Jag är så ytterst missnöjd med vad den nya regeringen ska ta sig till. Och jag kan acceptera mycket. Jag kan acceptera minskat barnbidrag (är inte med nu), jag kan acceptera högre dagvårdskostnader (är med), jag kan också acceptera förslaget att barn med föräldrar hemma bara får vara halvdag (fast jag önskar ju att det räknas då som 20 h/vecka och inte halvdag) men jag kan inte på nåt sätt acceptera att barngrupperna skall göras större och att 3 vårdare nu ska se efter 24 stycken över 3 åringar. Det är bara så fel på så många sätt. Jag sku ju helt se att man sänkte det och att det sku behövas 1 vårdare per 6 barn. Dagvårdspersonal är inte supermänniskor, det finns ju en gräns för allt och det är ju sen kraven på barnen som stiger och det är fel. Sen kommer det igen reportage om hur dagens barn blir våldsammare och slår på dagis att oj, oj, oj, ingen sätter gränser och kuri och hit och dit. Skamvrår tillbaka och hårdare tag bara. Varför månne?! Eller så ökar mobbningen och illamående och allt annat för ingen hinner ju se det.
Samma med att skära i det som stöder att skolklasser hålls lägre. Helt sinnessjukt. Ta bort från vägarbeten, försvar och höj avgifter på saker. Men gör inte grupperna större. Det är aldrig bra!
Så jag är helt besluten. Aldrig mera får centern, samlingspartiet eller sannfinländarna min röst mera. Det är så från reven.
Men fattar inte varför regeringen sparar på dagvård, trodde det är nåt som hör till kommunerna att betala ?!
torsdag, maj 28
onsdag, maj 27
Hemfixning
Nu börjar jag komma dit jag velat. Skippade fotoalbumslagande eftersom det nu kan vänta och nu är det hemfixning som gäller.
Vi köpte vår nya soffa och Sander tror nu att vi remontat när vi byggt ihop den. Ha, ha. Han har nog ingen aning om vad jag har för planer, och kanske det inte blir av heller. Men iaf så spara vi gamla soffans divandel coh bar upp den till den lilla aula som vi har på övre våningen, den har varit helt tom, men nu ska det alltså bli en chill-plats. Och väggarna ska målas, och förstås nu. Så nu försöker jag välja färg. Har bestämt att det ska bli grått. Och grått är ju inte en så lätt färg att välja...
Arthur vill att deras rum blir rött igen. Först var jag helt emot det men sen så googla jag lite och såg att det ju kan vara helt snyggt.
Så nu är det hemprojekt. Micke har 2 arbetsdagar kvar och sen 3 veckor semester.
Vi köpte vår nya soffa och Sander tror nu att vi remontat när vi byggt ihop den. Ha, ha. Han har nog ingen aning om vad jag har för planer, och kanske det inte blir av heller. Men iaf så spara vi gamla soffans divandel coh bar upp den till den lilla aula som vi har på övre våningen, den har varit helt tom, men nu ska det alltså bli en chill-plats. Och väggarna ska målas, och förstås nu. Så nu försöker jag välja färg. Har bestämt att det ska bli grått. Och grått är ju inte en så lätt färg att välja...
Arthur vill att deras rum blir rött igen. Först var jag helt emot det men sen så googla jag lite och såg att det ju kan vara helt snyggt.
Så nu är det hemprojekt. Micke har 2 arbetsdagar kvar och sen 3 veckor semester.
lördag, maj 23
Tumis och 10 år
Idag for jag och Micke iväg på tumis för första gången sen Evilda föddes. Det var närapå att inte bli av eftersom allt var superskit mellan oss och vi prata definitvit inte med varandra, Micke hade varit borta sen igår klockan 4 och jag visste inte ens om och när han sku komma hem. Men han hade kommit hem medan jag var och klippa pojkarna och sen beslöt jag att vi far tillsammans. Bättre att sitta i bilen och skrika åt varann än att göra det hemma framför barnen.
Och vi hade helt vettiga diskussioner. Och vi for till Ikea och bestämde oss för en ny soffa eftersom den andra gick av på mitten och är helt förstörd. Det blir en turkos Söderhamn, en som jag ren kärat ner mig i för länge sen. Vi fick den inte i bilen men en sån blir det, en soffa måste man ju ha! Sen var vi i Sello och köpa byxor åt barnen och sen körde vi igen till Lojo och gick på Amarillo och åt. Och det var nog så skönt att äta på restaurang. Nån som hämta maten och massa mat och god mat och ingen som avbröt. Så länge sen vi ätit ute på tumis. Ja vi har väl inte varit på tumis på över 1 år.... Så ja inte undra på att det inte alltid går så bra för oss.
Men vi kom hem på mycket bättre humör och vi prata med varann och det var nog mycket bättre.
Och så kom jag på det. Idag är det exakt 10 år sen vi träffades på Hangö Origo. Lördagen efter vår en veckas Turkiet all-inclusive med festande 7 dagar i sträck. Vi sku inte ens fara till Hangö och inte gå ut, men så i sista stund bestämde jag och Lee oss för att göra det. Och allt med killar var så nej, nej. Jag var färdig med det. Men så träffa jag Micke. Och vi kom väl hem 5 tiden till Lees mormor och nästa morgon, på söndag hoppa jag på första tåget till Karis, var det 9 eller 10 och efter det for jag och mamma raka vägen till Pålsböle i Ingå för att städa inför min studentfest som sku vara nästa lördag. Micke var i milin då, men vi träffades nog några gånger före jag for för hela sommaren till Ecuador, och jag visste nog då ren att det var nåt speciellt, för jag har skrivit åt mig själv att inte fucka up det. Och nu gjorde jag ju ytterst ogenomtänkta missar i början men ändå har vi hållits tillsammans i 10 år. Ett välfungerande harmoniskt par är vi definitivt inte, men det är nog ändå nåt speciellt mellan oss som gör att vi nog ändå alltid kommer att vara ett par. Fast det är hur svårt å tungt ibland och ofta så kan jag inte ändå se mig med nån annan om 20 år.
Och vi hade helt vettiga diskussioner. Och vi for till Ikea och bestämde oss för en ny soffa eftersom den andra gick av på mitten och är helt förstörd. Det blir en turkos Söderhamn, en som jag ren kärat ner mig i för länge sen. Vi fick den inte i bilen men en sån blir det, en soffa måste man ju ha! Sen var vi i Sello och köpa byxor åt barnen och sen körde vi igen till Lojo och gick på Amarillo och åt. Och det var nog så skönt att äta på restaurang. Nån som hämta maten och massa mat och god mat och ingen som avbröt. Så länge sen vi ätit ute på tumis. Ja vi har väl inte varit på tumis på över 1 år.... Så ja inte undra på att det inte alltid går så bra för oss.
Men vi kom hem på mycket bättre humör och vi prata med varann och det var nog mycket bättre.
Och så kom jag på det. Idag är det exakt 10 år sen vi träffades på Hangö Origo. Lördagen efter vår en veckas Turkiet all-inclusive med festande 7 dagar i sträck. Vi sku inte ens fara till Hangö och inte gå ut, men så i sista stund bestämde jag och Lee oss för att göra det. Och allt med killar var så nej, nej. Jag var färdig med det. Men så träffa jag Micke. Och vi kom väl hem 5 tiden till Lees mormor och nästa morgon, på söndag hoppa jag på första tåget till Karis, var det 9 eller 10 och efter det for jag och mamma raka vägen till Pålsböle i Ingå för att städa inför min studentfest som sku vara nästa lördag. Micke var i milin då, men vi träffades nog några gånger före jag for för hela sommaren till Ecuador, och jag visste nog då ren att det var nåt speciellt, för jag har skrivit åt mig själv att inte fucka up det. Och nu gjorde jag ju ytterst ogenomtänkta missar i början men ändå har vi hållits tillsammans i 10 år. Ett välfungerande harmoniskt par är vi definitivt inte, men det är nog ändå nåt speciellt mellan oss som gör att vi nog ändå alltid kommer att vara ett par. Fast det är hur svårt å tungt ibland och ofta så kan jag inte ändå se mig med nån annan om 20 år.
fredag, maj 22
Superlångt inlägg om min amning
Nu ska jag skriva amning. Vi börjar med varför för mig. För 4 år sen då jag amma Sander så skrev jag på bloggen att dethär var orsakerna jag tyckte det var viktigt att amma och inte ville ge ersättning. Denhär gången har orsakerna varit lite ekonomiska, mycket bekvämlighet (det är så mycket lättare att ge bröst på natten än flaska), det att på grund av hormoner orkar man mycket bättre på mindre sömn än oammande (min egna teori) och en stor del att jag kan äta massor mera själv när jag ammar. Och sen nog mera denhär gången för att det är den bästa mat babyn kan få. Varför ge kalvens mjölk när människan borde dricka människans mjölk? Dessutom har jag nog börjat se på världen, människan, biologin och allt det på ett annat sätt och försöker ofta tänka på vad är det naturligaste och intuitiva, det som är det mänskligt medfödda beteende, och då är ju amningen genast det fiffigaste alternativet och det att man ger processerad komjölk som ett mycket sämre alternativ.
Men jag är ännu nog av den åsikten att det att babyn är mätt och nöjd är det viktigaste och om det blir för jobbigt eller ofungerande så är det ju inte värt det. Amningen är ju så mycket mera än bara mat, men om det bara blir tårar för alla inblandade så är det bättre för den psykiska delen att välja alternativ. Som bakgrund kan jag nämna att Sander amma jag bara tills han var 3½ månad och Arthur tills han var 6½. Med Sander sluta det i "rintaraivarin" men mest i det att det tog så länge innan mjölken rann till. Och jag hitta inget sätt att få det att funka och blev stressad och nervös och det låste sig ännu mera och Arthur var ju å så liten så för familjens bästa så börja Sander få ersättning. Sanders amning sluta sen helt när det inte ens mera på natten rann till, ungen sög i mer än 10 minuter och inget hände. Arthurs amning var inte heller lätt och han fick lika som Sander rätt ofta en extra kvällsflaska för jag orka bara inte amma längre på kvällen när det inte kom nåt mera, som det iaf då kändes. Dessutom var det skönt att ge flaskan efter flera timmars amning och då blev babyn nöjd och somna. Min mjölk har alltid varit knapp. Vid 6 månader så sluta mjölken rinna till på natten fast Arthur sög och jag böt bröst och efter det blev det ersättnign för honom på natten och sen var amningen slut, men den hade nog under längre tid varit på slutrakan.
Evilda är nu 10½ månader och jag ammar än. Jag var inte alls säker att jag ville amma, men bestämde mig att ge det allt om jag gör det. 6 månader var målet tror jag. De första veckorna amma jag konstant, hela tiden. Det var inte på samma sätt jobbigt för jag visste det var sista gången och det var så lugnt och kravlöst, och jag visste att det var helt normalt. Vid 3 månader så börja igen mina utdrivningsproblem och jag var jättelessen och tänkte att amningen också sku fara denna gång. Och jag har nog också gett åt henne ersättning om det bara inte börjat rinna till, men gångerna har nog varit få och det har isf varit några dagar efter varann och sen har problemet gått om. Det var i 2-3 omgångar i ca 3 dagar som hon fick första nattmaten från flaskan för det hände inget. Jag har ju varit helt förstörd då men ser nu i efterhand att det inte var hela världen. Enligt amningstyper så kan man vänta tills det händer nåt, ta en paus och försöka igen men jag är alltid så stressad så det har inte funkat, blir ju sen så irriterad på babyn när jag vill att den igen ska suga 5 minuter... Sen när jag fick min mens igen vid 7 månader så var det ju igen problem med att rinna till och mängden. Men också det kom vi över efter nån flaska ersättning. Och jag har insett och lärt mig att min kropp är så känslig för allt och det påverkar genast utdrivningen. Första nattamningen är jag jättetrött och då vill det inte rinna till så lätt, men om jag väcker mig så går det bättre. Så jag har nu i 6 månader gjort så att jag sätter upp mig, sätter barnet till bröstet och tar telefonen och börjar surfa. Tvingar mig att läsa och då vaknar jag och det rinner till. Det gör jag nästan varje nattamning och om jag inte gör och sittsover så händer inget. På dagen så har jag tänkt avslappnande tankar och när hon har blivit äldre så har jag hållit fram leksaker åt henne så då har hon nåt att göra medan hon suger och suger.
Och sen tror jag också att en delorsak till att jag kommit över problemen är att jag lärt mig ännu mera om amning, när Evilda var typ 5-6 månader så tipsa nån mig om imetyksen tuki rys facebook grupp. Där kan man fråga frågor och antingen få svar av andra i samma situation eller av sk. tukiäitin som har kunskap om amning, faktabaserad kunskap. Och jag har igen lärt mig så mycket nytt, fast jag nu trodde att jag visste massa om amning. Mina ungar har ju alla fått fast mat vid 4 månader när de börjat vakna hela tiden och äta hela natten men nu i efterhand förstår jag att det handla om nelikuisen yöhulinat som handlar om sömncyklar. Denhär gången har vi ju haft en toppen flaska, ainu medela syöttöratkaisu, som jag tror stött amningen massor. Eftersom det kommer så slött från mina bröst så har hon fått jobba för att suga från den. Sen sku jag ju ännu ha kunnat höra om "tahdistettu pulloruokinta" förr och det sku säkert med de andra också stött amningen.
Nu får hon typ aldrig ersättning mera. bara om jag är länge borta hemifrån och då får hon det från pipmugg. Och vi har en strukturerad mat och amningsrutin med och det funkar bra. Ammar 2 gånger på natten, hon är hungrig då. Sen får hon morgonmål och bröst på. Ibland får hon bröst före första vilan och somnar i famnen före jag lägger henne i vagnen, men hon behöver inte det, man kan också skuffa henne i vagnen. Sen lunch och bröst. Sen kanske mellanmål före sömn eller bröst före sömn 2 eller inget. Sen blir det ofta mellanmål efter vila 2 och då får hon vatten. Sen middag och bröst och sen kvällsmål och sen sista bröstet är just före sängdags. Och hon kräver inte bröst själv utan det är jag som måste komma ihåg att ge, och sen suger hon snällt tills det är bra. Hon har just fått igenom en övre tand så får se hur det nu går...
Men jag ser just nu inget exakt slut på detta. Tycker det funkar så bra. Introducerar nog mjölkprodukter nu, å kanske hon börjar få komjölk efter måltiderna i nåt skede, men jag anser nu ändå att det är konstigare att dricka kons mjölk om man kan dricka människans egna. Har på sista tiden funderat massor på mjölk konsumtionen i Finland och hur det finns mjölk allestans och hur konstigt det egentligen är. Och sen så läste jag ett så tankeväckande påstående: Att om en 3 åring dricker cola så är det inte så big deal, men om en 3 åring ammas så är det förskräckligt. Och det påstående får mig bara att inse hur långt från det naturliga vårt samhälle är och det först blir invecklade tankar. Människan har byggt upp nåt och alla lever bara i det som att det är helt okej. Sku kunna fortsätta skriva hur mycket som helst om det. Varför ska vi till exempel ha bindor och trosskydd som är så små och osynliga och luktfria som möjligt. Varför är det så hemskt om nån märker att nån har mens? Är det på nåt vis en synd att ha mens? Det är ju så naturligt. Samma med tex amning, varför kan man inte amma var och hur som helst. Brösten är ju naturligt mat så på vilket vis är det "äckligt" eller olämpligt? Fattar inte att man är så trångsynt.
Okej, nu blev detta faktikst långt, men det är vad jag tänkt på och nu fick jag ut det och nu ska jag sova.
Men jag är ännu nog av den åsikten att det att babyn är mätt och nöjd är det viktigaste och om det blir för jobbigt eller ofungerande så är det ju inte värt det. Amningen är ju så mycket mera än bara mat, men om det bara blir tårar för alla inblandade så är det bättre för den psykiska delen att välja alternativ. Som bakgrund kan jag nämna att Sander amma jag bara tills han var 3½ månad och Arthur tills han var 6½. Med Sander sluta det i "rintaraivarin" men mest i det att det tog så länge innan mjölken rann till. Och jag hitta inget sätt att få det att funka och blev stressad och nervös och det låste sig ännu mera och Arthur var ju å så liten så för familjens bästa så börja Sander få ersättning. Sanders amning sluta sen helt när det inte ens mera på natten rann till, ungen sög i mer än 10 minuter och inget hände. Arthurs amning var inte heller lätt och han fick lika som Sander rätt ofta en extra kvällsflaska för jag orka bara inte amma längre på kvällen när det inte kom nåt mera, som det iaf då kändes. Dessutom var det skönt att ge flaskan efter flera timmars amning och då blev babyn nöjd och somna. Min mjölk har alltid varit knapp. Vid 6 månader så sluta mjölken rinna till på natten fast Arthur sög och jag böt bröst och efter det blev det ersättnign för honom på natten och sen var amningen slut, men den hade nog under längre tid varit på slutrakan.
Evilda är nu 10½ månader och jag ammar än. Jag var inte alls säker att jag ville amma, men bestämde mig att ge det allt om jag gör det. 6 månader var målet tror jag. De första veckorna amma jag konstant, hela tiden. Det var inte på samma sätt jobbigt för jag visste det var sista gången och det var så lugnt och kravlöst, och jag visste att det var helt normalt. Vid 3 månader så börja igen mina utdrivningsproblem och jag var jättelessen och tänkte att amningen också sku fara denna gång. Och jag har nog också gett åt henne ersättning om det bara inte börjat rinna till, men gångerna har nog varit få och det har isf varit några dagar efter varann och sen har problemet gått om. Det var i 2-3 omgångar i ca 3 dagar som hon fick första nattmaten från flaskan för det hände inget. Jag har ju varit helt förstörd då men ser nu i efterhand att det inte var hela världen. Enligt amningstyper så kan man vänta tills det händer nåt, ta en paus och försöka igen men jag är alltid så stressad så det har inte funkat, blir ju sen så irriterad på babyn när jag vill att den igen ska suga 5 minuter... Sen när jag fick min mens igen vid 7 månader så var det ju igen problem med att rinna till och mängden. Men också det kom vi över efter nån flaska ersättning. Och jag har insett och lärt mig att min kropp är så känslig för allt och det påverkar genast utdrivningen. Första nattamningen är jag jättetrött och då vill det inte rinna till så lätt, men om jag väcker mig så går det bättre. Så jag har nu i 6 månader gjort så att jag sätter upp mig, sätter barnet till bröstet och tar telefonen och börjar surfa. Tvingar mig att läsa och då vaknar jag och det rinner till. Det gör jag nästan varje nattamning och om jag inte gör och sittsover så händer inget. På dagen så har jag tänkt avslappnande tankar och när hon har blivit äldre så har jag hållit fram leksaker åt henne så då har hon nåt att göra medan hon suger och suger.
Och sen tror jag också att en delorsak till att jag kommit över problemen är att jag lärt mig ännu mera om amning, när Evilda var typ 5-6 månader så tipsa nån mig om imetyksen tuki rys facebook grupp. Där kan man fråga frågor och antingen få svar av andra i samma situation eller av sk. tukiäitin som har kunskap om amning, faktabaserad kunskap. Och jag har igen lärt mig så mycket nytt, fast jag nu trodde att jag visste massa om amning. Mina ungar har ju alla fått fast mat vid 4 månader när de börjat vakna hela tiden och äta hela natten men nu i efterhand förstår jag att det handla om nelikuisen yöhulinat som handlar om sömncyklar. Denhär gången har vi ju haft en toppen flaska, ainu medela syöttöratkaisu, som jag tror stött amningen massor. Eftersom det kommer så slött från mina bröst så har hon fått jobba för att suga från den. Sen sku jag ju ännu ha kunnat höra om "tahdistettu pulloruokinta" förr och det sku säkert med de andra också stött amningen.
Nu får hon typ aldrig ersättning mera. bara om jag är länge borta hemifrån och då får hon det från pipmugg. Och vi har en strukturerad mat och amningsrutin med och det funkar bra. Ammar 2 gånger på natten, hon är hungrig då. Sen får hon morgonmål och bröst på. Ibland får hon bröst före första vilan och somnar i famnen före jag lägger henne i vagnen, men hon behöver inte det, man kan också skuffa henne i vagnen. Sen lunch och bröst. Sen kanske mellanmål före sömn eller bröst före sömn 2 eller inget. Sen blir det ofta mellanmål efter vila 2 och då får hon vatten. Sen middag och bröst och sen kvällsmål och sen sista bröstet är just före sängdags. Och hon kräver inte bröst själv utan det är jag som måste komma ihåg att ge, och sen suger hon snällt tills det är bra. Hon har just fått igenom en övre tand så får se hur det nu går...
Men jag ser just nu inget exakt slut på detta. Tycker det funkar så bra. Introducerar nog mjölkprodukter nu, å kanske hon börjar få komjölk efter måltiderna i nåt skede, men jag anser nu ändå att det är konstigare att dricka kons mjölk om man kan dricka människans egna. Har på sista tiden funderat massor på mjölk konsumtionen i Finland och hur det finns mjölk allestans och hur konstigt det egentligen är. Och sen så läste jag ett så tankeväckande påstående: Att om en 3 åring dricker cola så är det inte så big deal, men om en 3 åring ammas så är det förskräckligt. Och det påstående får mig bara att inse hur långt från det naturliga vårt samhälle är och det först blir invecklade tankar. Människan har byggt upp nåt och alla lever bara i det som att det är helt okej. Sku kunna fortsätta skriva hur mycket som helst om det. Varför ska vi till exempel ha bindor och trosskydd som är så små och osynliga och luktfria som möjligt. Varför är det så hemskt om nån märker att nån har mens? Är det på nåt vis en synd att ha mens? Det är ju så naturligt. Samma med tex amning, varför kan man inte amma var och hur som helst. Brösten är ju naturligt mat så på vilket vis är det "äckligt" eller olämpligt? Fattar inte att man är så trångsynt.
Okej, nu blev detta faktikst långt, men det är vad jag tänkt på och nu fick jag ut det och nu ska jag sova.
lördag, maj 16
Tenten
Jag hade tänkt att dethär sku vara lättnadens dag. Att idag sku en sten falla ner och det sku lätta i kroppen när dethär skolåret var slut.
Nå, det gjorde det ju inte. Denhär dagen har varit tung, stressig och irriterad i kroppen. Tenten var nåt helt annat än jag förberett mig på. Som kurslitteratur var 2 böcker och jag utgick från det och hade koll över vad det stod där. I tenten fanns 0 frågor gällande kurslitteratur. 0. Yes liksom. Alla frågor hade på nåt sätt att göra med föreläsningarna (som jag inte varit så aktivit på) och de ofullständiga föreläsningsunderlagen. Ingenstans i dem fanns orden och sakerna förklarat något djupare utan man borde väl bara genast fattat vad han sagt. Och sen sku man börja räkna ut någo sannolikeheter. Och det stod helt stilla. Hade absolut ingen aning om hur man gör det. Ingen. Och jag har ändå gått lång matta då för 10 år sen, men alltid nog hatat sannolikhetslära. Men det fanns inte på nåt sätt jag sku ha varit förberedd för det. 1 av 4 frågor förstod jag vad gällde, resten gissa jag och skrev nåt om. Och det är så inte jag, jag brukar ändå ha nån koll på vad sakerna gäller. Så jag har varit superirriterad över det. Måste få 20/60 för att komma igenom men det är nog första gången på länge som det är helt på gränsen och helt beroende på hur han rättar om jag kommer igenom. Så, nu kan jag inte koppla av och bara glömma allt, måste nu vänta och se om jag måste gå på omtent. SUCK!
Nå, det gjorde det ju inte. Denhär dagen har varit tung, stressig och irriterad i kroppen. Tenten var nåt helt annat än jag förberett mig på. Som kurslitteratur var 2 böcker och jag utgick från det och hade koll över vad det stod där. I tenten fanns 0 frågor gällande kurslitteratur. 0. Yes liksom. Alla frågor hade på nåt sätt att göra med föreläsningarna (som jag inte varit så aktivit på) och de ofullständiga föreläsningsunderlagen. Ingenstans i dem fanns orden och sakerna förklarat något djupare utan man borde väl bara genast fattat vad han sagt. Och sen sku man börja räkna ut någo sannolikeheter. Och det stod helt stilla. Hade absolut ingen aning om hur man gör det. Ingen. Och jag har ändå gått lång matta då för 10 år sen, men alltid nog hatat sannolikhetslära. Men det fanns inte på nåt sätt jag sku ha varit förberedd för det. 1 av 4 frågor förstod jag vad gällde, resten gissa jag och skrev nåt om. Och det är så inte jag, jag brukar ändå ha nån koll på vad sakerna gäller. Så jag har varit superirriterad över det. Måste få 20/60 för att komma igenom men det är nog första gången på länge som det är helt på gränsen och helt beroende på hur han rättar om jag kommer igenom. Så, nu kan jag inte koppla av och bara glömma allt, måste nu vänta och se om jag måste gå på omtent. SUCK!
onsdag, maj 13
Sanders 4 årsrådgivning
Idag var Sanders 4 års rådgivning.
Barnet är själv på den till först. Allt var helt toppen med Sander och han kunde allt han sku. Han var 113,5 cm! Och 4 år alltså. Han vägde också över 21 kg. Spännande och nytt var att de mätte blodtrycket, men kanske man måste börja med sånt tidigare nuförtiden. Mig har det aldrig mätts blodtyck på som barn och inte heller på Arthurs 4 års koll.
Och Sander hade berättat att hans favoritmat är sallad. Och det kan det nog vara, han äter alltid först salladen och tycker om isbergssallad, tomat, gurka, paprika och ev. nåt annat.
Och för att man inte ska tro att jag har nåt hemligt knep för att få barn att älska sallad så kan jag säga att Arthur meddela att hans favoritmat är hamburgare, franskisar och pizza.
Barnet är själv på den till först. Allt var helt toppen med Sander och han kunde allt han sku. Han var 113,5 cm! Och 4 år alltså. Han vägde också över 21 kg. Spännande och nytt var att de mätte blodtrycket, men kanske man måste börja med sånt tidigare nuförtiden. Mig har det aldrig mätts blodtyck på som barn och inte heller på Arthurs 4 års koll.
Och Sander hade berättat att hans favoritmat är sallad. Och det kan det nog vara, han äter alltid först salladen och tycker om isbergssallad, tomat, gurka, paprika och ev. nåt annat.
Och för att man inte ska tro att jag har nåt hemligt knep för att få barn att älska sallad så kan jag säga att Arthur meddela att hans favoritmat är hamburgare, franskisar och pizza.
Ut i regnet
Vad jag idag igen insett:
Gå alltid ut, fast det regnar och blåser och är kallt och eländigt. Ens för 20 minuter, halv timme. Det är inte så farligt och allt funkar så mycket smidigare då.
Ha koll och ordning och styr dagen.
Igår hade vi en katastrofal kväll. Har inte haft såna på länge och har definitivt inte saknat dem och trodde att jag kommit bort från att kunna vara en så usel mamma. Nå, tydligen kan jag det ännu också. Sander hade varit hemma hela dagen på grund av nackspärr som börjat på måndagkväll. Jag hade läst medan Micke på förmiddagen underhållit Sander inne. Sen for jag med båda till butiken och sen efter Arthur, ren halv 3. Köket var upp och ner, hemmet likaså, det ösregna, maten jag laga smaka inte (pitabröd med gillad broiler, sallad och ceasarmajonäs), matsituationen var bara kaos och vi gick inte mera ut. Jag tappa så nerverna på mitt mellanbarn och han var så överdriven det bara går. Och vi var bara inne och drev varandra till vansinne hela kvällen.
Idag så hann jag läsa i lugn och ro efter Sanders rådgivning på förmiddagen när båda var på dagis och Evilda ännu sov. Jag fick fixat andra saker på nätet medan Evilda bada med Micke och sen sov hon ännu 1½ h före jag hämta barnen sent på dagis, kvart före 4. Jag fick köket upprätt, middagen förberedd, morgondagens lunch lagad. Jag åt mellanmål i lugn och ro och planera kommande veckor och allt var i ordning. Vi alla börja äta middag samtidigt och alla smaka och åt ens lite av bulgur-broiler-anana-ärt röran (Arthur ogillar egentligen allt blandat) och ingen klaga över hur det inte går att äta. Och efter det gick vi ut. Det regna och blåste och var helt eländigt. Jag börja inte tjafsa emot om regnklädsgnällande utan konstatera bara att såhär är det och sen var det inga problem. Vi var kanske ute en halv timme men det gjorde så gott åt de äldre barnen. De hoppa i och över vattenpölar och sprang. Evilda fickgunga lite men annars fick hon bara sitta i vagnen då hon inte har gummistövlar än. Resten av kvällen gick lika lugnt och fint och nu ikväll känns det bra.
(Micke har alltså kvällstur nu båda dagarna)
Och dethär är varför det inte kan vara så råddigt hos oss. Jag klarar det bara inte. En dag kanske, men inte mera. Det att allt är i vägen när man ska laga mat och att allt är på fel ställen och att det ser kaotiskt ut gör mig så mycket mera irriterad och stressad. Och det att vi bara är inne så gör att saker far lättare på fel ställen och att allt ser ut som bombnedslag. Tänkte att jag alltid varit sån som vill ha ordning, men int e de alls så. Vi var ju grisar som barnfria med Micke. Ännu också med Arthur som baby. Men med flera barn så blir det bara mera kaos av dem och då behöver jag att det är någorlunda upprätt. Speciellt köket. Evilda vill ju bara vara i famnen där (eller rymma till trappan och klättra i den) så då om stekpannor skall diskas, diskbänkar göras rena och diskmaskiner fyllas samtidt som man ska få fram morgonmål så börjar det koka i mig och jag sku villa kasta allt i roskis. Dessutom är det så mycket lättare att hålla ordning och rent om det en gång varit det.
Ska bli så skönt att fullhjärtat få börja fundera på sånthär och hinna med i vardagen nu när jag snart kan släppa alla skolsaker.
Gå alltid ut, fast det regnar och blåser och är kallt och eländigt. Ens för 20 minuter, halv timme. Det är inte så farligt och allt funkar så mycket smidigare då.
Ha koll och ordning och styr dagen.
Igår hade vi en katastrofal kväll. Har inte haft såna på länge och har definitivt inte saknat dem och trodde att jag kommit bort från att kunna vara en så usel mamma. Nå, tydligen kan jag det ännu också. Sander hade varit hemma hela dagen på grund av nackspärr som börjat på måndagkväll. Jag hade läst medan Micke på förmiddagen underhållit Sander inne. Sen for jag med båda till butiken och sen efter Arthur, ren halv 3. Köket var upp och ner, hemmet likaså, det ösregna, maten jag laga smaka inte (pitabröd med gillad broiler, sallad och ceasarmajonäs), matsituationen var bara kaos och vi gick inte mera ut. Jag tappa så nerverna på mitt mellanbarn och han var så överdriven det bara går. Och vi var bara inne och drev varandra till vansinne hela kvällen.
Idag så hann jag läsa i lugn och ro efter Sanders rådgivning på förmiddagen när båda var på dagis och Evilda ännu sov. Jag fick fixat andra saker på nätet medan Evilda bada med Micke och sen sov hon ännu 1½ h före jag hämta barnen sent på dagis, kvart före 4. Jag fick köket upprätt, middagen förberedd, morgondagens lunch lagad. Jag åt mellanmål i lugn och ro och planera kommande veckor och allt var i ordning. Vi alla börja äta middag samtidigt och alla smaka och åt ens lite av bulgur-broiler-anana-ärt röran (Arthur ogillar egentligen allt blandat) och ingen klaga över hur det inte går att äta. Och efter det gick vi ut. Det regna och blåste och var helt eländigt. Jag börja inte tjafsa emot om regnklädsgnällande utan konstatera bara att såhär är det och sen var det inga problem. Vi var kanske ute en halv timme men det gjorde så gott åt de äldre barnen. De hoppa i och över vattenpölar och sprang. Evilda fickgunga lite men annars fick hon bara sitta i vagnen då hon inte har gummistövlar än. Resten av kvällen gick lika lugnt och fint och nu ikväll känns det bra.
(Micke har alltså kvällstur nu båda dagarna)
Och dethär är varför det inte kan vara så råddigt hos oss. Jag klarar det bara inte. En dag kanske, men inte mera. Det att allt är i vägen när man ska laga mat och att allt är på fel ställen och att det ser kaotiskt ut gör mig så mycket mera irriterad och stressad. Och det att vi bara är inne så gör att saker far lättare på fel ställen och att allt ser ut som bombnedslag. Tänkte att jag alltid varit sån som vill ha ordning, men int e de alls så. Vi var ju grisar som barnfria med Micke. Ännu också med Arthur som baby. Men med flera barn så blir det bara mera kaos av dem och då behöver jag att det är någorlunda upprätt. Speciellt köket. Evilda vill ju bara vara i famnen där (eller rymma till trappan och klättra i den) så då om stekpannor skall diskas, diskbänkar göras rena och diskmaskiner fyllas samtidt som man ska få fram morgonmål så börjar det koka i mig och jag sku villa kasta allt i roskis. Dessutom är det så mycket lättare att hålla ordning och rent om det en gång varit det.
Ska bli så skönt att fullhjärtat få börja fundera på sånthär och hinna med i vardagen nu när jag snart kan släppa alla skolsaker.
Skolåret
Om 3 dagar är dethär helsike över. 3 dagar. Och jag borde klara det. Iaf den ena tenten där boken får vara med. Den andra skriver jag om sen om det behövs men jag har skrivit om exakt 1 tent under hela studietiden i allt som är högstadie, gymnasie och högskolor, så månne jag inte kommer igenom den också. Och den tenten jag skrev om var en i lång matematik på gymnasiet och typ hela klassen hamna skriva om den. Jag tycker att man gör ordentligt på första gången och sen är det gjort!
Annars så hatar jag tenter eftersom det bara går ut på att lära sig saker utantill och komma ihåg det i några dagar. Som tur har mycket ändras under dessa 10 år jag studerat och man har börjat gå över till också andra metoder att bedömma prestationer.
Men tillbaka till mitt år med studier och baby Evilda. När jag sökte in till Hanken var tanken att jag ser om jag kommer in och har det som ett alternativ, går kanske 1-2 kurser denhär våren och börjar sen mera när hon är 1 år. Nå, så gick det ju inte. Gick 16 sp på hösten, 2 krävande kurser dessutom och nu på våren får jag 32 sp (4 kurser då). Så 1-2 blev 6 stycken. På förhand tänker jag att jag ska ta det lugnt men sen så tar jag alltid åt mig mera och sen är jag irriterad på mig själv att jag inte gör mera... Men det har varit helt bra att gå det nu, Evilda har ju sovit mera nu än vad hon gör sen nästa år. Arthur och Sander har hamnat vara mera på dagis än jag tänkt, men så farligt är det ju ändå inte. De är ju ändå majoriteten av dagarna hemma. Det att jag fått amningen att löpa såhär bra trots studierna är jag helt megastolt över. Amningen är nåt jag faktiskt satsat på nu, av så många orsaker (ska försöka skriva skilt inlägg om det).
I skolan, fysiskt, har jag inte behövt vara mycket. Typ 1-2 gånger i veckan i nån timme. 1½ h eller 3 timmar och ibland mera. Till resorna har det också gått 50 minuter gånger 2. Så det har funkat helt bra som motvikt mot att vara hemma. Men det är ju hemma som man ska skriva arbeten och få nåt gjort och det har ju inte alltid varit så lätt. Jag har suttit fastklistrad vid datan när det har funnits massor annat som borde fås gjort. Eller sen tid jag sku ha kunna göra vagnpromenad med Evilda eller gå på familjecafe eller hänga med mammavänner eller i parker. Men det var ju det jag gav upp. Och jag har ju nog fått mycket av sånt också under mina år hemma med barnen, så det har ju varit helt okej att ge upp det. Fast det är ju mycket roligare...
Jag har jobbat hårt med att vara snäll mot migsjälv under dethär året. Sänka kraven och acceptera missar och glömskor. Jag är ju den som kommit ihåg allt men nu har det nog många gånger blivit för mycket. Jag har heller inte kunna ha koll på alla dagar veckor framåt utan det är en dag i taget. Kraven på mat har sjunkit massor och jag har tagit så mycket genvägar. Både med Evildas mat och vår andras mat. Priset på saker har jag heller inte haft lika mycket koll över.
Micke har "hamnat" hänga med barnen mycket och det är ju helt bra. Han har nog också haft minimalt med "egen tid" vilket sen gjort att han tagit det kvällstid och sovit för lite och det har sen påverkat humöret. Troligtvist sku det ändå varit så fast han sku haft mera tid för sitt. Förhållandemässigt har det inte varit lätt, men sällan är det ju med många barn som behöver de vuxna. Troligtvis sku det har varit lika om jag bara sku ha varit hemma för då sku jag säkert ha haft ännu mera koll och gjort ännu mera själv. Nu har vi ju nog båda städat och skött hem och barn och så. Och ja. Om vi inte sku ha köpt hus och flyttat här med så sku det säkert också lättat lite. Nå. Det är ju roligt att vara efterklok men såhär 3 dagar före slutet för detta skolår så är jag nöjd och stolt att jag klarat det.
Nu då bara 1 år kvar. 2 vanliga kurser, 1 språkkurs, 1 graduskrivande och semikurs. Ska väl gå det med. Och jag måste ju inte göra det på 1 år...
Annars så hatar jag tenter eftersom det bara går ut på att lära sig saker utantill och komma ihåg det i några dagar. Som tur har mycket ändras under dessa 10 år jag studerat och man har börjat gå över till också andra metoder att bedömma prestationer.
Men tillbaka till mitt år med studier och baby Evilda. När jag sökte in till Hanken var tanken att jag ser om jag kommer in och har det som ett alternativ, går kanske 1-2 kurser denhär våren och börjar sen mera när hon är 1 år. Nå, så gick det ju inte. Gick 16 sp på hösten, 2 krävande kurser dessutom och nu på våren får jag 32 sp (4 kurser då). Så 1-2 blev 6 stycken. På förhand tänker jag att jag ska ta det lugnt men sen så tar jag alltid åt mig mera och sen är jag irriterad på mig själv att jag inte gör mera... Men det har varit helt bra att gå det nu, Evilda har ju sovit mera nu än vad hon gör sen nästa år. Arthur och Sander har hamnat vara mera på dagis än jag tänkt, men så farligt är det ju ändå inte. De är ju ändå majoriteten av dagarna hemma. Det att jag fått amningen att löpa såhär bra trots studierna är jag helt megastolt över. Amningen är nåt jag faktiskt satsat på nu, av så många orsaker (ska försöka skriva skilt inlägg om det).
I skolan, fysiskt, har jag inte behövt vara mycket. Typ 1-2 gånger i veckan i nån timme. 1½ h eller 3 timmar och ibland mera. Till resorna har det också gått 50 minuter gånger 2. Så det har funkat helt bra som motvikt mot att vara hemma. Men det är ju hemma som man ska skriva arbeten och få nåt gjort och det har ju inte alltid varit så lätt. Jag har suttit fastklistrad vid datan när det har funnits massor annat som borde fås gjort. Eller sen tid jag sku ha kunna göra vagnpromenad med Evilda eller gå på familjecafe eller hänga med mammavänner eller i parker. Men det var ju det jag gav upp. Och jag har ju nog fått mycket av sånt också under mina år hemma med barnen, så det har ju varit helt okej att ge upp det. Fast det är ju mycket roligare...
Jag har jobbat hårt med att vara snäll mot migsjälv under dethär året. Sänka kraven och acceptera missar och glömskor. Jag är ju den som kommit ihåg allt men nu har det nog många gånger blivit för mycket. Jag har heller inte kunna ha koll på alla dagar veckor framåt utan det är en dag i taget. Kraven på mat har sjunkit massor och jag har tagit så mycket genvägar. Både med Evildas mat och vår andras mat. Priset på saker har jag heller inte haft lika mycket koll över.
Micke har "hamnat" hänga med barnen mycket och det är ju helt bra. Han har nog också haft minimalt med "egen tid" vilket sen gjort att han tagit det kvällstid och sovit för lite och det har sen påverkat humöret. Troligtvist sku det ändå varit så fast han sku haft mera tid för sitt. Förhållandemässigt har det inte varit lätt, men sällan är det ju med många barn som behöver de vuxna. Troligtvis sku det har varit lika om jag bara sku ha varit hemma för då sku jag säkert ha haft ännu mera koll och gjort ännu mera själv. Nu har vi ju nog båda städat och skött hem och barn och så. Och ja. Om vi inte sku ha köpt hus och flyttat här med så sku det säkert också lättat lite. Nå. Det är ju roligt att vara efterklok men såhär 3 dagar före slutet för detta skolår så är jag nöjd och stolt att jag klarat det.
Nu då bara 1 år kvar. 2 vanliga kurser, 1 språkkurs, 1 graduskrivande och semikurs. Ska väl gå det med. Och jag måste ju inte göra det på 1 år...
måndag, maj 11
Morsdagen 2015
 |
| Mina gåvor av mina söta barn. Och egentligen ska leksaken vara fastlimmad i bottnet, men den tyckte den sku simma lite efter att jag öppnat det =) |
 |
| Blommor av Sander. Fast han konstatera nog att dagistanten sa att han måste laga blommor. Men fina blev de! |
 |
| Sander vill fara på resa med mig. Så min pojke! Fast han har nog aldrig sett mig åka snowboard... |
 |
| Jag är glad att han tycker att jag kan laga mat, ofta är han inte så förjtjust i vad jag gör... |
När Micke kom fick jag ännu en fotrasp och 4 djupa tematallrikar (jag har väl råkat säga att jag inte behöver nåt men om det ändå känns som att nåt måste skaffas så är det bra saker...). Jag laga smoothie och koka ägg och det var en trevlig morgon.
Sen blev det länskäriliiga fotbollsträning och lite parkhäng före så att Evilda fick sova. Jag var igen hysteriföräldern som gav feedback, men liksom hur svårt kan det vara att se till att alla barn får chans att göra allt och att byta målvakt ens en gång om man lovar åt barnen att den byts?! (dessutom spela de i närmare halv timme).
Sen hem för sopplunch och sen kom min bror och han var och skatea med barnen och byggde lego och sen blev det grillmiddag när mamma kom och sen var de här hela kvällen och dit for den morsdagen.
Så glad över att få vara mamma åt mina 3 finaste.
lördag, maj 9
Ett kompiskalas
Inför Sanders 4 årsdkalas hade vi bjudit 8 dagiskompisar. Han sa först 4 själv men jag tykte det kunde bli lite om inte alla kom så jag sa att han fick säga några till och då blev det 8. 3 av de bjudna var flickor. Det kom slutligen 4 kompisar så helt bra att vi bjöd rätt många. Och 4 var en riktigt bra mängd barn för sen hade vi ju också 2 stycken.
Och dethär med att ha det på förmiddagen var helt super. Hela resten av dagen kvar sen. Förstås fick vi jättehektiskt på moron för Arthur vakna med superont i örat för andra dagen i rad. Arthur var igår hemma från dagis för han var lite varm och hade så ont i örat (Sander fick fara fast jag lite är emot att ha syskon på dagis då ett barn är sjuk men jag tolka just Arthurs symptom som har nåt med hans ögon-öron ont och att det inte smittar från Sander eller annars heller, och jag fick bra läst på tent när Evilda sov och Arthur såg på film) , men eftersomd öronontet blev bättre mot eftermiddagen så for vi aldrig till läkaren igår och jag hoppades det sku gå bort av sig själv. Nå, det gick det ju inte så Micke for med honom på morgonen och jag hade sådär en halv timme på mig att få allt i skick före de for och jag fick springa efter Evilda.
Men vi börja halv 11. Vid 11 åt vi. Jag hade laga skålar med gurka, små morötter, vindruvor och små tomater. Mina barn åt allt men de andra var nog inte så förtjusta i det, de åt typ en sort eller så. Arthur drog väl 2 korvar och Sander också många men de andra åt några tuggor eller som mest en halv. Rispiroger smaka åt vissa barn och popcorn gick åt alla. Hemgjord svartvinbärssaft smaka också åt alla.
Sen hade sockerråttan varit hos oss och tagit allt sött och gömt det tillsammans med lappar och tips på olika ställen i huset. Muminkexen var i tvättmaskinen, chokladbollar och en godisskål i bastun, eskimo glasspinnar i frysen och chokladrutor i ugnen. Vid datan var en tom lapp och barnen fick dansa till "hoppa på"-sången. Sen var det också kullerbyttor som sku göras vid lapparna och man sku hänga i ringarna. Barnen gilla och det var inte alls så svårt att göra. Planera det bara bra igårkväll och skrev lapparna klart. Godisskålen med amerikanska pastiller och marshmallow var populärast. Men chokladruotor och kex gick också ner, och en halv glass orka de flesta med, mina åt ju förstås hela och sku ha kunnat äta mer. Mina barn är nog riktiga storätare.
Sen ville de ut och de spela lite fotboll ute och vissa kom in och hänga i ringarna och sen hade 2 timmar gått. Gick superfort.
Och Sander fick så vettiga gåvor. Frisbeen, angry birds yatzy, mjuka svärd, pysselbok, en bubbelpistol.
Och dethär med att ha det på förmiddagen var helt super. Hela resten av dagen kvar sen. Förstås fick vi jättehektiskt på moron för Arthur vakna med superont i örat för andra dagen i rad. Arthur var igår hemma från dagis för han var lite varm och hade så ont i örat (Sander fick fara fast jag lite är emot att ha syskon på dagis då ett barn är sjuk men jag tolka just Arthurs symptom som har nåt med hans ögon-öron ont och att det inte smittar från Sander eller annars heller, och jag fick bra läst på tent när Evilda sov och Arthur såg på film) , men eftersomd öronontet blev bättre mot eftermiddagen så for vi aldrig till läkaren igår och jag hoppades det sku gå bort av sig själv. Nå, det gick det ju inte så Micke for med honom på morgonen och jag hade sådär en halv timme på mig att få allt i skick före de for och jag fick springa efter Evilda.
Men vi börja halv 11. Vid 11 åt vi. Jag hade laga skålar med gurka, små morötter, vindruvor och små tomater. Mina barn åt allt men de andra var nog inte så förtjusta i det, de åt typ en sort eller så. Arthur drog väl 2 korvar och Sander också många men de andra åt några tuggor eller som mest en halv. Rispiroger smaka åt vissa barn och popcorn gick åt alla. Hemgjord svartvinbärssaft smaka också åt alla.
Sen hade sockerråttan varit hos oss och tagit allt sött och gömt det tillsammans med lappar och tips på olika ställen i huset. Muminkexen var i tvättmaskinen, chokladbollar och en godisskål i bastun, eskimo glasspinnar i frysen och chokladrutor i ugnen. Vid datan var en tom lapp och barnen fick dansa till "hoppa på"-sången. Sen var det också kullerbyttor som sku göras vid lapparna och man sku hänga i ringarna. Barnen gilla och det var inte alls så svårt att göra. Planera det bara bra igårkväll och skrev lapparna klart. Godisskålen med amerikanska pastiller och marshmallow var populärast. Men chokladruotor och kex gick också ner, och en halv glass orka de flesta med, mina åt ju förstås hela och sku ha kunnat äta mer. Mina barn är nog riktiga storätare.
Sen ville de ut och de spela lite fotboll ute och vissa kom in och hänga i ringarna och sen hade 2 timmar gått. Gick superfort.
Och Sander fick så vettiga gåvor. Frisbeen, angry birds yatzy, mjuka svärd, pysselbok, en bubbelpistol.
 |
| Jag försökte få barnen att äta grönt och frukt och hade itne ens satt mycket, men... |
 |
| Sött funkar ju alltid. |
 |
| Till ringarna var det kö. |
torsdag, maj 7
Ingen koll.
Jag trodde att jag hade trådarna under koll ännu för nån timme sen.
Visa sig att jag hade så fel.
Jag och mitt par hade en inlämningsuppgift som sku lämnas in igår, en nätenkät. Vi hade uppgiften klar på måndan och jag sku bara klicka in svaren. Idag när jag sku kolla poängen inser jag att det är torsdag och att jag aldrig knackat in den. Stör nåt så ofantligt för det är ju inte bara jag som blir utan poängen. Och dessutom var den ju gjord. FAAAAAN!*
Så nej. Definitivt inte under koll. Nån del, ibland, men att hålla i alla trådar i mitt huve så funkar inte mera. Det finns för många och hela tiden kommer det nån till. Som på måndagkväll när det visa sig att vårt varmvattet slutat värmas upp och vi var några dar utan varmvatten. Å så mittiallt blev det sotningsdags och dag på förskolan och kompisträffar och sånt. För mycket allt.
*Och kontakta ju nog läraren idag och hoppas på det bästa, men den var ju inte inlämnad...
Visa sig att jag hade så fel.
Jag och mitt par hade en inlämningsuppgift som sku lämnas in igår, en nätenkät. Vi hade uppgiften klar på måndan och jag sku bara klicka in svaren. Idag när jag sku kolla poängen inser jag att det är torsdag och att jag aldrig knackat in den. Stör nåt så ofantligt för det är ju inte bara jag som blir utan poängen. Och dessutom var den ju gjord. FAAAAAN!*
Så nej. Definitivt inte under koll. Nån del, ibland, men att hålla i alla trådar i mitt huve så funkar inte mera. Det finns för många och hela tiden kommer det nån till. Som på måndagkväll när det visa sig att vårt varmvattet slutat värmas upp och vi var några dar utan varmvatten. Å så mittiallt blev det sotningsdags och dag på förskolan och kompisträffar och sånt. För mycket allt.
*Och kontakta ju nog läraren idag och hoppas på det bästa, men den var ju inte inlämnad...
Blandade saker
Jag har ju egentligen så massor jag vill skriva om, dokumentera, minnas, få ut ur mitt huvud och på nåt sätt processa. Därför sku jag så gärna blogga massor, men på nåt vis känns det ändå onödigt fast det för mig är superterapeutiskt. Och för mig så bloggar jag ju för min skull. Extra är det att jag får "prata" med nån och att jag kan tänka mig att nån lyssnar. Det är ju rätt ensamt, väldigt ensamt, att sitta största delen av dagarna vid en datorn eller sen hänga med sina barn. För mig är då inernet, fb, instagram, bloggar ett sätt att inte känna mig så ensam.
Och jag gillar struktur och ordning. Både på tankar och text. Men det har jag nu märkt att helt saknas från mig såhär efter 10 månaders nattamning och typ 6 år utan hela nätter. För ja, man kan kanske räkna mina hela nätter under dessa 5½ år på typ två händer, och det är då alltid när jag varit borta hemmifrån utan barnen. Men det stör nog mig inte så mycket. Bara jag går i tid i säng (typ genast med barnen) och sover tills de vaknar så går det bra. Och jag somnar ju om genast på natten och som barnfri så gick jag ofta också på wc på natten så det är inte så farligt. Men ja, det som saknas är då dendär strukturerade vältänkta tanken och att veta vad jag tänker och att få ut det på rätt sätt. På nåt sätt klarar jag av att få strukturerade tankar för skolarbeten och så, men jag förenklar också all info och gör den rätt tydlig och klar. Med egna tankar är det inte alltid så lätt.
Och dethär ska bli ett ostrukturerat inlägg. Ett få ut en massa tankar och saker. Sömn till först. Evilda sov ju dåligt från typ 4-8 månader (som jag nu kommer ihåg det i efterhand), iaf sov hon dåligt i nåt skede vi bodde här. Nu sover hon oftast rätt bra och är just 10 månader. Eller hon somnar i famn/bröst antingen i soffan/sovrum cirka 9 tiden och sen sätts hon i egen säng. Om jag tar henne breved mig när jag går och sova så sover hon till typ 1-2-3 och äter då första gången. Om jag inte tar henne brevid så vaknar hon före 12 och jag lyfter henne i vår säng och försöker att hon fortsätter sova utan bröst. Hon sover genom maten och somnar genast om. Sen äter hon igen 5-6 tiden och vaknar typ 7, beror på hur mycket hon sovit på dagen. 2 nattmatningar är okej, speciellt om hon sover resten av tiden. Sander har börjat sova hela nätterna sen vi flytta hit (alltså som nästan 4 åring) men några gånger i veckan ropar han nog ännu och man måste gå till honom och paja om honom. Arthur sover vanligen hela natten efter att han nu också i typ 5 års tid ropa ibland. Evilda sover på dagen oftast 2 gånger, typ 2 timmar och 1 timme, totalt mellan 2½-4 timmar. Hon är rätt flexibel och anpassar sig bra till olika rytmer. Jag gillar egentligen rytmen då hon sover kortare nätter och mera på dagen för då får jag mera gjort.
Jag är så svart-vit och följer de mesta regler och riktlinjer. Så till exempel filmen frozen, frost, som typ säkert alla barn har sett. Nå inte mina, det är ju 7 års åldersgräns. Och jag håller så hårt på sånt, eller iaf när jag inte orkar vara med och se. Och kanske det inte bara är min svartvithet, mina barn, speciellt det äldre, är rätt skrämd för allt möjligt. Så Shaun the sheep filmen som vi såg tillsammans (7 års åldersgräns) var han skrämd för. Och en gång när han fick se nån ninjago så hade han svårt att somna osv. Nå men frost. Barnen på dagis har pratat om den och Arthur ville höra sången, och den var ju så fin. Visste inte ens att den var från filmen. Och vi titta lite snuttar av filmen och den verka så fin och barnen var helt fast i den. Så nu ska vi nog ändå se den och hoppas på det bästa.
Och eftersom jag är så laglydig och följer det mesta har jag så svårt att fatta att man inte gör. Till exemepel det att man inte har nån bilstol åt 5 åring går helt över min förståelse. Och en massa andra saker.
Igår hade Sander sin första dagiskompis här. Det var sött. Nu börjar han också vara i den åldern. Och på lördagen är hans första kompiskalas (nå ja, det blev ju lite tidigare än vad det blev för Arthur). Det blev nu på lördagen, från 10.30-12.30. Fundera ju massor på tiden men allt är egenltigen dåligt. På söndag är det morsdag så det är borta. Lördag eftermiddag förstör hela veckoslutet och då sover väl vissa av barnen än. Vardagar blir sån yrsel för när ska man ha det så vissa barn kanske kommer 5 hem från dagis. Och så är ju alla så trötta. Så nu har vi grillkorvskalas så att barnen får lunch hos oss. Och 10.30 kändes bättre än 10, för på lördagar vill man ju ta det lugnt. Så ja, har tänkt nog över dethär. Vad vi ska göra med barnen är sen ju frågan men kanske de bara vill leka med leksakerna och sen tänkte jag att lite sötsaksjakt och sen kanske lite hoppa på grejer. Iaf får de ingen gåva för jag vill inte stöda det(fast nu både Arthur och Sader på typ alla kalas fått nåt med hem). Sen är det ingen limsa utan hemgjord saft och är lite fundersam på om vi ska ha godis. Kanske chokladrussin, det är ju ändå nåt riktigt. Tänkte också göra frukt/grönsaksskålar till korven. Och sen chokladbollar, chokladrutor och kanske glass. Då är det ju kalasigt. Och ja, 4 åringars magar kanske inte rymmer så mycket men i mina barns magar ryms det massor. Såna matvrak. Vi åt på hesburger en dag och Arhtur åt hamburgare, franskisar och drack mjölk. När vi kom till bilen var han ännu hungrig och åt en banan...
Och Evilda. Just 10 månader. Nu går hon mest. Hon går, går, går och sen tappar hon balansen och faller på rumpan. Hon kryper inte så mycket mera, går mest. Hon har också börjat dricka med sugrör och fick på morgonen smoothie på havremjölk och lite kvark. Annars också så börjar hon få mera och mera samma mat som oss. Och jaa, jag ammar ännu. Är så glad över det. Tuttflasktiden är helt över för oss och hon får ersättning från pipmugg om jag inte är hemma. Oftast är jag ju. Ammar efter maten och sen ibland när hon ska sova och ibland om hon verkar villa det. Det tar nog länge för mjölken att rinna till men med leksak så orkar hon suga tills det händer nåt. Annars är hon extremt mammig nu och sku helst bara vara i min famn. Med Micke kan hon skrika på och genast jag tar henne blir hon tyst. Men det är ju inget ovanligt hos oss. Alla har ju varit det och det är också helt okej. Jag har ju varit den som sett till dem som små och reagerat på alla deras pip så då är det ju helt naturligt att de mest knytit an till mig.
Och nu kan jag då sluta detta ostrukturerade skrivande och börja på tentläsande. Var så skönt att få ut det.
Och jag gillar struktur och ordning. Både på tankar och text. Men det har jag nu märkt att helt saknas från mig såhär efter 10 månaders nattamning och typ 6 år utan hela nätter. För ja, man kan kanske räkna mina hela nätter under dessa 5½ år på typ två händer, och det är då alltid när jag varit borta hemmifrån utan barnen. Men det stör nog mig inte så mycket. Bara jag går i tid i säng (typ genast med barnen) och sover tills de vaknar så går det bra. Och jag somnar ju om genast på natten och som barnfri så gick jag ofta också på wc på natten så det är inte så farligt. Men ja, det som saknas är då dendär strukturerade vältänkta tanken och att veta vad jag tänker och att få ut det på rätt sätt. På nåt sätt klarar jag av att få strukturerade tankar för skolarbeten och så, men jag förenklar också all info och gör den rätt tydlig och klar. Med egna tankar är det inte alltid så lätt.
Och dethär ska bli ett ostrukturerat inlägg. Ett få ut en massa tankar och saker. Sömn till först. Evilda sov ju dåligt från typ 4-8 månader (som jag nu kommer ihåg det i efterhand), iaf sov hon dåligt i nåt skede vi bodde här. Nu sover hon oftast rätt bra och är just 10 månader. Eller hon somnar i famn/bröst antingen i soffan/sovrum cirka 9 tiden och sen sätts hon i egen säng. Om jag tar henne breved mig när jag går och sova så sover hon till typ 1-2-3 och äter då första gången. Om jag inte tar henne brevid så vaknar hon före 12 och jag lyfter henne i vår säng och försöker att hon fortsätter sova utan bröst. Hon sover genom maten och somnar genast om. Sen äter hon igen 5-6 tiden och vaknar typ 7, beror på hur mycket hon sovit på dagen. 2 nattmatningar är okej, speciellt om hon sover resten av tiden. Sander har börjat sova hela nätterna sen vi flytta hit (alltså som nästan 4 åring) men några gånger i veckan ropar han nog ännu och man måste gå till honom och paja om honom. Arthur sover vanligen hela natten efter att han nu också i typ 5 års tid ropa ibland. Evilda sover på dagen oftast 2 gånger, typ 2 timmar och 1 timme, totalt mellan 2½-4 timmar. Hon är rätt flexibel och anpassar sig bra till olika rytmer. Jag gillar egentligen rytmen då hon sover kortare nätter och mera på dagen för då får jag mera gjort.
Jag är så svart-vit och följer de mesta regler och riktlinjer. Så till exempel filmen frozen, frost, som typ säkert alla barn har sett. Nå inte mina, det är ju 7 års åldersgräns. Och jag håller så hårt på sånt, eller iaf när jag inte orkar vara med och se. Och kanske det inte bara är min svartvithet, mina barn, speciellt det äldre, är rätt skrämd för allt möjligt. Så Shaun the sheep filmen som vi såg tillsammans (7 års åldersgräns) var han skrämd för. Och en gång när han fick se nån ninjago så hade han svårt att somna osv. Nå men frost. Barnen på dagis har pratat om den och Arthur ville höra sången, och den var ju så fin. Visste inte ens att den var från filmen. Och vi titta lite snuttar av filmen och den verka så fin och barnen var helt fast i den. Så nu ska vi nog ändå se den och hoppas på det bästa.
Och eftersom jag är så laglydig och följer det mesta har jag så svårt att fatta att man inte gör. Till exemepel det att man inte har nån bilstol åt 5 åring går helt över min förståelse. Och en massa andra saker.
Igår hade Sander sin första dagiskompis här. Det var sött. Nu börjar han också vara i den åldern. Och på lördagen är hans första kompiskalas (nå ja, det blev ju lite tidigare än vad det blev för Arthur). Det blev nu på lördagen, från 10.30-12.30. Fundera ju massor på tiden men allt är egenltigen dåligt. På söndag är det morsdag så det är borta. Lördag eftermiddag förstör hela veckoslutet och då sover väl vissa av barnen än. Vardagar blir sån yrsel för när ska man ha det så vissa barn kanske kommer 5 hem från dagis. Och så är ju alla så trötta. Så nu har vi grillkorvskalas så att barnen får lunch hos oss. Och 10.30 kändes bättre än 10, för på lördagar vill man ju ta det lugnt. Så ja, har tänkt nog över dethär. Vad vi ska göra med barnen är sen ju frågan men kanske de bara vill leka med leksakerna och sen tänkte jag att lite sötsaksjakt och sen kanske lite hoppa på grejer. Iaf får de ingen gåva för jag vill inte stöda det(fast nu både Arthur och Sader på typ alla kalas fått nåt med hem). Sen är det ingen limsa utan hemgjord saft och är lite fundersam på om vi ska ha godis. Kanske chokladrussin, det är ju ändå nåt riktigt. Tänkte också göra frukt/grönsaksskålar till korven. Och sen chokladbollar, chokladrutor och kanske glass. Då är det ju kalasigt. Och ja, 4 åringars magar kanske inte rymmer så mycket men i mina barns magar ryms det massor. Såna matvrak. Vi åt på hesburger en dag och Arhtur åt hamburgare, franskisar och drack mjölk. När vi kom till bilen var han ännu hungrig och åt en banan...
Och Evilda. Just 10 månader. Nu går hon mest. Hon går, går, går och sen tappar hon balansen och faller på rumpan. Hon kryper inte så mycket mera, går mest. Hon har också börjat dricka med sugrör och fick på morgonen smoothie på havremjölk och lite kvark. Annars också så börjar hon få mera och mera samma mat som oss. Och jaa, jag ammar ännu. Är så glad över det. Tuttflasktiden är helt över för oss och hon får ersättning från pipmugg om jag inte är hemma. Oftast är jag ju. Ammar efter maten och sen ibland när hon ska sova och ibland om hon verkar villa det. Det tar nog länge för mjölken att rinna till men med leksak så orkar hon suga tills det händer nåt. Annars är hon extremt mammig nu och sku helst bara vara i min famn. Med Micke kan hon skrika på och genast jag tar henne blir hon tyst. Men det är ju inget ovanligt hos oss. Alla har ju varit det och det är också helt okej. Jag har ju varit den som sett till dem som små och reagerat på alla deras pip så då är det ju helt naturligt att de mest knytit an till mig.
Och nu kan jag då sluta detta ostrukturerade skrivande och börja på tentläsande. Var så skönt att få ut det.
måndag, maj 4
Och lite bilder
 |
| En så glad en. |
 |
| Hon fick egna nya skor och de är så gulliga. |
 |
| Evilda på kalas. Mammas gumman som tycker min famn är allra bäst och där borde man vara hela tiden. Jag har ännu inte köpt nån klänning åt henne, men mera tankar om det i nåt annat inlägg nån gång. |
 |
| Sander fick ringar, en ny ringklocka till cykeln och två ryhmä hau figurer av oss. |
 |
| Och jag sku fota allt han gjorde. |
 |
| Han är så stark, så stark. Kan hålla sig sådär länge, länge. |
 |
| Och alla mina barn. Så fina! |
Kalasgott
Igår hade vi Sander 4 årskalas för släkt och vänner. Vi var inte så många men det var lugnt och Sander var glad och han var så tacksam för sin kaka. Och eftersom jag ofta funderar över vad vi bjudit och hur jag lagat det så tänkte jag nu dokumentera det.
Som salt bjöd vi på:
Lidls små karelska piroger. Goda. Frysvara.
Äggsmör. Om man vispar ägg och smör med elvisp blir det bra.
Pestopastasallad (för kanske 8-10 pers)
*500 gram pennepasta
*2 burkar färskpesto från Lidl
*4 tomater i bitar och lite körsbärstomate
*1 ask fetaost
*1 purjos vita del i små bitar
*1½ kruka rucola
*1 kruka basilika
Som sött hade vi:
Morotskaka
Chokladrutor som var supergoda. Nytt recept där man inte behöver vispa nåt utan bara bland och det stiger av soda och dit kommer också yoghurt/piimä.
Skate kaka
Bottnet var sånthär, alltså som rulltårtsbotten. Dela det i tre lika delar på längden.
Fyllningen var av jordgubb, blåbär och lite vinbär och hade 300 gram frusna bär och gjorde enligt dethär receptet med 3 dl vispgrädde. Jag fukta kakan med mjölk och den stod över 1 dygn i kylskåpet och drog sig.
På kavla jag sockermassa och florsockret var förstås slut då så det var inte så lätt. Sockermassan smaka nog hemskt, så det sku ha varit bättre med nåt annat. Jag dekorera med chokladdonitser och lakritsstånger. Jag tyckte att kakan var god och fräsch men som sagt, sockermassan var hemsk.
Som salt bjöd vi på:
Lidls små karelska piroger. Goda. Frysvara.
Äggsmör. Om man vispar ägg och smör med elvisp blir det bra.
Pestopastasallad (för kanske 8-10 pers)
*500 gram pennepasta
*2 burkar färskpesto från Lidl
*4 tomater i bitar och lite körsbärstomate
*1 ask fetaost
*1 purjos vita del i små bitar
*1½ kruka rucola
*1 kruka basilika
Som sött hade vi:
Morotskaka
Chokladrutor som var supergoda. Nytt recept där man inte behöver vispa nåt utan bara bland och det stiger av soda och dit kommer också yoghurt/piimä.
Skate kaka
Bottnet var sånthär, alltså som rulltårtsbotten. Dela det i tre lika delar på längden.
Fyllningen var av jordgubb, blåbär och lite vinbär och hade 300 gram frusna bär och gjorde enligt dethär receptet med 3 dl vispgrädde. Jag fukta kakan med mjölk och den stod över 1 dygn i kylskåpet och drog sig.
På kavla jag sockermassa och florsockret var förstås slut då så det var inte så lätt. Sockermassan smaka nog hemskt, så det sku ha varit bättre med nåt annat. Jag dekorera med chokladdonitser och lakritsstånger. Jag tyckte att kakan var god och fräsch men som sagt, sockermassan var hemsk.
Sander var jätteglad över sin skatekaka och tyckte att mamma var så snäll och han krama mig massor och det var så fint. Tror inte han åt så mycket av den, men han var iaf glad över den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)