Mina Thailandsfunderingar

Idag på förmiddagen var vi med cykelkärran till en park i centrum och efter det till parken på stranden och idag kunde man till och med stå i vattnet utan att frysa ihjäl. Kanske det snart går att simma i det också. Arthur vill ju bygga sandslott på stranden. Och fast det kanske snart blir sommar så drömmer jag bort. Håller på med intensiv Thailandforskning just nu.

Thailand och Ecuador är mina länder. I Ecuador bodde jag ju nästan 1 år och har sen två gånger till varit där, en hel sommar och sen 2 veckor när vi förlova oss. Men Thailand har något magiskt. Maten, klimatet, miljön. Första gången jag var i Thailand var kanske -95/-96 för jag var i lågstadiet ännu. Vi var i Pattaya och jag kommer ännu ihåg alla vattenscootrar, ryska turister och flickbarer. Efter det var det Phuket några vintrar, på Karon och Kata beach, har i alla fall varit på Phuket 3 gånger men det kan ha varit 4 (några gånger mamma for fick vi bli hemma). Vintern före jag for till Ecuador, när året böt till 2002, var vi på Ao Nang i Krabi. Sen blev det Ecuador för mig och den vintern var också mamma och min bror på Krabi. Efter det gick mina resor till Ecuador, Canada, Spanien, Belgien och såna ställen före vi igen 2007 for med Micke till Koh Lanta. På Koh Lanta tog vi dykarcertifikat.

Och nu är tanken den att vi ska fara till Thailand i typ januari 2013. Jag vill flyga med Finnair till Bangkok men efter det är allt öppet. Jag var på väg till Koh Chang ett tag, sen kom jag på att Koh Samui kunde vara lätt då man genast kommer till ön och inte behöver åka bil och båt länge. Sen hitta jag ett urfint hotell på Koh Mook och så kom jag på att vi varit på Koh Kradan och att det var fint. Nu lockas jag av tanken att vara på flera ställen igen.

Jag vill bo i en bungalow (en städig med någorlunda bra standard) nära stranden. Jag vill att det finns restauranger på stranden och att det finns olika restauranger. Jag vill att det finns pankaksstand där och en lite shop. Jag behöver ingen shopping. Jag vill sitta på stranden och bygga sandslott med barnen och kanske gå och snorkla ibland. Jag vill helst kunna gå nånstans på t.ex. kvällen för att komma till annat matställe. Sen vill jag inte ha stickande sjölöss (eller vad det nu är) i vattnet och vattnet ska vara klart. Sen får inte resorna dit bli för långa i ett sträck. Koh Lanta kunde vara ett alternativ, men tycker det tar länge att ta sig dit, plus att det från många stränder är långt till Saladan och så måste man sitta med sina dyrbara barn i en motorcykeltaxi, sku villa ha nåt mindre.

Nå, ska fortsätta söka. 

Barnen i bullerbyn

Alltså ett barnprogram jag har problem med är barnen i bullerbyn. Där filmar de bara hur lilla Kerstin har det dåligt och låter henne göra allt möjligt och så får henne och gråta hela tiden och så filmas det bara.

Min bestämda son

Micke kom in från sin länk när jag natta Sander för dagssömn. Micke sku på jobb efter 45 minuter och jag ville fara via loppiset. Jag läste en nattsaga åt Arthur och sku fara iväg. Arthur ville också med men vi sa att han blir hemma och går och vila, att det är bara en snabb grej, att nej han komme inte med.

Nå då sprang pojken, han som är 2 år 9 månader, till tamburen och satt på gummistövlarna (på fel fot förstås) och öppna dörren och smällde fast den och sprang iväg. Jag gick ut för att ta in honom men han bara sprang längre och snabbare. I endast gummistövlar och en långärmad skjorta. Byxorna och kalsongerna låg inne på vessan. Jag sa att han sku komma in och sätta byxor på att man ska inte vara ute med snoppen bar men då sprang han så långt att jag inte mera såg honom. Så fick bara säga att Micke sku kasta ett par byxor åt mig och så for jag efter honom. Vid bilgaraget vänta han och så satt vi byxorna på och så kom han med. Han vet vad han vill!

Planer för att spara

Jag har bestämt att juli månad (eller egentligen från slutet av juni) ska bli en månad då vi försöker leva billigt. Och så skriver jag också ner vart pengarna går för att ha lite koll. Blöjor har varit en stor kostnad, Sander skiter ibland till och med 5 gånger per dag. Och jag har länge sett på tygblöjorna i skåpet, ända sen vi flytta hit egentligen och det var väl halvt år sen ren. Men det har varit så svårt att ta tag i saken och sätta en sån på honom. Nå igår gjorde jag det äntligen och det var ju hur lätt som helst. Med tygblöjor är det också lättare att sätta Sander på pottan och nu går han på pottan och kisar sådär 3 gånger i dagen men det har jag tänkt att snabbt kan öka.

Sen har vi inte köpt ljust bröd utan jag har bakat semlor. Men endast semlor är tråkigt i längden men som tur hitta jag ett enkelt brödrecept (fast jag satt 1 dl semlemjöl och 4 dl vetemjöl) och brödet verka bli jättebra. Sku gärna villa brödreceptsboken leivän juurilla, eller finns det nån bra brödblogg med enkla recept?

Jag var också till loppiset idag. Har haft mitt bord i två dagar och det hade kommit in 35 euro (mycket i mina ögon) och det var mest mina kläder som var borta. Sku bara sälja barnkläder först men hitta så mycket av mina kläder som sku till UFF så satt billigt pris på det och förde dit dem och det var tydligen en bra ide. Av barnkläderna hade nästan inget försvunnit. Har säkert för dyrt pris på dem eftersom jag har känslor för dem och värderar dem mera än mina egna kläder. Mina byxor var 2 euro och likaså barnbyxorna... Får säkert gå och sänka priset lite för att bli av med dem.

Och ännu om ekonomin så har vi börjat handla i Lidl, eller så är planen i alla fall. Jag tror att Lidl bra kan bli vår matbutik för basvaror som mjölk, grönsaker och frukt. Lidl är mycket mindre än Prisma och i Prisma finns så mycket så det blir så mycket köpt alltid. Tror att t.ex. S-market får bli vår andra butik för sånt som inte finns i Lidl, typ goda filar och ruispalat (för bästa rågbrödet är ruispalat och det har inte Lidl). Sen ska vi inte köpa mat när det ännu finns nåt i kylskåpet och sen ska vi bli bättre på att äta upp rester. Tror vi kan spara massor.

Och sen när vi sparar massor. Då kan vi fara till Thailand nästa vinter.

Förstår ej

Jag sku skriva ett inlägg om vår kvällspicnic och hundpromenad men medan jag ladda upp foton läste jag Saras blogg och såg att nåt så sjukt hänt igen. Jag har åkat detdär tåget. M-tåget. Varje gång jag for till flygfältet på jobb åka jag förbi Myrbacka och just samma sträcka. Känns så verkligt och så sjukt och jag kan bara inte förstå. Min kropp är helt spänd och ögonen tåriga. Så det blev bara foton från vår kväll för jag mår inte så bra. Jag bara hatar denhär världen vi lever i och att oskyldiga barn ska måsta fara illa. Jag hatar!

Just nu

Förde idag saker till loppis för första gången, tänkte att det är bra tid när det lovats regn i typ en vecka. Jag är ännu jätteflunssig och har inte varit på länk på en vecka. Väldigt irriterande när jag faktiskt sku villa träna. Men snoret bara forsar, jag är hes och halsen full med slem. Konstigt nog är det bara jag som är sjuk.

Och nu tog min skrivmotivation slut. 

Midsommar 2012

Midsommaren var skön och lugn men också utmattande och nervpåfrestande. Vi var 4 nätter på stugan, jag, Micke, barnen och min mamma. Och hunden Jigi. Fredagen var perfekt. Så fint väder, inget program och jag fick till och med lite lugn solstolstid för mig själv plus att maten var god. På lördagen ändra vädret och det regna hela lördag eftermiddag, stora delar av söndag och så fortsatte det idag. Bra att jag hade tagit med kurakläder. Det var skönt med lugn och inget progrm (Micke var nog på jobb på lördag och söndag) men jag har varit flunssig hela tiden och hes största delen av tiden. Och barnen lyssnar inte överhuvudtaget och det har varit jobbigt att säga nåt med hesheten och jag har varit så jätte irriterad på mina små fina barn. Sen har Sander nu igen sovit dåligt i en vecka (tänder!) och det hjälper ju inte. Sen är Sander inte heller så lätt att tas med just nu. Han är bestämd, envis och tål inga motgångar eller att man tar nåt. Han slänger sig och skriker och slutar aldrig. En typisk ettåring säkert, men ändå påfrestande. Desstuom tror han att han kan gå som vanliga människor i trappor (och tydligen kan han det också på breda trappor) men ändå sku jag villa att han backar ner för trapporna. Det vill inte han och han vill också göra allt sånt jag inte vill.

Midsommarplanen

Vi far idag till stugan för midsommaren. Har igen sjuk hals och snuva och det stör mina midsommarplaner. Hade tänkt länka varje dag och äta som en dåre, men nu blir det säkert inga länkar och då kan jag inte äta som en dåre. Nå, iaf har vi mat så att det sku räcka för en halv arme.

Min förmiddag

Under våren och vintern då jag hade skola och skolarbeten orka jag bra med att vara hemma (i alla fall som jag nu minns det). Men nu har det alltid nu och då kännts tungt och på veckoslutet var jag riktigt slut, troligtvis en flunsa som lite spöka (men jag fick den nerslagen) och sen bara utmattning av att hela tiden vara klar i skallen och fixa barnen. Det har inte blivit så mycket jag-tid på senaset tiden för när vi båda varit hemma så är det ändå jag som har huvudansvaret och kommer ihåg mattider och matlagning och allt.

Så idag var det skönt att komma bort lite för sig själv. Tog bilen till simmhallen och for på en länk runt spånbanan före jag for och simma och basta. Jag pressa mig allt det gick på länken och klara av 5 km med en medelhastighet på 7:20, så värst trevlig var länken inte, och sku aldrig ha klarat mer, men var nöjd efteråt. Men mitt mål att springa 10 km på 70 minuter kommer inte att uppfyllas. (Som jämförelse kan jag säga att jag igår också var på 5km länk och då var medelhastigheten 8:20, så dagens var faktiskt tuff). Sen simma jag, njöt och bara var. Var och handla midsommarmat utan barn och kom hem och tillredde en god lucnh med potatis, biff och baconinlindade grillade champinjoner och grönsaker i etiksspad.

Mera föräldraskap

Jag kom på lite flera saker också som inte passar mig och som gör livet lite lättare (fast lätt är det nog ändå inte!)

Jag hotar inte med att nu far vi hem eller nu får du gå (ut) och sitta i vagnen. Detdär med ut i vagnen är rätt populärt här, fast har ännu inte sett nån göra det. (Förutom dagmammorna då som använder det ofta). Min Arthur är allt annat än en ängel men om han inte kan bete sig så säger jag att han inte kan leka där och ifall det fortsätter tar jag honom till en annan plats och försöker hitta på en positiv lek. Jag tror att barn oftast gör tokigheter för att de vill ha uppmärksamhet eller känner sig fel behandlade och då är det bättre att försöka göra nåt positivt av situationen och hitta nåt barnet kan göra bra istället för att bara klaga och hota och förvärra situationen. Fast ibland blir man ju arg och då ger man den negativa uppmärksamheten men man kan försöka att inte göra det och att inte genast ta till det då barnet beter sig oönskat.

Det andra jag gör som kan verka konstigt är att jag ibland belönar gnäll. Om Arthur blir lessen av nån situation som jag påverkat och han är jättelessen och jag ser att det är viktigt för honom så ger jag efter och tillåter det. Ikväll åt han bara lite mat och ville sen ha en banan senare. Först sa vi nej, men sen kom han många gånger och fråga om det och till slut fick han banan. För många är det ju helt fel föräldra beteende,  hörde t.ex. en gång en pappa på klubben konstatera att "gnäller/frågar du mera så får du absolut inget kex". Nå jag ser det inte så, jag tycker att om barnet orkar gnälla/skrika/gråta och visar att det faktiskt vill nåt (nåt som inte är farligt/dåligt utan bara är nån konstig princip hös föräldern) så kan det också få det. Tror att det är bra att lära sig att om man försöker och faktiskt vill nåt så kan man också få det och inte som att "vad du än gör så får du aldrig din vilja igenom". Sen tycker jag inte heller om principen att man inte får vara framfusiga, att det belönas om man sitter lugnt och väntar. Jag förstår nog att man måste göra så, men vart kommer man i livet om man alltid sitter lugn och tyst och väntar?!

Och sen kan jag ju ännu konstatera att min man inte alltid förstår mig. Han är ju socionom och han har läst om "låt-gå- metoden" och om två andra metoder och alltid när jag tillåter nåt så börjar han jomsa om att " aj har vi börjat med låt-gå?!". Från hans jobb som ledare på ett skolhem (på avdelningen där ungdomar har drog och alkoholproblem) har han fått att det som gått fel för dem är att de inte hade gränser och sen tycker han ibland att jag har för lite gränser. Men jag tror ändå att det barn behöver mest är kärlek, lite respekt (för att själv kunna respektera sig själv och andra) och nån som finns där när det behövs. Gränserna kommer där på sidan. Och jag har regler och gränser, men sådana som i mitt huvud är vettiga och som jag också kan motivera för mina barn. Varför sku man inte få äta en banan när man är hungrig? Eller klättra i bastun? Eller få höra två sagor fast det först sades att det bara är en?

Lättare föräldraskap

Nu under några veckor har det varit sommarklubb i församlingens lokal här i Ojamo. Väldigt lyckat att varje vardag ha nånstans att gå för att leka och träffa andra föräldrar och barn. Där har jag gjort några intressanta observationer om mitt egna föräldraskap.

I mitt föräldraskap är det viktigt för mig att jag finns där för barnen, att jag lyssnar på dem och försöker förstå och agera därefter (inte så lätt för tillfället med Sander) och att jag visar och förklara hur man förväntas bete sig med andra barn /på sådana ställen. För att nu nämna några saker bara. Överlag så försöker jag gå på känsla och försöker respektera mina barn och behandla dem som människor (ibland går det inte så jätte, jättebra). Jag känner inte att jag presterar nåt genom att mina barn är på nåt visst sätt och det känns skönt, jag har inte heller så mycket regler och är inte så noggrann på nåt sätt. Jag är på sätt och vis en rätt "lat" föräldrar som väljer mina strider och gör inte så stor sak av saker (om jag förstås inte har en dålig dag, vilket jag ju ibland har).

Det är speciellt två saker jag märkt att jag inte har nån skillnad i, sånt som många andra anser som viktigt. För mig har det ingen skillnad om barnen klottar ner sina kläder med målfärg, lim, tryckfärg eller liknande. Vi har nästan inga "finkläder" och om vi har är de inte på till klubben. Mina barn har oftast smutsiga kläder eller omatchande kläder men det stör mig inte det minsta. Jag har iaf aldrig behövt säga "att nu kan vi inte pyssla för vi har inte såna kläder". (Sander har jag nog fått stoppa för han ska bara äta allt, söndra det eller dra ner det och det är inte okej)

Den andra är att barnen får äta vad de äter och sen får de gå bort. De behöver inte äta upp all mat och jag mutar inte med kex så att de ska äta upp allt. De äter vad de äter och så är det där. Tack, tack ska Arthur säga och så går han bort. Och det gör nog livet så mycket enklare och troligtvis ger det mig lite mindre gråa hår. Om Arthur inte vill äta så vill ha inte och då hjälper inga hot, mutelser eller arga ord. För mig är det så lättare att inte ens börja med nåt sånt.

Äter för dyrt

På torsdag kväll var jag i butiken och handla hela bakluckan full med mat. Idag, måndagkväll, var vi igen till butiken och handla hela bakluckan full. Sen torsdagen har det gått åt 4½ liter mjölk, 8 fil, 3 paket bröd osv... Idag gick det igen 150 euro på mat och då handla vi mat för typ 2 dagar, men nog också tandborstar, tvättmedel, shampo, skorpor, knäckebröd, blöjor och lite baksaker. Men annars inget extra, inte ens ekologiska produkter utan billigaste bananen och billigaste äpplen och billigaste mjölken. En ekologisk matlagningsgärdde kom nog med och ett paket pepsi max men inga andra sötsaker eller onödigheter.

Nu sitter jag och googlar hur man ska äta billigare, för såhär kan det inte fortsätta.

Vad är billig mat som mättar? Och vad borde man ha i frysen färdigt?

Pyssel och bokläsande

Jag hade nog lyckats glömma hur det är med en ettåring i huset (som tur!). Och inte sku det ju vara så svårt om det inte då också fanns en blivande 3 åring i huset. En blivande 3 åring som säkert borde få pyssla lite mera. Hittills har det varit mestadels så att Arthur fått sköta allt pysslande själv och jag har försökt hålla Sander borta. Nå inte  har ju Arthur klarat av det så bra själv och han vill förstås ha hjälp och borde också få det tycker jag. Så ibland har jag försökt laga nån figur av modellera medan jag försökt hindra Sander från att sätta i munnen, vi har byggt svåra pussel med Arthur och jag har samtidigt försökt hitta på nåt Sander kan göra istället för att äta upp bitarna/dra ner alla bitar på golvet osv. Men Arthur har nog fått vara alltför mycket själv med alla pysselsaker och därför har vi en massa torkad modellera, torkade pennor, förstörda penslar och klott och kaos.

Idag ösregna det så jag tänkte att vattenfärgsmålning sku kunna vara på sin plats och bestämde mig för att introducera det åt Sander med. Han förstod helt tydligen vad det går ut på. Att klotta. Och sen när jag fick nog med Sanders klott och gick och tvätta honom bestämde ju förstås Arthur sig för att också klotta när Sander hade gjort det.

Har inget emot att pyssla med en nästan 3 åring men med en 8 månader, 11 månaders och 13 månaders är det inte roligt. Kanske det ändrar efter sådär 1 år. Som tur börjar Arthur klubben på hösten så får han kanske pyssla nåt i fred.

Med bokläsande är det också lite invecklat när barnen är på olika nivå, speciellt för Sander. Han vill att jag ska läsa muminboken/djurboken hela tiden och skriker och ylar och klänger när jag emellan läser för Arthur. Vi kör nu så att de får välja turvist, men det har ju Sander svårt att förstå. Självklart. Så sen håller han i muminboken och försöker klättra i famnen och ge den åt mig och yla så att jag ska börja läsa den när jag håller på med Arthurs saga. Och så ylar han och skriker och gråter så att man inte hör nåt av Arthurs saga.

Slut

Inatt sov jag 11 timmar (2 gånger steg jag upp för Sander och två gånger hacka jag till Micke så att han sku stiga upp). Ändå är jag helt slut.

Fredag-lördag natten var vi första natten på stugan och igår var jag helt slut och mådde konstigt och hade ingen ork. Hatar att inte har ork och känna mig oenergisk. Finns så mycket att göra. Men nu måste jag bara ta det lugnt och vila för att ens hänga upp tvätt känns ansträngande. Sörjer att det inte blir nån länk idag, och inte säkert imorgon heller.

Och nä, är inte gravid, absolut inte, måste bara ha nån form av sommarflunssa. Otroligt enerverande.

Buskar och kaos

Före jag tog dehär bilderna gömde jag mig under täcket. Kändes bara som att det var för mycket. Micke vakna 3 och vi for och söka rabarber till Pålsböle och sen och kolla in buskar. Förstås köpte vi dem och sen fick Micke fara och söka dem och så var det dags att plantera dem. Hemmet var ett bombnedslag och barnen kunde inte lämnas på framgården med Micke ensam så att jag sku ha fått städat/fixat rabarbern. På framgården far de genast efter grannens småstenar för att kasta i avloppet, eller äta gödsel, eller kasta sand, eller ligga i sand och kisa i sand eller gräva med spaden, hälla vatten på varann, bära stora stenar eller nåt annat som inte riktigt är lämpligt (eller som alltid slutar dåligt).Under den stunden jag kunde hålla dem inne var de på bakgården och rådda (grävde upp all mylla). Och där hängde de torra kläderna i ställningen och rabarbern vänta.

Men Micke fick buskarna färdigt (alltså jag har nog den allra, allra bästa mannen!) och huset hölls uppe. Barnen och Micke gick i duschen och jag for och storhandla till Prisma halv 8. Hem kom jag och fick lite uppstädat och nu nattar Micke barnen och sen ska vi äta lite Grandiosa fryspizza och korka var sin öl/cider. Kaoset och rabarbern får vänta tills imorgon.

Morgoninlägg

Vakna 7.24 av mig själv, båda barnen sover än och Micke är ännu på jobb (stackarn har nattur från 17-08 och han höll på hela dagen med busken igår och hann inte vila nåt).

Och natten var så bra. En gång upp och ge tutt åt Sander och paja honom lite, annars så har han sovit hela natten i egen säng och sover ännu också. Arthur kom en gång till vår säng och en gång böt han sida men inget värre än det heller, Arthur sover alltså ännu också i vår säng.

Och solen skiner och det verkar bli en bra dag. Undrar om vi far till klubben eller bara ut till parken.

Insomnande och gårdsprojekt

Vi har faktist haft det jättebra på senaste tiden. Barnen har varit nöjda och i bra faser i livet och allt har rullat på. Men som alltid med barn så tar ju det goda slut nångång och sen kommer igen en lite jobbigare fas. Verkar som att det är på kommande nu. Sander hänger mest i byxbenen och vill i famnen och Arthur vill bara ha mamma och han vill inte sova. När nåt är jobbigare i Arthurs liv så påverkar det genast insomnande och så blir han mammigare. I nån vecka nu har han vägrat gå och sova och på måndag kväll var det riktigt grymt. Så grymt att vi bar ut hans säng ur sovrummet. Nå det hjälpte inte för han var hysterisk då han bara såg den och skrek bara "jag vill inte sova" "jag vill ha mamma" "jag vill inte ha pappa". Somna till slut halv 11 brevid mig i vår säng....

Och idag. Han sku inte sova på dagen och jag tänkte att han kan vara vaken då så kanske han somnar bättre på kvällen, ordern var bara att han sku vila. Så han låg ute på gården och vila och åt ett äppel. Det värmde så skönt på magen sa han. Men ändå så somna han först halv 10 ikväll efter att jag tusen gånger fört honom tillbaka i sängen och sen till slut satt brevid (då vakna han 8 idag). Och han vill att jag sitter brevid honom, annars yrar och flygar han omkring i sovrummet, medan Sander igen vill ha mig brevid sig när han ska somna och han kan inte somna när Arthur yrar. Jag har tagit en stor mängd lugnande andetag ikväll för att få båda och somna.

I bakgrunden på foto så ser man vårt gårdsprojekt, eller egentligen Mickes. Han har idag grävt upp våra 30 år gamla lövbuskar som hade megatjocka rötter. Istället för lövsaker ska vi sätta "tuijor" och sen bygga en port. Barnens favorithobby är att rymma ut och ta stenar från grannens gård och kasta i avloppet.

Pulsklockan.

Micke har en stund velat ha en pulsklocka och så kom han fram till att en Garmin Forerunner 110 är bra. Det tyckte jag också, det jag helst sku veta är sträckan, tiden och hastigheten och eventuellt pulsen. Men den kostar ändå kring 200 euro så jag sa att vi väntar. Nå så såg vi att Gigantti hade den för 120 euro så Micke for och köpa en sån.

Och det gick helt som jag visste att det sku gå när jag springer med en sån. Jag blev så grymt besviken. Besviken på att min medelhastighet var 7:40 minuter för 1 km, och att den ibland var närmare 9. Besviken över att det tog mig 56 minuter att jogga 7,3 km. Hade ju nog tänkt att jag ens var lite snabbare, och då jogga jag ändå sista kilometern mycket snabbare än medeltalet. Och jag borde ju vara nöjd, nöjd över att jag orkar jogga 7 km. Har ju inte ändå tränat regelbundet på långt över 3 år. Men jag sku ju gärna ha en medelhastighet på 7 minuter så sku jag kunna springa Midnight run på 1 h 10 minuter, men i den här farten så kommer det nog inte att lyckas

Och sen for ännu Micke på länk efter mig och han drog 5 km på halv timme (nog med hurja puls, men iaf!). Jag sku ju villa vara snabbare än honom, har nu ändå hållit på 1 månad längre... Men kanske klockan nu motiverar mig att träna lite hårdare, har ju nog haft ett skönt och lugnt snigeltempo.

Bara socker mamma

Hade gammal rabarber i frysen (och ingen ny, snyft, snyft) och gjorde rabarbersaft på den. Jag höll på att hälla upp sockret och Arthur kom och sa att han vill göra det. Och så gick det lite snett och det föll ut socker på spisen och jag hann börja säga "Men..." och så sa han i samma sekund:


"Ingen fara, de bara socker, mamma!"

Han är så fiffig min pojke!

Och jag brukar nog inte bli arg, kanske bara om han på flit gjort nåt flera gånger, men han ville väl bara så gärna hjälpa mera. Annars så brukar han ofta påminna mig om att det "inte är nån fara, det är bara mjölk" när Sander kastar ut Arthurs gamla mjölk.

Sommar och syskon

Juni i Finland 2012: Var på eftermiddagen på stranden med barnen. De var utrustade med kurakläder, gummistövlar och fleece skjortor och vi fiska käppar.

Sötaste syskonkärleken: Vi kom in och Sander fick ett besvikelse-utbrott (vet inte ännu heller vad det var han sku ha vill ha men inte fick) och slängde sig på tambursgolvet och skrek. Eftersom jag sku hänga upp de våta utekläderna ute kunde jag inte genast ta upp honom och trösta, men då gick Arthur till honom och paja honom på huve och sa att "d blir bra" och så börja han sjunga blinka lilla stjärna där och paja honom över huvudet. Så sött!

Syskonbråk och mammaklåp: Sander satt upprepade gånger in sitt finger i Arthurs mun och Arthur tillät det. Jag sa åt Sander att sluta och att det kan hända att Arthur biter dig. Sander sluta förstås inte och nästa gång bet Arthur så hårt det bara gick...

Länkstatus

Den 14.4 började jag länka regelbundet. Första gången var det ca 10 minuter och tredje gången ren en halv timme. Den 17.5 sprang jag 7 km och KevätViuhahdus. Sen blev det en vecka paus. Idag är det den 7.6 och jag är helt såld för min nya hobby. Och det som nu gör det så roligt är att jag kan ha olika tempon och blir inte helt död eller nedstämd av en uppförsbacke, ser det mera som nåt pulshöjande. Gör länkar varannan dag och de är oftast mellan 40 - 60 minuter. Idag var den 50 och var inte alls död efteråt. Idag var också första dagen jag testa olika tempon under rutten, eller jag gjorde ½ minut så snabbt jag kunde och sen 1 minut med lugnt tempo och så upprepa jag det 4-5 gånger, och det var också bara roligt och lite variation eftersom jag sprang i tråkig skog. Hitta förra länken till spånbanan som ligger upp på åsen. Massa skog och massa stigar och så mjukt och skönt att springa på.

Min kropp har också börjat kräva lite ansträngning, idag på dagen ville jag bara hoppa och röra mig när vi var på klubben. Sen har jag också märkt att det motverkar sötsug. Idag var vi för första gången till glassbilen (och Arthur börja prata om det 2 när han vakna och den kom halv 7, "nu, nu, nu?") och när barnen åt var sin glassbåt så hade jag ingen lust för det utan slafsa bara i mig överbliven middag på nypotatis och sill.

Det känns så skönt dethär, hoppas så att det håller i sig och att jag kommer ihåg det hela tiden. Annars får man påminna mig. Tack.

Sockor och ändrade planer

Denhär dagen blev inget som planerat men helt bra ändå. Vi sku fara till stan och barnens farföräldrar men jag störde mig på att Micke inte hade någon plan (utan att jag sku måsta planera och fundera och fixa så att speciellt bilresan sku bli så trevlig som möjlig eftersom Sander och längre bilfärder är lite jobbigt än) så jag sa att jag inte far med. Nå efter mycket gräl (eller kanske det inte var gräl utan bara tystnad och ignorans...) så beslöt Micke att ingen far och att de kommer hit imorgon istället. Vilket ju är helt bra det med.

Men när vi inte for nånstans så for Micke istället med barnen till parken och jag fick ha hela hemmet för mig själv i en timme. Så skönt. Och före det hade jag varit på en rekordlänk. Eventuellt närmare 9 km. Jogga iaf 1 h 5 minuter. Sen var jag nog rätt slut.

Till sist for vi till Prisma och Lindex och handla. Arthur fick sockor, i storlek 28-30 (passliga). De sockor som vi sist köpt åt honom och som han använt tills nu är från H&M och då var han typ 1 år, i storlek 23-25 om jag minns rätt. Iaf så märkte jag idag att helen var 2 cm in under foten och att de var alltför små. Stackarn.

Sen åt vi brödgrillsbröd till kvällsmål med grönsaker och dipp. Och jag och Micke var glada på varann igen. Och Sander och Arthur mammiga (de är alltid samtidigt i mammig fas!)

Ingen fixarfamilj här inte

Idag tog vi fram dubbelvagnen för att laga den i skick för försäljning. Märkte att ena framhjulet var snett och att det därför inte löpt så bra. Försökte få bort det men det var helt fast. Det kom inte bort (fast det skall!) och så tog Micke lite verktyg och nu är den nog inte mera i skick för försäljning... Den får fara till stugan och vara stugvagn och sen blir det säkert roskis, för hjulet kom inte ännu heller bort men det är allt annat än i bra skick. Lyckat!

Sen for vår säng idag igen för omväxlingsskull. Andra sidan har gått ren två gånger tills vi borra hål i den sidan men denhär sidan har hittills hållits, min sida dessutom. Så inatt kommer gallren säkert att rasa in och jag får sova snett..Ikea-metallen håller inte riktigt, måst försöka få en ny, igen!

Måndag

Idag är bara en dålig dag och allt tack vare mig. Jag sku bara inte orka med barnen. Inte för att de inte sku vara världens sötaste, gulligast och bästa utan för att jag har varit för mycket med dem och bara sku villa ha lite "egen tid" och lugn och ro. Och de märker så bra att jag inte är riktigt motiverad idag och gör livet jobbigare, som t.ex. Arthur som inte ska vila dagssömn just idag när jag sku behöva det som mest. Eller som inte igår kväll sku somna eller ens bli i sovrummet när jag sku titta på min nya tv-serie "kosto", och Micke jobba natt.

Var till sommarklubben på förmiddagen och allt blev mycket bättre där, men i och med dagssömnskaosen så är jag igen så färdig att fara. Väntar på att Micke vaknar och så lämnar jag detta hus. Ibland orkar jag bara inte fast jag alltid sku villa orka och alltid tror att jag orkar.

Dagens

Dagens finaste: Jag stod i köket och hörde ett klart och tydligt "Mamma" från sovrummet. Arthur sov djupt och Sander satt i sin säng. Sander har nu helt på riktigt lärt sig mamma. Snyft så sött! Han säger också pappa, kopetikopetikop och bla, bla, bla (från sången hjulena på bussen där barnen säger bla, bla, bla) och sen tak-tak. (Arthur börja säga mamma typ 7 månader senare och nu är han en sån pratkvarn.)

Dagens shock: Vi var och simma på kvällen och jag bestämde mig för att gå på vågen. Jag väger så mycket mera än jag trodde. Vägde mig sist för ett år sen på Sanders eftergranskning och har gått upp sen dess massor. Väger nästan lika mycket som när Arthur föddes, liksom när jag var fullt gravid. Herregud säger jag bara.

Dagens mums: Och efter shocken och simningen laga jag en hel plåt nachos i ugnen med maletkött och ostsås. Det tyckte säkert kroppen om! Och på eftermiddagen laga jag årets första rabarberpaj som avnjöts med glass...

Dagens beslut: Måste äta mindre och motionera mera. Sku gärna väga 10 kg mindre om 1 år. Små steg, små steg är det enda jag tröstar mig med fast jag gärna sku vara utan mat i några månader. Måste sluta äta alla gånger barnen äter och alla barnens rester. 

Dagens "jag visste det, men det stör ändå": Att Phillip Phillips säkert hade vunnit American Idol. Men jag tyckte ändå att Jessica var så mycket bättre och sku ha varit värd vinsten. Men hon var ju ändå inte hel-amerikan eller man så därför visste jag nog att han måste ha vunnit.

Orka liite, liite.

Det var minimalt min handledare tyckte att sku fixas på slutarbete. Lite mera rätt metod och lite längre avslutning. Och så fattades sammanfattningarna märkte jag själv. Och det är det ända som ska fixas. Och jag får det inte gjort. All motivation är som bortblåst. Men jag vill så ha det bort. Sen kan jag fokusera på mat, sommar och att göra fotoalbum. Och att länka.

Men jag vet ändå att jag inte har bråttom. Kommer ju inte att bli klar på flera år än. Men sku vara skönt att ha det som är mest tidskrävande under. Sen bara 4 kurser och praktik.