Mina framtidsplaner

Jag har ju egentligen allt vad jag vill av livet. En bra man och 3 otroligt fina barn. Tak på huvudet och pengar så att det räcker till det nödvändigaste (och barnens saker prioriteras högt bland det nödvändigaste). Så varför kan jag nu inte bara hållas hemma och njuta av det? För saker att göra finns det ju nog, hela tiden. Det är matlagning, städning, bärande på baby, ammande, aktiverande, lekande, utevarande, skrinning, jomppa, dagisförande och hämtande och en massa annat fixande. Varför ska jag då ännutill studera? Och varför har jag nu tänkt göra mig till magister på max 2½ år (det är alltså 120 sp och ska gå på 2 år vanligen) medan Micke jobbar heltid?

Jag ska försöka komma fram till varför, specillt så att jag senare förstås ifall jag ifrågasätter det. Jag hade ju inte direkt planerat att ta en magistersexamen i nåt skede. När jag lämna Hanken för 5 år sen så var det inte med tanke på att komma tillbaka. Tanken på att ta magistersexamen börja först förra hösten efter att jag blev gravid. Före det var jag nog säker på att jag var klar studerad, iaf för lång tid framåt. Och eftersom magistersexamen aldrig varit ett mål så kan jag nu i efterhand se hur mycket lättare jag sku ha kunna göra det. Jag sku ha kunna gå öppna hanken kurser så att jag fick tillräcklig kunskap i logistik och sen med det byta huvudämne på magistersnivå. Men eftersom det aldrig var målet utan målet var att lära sig nåt och kunna nåt, så är jag mer än nöjd att jag blev tradenom från Arcada. Jag fick mitt självförtroende tillbaka och jag lärde mig massor. Och med det sku jag bra ha kunna börja jobba, om jag då sku ha fått nåt jobb. Men jag fick inte utan vi fixa barn istället och det var ju nog bästa valet nånsin! Men eftersom jag inte är redo att föra mina barn till dagis före de är åtminstone 2 år så är det en lämplig möjlighet att ta magistersexamen, det som nu ändå då för 9 år sen var min plan. Dessutom så finns det mycket jobb, ett jobb jag kanske vill söka om 10 år, som kräver magistersexamen och nu har jag möjlighet att göra det. Dessutom vill jag nåt mer med mitt liv, jag vill göra nåt fiffigt och jag vill ha möjligheter att göra nåt som har nån mening för mig själv. Inte att jag kanske kommer att göra det, men jag vill ha möjligheten. Dessutom tycker jag om att studera. Jag var helt jätte med på fredagens Corporate Social Responsibility timme och jag har faktiskt ett intresse i sånt. Jag läser nu nåt jag förstår och är intresserad av, på riktigt. Men jag tror att det också har med livserfarenhet att göra, jag sku inte vara intresserad av vad jag är nu om det inte var för allt jag samlat på mig i livet tills nu.

Men varför just nu? Varför inte om 1 år då Evilda är 1 år? Nå. Humanitär logistik kursen ville jag faktiskt gå och den brukar inte gå varje år. Evilda är ju nu baby och sover ganska mycket och då har jag tid att göra nåt. Det är ju en prioritetsfråga och jag har gjort valet att prioritera bort precis allt annat, som tv tittande, tidningsläsande och allt extra. Dessutom så måste jag börja jobba i nåt skede, jag vill få in lite mera pengar till vår familj och jag märker att det går mera pengar ju äldre barnen blir. Kläderna slits mera, det är hobbyn och de tycker om att göra saker som kostar pengar. Dessutom vill jag ju resa massor och för en 5 personers familj så blir det ju rätt dyrt. Sen så kan jag ju inte göra det i helt samma takt som de andra, kanske främst för att min studietid helt beror på Mickes arbetsturer och hur han får det fixat så att jag kan vara i skolan. Och jag vill göra det nu när jag ändå sku vara hemma. Just nu ser det ut som om jag gör 17 sp på hösten, antingen 24 eller 32 sp på våren. Nästa höst sku det också bli 24 eller 32 sp och sen våren 2016 sku jag skriva gradun och sen sku jag eventuellt ha gradu kvar till hösten 2016 eller några kurser. Då sku Evilda antingen börja på dagis hösten 2016 som 2 åring eller våren 2017 som 2½ åring. Och sen sku jag börja jobba. Vara 31 år och klar med barn och studier och redo för arbetslivet. Då hoppas jag också att det finns bra med jobb.

Men det är ju nog rätt själviskt att göra det. För nu tar det ju bort av hela familjen. Micke har lite egentid eftersom han är med barnen när han inte jobbar. Jag har mindre tid med barnen när jag gör nåt annat och Arthur och Sander får vara mera på dagis. Evilda igen får inte så mycket uppmärksamhet och sen kommer hon att hamna klara sig utan mig ibland, stackarn =) Nästa onsdag ska vi till röda korsets lager i Tammerfors och då tror jag faktiskt att hon får bli med Micke. Försökte först få mamma men hon far till Kina just då, så hoppeligen duger pappa då. Och flaskan.