Superlångt inlägg om min amning

Nu ska jag skriva amning. Vi börjar med varför för mig. För 4 år sen då jag amma Sander så skrev jag på bloggen att dethär var orsakerna jag tyckte det var viktigt att amma och inte ville ge ersättning. Denhär gången har orsakerna varit lite ekonomiska, mycket bekvämlighet (det är så mycket lättare att ge bröst på natten än flaska), det att på grund av hormoner orkar man mycket bättre på mindre sömn än oammande (min egna teori) och en stor del att jag kan äta massor mera själv när jag ammar. Och sen nog mera denhär gången för att det är den bästa mat babyn kan få. Varför ge kalvens mjölk när människan borde dricka människans mjölk? Dessutom har jag nog börjat se på världen, människan, biologin och allt det på ett annat sätt och försöker ofta tänka på vad är det naturligaste och intuitiva, det som är det mänskligt medfödda beteende, och då är ju amningen genast det fiffigaste alternativet och det att man ger processerad komjölk som ett mycket sämre alternativ.

Men jag är ännu nog av den åsikten att det att babyn är mätt och nöjd är det viktigaste och om det blir för jobbigt eller ofungerande så är det ju inte värt det. Amningen är ju så mycket mera än bara mat, men om det bara blir tårar för alla inblandade så är det bättre för den psykiska delen att välja alternativ. Som bakgrund kan jag nämna att Sander amma jag bara tills han var 3½ månad och Arthur tills han var 6½. Med Sander sluta det i "rintaraivarin" men mest i det att det tog så länge innan mjölken rann till. Och jag hitta inget sätt att få det att funka och blev stressad och nervös och det låste sig ännu mera och Arthur var ju å så liten så för familjens bästa så börja Sander få ersättning. Sanders amning sluta sen helt när det inte ens mera på natten rann till, ungen sög i mer än 10 minuter och inget hände. Arthurs amning var inte heller lätt och han fick lika som Sander rätt ofta en extra kvällsflaska för jag orka bara inte amma längre på kvällen när det inte kom nåt mera, som det iaf då kändes. Dessutom var det skönt att ge flaskan efter flera timmars amning och då blev babyn nöjd och somna. Min mjölk har alltid varit knapp. Vid 6 månader så sluta mjölken rinna till på natten fast Arthur sög och jag böt bröst och efter det blev det  ersättnign för honom på natten och sen var amningen slut, men den hade nog under längre tid varit på slutrakan.

Evilda är nu 10½ månader och jag ammar än. Jag var inte alls säker att jag ville amma, men bestämde mig att ge det allt om jag gör det. 6 månader var målet tror jag. De första veckorna amma jag konstant, hela tiden. Det var inte på samma sätt jobbigt för jag visste det var sista gången och det var så lugnt och kravlöst, och jag visste att det var helt normalt.  Vid 3 månader så börja igen mina utdrivningsproblem och jag var jättelessen och tänkte att amningen också sku fara denna gång. Och jag har nog också gett åt henne ersättning om det bara inte börjat rinna till, men gångerna har nog varit få och det har isf varit några dagar efter varann och sen har problemet gått om. Det var i 2-3 omgångar i ca 3 dagar som hon fick första nattmaten från flaskan för det hände inget. Jag har ju varit helt förstörd då men ser nu i efterhand att det inte var hela världen. Enligt amningstyper så kan man vänta tills det händer nåt, ta en paus och försöka igen men jag är alltid så stressad så det har inte funkat, blir ju sen så irriterad på babyn när jag vill att den igen ska suga 5 minuter... Sen när jag fick min mens igen vid 7 månader så var det ju igen problem med att rinna till och mängden. Men också det kom vi över efter nån flaska ersättning. Och jag har insett och lärt mig att min kropp är så känslig för allt och det påverkar genast utdrivningen. Första nattamningen är jag jättetrött och då vill det inte rinna till så lätt, men om jag väcker mig så går det bättre. Så jag har nu i 6 månader gjort så att jag sätter upp mig, sätter barnet till bröstet och tar telefonen och börjar surfa. Tvingar mig att läsa och då vaknar jag och det rinner till. Det gör jag nästan varje nattamning och om jag inte gör och sittsover så händer inget. På dagen så har jag tänkt avslappnande tankar och när hon har blivit äldre så har jag hållit fram leksaker åt henne så då har hon nåt att göra medan hon suger och suger.

Och sen tror jag också att en delorsak till att jag kommit över problemen är att jag lärt mig ännu mera om amning, när Evilda var typ 5-6 månader så tipsa nån mig om imetyksen tuki rys facebook grupp. Där kan man fråga frågor och antingen få svar av andra i samma situation eller av sk. tukiäitin som har kunskap om amning, faktabaserad kunskap. Och jag har igen lärt mig så mycket nytt, fast jag nu trodde att jag visste massa om amning. Mina ungar har ju alla fått fast mat vid 4 månader när de börjat vakna hela tiden och äta hela natten men nu i efterhand förstår jag att det handla om nelikuisen yöhulinat som handlar om sömncyklar. Denhär gången har vi ju haft en toppen flaska, ainu medela syöttöratkaisu, som jag tror stött amningen massor. Eftersom det kommer så slött från mina bröst så har hon fått jobba för att suga från den. Sen sku jag ju ännu ha kunnat höra om "tahdistettu pulloruokinta" förr och det sku säkert med de andra också stött amningen.

Nu får hon typ aldrig ersättning mera. bara om jag är länge borta hemifrån och då får hon det från pipmugg. Och vi har en strukturerad mat och amningsrutin med och det funkar bra. Ammar 2 gånger på natten, hon är hungrig då. Sen får hon morgonmål och bröst på. Ibland får hon bröst före första vilan och somnar i famnen före jag lägger henne i vagnen, men hon behöver inte det, man kan också skuffa henne i vagnen. Sen lunch och bröst. Sen kanske mellanmål före sömn eller bröst före sömn 2 eller inget. Sen blir det ofta mellanmål efter vila 2 och då får hon vatten. Sen middag och bröst och sen kvällsmål och sen sista bröstet är just före sängdags. Och hon kräver inte bröst själv utan det är jag som måste komma ihåg att ge, och sen suger hon snällt tills det är bra. Hon har just fått igenom en övre tand så får se hur det nu går...

Men jag ser just nu inget exakt slut på detta. Tycker det funkar så bra. Introducerar nog mjölkprodukter nu, å kanske hon börjar få komjölk efter måltiderna i nåt skede, men jag anser nu ändå att det är konstigare att dricka kons mjölk om man kan dricka människans egna. Har på sista tiden funderat massor på mjölk konsumtionen i Finland och hur det finns mjölk allestans och hur konstigt det egentligen är. Och sen så läste jag ett så tankeväckande påstående: Att om en 3 åring dricker cola så är det inte så big deal, men om en 3 åring ammas så är det förskräckligt. Och det påstående får mig bara att inse hur långt från det naturliga vårt samhälle är och det först blir invecklade tankar. Människan har byggt upp nåt och alla lever bara i det som att det är helt okej. Sku kunna fortsätta skriva hur mycket som helst om det. Varför ska vi till exempel ha bindor och trosskydd som är så små och osynliga och luktfria som möjligt. Varför är det så hemskt om nån märker att nån har mens? Är det på nåt vis en synd att ha mens? Det är ju så naturligt. Samma med tex amning, varför kan man inte amma var och hur som helst. Brösten är ju naturligt mat så på vilket vis är det "äckligt" eller olämpligt? Fattar inte att man är så trångsynt.


Okej, nu blev detta faktikst långt, men det är vad jag tänkt på och nu fick jag ut det och nu ska jag sova.