Låda eller ej

Jag kan söka om mammapeng och mammastöd och allt vad det heter från typ 1 vecka sen. Nu är då bara den största frågan. Lådan eller 140 euro. Vi sku säkert få 2010 lådan och detta är nu allt sånt vi kan tänkas ha nytta av:

Tvättbara bh-skydd. Men slutligen inte värt så mycket och har en full låda sen sist och behövdes också sist bara i nån månad.

Tygblöjan sku kunna vara rolig, men jag föredrar ju ändå fickblöjor.

Bok är alltid roligt, men vi har massor och dessutom har vi jollerlarven (som vi faktiskt läst)

Denhär dräkten är fin!

Nagelsaxen har vi tappat, tandborsten likaså och temperaturmätaren gick sönder. Dessutom använder Arthur sin handduk ännu. Likaså täcket.

Dehär var bara så bäst på Arthur. Sku så villa ha ett par till för de gamla är slitna.

Annars har vi alla kläder kvar från sist och lite till. Och detta blir ju inte värt 140 euro, så jag sku kunna köpa det vi behöver och sen ännu en amningsdyna och en större skötväska. Så det lutar nog mot pengar. Men oj vad svårt att bestämma sig, för det är ju så spännande att gå igenom lådan.

Fan med mig

Just nu sku jag kunna skjuta mig själv. Nästan iaf.

När Arthur har fått nåt i pottan går vi och tömmer den på vessan och han får trycka på knappen. Han kan själv klättra upp på vessan och är alltid försiktig när han är uppe nånstans. Så jag lyfte upp honom och stå där för att trycka. Stod brevid och såg på och sku dra ut inlägg från tygblöjan. Han slinta på nåt vis, ramla ner på vessan och därifrån med bakhuvudet först i det hårda, hårda golvet. Och jag hann inte ta i honom. Borde ju ha hållit i honom när han var på vessan, inte dra ut inlägg.

Nu har han en megabula i bakhuvudet, somna gjorde han förstås och jag önskar så att jag var en läkare. Har nu ringt allestans (mammma, Micke, 10023) och fått rådet att väcka honom. Men inte ens i vanliga fall vaknar han när han är i sin djupa sömn och han sku annars också sova nu.

Hatar sånthär och har bara mig själv att skylla! Att jag har orsakat sån smärta åt mitt barn får mig bara att gråta.

Nyfödd sover var som helst?

Jag underhåller mig på AP-tråden på mammapappa.com och konstaterar att det är tur att vissa alltid haft det lätt med att få barn att sova i egen säng, men det är nog inte såhär enkelt alltig:


"Det här är något som jag tänkt på många gånger då flera av er skriver att det är så jobbigt att få en liten baby att sova i sin egen säng. Det är något som jag inte förstår. Om man från första början lägger en nyfödd baby i sängen, så nog sover den. En nyfödd sover ju var som helst."

Jag var väldigt omjuk före Arthur. Tänkte exakt så. Satt ungen i sin säng. Nå. Bra funka det ju i 10 minuter, ett max var väl 50 minuter i sträck. Och nu kan man väl ha det så också. Sova i 10 minuters intervall bara för att han ungen i egen säng, eller sen välja att ha barnet brevid och sova 2-3 timmar. Barn är olika och vissa vill ha mera närhet och sover inte själv, jag är 100% säker på det.

Idag har jag funderat mycket på ilska och när man egentligen är arg. För jag kan inte komma på när jag känner mig rent arg, tycker att där oftast finns känslor som besvikelse eller missnöje med där. Jag är lite out med känslor och definitioner.

Ingen annan har ännnu spytt by the way.

Spy, spy, spy

Efter att Arthur inte varit sjuk sen före julen, då han var sjuk konstant, så börja han idag hosta och upp kom nåt slemmigt i min hand. Nån minut efter kom hans första riktiga människors spya. På mitt ben.

En timme gick och sen kom nästa. Både i min hand, stekpannan, på Arthur och på golvet. Samtidigt hade vi barnlös gäst på besök. Fint. Arthur satt sen nöjt i badet och var hur glad som helst. Hungrig som en varg vid kvällsmålet var han men vid sista skeden rann hela portionen ut tillbaka på tallriken. Sammanfattning: troligen spysjuka.

Och spysjuka smittar ju, så snart spyr väl alla. Jee, jee. Å sen sover vi säkert inatt i spyor. Ännu mera jee.

Aldrig bra

Vi har fått Arthur och sova och somna båda dagssömn och nattsömn (största delen, inatt till 6.15) i egen säng igen efter typ 1 månads uppehåll.

Men det är så jobbigt. Jag har svårt att somna utan honom i sängen och jag vaknar hela tiden, Micke klagar över att han inte sover dagssömn i vår säng så att han kan mysa sig brevid honom. Att sova med sitt barn är nog absolut det mysigaste jag vet, eller kanske att gå hand i hand. Men inom top tvåan är det.

Men jaa, vi vill inte ha en 10 åring i vår säng, och han sover ju bra i egen säng så vi måste bara vänja oss. Setr fram emot resan, då kan vi alla igen sova tillsammans.

Pulkaman

Ännu för framtida minne. 1 år och 3 månaders barn (Arthur) kan åka vanlig pulka helt bra efter lite träning, man måste bara vara försiktig när det går brant uppåt, men annars kan barnet själv styra kroppen så att det inte faller av.

Idag var vi till butiken med vanlig pulka och där satt han så nöjt så. Ända tills han kom på att han kan dra handen längs med marken och sen suga/äta på den urskitiga snön från hansken. Då var han säkert ännu nöjdare. Och mina förklaringar om sjuk mage ville han inte alls lyssna på. Härligt.

Färdigt

Yes. Jag är klar. Nu har jag hela en vecka före nästa kurs börjar och jag igen skall göra skolarbeten. Skönt.

Skall inte, vill så gärna

Idag var det dags för andra rådgivningen för denna graviditet. Allt var bra, bra. Överraksningen var störst när jag steg på vågen och bara hade gått upp 200 gram på 15 veckor. Nå, kolla i gamla häfte och tydligen var det först börjande från vecka 23 jag gick upp mina 11 kilon. Så nu är det ju då jag borde börja hålla koll på vad jag sätter i munnen, men eftersom jag var förberedd på 5 kilos viktuppgång känns det som en säger och jag sku bara villa äta en massa gott hela tiden. Jag hatar vågar och vägningar och det får en inte mig alls att må bra. Dessutom sa jag att jag inte gör sockerbelastningstestet. Arthur var inte mega, jag hade inga probelm då, och jag väger endast 2 kg mera än då och då var det inte nödvändigt.

Ett annat vill, vill, skall inte gäller shopping. Vi, eller mera jag, beslöt att vi före resan inte ska köpa nåt extra än mat. Inga kaffen, inga restaurangbesök, inga kläder, inga tidningar. Inget alltså, bara mat. Nå, nu sku jag då villa shoppa lite tygblöjor med knäppen, solhatt åt Arthur för resan, kanske lite kläder åt honom, sen sku jag villa gå på reor, köpa ett par mammaleggings eller bara gå en dag på stan men det innebär ju massa dyra cafebesök och sånt. Bläh.

Så nu får vi bara hållas i närheten av hemmet och busa.

Pottvång och bitmani

Arthur blev på julafton 1 år och 3 månader. Han börjar ju vara riktigt gammal nu. Han är en så otroligt god och söt humoristisk man, bara när han börjar bli trött, hungrig, när man ska byta kläder eller blöja, då sätter han sig ibland på tvären. Men till största delen söt.

Älskar djur och fordon. Igår stod vi halvtimme på samma ställe och såg en snöplogstraktor flytta på snö, en annan dag studsa han i iver framför tv när han såg björnar. Att gå ute med honom är lätt, där finns alltid nåt fordon som han måste peka på.

Han gillar när man läser böcker, helt störtälskar det och kräver ofta att man ska läsa, för sig själv vill han inte läsa. Böcker har han miljoner av, men det är djur och bilböckerna som är bäst. Och fast vi läser massor böcker, han fick bitar i maten tidigt och han är i stort sett utan tutt när han är vaken så säger han ändå sådär 0 ord. Ibland tror vi oss höra pappa eller mamma, men det är nog bra önskedrömmar. Mmm och såna läten är pop. Men han är ändå lätt att förstå. Bra minne har han också och vet exakt vad för gott det finns i vilket skåp och i hurdan burk saltgurkan är.

Lite motstridigt, kanske iaf, med vad jag skrev igår, har jag börjat tvinga honom att sitta på pottan. Börja med det den första och hoppas att det med tiden blir nåt han ser att hör till vardagen. När man fått ner honom på den jäkla pottan är allt frid och fröjd så länge man läser bok, men att sätta sig är inte alltid trevligt och ibland är jag så dum att jag bara trycker ner honom. Vi hade pottande så bra före flytten och sku gärna se att han börjar skita på pottan igen, orkar inte med skitbytande på motvillig unge. Nu kommer det mängder av kiss efter varje sömngång, men det är också då det är värst att få ner honom. Men när blöjan väl är borta har jag inte så mycket alternativ, sätta ner ungen eller få allt på mig själv. Ger det några dar till och hoppas på förbättring. Det nya året till ära börja vi igen med tygblöjor och känner mig ren så ekonomisk.

En annan otrevlig sak från Arthurs sida är hans bitmani. Han biter mig och Micke. Hårt. Om man skriker till börjar han störtgråta, om man säger nej skrattar han, så nu testar vi med att ropa "pussa, pussa, pussa" varje gång han närmar sig våra kroppar med munnen. Har funkat ok idag, har inte blivit biten.

Ibland äter han bra, ibland dåligt, men mat gillar han, mjölk med. Han sover typ 13 timmar per dygn, oftast 1,5h mellan 12 och 2. Somnar har han svårt med och det tar åtminstone halv timme att få honom och somna på kvällen, oberoende av metod, han behöver väl sin tid.

Magbaby 23+0

Min mage vecka 23+0. Väldigt stor (sarkasm), men man ser ju helt klart en uppbuktning (där var jag inte kan rita en pil eftersom min photoshop tid tog slut). I bakgrunder sitter Arthur och trycker på jullampor och Micke vid datan.

Nu har ren 23 veckor av denna graviditet passerat. Det betyder väl att det finns minimal chans för överlevnad ifall han kom nu men som tur är det ännu 4 månader kvar.

Fast nu har jag börjat vänta så på det lilla livet i magen. Känner hur han bökar omkring och sparkar och har sig och blir bara så kär. Det kommer nog att gå galant med två barn, lite trött och slut kommer jag att vara, men det blir sommar så allt är bra. Vi ska alla sova i samma rum och jag ska läsa mycket böcker åt Arthur när jag ammar. Kanske vi slipper tutt-helvete denhär gången (helt säkert inte, tutt är ju så praktiskt) och då behöver vi inte ens ta bort Arthurs tutt före.

Jag mår bra. Lite sammandragningar nu och då och speciellt om jag är trött. Men så värst mycket tröttare är jag inte och känner mig inte heller så stor och tung, bara lite fet. Men med sköna mysbyxor och hemmatröjor är det inget problem. Jullov är nog så skönt när man inte behöver klä på sig.

Praktiskt har vi inte funderat något alls och kommer nog inte att göra det på länge. Ny vagn sku vi väl behöva, en amningsdyna vill jag ha denna gång och en störra skötväska sku vara praktiskt, sen sku också kanske en ringsjal försnabba saker. Försäkring måste vi väl också fixa före resan och sen måst man väl fylla i kela-papper i nåt skede, tror det blir pengar, vi har inte utrymme för lådan. Kläder har vi ju och kanske, kanske får den lilla nåt nytt, men just nu är ekonomin lite tight så kanske det då är onödigt.

Mjukis föräldern jag

Jag älskar att diskutera föräldrastilar, se på olika föräldrar in action och höra om andras åsikter gällande uppväxande. Det är så facinerande och jag tycker att det är bra att ifrågasätta uppfostrinsstilar och tänka själv vad man vill stå för. Det är svårt att i riktiga livet diskutera sådant eftersom alla gör på sitt sätt, men där är bloggar så bra, man kan få en någorlunda bra insyn i hur olika föräldrar, och också barn är, och att man kan göra på så många olika sätt.

Eva blogga idag om nära föräldraskap och på mammapappa finns det en diskussion om det just nu. Själv hörde jag första gången om det när Arthur var sådär 2 veckor gammal på ett babycafe som gällde sjalar och tygblöjor, hon som prata om dem sa sig vara en AP-förälder, då värka det konstigt. Efter en intervju med Sara skrev jag detta inlägg men vet nog inte så mycket om vad nära föräldraskap är på riktigt. Vet faktiskt typ inget mera än att man ska somsova, bära, amma länge och ta barnets behov i beaktande.

Jag tänker mig själv som en mjukis-förälder och det överänsstämmer säkert mycket med AP-tankarna, men AP är inte något jag strävar efter utan det är nog mera det att lyssna på sig själv och göra vad som känns bra och det är säkert just vad nära föräldskap är, eller så inte. En sak gällande dethär med nära föräldraskap som jag inte fattar är vad tygblöjande eller fingerätande har där att göra. Det har ju inget med saken att göra enligt mig. Eller när föräldrar frågar när man ska bära sina barn. Vi bar för att det var ett måste, enda sättet att få honom att somna och sova lite längre, och för att ha lite händer fria när miniminiman Lönnblad inte kunde sättas ner. Inte sku vi ha burit det lilla knyttet om han sött sku ha sovit i sängen eller legat i babysittern. Alla barn är ju så olika och det viktiga är väl att göra det som passar just det barnet, och kanske då inte bära om behovet inte finns.

För mig betyder mjukis-föräldraskapet att jag alltid tänker det bästa om mitt barn, försöker förstå vad som orsakar det som är dåligt, finnas där och krama alltid när det behövs, också om barnet tjuter för nåt som i min värld verkar urlöjligt, om barnet behöver bäras bär jag det, om barnet känner sig osäker i en ny plats får det sova med oss eller vara i närheten av mig så länge som behövs och vi undviker alla former av skrikskolor. Men det betyder sen inte att jag inte sku använda ordet nej, eller inte ha vissa regler, eller alltid göra som barnet vill ifall det börjar gråta, eller att vi inte sku försöka få barnet att somna och sova i egen säng. Det viktigaste för mig är bara att man ser ett människovärde i barn, att barn faktiskt har känslor som måste respekteras, och att den viktigaste uppgiften för föräldern är att alltid vara där och tro gott om sitt barn och tycka om det.

Blogglust

Jag har så mycket jag har lust att blogga om, att bara få skriva av mig. Men nu är det då så att jag har deadline för en inlärningsportfölj på 25 sidor för miljölogistik på fredag och det måste bli klart nu. Så nu ska jag skriva om transport av farligt gods och komma med några smarta åsikter om det.

Sen, sen kan jag blogga, om t.ex. hur Arthur 1 år och 3 månader är, vad jag tyckte om boken växa inte lyda (som jag fick i salzburg och läste klar där) och så är jag också rätt sugen på att blogga om nära föräldraskap.

Men nu. Transport av farligt gods.

Den slappa söndagen med konsekvenser

Här var vi söta och glad på varandra ännu.

Här var det kväll och Arthur busig, bl.a. satt han själv på tv:n och lekte med fjärrkontrollen vilket inte är ok.

Mat fick han iaf, laga lite stekt ris från föregående dags rester och det blev faktiskt jättebra, tom Arthur åt megamassor (han har varit lite selektiv med maten på sista tiden)

Igår var en dålig föräldradag från vår sida. Det enda smarta vi gjorde var att gå till butiken med vagn, vandra i butiken med Arthur i vagn och sen komma hem. Dagen före gick vi endast till vidoebutiken, också med vagn. Annars såg vi mest på tv (okej, lite skolarbete fick jag gjort).

Inte undra på att Arthur var helt havlt omöjlig igår. Dessutom åt han snacks typ hela eftermiddagen/kvällen, lite riskaka här, lite stekt ris där och ännu lite av min saft på i nåt skede. Att somna gick inte alls och han gjorde allt han inte får och var bara allmänt busig. Men, man kan ju inte skylla på honom, stackars lilla barn som varit inne alltför länge med tråkiga föräldrar som bara ser på tv. Idag ska inte vara en sån dag, vet bara inte vad vi ska göra, men nåt hittar jag väl på. Micke får fara till bibloteket för nu måst detdär slutarbetet bli klart.

Resereservation

Jag har blivit äcklig och tråkig, och jag är inte alls stolt över mig själv. Men det är nu bara så att jag inte orkar se snö i 3 månader till. Så nu håller jag på att reservera en charter-resa till Kanarieöarna. Det lamaste som finns i min lilla värld. Men när pengar är den största avgörande faktorn och vi alla kommer iväg för en vecka med hotell och flyg för under 1000 euro, då är det bara så att det blir lame. Och det är ju nästan 4 år sen jag chartrat sist och kanarieöarna har jag senast varit på som minimini, så kanske, kanske det inte blir så farligt. Och det viktigaste är ju att slippa klä på sig en massa lager kläder. Svalt kommer där ju nog att vara i början på februari, men ska nog ändå våga dra på mig en kjol och skippa dunrocken.

Nyåret med 1 åring

Vårt nyår var rätt vanligt, men nog ändå rätt trevligt. På förmiddagen åka jag och Arthur tåg hem till stan, vi har varit i Pojo sen onsdag och hälsat på barn och vänner. På eftermiddagen kom Arthurs farföräldrar på besök och efter det for vi för en kort visit till Lee, som bjöd på härliga snacks. Speciellt Arthur gilla körsbärstomaterna som han satt hela i munnen så att all saft spruta och slutligen spotta han ut halva tomaten. Vi var hemma typ halv 8 och Arthur var trött och gnällig och sku inte äta mera. Försökte i 45 minuter få honom att somna, till och med i vår säng, men det funka inte alls, måst bara ha varit för mycket nytt för liten man under kort tid. Så han satt med och åt vår ofestliga måltid med raketer som flög utanför köksfönstret.
Halv 10 fick jag honom äntligen och somna och så satt vi filmen på. Vi åt lite parfait som jag gjort och så halv 11 gjorde de så ont att hålla upp ögonen och jag hade så kallt. Sängen var ända alternativet för mig.
12 fick jag en nyårspuss och halv 3 vakna jag för att gå på wc och då först var Micke påväg i säng. Lyxigt nyår för oss igen. Nyårslyckorna glömde vi också stöpa fast vi nog köpt allt.

Nästa år ska bli mer kärleksfullt och gladare äktenskapsmässigt sätt. Vi ska börja prata mera och spendera en kväll som vår prat och göra tillsammans kväll. Dessutom ska jag inte äta shoko eller godis i januari, kommer att gå galant då vi har typ 4 askar shoko i skåpet.