Jag underhåller mig på AP-tråden på mammapappa.com och konstaterar att det är tur att vissa alltid haft det lätt med att få barn att sova i egen säng, men det är nog inte såhär enkelt alltig:
"Det här är något som jag tänkt på många gånger då flera av er skriver att det är så jobbigt att få en liten baby att sova i sin egen säng. Det är något som jag inte förstår. Om man från första början lägger en nyfödd baby i sängen, så nog sover den. En nyfödd sover ju var som helst."
Jag var väldigt omjuk före Arthur. Tänkte exakt så. Satt ungen i sin säng. Nå. Bra funka det ju i 10 minuter, ett max var väl 50 minuter i sträck. Och nu kan man väl ha det så också. Sova i 10 minuters intervall bara för att han ungen i egen säng, eller sen välja att ha barnet brevid och sova 2-3 timmar. Barn är olika och vissa vill ha mera närhet och sover inte själv, jag är 100% säker på det.
Idag har jag funderat mycket på ilska och när man egentligen är arg. För jag kan inte komma på när jag känner mig rent arg, tycker att där oftast finns känslor som besvikelse eller missnöje med där. Jag är lite out med känslor och definitioner.
Ingen annan har ännnu spytt by the way.
5 kommentarer:
ha, instämmer! det är ju inte det att vi aldrig skulle ha försökt få ungarna att somna själva (i säng, i soffa, i vagga elr var som helst), men NÄ, det GÅR inte.
att anta att alla barn är som ens egna barn är inget annat än idiotiskt.
vi har igen haft sjuk tur. Magnus ba: ska vi testa om han sover i egen säng? Nio månader senare gör han fotfarande det 12 timmar i sträck.
Värsta lotteriet det här med att gå barn att sova tydligen.
Tycker att det är bra att alltid komma ihåg om att saker är kanske inte så lätta som de ser ut. Samma gäller ju tex barn som inte vill äta, och alla tror att nu är det ju fel i föräldrarna som inte får skeden i mun. Men när man varit där vet man att det inte är så lätt (inte för att vi aldrig varit där)
Och jaa Peppe, ni har haft tur med sömnen och der är ju trevligt för er =)
Många verkar tyckat att då deras barn gör på ett visst sätt gör alla barn det. Vilket såklart är fel.
Samsovande skulle var mysigt, men skulle aldrig fungera hos oss. B skulle bara leka och klättra på oss och det skulle sluta med att han far i golvet!
Just så är det, man tror ibland att det ens egna barn gör är så alla andra funkar. Bra att ibland påminna sig själv om att så inte är fallet.
Skicka en kommentar