Varje kväll så känner jag att jag faktiskt lever. Det gör ont allestans i kroppen och jag är helt slut men en dag har igen gått i rasande fart och har så svårt att föreställa mig vad som hände på morgonen och att det faktsikt var samma dag. Det går hårt nu. Och så gör det ännu i 2 veckor tills första perioden tar slut och jag borde ha 9 sp. Och 9 sp som jag faktiskt jobbat för. Varje ledig stund är till för skolan och nästa vecka har barnen också 4 dagsidagar, jag har bara så mycket att göra.
Och sen är det ju allt annat med. Evilda har kris och är mycket mera missnöjd än vanligt, skriker sig till sömns och jag skumpar och gungar och funderar vad som hänt henne. 12 veckors kris helt enkelt. Nu i 3 kvällar har bara famnen dugit. Och så var det ju skrinning med 3 barn idag och sen är Evilda flunssig och har ögoninflamation (imorgon måste jag väl till läkare och kolla om man kan göra nåt åt det) och Arthur som har ny ögoninflamation. Och dagissamtal imorgon, och gäster. På fredag och fixa grupparbeten och på lördag händer säkert också nåt. Och så har vi igen visning och nån måste städa igen och sen mera skola och möten och precis allt nästa vecka. Och dop med. Oj vad mycket roligt. Sku bara behöva några timmar till i dygnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar