När allt är från rumpan

Och så vände det. Allt är bara skit och går åt reven.

Arthur skrinna igår (jag var så stolt, så stolt och det var så fint och gulligt) och vad märkte jag inte vid ishallen. Jo videkomeran påstod att minnsekortet var låst och det gick inte att få det olåst så det gick inte att filma. Jag var förbannad och försökte filma med telefon.

Jag har aftor eller liknande i munnen. Gör ont när jag äter allt som inte är rinnande och när jag ska ryta åt barnen, eller ens prata med dem. Igår var de helt döva och det gilla inte min mun. En orsak till det kan vara stress.

Och sen brösten. Jag sa igen åt så korkat igår som att jag inte får bröstinflammationer. Sen kom vi hem från ishallen, bröstet kändes hårt, det kom ut rostig blodfärgad mjölk när jag klämde ut efter amning och jag fick världens frossa. Mamma skötte barnen här medan Micke var i ishallen och städa undan och jag tog en kokhet dusch och efter det dog jag i frossa, frös så massor och var helt död. Bröstet har en hård knöl. Mjölkstockning är det väl och fast jag nu ammat typ 6 gånger från det bröstet sen jag märkte det så har det inte blivit bättre, utan där är hårda knölar. Jag höll igår om bröstet med kall hand så det måste ha varit det som fick det att stocka. Sen påstår också amningssidan att det är kopplat med stress.

Så kroppens sätt att säga att det är för mycket. Tack kropp jag förstår! (Att amma 4 gånger per natt och sköta allt hemma och att sköta skolan, lån, försäkrginar, julklappar, papper, pengar är för mycket) Men snälla kroppen kan du ännu orka i 6 dagar. Imorgon måste jag skriva en learning log, sen är det 24 h home exam som gäller och på onsdag är det rådgivning och bank och försäkringsdag och på fredag är det köp. Så orka lite, lite till.

Och jag vet nog varför min kropp känner sig stressad. Akut brist på motion. Jag vet det och har vetat det men tiden (motivationen/prioriteringarna) har inte funnits.