Denhär lilla mannen somnar inte ens i vagnen utan han börjar bara skrika så att man måste ta upp honom och så får man gå med honom på armen och skuffa en tom vagn/dubbelvagn med ett barn i. Men annars är han nog så jättesöt. Och stor.Jag hitta tillbaka till inlägget om vad jag sku göra annat med nästa barn, och nu är ju nästa barn här och jag kan konstatera att det inte är så lätt.
Just nu ammar jag (plus max 100 ml ersättning på kvällen) men det känns inte alls så roligt som jag kom ihåg, speciellt inte nu då det är hett och klibbigt. Så jag vet inte om det blir längre än sist eller ej, om det funkar blir det säkert så eftersom jag är så snål och inte vill betala för mjölken.
Och det som inte är så lätt är att låta bli att stressa om sömnen. För Arthur har ju haft så svårt att somna att det sku ju vara skönt om det gick lättare med Sander. Och det gjorde det ju. Som minibaby gick det rätt smärtfritt. Men nu är det inte så lätt mera. Att ge bröst när han är trött är uteslutet, då stiger skriknivån med tusen. Och att lägga ner en hysterisk unge går inte heller. Så vi gör vad vi gjorde med Arthur, det som funka då, vi skumpar och skumpar och hoppar. Och det stör mig. Och det stör mig att det stör mig för jag hade ju beslutat att inte stressa över det eller fundera på det så mycket. Jag vet ju att efter nån månad ser det hela annorlunda ut igen. Men sen undrar jag ändå att hur andra gör, hur andra lyckas få sina småttingar att somna själv helt från början? Lämnas de då och skrika för full hals ren från baby eller kan babyn somna helt lugnt av sig själv? Jag fattar det helt enkelt inte.
3 kommentarer:
Kirjoitan nyt suomeksi, kun se sujuu paremmin. Me harjoiteltiin itse nukahtamista jo melko aikaisin Erikin kanssa. Ja samoin teemme Urhon kanssa. Eli lasken vauvan sänkyyn, jos itku alkaa nostan vauvan ylös ja kanniskelen niin kauan, että vauva rauhoittuu. Lasken taas rauhallisen vauvan sänkyyn ja jatkan tätä niin kauan että vauva nukahtaa itse omaan sänkyyn. Vauvan tulisi olla puoliunessa sänkyyn laitettaessa.
Urho on vasta alle kuukauden joten omaan sänkyyn nukahdetaan vain päiväunilla ja illalla. Yöllä otan Urhon viereen vielä jos uni ei meinaa yksin tulla.
Pantleyn kirja on mielestäni ihan hyvä ja siitä olen soveltanut meille toimivan tavan.
Hmm... Svårt, men jag har en flicka på 1 år och nio månader och en pojke på 12 veckor, alltså ganska samma som du.
Är mycket ensam hemma, eftersom gubben jobbar 2 veckor i taget på sjön. Den lille somnar var som helst bara han är mätt, kan det vara matbrist? Men det är inte kul att lägga flickan då den lille är vaken (vilket han oftast är). Läggningen är lång, men smärtfri, tack och lov. Under tiden hinner pojken somna bredvid mig. För då han har ätit, så somnar han, på golvet, i sängen, i babysittern, i vagnen.
Det är inte lätt. Tyvärr tycker jag att man inte har samma tid för nummer 2, så därför tror jag att vår pojke somnar var som helst, eftersom vi lagt ifrån honom (dock i samma rum), för att ha tid att mata, byta blöja, leka, trösta mm flickan.
Jag var stressad i början, hur jag skulle klara detta, men bestämde mig för att sluta med det. Det blir som det blir! Lycka till!
Susanne
Å ja ha ju en gång ren svara på kommentarerna, vart månne det hamna?
Johanna: Tack för att du dela med, låter ju smart och logiskt. Men problemet för oss har alltid varit att barnet aldrig lugnar sig utan hålls halvt hysteriskt ända tills det sover. Har boken också men har inte sett i den sen Arthur var pytteliten. Där finns ju bra ideer.
Susanne: Oj, är du två veckor ensam med barnen? Det är strongt det, jag sku nog inte orka. 5 dagar var ren alltför mycket för mig. Din pojke måste ju vara nästan samtidigt född som Sander för han blir också 12 veckor imorgon (måste räkna då han är så krisig och såg att det vid 12 v. kan vara nån kris).
Och nu kan det ju vara att han är lite hungrig för oftast går det lättare att få honom och somna efter kvällsflaskan, men igår skrek han också som en stucken gris fast flskan var i munnen, så inte kan han ha brist på mat. För han vaknar också helt nöjd och kan vänta en stund på mat.
Och du har så rätt, man tar det som det kommer. Jag gör iaf det mycket mera nu för jag vet att jag inte kan påvärka det utan bara sen anpassa mig.
Skicka en kommentar