5 och 29 år

Igår blev Arthur 5 år! Jag var ren på bussen påväg till Hanken när han vakna men jag spara lite paket som han fick när jag kom hem (för jag ville ju också vara med!). På dagis hade de sjungit åt honom och han fick kort och sen bjöd han på kex åt alla. Sen här hemma så åt vi bulla och kex och så kom hans murre och hämta ännu mera paket och sen for vi iväg och skrinna. Och som den ungen njuter av att skrinna, helt härligt att se. Där markerar han hela tiden och vill vara hippan och hoppar och försöker stå på ett ben och göra prinsglidningar och prinsessglidningar och är bara så med och nöjd. Denhär konståknings skinnskolan är så mycket bättre än fjolårets ishockeys skinnskolan. Sen kom vi hem och sen fick han ännu paket av mig. Så en mycket trevlig dag hade han nog.

Det gick lite över med paket i år, dehär var av oss och mamma. Av oss fick han både turtelslegona och lego friendsen. Han blev superglad över båda och har bara suttit och byggt och väntar på att bygga mera. Han är också bra på att följa bygginstruktionerna så det är ju ganska vettiga gåvor. Och han älskar lego. Lite böcker hade vi hemma och sen lite klistärmärksböcker.

Dagistanter kan definitivt pyssla!

Och Evilda var första gången med barnvakt igår, 1½ h då jag och Micke var med Arthur och Sander och skrinna. Hon hade varit med hela dagen i stan så när hon nu kunde få bli hemma så kändes det bäst så för henne och sen var det också bra att veta att hon tar flaska  och att hon är nöjd med annan för om 3 veckor ska hon vara med mamma i typ 6 timmar.

Och idag blev jag 29. Efter morsdagsfloppen (det går att läsa om i bloggen men jag är snäll och länka inte) så hade jag bestämt att förvänta mig noll av familjen. Jag köpte kräftor på tisdag och tänkte att vi äter såna idag så är det lite speciellt med min födelsedag. Jag hann i duschen på morgonen före Micke for på jobb halv 8 och när jag kom ut så sjöng Arthur och Micke åt mig och jag fick ett paket. Hade ingen aning om vad det var för hade inte förväntat mig nåt. Först tänkte jag inte öppna det förrän Sander vakna men nyfikenheten tog över.

Och min första kommentar var bara "Nä. Nä. Nä". Och sen "Int har vi råd" och sen "Hur har du betala den". Jag blev faktiskt riktigt, riktigt överraskad och det händer väldigt sällan. Speciellt Micke brukar aldrig överraska och om han gör det så har jag nog misstänkt nåt eller han har frågat nåt konstigt eller sagt nåt. eller betalat med vårt gemensamma kort så att jag ser det från nätbanken.  Jag fick alltså en ny telefon och en massa tillbehör till den. Och jag förstår det nog. I 1 år har jag typ dagligen klagat över telefonen eftersom det förra sommaren var jag som behövde ny telefon men Micke gick och köpa en åt sig så att jag fick hans gamla skruttiga. Men jag har varit jättebestämd med att det inte köps någo nya telefoner åt mig eftersom hans ännu funkar (men är helt utan minne). Men efter en liten stund blev jag nog superglad över min telefon. Börja tänka på allt annat jag kan ha i telefonen förutom bara facebook (som alltid är fullt) och mailen.

Gillar det blåa skyddet!

Och Micke hade tydligen sagt åt mamma att han hade nåt som sku få mig att flippa... Roligt att han ändå våga ge det.