 minuter kvar hem och då satt hon bara nöjt och titta på bilder.
Och jag fattar typ ingenting. Hon sov sådär 4½ h i sträck! Och de senaste dagarna hemma har det inte blivit till nåt med sömn. Mycket skrik och missnöje vid insomnande och korta sömnstunder. Helt klart 8 veckors kris för insomnande har varit massor svårare och så har hon ändrat på hur mycket hon orkar vara vaken med. Nu har hon också hittat sina händer och gnagar på dem hela tiden så helt klart har hon gått igenom nån utveckling. Men sen funderar jag också hur min mjölk räcker till. Och jag vet ju att den ska räcka om den en gång räckt. Men, jag håller på med massa saker och har massa bollar i luften och det kan ju påverka. Jag borde typ bara vila för att ha tillräckligt med mjölk. Hon äter ju ofta men ofta så kommer det bara jättelite och sen kommer det inte mera. Så imorse före vi for iväg fick hon ersättning och också på dagen lite, och efter det sov hon sådär bra, så jag funderar nog lite... Kanske mjölkmängden sen ändå är konstant och att det i nåt skede behövs extra. För hon äter ju typ 15 gånger i dagen och om det inte med det får igång mjölkproduktionen så vet jag inte vad jag ska göra mera. Jag vill inte ligga och vila i 1 år bara så att jag ska kunna amma. Och det har nog varit så skönt att ge mjölk från flaska, då tar det iaf inte slut på mitten. Jag bara hatar denhär amningsdilemman!
Och annat som hänt då. Jo, Sander har nässelutslag. Han fick på måndagen och igår var hela hans mage röd så vi for till läkaren för inte visste jag ju vad det var. Han fick zyrtec mot kliande och kortisonsalva och inatt sov han bättre och det klia inte så mycket. Inget annat fel har han ju då, bara utslag som flyttar på sig.
Och det börja dåligt på morgonen, hon blev typ genast trött här hemma och somna långt före jag sku fara så jag trodde att hon aldrig sover i bilen. Men det gjorde hon. Somna efter en liten stund i bilen och sov sen hela tiden tills jag stanna på ABC några kilometer före, då hade hon sovit i typ 1 h 45 min. Sen fick hon mat och jag köpte nåt och sen for vi till Röda Korset. Där fick hon lite till mat och sen fick hon gå i sjalen. Hon somna en stund in i lagerrundvandringen och sen sov hon. Hon blev hungrig och åt när vi lyssna på presentation men sen somna hon bara om alla gånger. 3 timmar senare så satt jag ner henne i bilstolen där hon öppna ögonen och titta på mig, jag gav tutten och så sov hon igen. Och så kunde jag köra i 1½ h före hon ville ha mat. Och sen var det bara 25 minuter kvar hem och då satt hon bara nöjt och titta på bilder.
Och jag fattar typ ingenting. Hon sov sådär 4½ h i sträck! Och de senaste dagarna hemma har det inte blivit till nåt med sömn. Mycket skrik och missnöje vid insomnande och korta sömnstunder. Helt klart 8 veckors kris för insomnande har varit massor svårare och så har hon ändrat på hur mycket hon orkar vara vaken med. Nu har hon också hittat sina händer och gnagar på dem hela tiden så helt klart har hon gått igenom nån utveckling. Men sen funderar jag också hur min mjölk räcker till. Och jag vet ju att den ska räcka om den en gång räckt. Men, jag håller på med massa saker och har massa bollar i luften och det kan ju påverka. Jag borde typ bara vila för att ha tillräckligt med mjölk. Hon äter ju ofta men ofta så kommer det bara jättelite och sen kommer det inte mera. Så imorse före vi for iväg fick hon ersättning och också på dagen lite, och efter det sov hon sådär bra, så jag funderar nog lite... Kanske mjölkmängden sen ändå är konstant och att det i nåt skede behövs extra. För hon äter ju typ 15 gånger i dagen och om det inte med det får igång mjölkproduktionen så vet jag inte vad jag ska göra mera. Jag vill inte ligga och vila i 1 år bara så att jag ska kunna amma. Och det har nog varit så skönt att ge mjölk från flaska, då tar det iaf inte slut på mitten. Jag bara hatar denhär amningsdilemman!
Och annat som hänt då. Jo, Sander har nässelutslag. Han fick på måndagen och igår var hela hans mage röd så vi for till läkaren för inte visste jag ju vad det var. Han fick zyrtec mot kliande och kortisonsalva och inatt sov han bättre och det klia inte så mycket. Inget annat fel har han ju då, bara utslag som flyttar på sig.
 |
| PÅ måndag kväll såg det ut såhär. |
 |
| 12 timmar senare på tisdag morgon såg det ut såhär. |
 |
| Och magen. Idag är det inget rött på magen mera. |
måndag, september 8
Mina framtidsplaner
Jag har ju egentligen allt vad jag vill av livet. En bra man och 3 otroligt fina barn. Tak på huvudet och pengar så att det räcker till det nödvändigaste (och barnens saker prioriteras högt bland det nödvändigaste). Så varför kan jag nu inte bara hållas hemma och njuta av det? För saker att göra finns det ju nog, hela tiden. Det är matlagning, städning, bärande på baby, ammande, aktiverande, lekande, utevarande, skrinning, jomppa, dagisförande och hämtande och en massa annat fixande. Varför ska jag då ännutill studera? Och varför har jag nu tänkt göra mig till magister på max 2½ år (det är alltså 120 sp och ska gå på 2 år vanligen) medan Micke jobbar heltid?
Jag ska försöka komma fram till varför, specillt så att jag senare förstås ifall jag ifrågasätter det. Jag hade ju inte direkt planerat att ta en magistersexamen i nåt skede. När jag lämna Hanken för 5 år sen så var det inte med tanke på att komma tillbaka. Tanken på att ta magistersexamen börja först förra hösten efter att jag blev gravid. Före det var jag nog säker på att jag var klar studerad, iaf för lång tid framåt. Och eftersom magistersexamen aldrig varit ett mål så kan jag nu i efterhand se hur mycket lättare jag sku ha kunna göra det. Jag sku ha kunna gå öppna hanken kurser så att jag fick tillräcklig kunskap i logistik och sen med det byta huvudämne på magistersnivå. Men eftersom det aldrig var målet utan målet var att lära sig nåt och kunna nåt, så är jag mer än nöjd att jag blev tradenom från Arcada. Jag fick mitt självförtroende tillbaka och jag lärde mig massor. Och med det sku jag bra ha kunna börja jobba, om jag då sku ha fått nåt jobb. Men jag fick inte utan vi fixa barn istället och det var ju nog bästa valet nånsin! Men eftersom jag inte är redo att föra mina barn till dagis före de är åtminstone 2 år så är det en lämplig möjlighet att ta magistersexamen, det som nu ändå då för 9 år sen var min plan. Dessutom så finns det mycket jobb, ett jobb jag kanske vill söka om 10 år, som kräver magistersexamen och nu har jag möjlighet att göra det. Dessutom vill jag nåt mer med mitt liv, jag vill göra nåt fiffigt och jag vill ha möjligheter att göra nåt som har nån mening för mig själv. Inte att jag kanske kommer att göra det, men jag vill ha möjligheten. Dessutom tycker jag om att studera. Jag var helt jätte med på fredagens Corporate Social Responsibility timme och jag har faktiskt ett intresse i sånt. Jag läser nu nåt jag förstår och är intresserad av, på riktigt. Men jag tror att det också har med livserfarenhet att göra, jag sku inte vara intresserad av vad jag är nu om det inte var för allt jag samlat på mig i livet tills nu.
Men varför just nu? Varför inte om 1 år då Evilda är 1 år? Nå. Humanitär logistik kursen ville jag faktiskt gå och den brukar inte gå varje år. Evilda är ju nu baby och sover ganska mycket och då har jag tid att göra nåt. Det är ju en prioritetsfråga och jag har gjort valet att prioritera bort precis allt annat, som tv tittande, tidningsläsande och allt extra. Dessutom så måste jag börja jobba i nåt skede, jag vill få in lite mera pengar till vår familj och jag märker att det går mera pengar ju äldre barnen blir. Kläderna slits mera, det är hobbyn och de tycker om att göra saker som kostar pengar. Dessutom vill jag ju resa massor och för en 5 personers familj så blir det ju rätt dyrt. Sen så kan jag ju inte göra det i helt samma takt som de andra, kanske främst för att min studietid helt beror på Mickes arbetsturer och hur han får det fixat så att jag kan vara i skolan. Och jag vill göra det nu när jag ändå sku vara hemma. Just nu ser det ut som om jag gör 17 sp på hösten, antingen 24 eller 32 sp på våren. Nästa höst sku det också bli 24 eller 32 sp och sen våren 2016 sku jag skriva gradun och sen sku jag eventuellt ha gradu kvar till hösten 2016 eller några kurser. Då sku Evilda antingen börja på dagis hösten 2016 som 2 åring eller våren 2017 som 2½ åring. Och sen sku jag börja jobba. Vara 31 år och klar med barn och studier och redo för arbetslivet. Då hoppas jag också att det finns bra med jobb.
Men det är ju nog rätt själviskt att göra det. För nu tar det ju bort av hela familjen. Micke har lite egentid eftersom han är med barnen när han inte jobbar. Jag har mindre tid med barnen när jag gör nåt annat och Arthur och Sander får vara mera på dagis. Evilda igen får inte så mycket uppmärksamhet och sen kommer hon att hamna klara sig utan mig ibland, stackarn =) Nästa onsdag ska vi till röda korsets lager i Tammerfors och då tror jag faktiskt att hon får bli med Micke. Försökte först få mamma men hon far till Kina just då, så hoppeligen duger pappa då. Och flaskan.
Jag ska försöka komma fram till varför, specillt så att jag senare förstås ifall jag ifrågasätter det. Jag hade ju inte direkt planerat att ta en magistersexamen i nåt skede. När jag lämna Hanken för 5 år sen så var det inte med tanke på att komma tillbaka. Tanken på att ta magistersexamen börja först förra hösten efter att jag blev gravid. Före det var jag nog säker på att jag var klar studerad, iaf för lång tid framåt. Och eftersom magistersexamen aldrig varit ett mål så kan jag nu i efterhand se hur mycket lättare jag sku ha kunna göra det. Jag sku ha kunna gå öppna hanken kurser så att jag fick tillräcklig kunskap i logistik och sen med det byta huvudämne på magistersnivå. Men eftersom det aldrig var målet utan målet var att lära sig nåt och kunna nåt, så är jag mer än nöjd att jag blev tradenom från Arcada. Jag fick mitt självförtroende tillbaka och jag lärde mig massor. Och med det sku jag bra ha kunna börja jobba, om jag då sku ha fått nåt jobb. Men jag fick inte utan vi fixa barn istället och det var ju nog bästa valet nånsin! Men eftersom jag inte är redo att föra mina barn till dagis före de är åtminstone 2 år så är det en lämplig möjlighet att ta magistersexamen, det som nu ändå då för 9 år sen var min plan. Dessutom så finns det mycket jobb, ett jobb jag kanske vill söka om 10 år, som kräver magistersexamen och nu har jag möjlighet att göra det. Dessutom vill jag nåt mer med mitt liv, jag vill göra nåt fiffigt och jag vill ha möjligheter att göra nåt som har nån mening för mig själv. Inte att jag kanske kommer att göra det, men jag vill ha möjligheten. Dessutom tycker jag om att studera. Jag var helt jätte med på fredagens Corporate Social Responsibility timme och jag har faktiskt ett intresse i sånt. Jag läser nu nåt jag förstår och är intresserad av, på riktigt. Men jag tror att det också har med livserfarenhet att göra, jag sku inte vara intresserad av vad jag är nu om det inte var för allt jag samlat på mig i livet tills nu.
Men varför just nu? Varför inte om 1 år då Evilda är 1 år? Nå. Humanitär logistik kursen ville jag faktiskt gå och den brukar inte gå varje år. Evilda är ju nu baby och sover ganska mycket och då har jag tid att göra nåt. Det är ju en prioritetsfråga och jag har gjort valet att prioritera bort precis allt annat, som tv tittande, tidningsläsande och allt extra. Dessutom så måste jag börja jobba i nåt skede, jag vill få in lite mera pengar till vår familj och jag märker att det går mera pengar ju äldre barnen blir. Kläderna slits mera, det är hobbyn och de tycker om att göra saker som kostar pengar. Dessutom vill jag ju resa massor och för en 5 personers familj så blir det ju rätt dyrt. Sen så kan jag ju inte göra det i helt samma takt som de andra, kanske främst för att min studietid helt beror på Mickes arbetsturer och hur han får det fixat så att jag kan vara i skolan. Och jag vill göra det nu när jag ändå sku vara hemma. Just nu ser det ut som om jag gör 17 sp på hösten, antingen 24 eller 32 sp på våren. Nästa höst sku det också bli 24 eller 32 sp och sen våren 2016 sku jag skriva gradun och sen sku jag eventuellt ha gradu kvar till hösten 2016 eller några kurser. Då sku Evilda antingen börja på dagis hösten 2016 som 2 åring eller våren 2017 som 2½ åring. Och sen sku jag börja jobba. Vara 31 år och klar med barn och studier och redo för arbetslivet. Då hoppas jag också att det finns bra med jobb.
Men det är ju nog rätt själviskt att göra det. För nu tar det ju bort av hela familjen. Micke har lite egentid eftersom han är med barnen när han inte jobbar. Jag har mindre tid med barnen när jag gör nåt annat och Arthur och Sander får vara mera på dagis. Evilda igen får inte så mycket uppmärksamhet och sen kommer hon att hamna klara sig utan mig ibland, stackarn =) Nästa onsdag ska vi till röda korsets lager i Tammerfors och då tror jag faktiskt att hon får bli med Micke. Försökte först få mamma men hon far till Kina just då, så hoppeligen duger pappa då. Och flaskan.
lördag, september 6
Evilda 8 veckor
Jag bloggar ju för mig själv och fast jag egentligen inte borde prioritera att skriva några inlägg nu och då så vet jag att det i efterhand ger så mycket. Jag går jätteofta tillbaka i bloggen och läser och jag tycker att det är så fint att jag dokumenterat mitt liv i 6½ år. Så fast jag nu borde utnyttja min datatid bättre så prioriterar jag ändå ett inlägg om Evilda 8 veckor.
Evilda 8 veckor ja. Äter på natten med först 3 timmars mellanrum och därefter med 2 timmars mellanrum (ofta 1 h 50 min). Har också dagtid märkt att när hon ätit från båda brösten så klarar hon sig 1 h 50 minuter tills hon vill ha mat igen. Ibland kan det nog eventuellt gå längre, men har nu inte hänt på några dagar. Eller så äter hon oftare, vilket är mycket mera vanligt, speciellt på kvällen. Men ja, så har ju alla mina barn varit, min mjölk är säkert inte så långsiktigt mättande och det måste drickas ofta. Hon somnar för natten 9-10 tiden och vaknar 7-8 tiden. I gången orkar hon vara vaken 1 timme och sen blir hon trött. Hon somnar i famnen (eller sjalen) och att somna till bröstet är inte mera så jättepopulärt om det inte involverar rörelse, vilket förstås har gjort det svårare att ha henne med i skolan... Tutten tar hon bra på kvällen och natten när hon ätit men på dagen är den nog rätt blä och tyst av den blir hon inte. Om hon ska ha tiss så är det det hon ska ha, så igår fick jag stanna i Veikkola när jag körde hem från stan för då vakna hon upp i hunger (Micke och barnen kom till stan på eftermiddan och vi var i park där och gick sen och köpa riktiga konstskridskor åt Arthur och så kom jag hem med barnen när Micke gick på bio). Hon trivs i sittern och i newbornseten bra. Hon följer med och älskar att titta en i ansiktet och prata. Hon lyfter hela tiden upp huvudet i newborn seten eller när hon är mot knäna och hon vill inte alls slappna av. 56 or börja vara för små och nu har hon också övergått till större tuttar.
Evilda 8 veckor ja. Äter på natten med först 3 timmars mellanrum och därefter med 2 timmars mellanrum (ofta 1 h 50 min). Har också dagtid märkt att när hon ätit från båda brösten så klarar hon sig 1 h 50 minuter tills hon vill ha mat igen. Ibland kan det nog eventuellt gå längre, men har nu inte hänt på några dagar. Eller så äter hon oftare, vilket är mycket mera vanligt, speciellt på kvällen. Men ja, så har ju alla mina barn varit, min mjölk är säkert inte så långsiktigt mättande och det måste drickas ofta. Hon somnar för natten 9-10 tiden och vaknar 7-8 tiden. I gången orkar hon vara vaken 1 timme och sen blir hon trött. Hon somnar i famnen (eller sjalen) och att somna till bröstet är inte mera så jättepopulärt om det inte involverar rörelse, vilket förstås har gjort det svårare att ha henne med i skolan... Tutten tar hon bra på kvällen och natten när hon ätit men på dagen är den nog rätt blä och tyst av den blir hon inte. Om hon ska ha tiss så är det det hon ska ha, så igår fick jag stanna i Veikkola när jag körde hem från stan för då vakna hon upp i hunger (Micke och barnen kom till stan på eftermiddan och vi var i park där och gick sen och köpa riktiga konstskridskor åt Arthur och så kom jag hem med barnen när Micke gick på bio). Hon trivs i sittern och i newbornseten bra. Hon följer med och älskar att titta en i ansiktet och prata. Hon lyfter hela tiden upp huvudet i newborn seten eller när hon är mot knäna och hon vill inte alls slappna av. 56 or börja vara för små och nu har hon också övergått till större tuttar.
torsdag, september 4
Hektisk vecka
På måndagen hade jag ingen aning vad som väntade mig för resten av veckan och bra var det väl. När allt bara kommer på så måste man på nåt sig ta igenom det.
På måndag efter att jag klippt håret och 1 timme före jag sku fara efter barnen på dagis fick jag reda på att det krävdes en pre-course assignment för den kurs som jag sökt in till hanken för, nämligen humanitär logistik, och alltså den kursen som gör att jag börja studera med Evilda 7 veckor. Den viktiga kursen. Och jag hade bara ingen tid. 1 timme just då sen hade jag alla barn hela kvällen när Micke var på jobb. Nästa dag sku jag till stan på moron när Micke förde barnen och så sku jag ha 1-2 timmar före jag sku hämta barnen (men förstås med Evilda) och igen vara hela kvällen med alla. Och uppgiften krävde massor tid. Sätta sig in i en kris och fundera på parters och utmaningar och allt dessutom på engelska efter att ha haft studiepaus på typ 2 år och ingen studiemode alls. Sen var det ju källor och hänvisningar och akademiska texter och jag fick sån panik. Men det löste sig, jag fick in nåt. Barnen fick se på tv, jag steg upp 6 och sen var Evilda exemplarisk. Jag fick in nåt och konstatera att jag har så mycket mera kapacitet än jag tror.
Men sen efter 2 stressiga dagar så for jag igår igen till stan, hoppa på bussen halv 7 med Evilda. Gårdagens föreläsning gick inte så bra mot slute så lämna den tidigare. Halv 2 var jag hemma och Micke for på jobb. Barnen hade skrinning och så var det föräldramöte och sen tappa jag min plånbok men hitta som tur den när jag for tillbaka och söka. Och idag sku vara lugn dag och jag sku hinna ikapp. Nå inte går det ju när alla är hemma. Det är ju bara matlagande och sånt. Och sen var det föräldramöte och nu är klockan massor och jag borde ännu sätta in mig i försvarberedskapen och deras dokument och fundera på frågor. Halv 7 ska jag igen imorgon ta bussen och sitta på föreläsningar i 4 timmar med Evilda (nåt jag inte planerat på måndan men som nog är vettigt) Och sen grupparbete och sen hem igen och så drar jag igen 3 kvällar själv efter att jag just drog 4 kvällar. Och kvällarna går ju nog bra, men jag hinner aldrig sitta ner och pusta ut. Men imorgon har jag lovat pizzakväll. Väntar så.
Nu ska jag säkert amma igen. Rapport över. (Eller nä, torka rumpa på barn som borde ha sovit för länge sen)
På måndag efter att jag klippt håret och 1 timme före jag sku fara efter barnen på dagis fick jag reda på att det krävdes en pre-course assignment för den kurs som jag sökt in till hanken för, nämligen humanitär logistik, och alltså den kursen som gör att jag börja studera med Evilda 7 veckor. Den viktiga kursen. Och jag hade bara ingen tid. 1 timme just då sen hade jag alla barn hela kvällen när Micke var på jobb. Nästa dag sku jag till stan på moron när Micke förde barnen och så sku jag ha 1-2 timmar före jag sku hämta barnen (men förstås med Evilda) och igen vara hela kvällen med alla. Och uppgiften krävde massor tid. Sätta sig in i en kris och fundera på parters och utmaningar och allt dessutom på engelska efter att ha haft studiepaus på typ 2 år och ingen studiemode alls. Sen var det ju källor och hänvisningar och akademiska texter och jag fick sån panik. Men det löste sig, jag fick in nåt. Barnen fick se på tv, jag steg upp 6 och sen var Evilda exemplarisk. Jag fick in nåt och konstatera att jag har så mycket mera kapacitet än jag tror.
Men sen efter 2 stressiga dagar så for jag igår igen till stan, hoppa på bussen halv 7 med Evilda. Gårdagens föreläsning gick inte så bra mot slute så lämna den tidigare. Halv 2 var jag hemma och Micke for på jobb. Barnen hade skrinning och så var det föräldramöte och sen tappa jag min plånbok men hitta som tur den när jag for tillbaka och söka. Och idag sku vara lugn dag och jag sku hinna ikapp. Nå inte går det ju när alla är hemma. Det är ju bara matlagande och sånt. Och sen var det föräldramöte och nu är klockan massor och jag borde ännu sätta in mig i försvarberedskapen och deras dokument och fundera på frågor. Halv 7 ska jag igen imorgon ta bussen och sitta på föreläsningar i 4 timmar med Evilda (nåt jag inte planerat på måndan men som nog är vettigt) Och sen grupparbete och sen hem igen och så drar jag igen 3 kvällar själv efter att jag just drog 4 kvällar. Och kvällarna går ju nog bra, men jag hinner aldrig sitta ner och pusta ut. Men imorgon har jag lovat pizzakväll. Väntar så.
Nu ska jag säkert amma igen. Rapport över. (Eller nä, torka rumpa på barn som borde ha sovit för länge sen)
måndag, september 1
Välmående och flicklego
Denhär veckan borde det inte regna så mycket, så jag börja med att göra en länk/promenad med Evilda medan Micke förde Arthur och Sander till dagis. Först gick jag, sen jogga jag i 14 minuter (!), sen gick jag i 7 minuter, jogga i 10 minuter och gick igen. Totalt 24 minuter joggning med vagn. Jee jag!!!
Och jag märker att jag är så mycket klokare denhär tredje gången. För att orka måste jag må bra. Och för att må bra så måste jag röra på mig ens lite, känna lite av i musklerna att de finns och ha energi. Jag kan heller inte äta en massa sött, speciellt inte bullar och kakor för det gör mig bara tung och slö. Frukt ger energi! Sen måste jag också få håret klippt. Jag har så tjockt hår och när det är långt blir det så tungt och när huvudet känns tungt och eländigt känner jag mig tung och eländig. Så idag ska jag och klippa det på dagen före Micke far på jobb så att han kan hänga med henne i frissan.
Och jag hatar flick-och pojksaker! Arthur ville igår titta på lego ninjago eller liknande (han får inte före han är 7 år) och jag förelsog att han sku titta på lego friends istället. Han älska lego friends på sommaren och titta många gånger på det. Men nu kom det igår att nej, det är flicksaker, han vill se på nåt för pojkar. Och jag fråga vad han menar med det och han sa först att han inte visste, men konstatera sedan att lego friends kanske är gjort för flickor. Och han hade förstås rätt för så är det ju i grund och botten men jag förklara väldigt tydligt att det inte finns nåt som är menat för flickor eller pojkar utan att alla barn gillar olika saker och flickor kan gilla lego ninjago lika mycket som pojkar kan gilla lego friends och att man kan leka och titta på det man gillar. Men jag blir bara så arg för jag vet att han har gillat det, han har önskat sig båten och andra saker men nu för att han från nån på dagis fått höra att det är flicklego så ser han inte ens mera åt det.
Och jag märker att jag är så mycket klokare denhär tredje gången. För att orka måste jag må bra. Och för att må bra så måste jag röra på mig ens lite, känna lite av i musklerna att de finns och ha energi. Jag kan heller inte äta en massa sött, speciellt inte bullar och kakor för det gör mig bara tung och slö. Frukt ger energi! Sen måste jag också få håret klippt. Jag har så tjockt hår och när det är långt blir det så tungt och när huvudet känns tungt och eländigt känner jag mig tung och eländig. Så idag ska jag och klippa det på dagen före Micke far på jobb så att han kan hänga med henne i frissan.
Och jag hatar flick-och pojksaker! Arthur ville igår titta på lego ninjago eller liknande (han får inte före han är 7 år) och jag förelsog att han sku titta på lego friends istället. Han älska lego friends på sommaren och titta många gånger på det. Men nu kom det igår att nej, det är flicksaker, han vill se på nåt för pojkar. Och jag fråga vad han menar med det och han sa först att han inte visste, men konstatera sedan att lego friends kanske är gjort för flickor. Och han hade förstås rätt för så är det ju i grund och botten men jag förklara väldigt tydligt att det inte finns nåt som är menat för flickor eller pojkar utan att alla barn gillar olika saker och flickor kan gilla lego ninjago lika mycket som pojkar kan gilla lego friends och att man kan leka och titta på det man gillar. Men jag blir bara så arg för jag vet att han har gillat det, han har önskat sig båten och andra saker men nu för att han från nån på dagis fått höra att det är flicklego så ser han inte ens mera åt det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)