Jag har ju egentligen så massor jag vill skriva om, dokumentera, minnas, få ut ur mitt huvud och på nåt sätt processa. Därför sku jag så gärna blogga massor, men på nåt vis känns det ändå onödigt fast det för mig är superterapeutiskt. Och för mig så bloggar jag ju för min skull. Extra är det att jag får "prata" med nån och att jag kan tänka mig att nån lyssnar. Det är ju rätt ensamt, väldigt ensamt, att sitta största delen av dagarna vid en datorn eller sen hänga med sina barn. För mig är då inernet, fb, instagram, bloggar ett sätt att inte känna mig så ensam.
Och jag gillar struktur och ordning. Både på tankar och text. Men det har jag nu märkt att helt saknas från mig såhär efter 10 månaders nattamning och typ 6 år utan hela nätter. För ja, man kan kanske räkna mina hela nätter under dessa 5½ år på typ två händer, och det är då alltid när jag varit borta hemmifrån utan barnen. Men det stör nog mig inte så mycket. Bara jag går i tid i säng (typ genast med barnen) och sover tills de vaknar så går det bra. Och jag somnar ju om genast på natten och som barnfri så gick jag ofta också på wc på natten så det är inte så farligt. Men ja, det som saknas är då dendär strukturerade vältänkta tanken och att veta vad jag tänker och att få ut det på rätt sätt. På nåt sätt klarar jag av att få strukturerade tankar för skolarbeten och så, men jag förenklar också all info och gör den rätt tydlig och klar. Med egna tankar är det inte alltid så lätt.
Och dethär ska bli ett ostrukturerat inlägg. Ett få ut en massa tankar och saker. Sömn till först. Evilda sov ju dåligt från typ 4-8 månader (som jag nu kommer ihåg det i efterhand), iaf sov hon dåligt i nåt skede vi bodde här. Nu sover hon oftast rätt bra och är just 10 månader. Eller hon somnar i famn/bröst antingen i soffan/sovrum cirka 9 tiden och sen sätts hon i egen säng. Om jag tar henne breved mig när jag går och sova så sover hon till typ 1-2-3 och äter då första gången. Om jag inte tar henne brevid så vaknar hon före 12 och jag lyfter henne i vår säng och försöker att hon fortsätter sova utan bröst. Hon sover genom maten och somnar genast om. Sen äter hon igen 5-6 tiden och vaknar typ 7, beror på hur mycket hon sovit på dagen. 2 nattmatningar är okej, speciellt om hon sover resten av tiden. Sander har börjat sova hela nätterna sen vi flytta hit (alltså som nästan 4 åring) men några gånger i veckan ropar han nog ännu och man måste gå till honom och paja om honom. Arthur sover vanligen hela natten efter att han nu också i typ 5 års tid ropa ibland. Evilda sover på dagen oftast 2 gånger, typ 2 timmar och 1 timme, totalt mellan 2½-4 timmar. Hon är rätt flexibel och anpassar sig bra till olika rytmer. Jag gillar egentligen rytmen då hon sover kortare nätter och mera på dagen för då får jag mera gjort.
Jag är så svart-vit och följer de mesta regler och riktlinjer. Så till exempel filmen frozen, frost, som typ säkert alla barn har sett. Nå inte mina, det är ju 7 års åldersgräns. Och jag håller så hårt på sånt, eller iaf när jag inte orkar vara med och se. Och kanske det inte bara är min svartvithet, mina barn, speciellt det äldre, är rätt skrämd för allt möjligt. Så Shaun the sheep filmen som vi såg tillsammans (7 års åldersgräns) var han skrämd för. Och en gång när han fick se nån ninjago så hade han svårt att somna osv. Nå men frost. Barnen på dagis har pratat om den och Arthur ville höra sången, och den var ju så fin. Visste inte ens att den var från filmen. Och vi titta lite snuttar av filmen och den verka så fin och barnen var helt fast i den. Så nu ska vi nog ändå se den och hoppas på det bästa.
Och eftersom jag är så laglydig och följer det mesta har jag så svårt att fatta att man inte gör. Till exemepel det att man inte har nån bilstol åt 5 åring går helt över min förståelse. Och en massa andra saker.
Igår hade Sander sin första dagiskompis här. Det var sött. Nu börjar han också vara i den åldern. Och på lördagen är hans första kompiskalas (nå ja, det blev ju lite tidigare än vad det blev för Arthur). Det blev nu på lördagen, från 10.30-12.30. Fundera ju massor på tiden men allt är egenltigen dåligt. På söndag är det morsdag så det är borta. Lördag eftermiddag förstör hela veckoslutet och då sover väl vissa av barnen än. Vardagar blir sån yrsel för när ska man ha det så vissa barn kanske kommer 5 hem från dagis. Och så är ju alla så trötta. Så nu har vi grillkorvskalas så att barnen får lunch hos oss. Och 10.30 kändes bättre än 10, för på lördagar vill man ju ta det lugnt. Så ja, har tänkt nog över dethär. Vad vi ska göra med barnen är sen ju frågan men kanske de bara vill leka med leksakerna och sen tänkte jag att lite sötsaksjakt och sen kanske lite hoppa på grejer. Iaf får de ingen gåva för jag vill inte stöda det(fast nu både Arthur och Sader på typ alla kalas fått nåt med hem). Sen är det ingen limsa utan hemgjord saft och är lite fundersam på om vi ska ha godis. Kanske chokladrussin, det är ju ändå nåt riktigt. Tänkte också göra frukt/grönsaksskålar till korven. Och sen chokladbollar, chokladrutor och kanske glass. Då är det ju kalasigt. Och ja, 4 åringars magar kanske inte rymmer så mycket men i mina barns magar ryms det massor. Såna matvrak. Vi åt på hesburger en dag och Arhtur åt hamburgare, franskisar och drack mjölk. När vi kom till bilen var han ännu hungrig och åt en banan...
Och Evilda. Just 10 månader. Nu går hon mest. Hon går, går, går och sen tappar hon balansen och faller på rumpan. Hon kryper inte så mycket mera, går mest. Hon har också börjat dricka med sugrör och fick på morgonen smoothie på havremjölk och lite kvark. Annars också så börjar hon få mera och mera samma mat som oss. Och jaa, jag ammar ännu. Är så glad över det. Tuttflasktiden är helt över för oss och hon får ersättning från pipmugg om jag inte är hemma. Oftast är jag ju. Ammar efter maten och sen ibland när hon ska sova och ibland om hon verkar villa det. Det tar nog länge för mjölken att rinna till men med leksak så orkar hon suga tills det händer nåt. Annars är hon extremt mammig nu och sku helst bara vara i min famn. Med Micke kan hon skrika på och genast jag tar henne blir hon tyst. Men det är ju inget ovanligt hos oss. Alla har ju varit det och det är också helt okej. Jag har ju varit den som sett till dem som små och reagerat på alla deras pip så då är det ju helt naturligt att de mest knytit an till mig.
Och nu kan jag då sluta detta ostrukturerade skrivande och börja på tentläsande. Var så skönt att få ut det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar