Jag tycke det ser så otroligt fint ut när Evilda äter från mitt bröst. Det är så fridfullt när hon klunkar i sig mjölk. Och jag önskar så att det ska fortsätta funka på nåt sätt.
Om några veckar till så sa min kropp mittiallt stopp och sen sluta jag snabbt amma Sander, det kom helt enkelt inget, utdrivningsreflexen fick stärv när han var lite på 3 månader. Och jag känner också av det nu igen med Evilda. Inatt tog det 5 minuter innan mjölken rann till (fattar inte vad det beror på och det har hänt nu flera nätter) men Evilda är ganska tålamodig och också trött så det har hittills funkat. Och jag har tänkt att jag gav upp för lätt med Sanders amning, att jag inte kämpade. Men jessus, nu har jag ju kämpat med honom med, lika som jag gjort med Evilda nu. Att amma typ 15 gånger per dygn är ju att kämpa. Att ge bröst allestans, närsomhelst och hela tiden vara i närheten är att kämpa och det är nåt att vara stolt över (och inte ses som ett misslyckande som det kändes med Sander). Jag känner mig som en god amningsförebild eftersom jag ammar allestans, inte för att jag vill vara en förebild utan för att det är ett måste eftersom hon vill ha tiss så ofta. Men jag har ammat i butiker, på alla föreläsningar flera gånger, bussen, vänteplatser, på intervju hos försvarberedskapscentralen och alla ställen där det finns bänkar. Och det konstiga är att jag endast sett en annan ammande mamma på stan sen Evilda föddes, och det var på hanken första gången jag var där.
Och min lilla Evis är ren 12 veckor. Hon äter 3-4 gånger per natt och på dagen med 1-2 timmars mellanrum. Det tar länge förrän det rinner till, speciellt mot eftermiddagen och då funkar det bara genom att gå och amma henne. Idag satt jag också på dammsugarn så att hon sku ha ro att suga tills det börja rinna mjölk. Ibland har hon fått ersättning om jag känner mig trött och irriterad på ammandet och hon igen vill dricka och det inte rinner till, men det är sådär 1 gång i veckan.
Och om Evilda ännu. Nu är hon nästan 3 månader och nu börjar hon klara sig med Micke med. Micke var första gången själv med henne förra veckan när jag hämta Arthur och Sander från dagis. Han hade fått henne och somna och det gick bara bra. Jag känner också att jag nu kan lämna henne korta stunder för hon är inte lika bröstberoende mera och dricker också från sin tuttflaska om det behövs. Och med tredje barnet så har inte Micke på samma sätt varit med babyn, han har mest varit med dem större och sen har det ju varit så att Evilda skrikit genast i hans famn och de har inte riktigt funkat tillsammans. Men nu börjar det vända som tur. Väntar så på att jag ska kunna fara till simhallen med Arthur och Sander.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar