Idag for jag och Micke iväg på tumis för första gången sen Evilda föddes. Det var närapå att inte bli av eftersom allt var superskit mellan oss och vi prata definitvit inte med varandra, Micke hade varit borta sen igår klockan 4 och jag visste inte ens om och när han sku komma hem. Men han hade kommit hem medan jag var och klippa pojkarna och sen beslöt jag att vi far tillsammans. Bättre att sitta i bilen och skrika åt varann än att göra det hemma framför barnen.
Och vi hade helt vettiga diskussioner. Och vi for till Ikea och bestämde oss för en ny soffa eftersom den andra gick av på mitten och är helt förstörd. Det blir en turkos Söderhamn, en som jag ren kärat ner mig i för länge sen. Vi fick den inte i bilen men en sån blir det, en soffa måste man ju ha! Sen var vi i Sello och köpa byxor åt barnen och sen körde vi igen till Lojo och gick på Amarillo och åt. Och det var nog så skönt att äta på restaurang. Nån som hämta maten och massa mat och god mat och ingen som avbröt. Så länge sen vi ätit ute på tumis. Ja vi har väl inte varit på tumis på över 1 år.... Så ja inte undra på att det inte alltid går så bra för oss.
Men vi kom hem på mycket bättre humör och vi prata med varann och det var nog mycket bättre.
Och så kom jag på det. Idag är det exakt 10 år sen vi träffades på Hangö Origo. Lördagen efter vår en veckas Turkiet all-inclusive med festande 7 dagar i sträck. Vi sku inte ens fara till Hangö och inte gå ut, men så i sista stund bestämde jag och Lee oss för att göra det. Och allt med killar var så nej, nej. Jag var färdig med det. Men så träffa jag Micke. Och vi kom väl hem 5 tiden till Lees mormor och nästa morgon, på söndag hoppa jag på första tåget till Karis, var det 9 eller 10 och efter det for jag och mamma raka vägen till Pålsböle i Ingå för att städa inför min studentfest som sku vara nästa lördag. Micke var i milin då, men vi träffades nog några gånger före jag for för hela sommaren till Ecuador, och jag visste nog då ren att det var nåt speciellt, för jag har skrivit åt mig själv att inte fucka up det. Och nu gjorde jag ju ytterst ogenomtänkta missar i början men ändå har vi hållits tillsammans i 10 år. Ett välfungerande harmoniskt par är vi definitivt inte, men det är nog ändå nåt speciellt mellan oss som gör att vi nog ändå alltid kommer att vara ett par. Fast det är hur svårt å tungt ibland och ofta så kan jag inte ändå se mig med nån annan om 20 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar