På fredagen var jag en urusel mamma. Jag gjrode allt jag visste att var fel och jag hade ingen kontroll över mig själv och det var bara en hemsk, hemsk dag. Det visa sig sen att jag fick flunssa och var helt totalt matt och kraftlös så det inverka säkert. Det att morgonen börja med att mellanbarnet hällde ut ett helt glas saft för att han ville ha det på nåt annat sätt så gjorde inte morgonen bättre. Sen när han ännu sku knipa Evilda för att han var arg på mig så flippa jag helt. Slog tillbaka på fingrarna, stängde in i sovrummet och sa bara att han ska gå bort. Sen var han så överdriven på dagen när han sku vila så fast jag gick med honom i vagnen (och Evilda i sjalen medan alla mina krafter var helt slut) så somna han inte. Till slut kunde jag bara ligga för var helt kraftlös men när jag märkte att man kan ta finrexin när man ammar så blev jag lite bättre.
Men jag har haft det jobbigt med mellanbarnet en tid. Tror det är både ålder på 3½ (Arthur smällde också då i dörrar och var som en tonåring) och nytt syskon. Med Arthur kom det också efter några månader. Vi strider om vem som bestämmer och hur man kan bete sig och Sander ska sitta på pallen men det blir inte till nåt och det är nu mest kaotiskt och hot hit och dit och skit bara, helt enkelt. Mamma kom och tog honom på fredagen ren och han for övernatten dit för att bara vara på tumis. Sen hade vi Arthurs kalas igår och han var där då med henne. Och jag hade tid att fundera och reflektera, vilket jag behövde.
Barnen måste komma först, skolan ska bara vara en hobby och jag måste inte göra bra ifrån mig (men det är så jobbigt med grupparbetena för vill ju inte lämna de andra i sticket). Sander måste få mera uppmärksamhet och mera kärlek, inte mera bestraffningar och ilska. Det är ju jobbigt för honom när ingen hinner med honom på samma sätt som förr och då börjar han ju sen gå på övervarv. Så kärlek och pussar och kramar är nu min melodi. Inget time-out pallar (som jag förr inte heller trott på) och inga arga skrik och fy och nästintill flippning från min sida. Det att man avsiktligt heller ut saft är ju inte nån katastrof, det att barnet gör det är ju en katastrof, liksom det att barnet har det så dåligt att vara att det gör att det känns bättre. Så nu ska jag ta i famnen, mata i famnen om det behövs, gå lugnt bort med honom om det behövs, tala mera med honom och bara vara med honom i bland. Göra saker med honom (nu är det mest Arthur som pysslar och han hänger bara omkring).
Sen har jag också läst. Dethär stötte jag på idag och det var bra. Denhär läste jag igår och fick mycket ut av det. Så nu ska det bli lugn och kärlek hos oss. Barnen måste få må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar