Planen

Idag far vi till stugan igen så att Arthur får träffa "Iigsi" och så att Micke har kortare arbetsväg och sen säkert också för att det är sommar.

Så det är korttidsplanen. Tillbaka kommer vi senast nästa onsdag då vi har rådgivning åt Sander och bankmöte. I augsti ska det göras fuktmätning på vår lägenhet och efter det köp senast i vecka 34. Det betyder att jag borde springa runt till massa banker, men sen var Aktia tanten så trevlig, smart och hjälpsam att jag helst bara sku ta lån därifrån på grund av henne. Efter att allt hoppeligen är ok med fuktgranskningen så ska jag börja planera flytt. Flytt är nåt jag inte ser framemot, hur det praktiskt ska gå till är ett stort mysterium. Men den 1.9 är vår nya lägenhet tom och den 30.9 ska havshagen vara tomt (har nu inte ännu sagt upp det, men så är planen). I september ska jag också börja studera. Tanken är att jag ska få två studiedagar i veckan och att Micke i princip ska jobba varje veckoslut så att jag kan få det. Det blir sen jag som ska köra till stan.

I september skall jag förutom då att flytta, börja studera, sköta barnen också börja träna (för det har jag ju skrivt på bloggen) och lära mig nåt om inredning (för eget hem måste se någorlunda vettigt ut). Misstänker att planen nog nånstans skiter sig. Men det är bra med planer.

Och nu ska jag tvätta alla sängkläder. Arthur som nu sovit utan blöja hur länge som helst har inatt först vett ner egen säng och sen Mickes plats (han sov i Lojo) utan att ens ha vakna. Och då gick han 3 gånger på pottan under nattningen. Konstigt. Tror han å har lite kris.

Hemmåt

Man kan surfa på tåget. Helt otroligt. Vart är denhär världen påväg?!

Är påväg hem från min minisemester. Sömnmässigt var den inte bra och så värst utvilad är jag inte, men mentalt är jag som en ny människa. Nu ska jag orka mycket bättre, vara mera närvarande med Arthur och inte tappa nerverna på honom fast han för miljonte gången häller ut dricka eller kastar ut nån från balkongen. Saknar ju honom såå och saknar att höra honom säga mammmaaa var tredje sekund (den känslan kommer inte att vara länge =))

Å nu ska Sander skumpas

Annat nu

Denhär lilla mannen somnar inte ens i vagnen utan han börjar bara skrika så att man måste ta upp honom och så får man gå med honom på armen och skuffa en tom vagn/dubbelvagn med ett barn i. Men annars är han nog så jättesöt. Och stor.

Jag hitta tillbaka till inlägget om vad jag sku göra annat med nästa barn, och nu är ju nästa barn här och jag kan konstatera att det inte är så lätt.

Just nu ammar jag (plus max 100 ml ersättning på kvällen) men det känns inte alls så roligt som jag kom ihåg, speciellt inte nu då det är hett och klibbigt. Så jag vet inte om det blir längre än sist eller ej, om det funkar blir det säkert så eftersom jag är så snål och inte vill betala för mjölken.

Och det som inte är så lätt är att låta bli att stressa om sömnen. För Arthur har ju haft så svårt att somna att det sku ju vara skönt om det gick lättare med Sander. Och det gjorde det ju. Som minibaby gick det rätt smärtfritt. Men nu är det inte så lätt mera. Att ge bröst när han är trött är uteslutet, då stiger skriknivån med tusen. Och att lägga ner en hysterisk unge går inte heller. Så vi gör vad vi gjorde med Arthur, det som funka då, vi skumpar och skumpar och hoppar. Och det stör mig. Och det stör mig att det stör mig för jag hade ju beslutat att inte stressa över det eller fundera på det så mycket. Jag vet ju att efter nån månad ser det hela annorlunda ut igen. Men sen undrar jag ändå att hur andra gör, hur andra lyckas få sina småttingar att somna själv helt från början? Lämnas de då och skrika för full hals ren från baby eller kan babyn somna helt lugnt av sig själv? Jag fattar det helt enkelt inte.

Semester

Här sitter jag då i mitt hotellrum. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag läsa tidnning, ska jag surfa eller ska jag se på tv? Sängen är stor och skön så det lockar ju också att sova. Så mycket val.

Idag fick jag också välja min middag helt själv och jag valde mcdonald mat, inte kanske det godaste men går att äta i sängen på rummet i fred. Ljuvligt.

Tågresan till Vasa gick utmärkt. 4 snabbaste timmarna nånsin. Sander var bara nöjd (förutom då han blev trött och jag fick skumpa omkring) och jag gick igenom lite foton och läste hbl.

Festen var toppen. Att sitta och prata i lugn och ro (nå halvt, Sander sku fås och somna två gånger och det innebar lite arbete) med smarta intressanta människor som man inte känner från förr (bara kanske från bloggar) samtidigt som man intar sjukt goda cupcakes var bara så skönt. Så värst fräsh var jag inte. Böt till kjol på parkeringsplatsen, glömde fixa håret, glömde halsbandet, tänkte inte på att byta skjorta och alla sminksaker var på stugan. Men alla bryr ju sig bara om sitt eget utseende och märker inte andras. Hoppas jag iaf. Roligt var det iaf, sku oftare villa träffa nya människor som man bara kan sitta och diskutera med.

Men nu ska jag fortsätta min semester.

Minnen

Jag fundera för en tid sen hur mina två veckor i Colomibien var och nu hittade jag mina och Mickes mail från den tiden. Mycket kommer jag ihåg men vissa saker har jag helt glömt. Som till exempel dethär:

"igar, somna jag a sn kom australiens in a ja bestamd mig fo att fa ut me han a 2 andra..d dro massa kokain, lr lite..mn inte jag.sn va vi i bar, kom 6 utlanningar till.dansa, drack,tala a sa..sa helt ok kvall, mn int va d na speciellt.."

Låter helt sinnessjukt ju. Och har ingen minnesbild av det heller. Tur det. Jag vet ju inte ens vad kokain är, måste ha blandat... Om jag kommer rätt ihåg var australiensarn fotbollsspelare som reste jorden runt och vi dela hostelrum i Santa Marta. En natt var det bara vi två där och då tog han på min fot och föreslog att vi sku ha sex. Det kommer jag nog aldrig att glömma för det var så absurt.

Men den sommaren och speciellt den resan gjorde mig bra. Utan den sku jag inte vara den jag är idag.

Ledig dag

Idag har varit en skön dag. Första dagen på evigheter då vi inte haft något planerat och Micke var ledig. Helt underbart egentligen. Fast nu Arthur vakna 20 över 6 för att jag inte mera var i rummet (amma Sander ute så att inte Arthur sku vakna).

Men skön dag. Var till butiken och har lagat mat i lugn och ro och har städat roskisstället och badrummet. Sånt tänker jag inte ens på när jag är ensam med båda.

Och imorgon ska jag ha två dagars semester. Skall bli så skönt. Jag och Sander ska åka 4 timmar tåg till Vasa, gå på lite fest, sova på hotell, bekanta oss med Vasa och igen åka hem i tåglugnet i 4 timmar. Jag ska fixa foton och kanske läsa en tidning. Sander kan väl ligga vid bröstet hela tiden och hålla sig nöjd där. Fast han är nog världens nöjdaste, tills han blir trött då alltså. Då är det megaskrik.

Och köparen godkände anbudet. Nu ska vi bara få det skriftligt och bindande på tisdag och sen ska vi hoppas att allt är ok med fuktgranskningen.

Och lägenheten då...

Ja, vi bestämde oss för att hoppa! Vi gav ett villkorligt anbud och de gav ett motbud och nu kommer vi antingen att godkänna det eller ännu försöka få ner priset lite.
Banken hade inte något emot mina tankar (Aktia ser tydligen människan i varje kund, eller hur det nu var) men möjligheterna är många så det är lite öppet ännu, men det löser sig nog. Sander var en charmerande låneförhandlare som sov i 5 minuter , sen charma och log som aldrig förr, sen amma och sen släppte ett megalass. Och jag som tänkt att han bara sku sova. Micke och Arthur var i parken för med vildingen där sku det nog inte ha blivit nåt.

Det var det. Nu hoppas vi allt går bra.

Min guldlock

En vecka gamla bilder på min sötis Arthur. Den riktigta busen. Och som man ser på kvaliteten är de inte tagna med min kamera utan med Lees systemkamera. Nu drömmer jag också om en sån.

Mina barn är ju förstås bäst, men ibland så är de nog smått enerverande. Arthur har entrat en krisfas och för första gången på länge vet jag inte ens hur jag ska hantera det. Han har alltid egentligen varit rätt enkel och säker. Han har hållit sig i närheten, aldrig lekt med spisknappar, bara gjort sånt han fysiskt klarar av, inte dragit ut allt hos gäster och varit söt och gosig största delen av tiden. När han krisat har han varit gnällig och famnsjuk men inte busig. Men nu, nu är det andra bullar och värst är det när jag är ensam med båda. Han ritar på golvet, slår hunden om och om igen, han häller ut all vätska som han ser, han kisar här som där bara för att det är roligt att se när det sprutar, han kastar ut saker från balkongen, han testar en till max vid nattningar och gör helt motsatsen till vad man ber, ett nej betyder att det absolut ska göras! Och han gör allt så snabbt att jag inte hinner stoppa det. Oftast har jag Sander i famnen/ammar och jag hinner inte rusa dit före allt vatten är ute eller före han kastat vedklabben på hunden.

Jag sku villa förstå det, veta vad som rör sig i huvudet på det lilla, lilla livet. För han vet ju att han inte får göra det, det ser man på minen. Ett riktigt trotsigt bus leende är det. Men han gör ju inte det för att provocera eller göra mig galen, för det kan ju inte vara roligt, men varför? Varför ska dendär mjölken hällas ut på flit eller varför ska man köra kärran på hunden? Vad är psykologin bakom? Är det bara uppmärksamhet eller är det gränstestning? Och hur ska man sen reagera? För skamvrå eller liknande är uteslutet, likaså våld eller att köra kärran på honom. Nu tar vi bort sakerna och säger nej och ibland blir jag förbannad och ryter, men så mycket mer kan jag inte göra. Blir så galen ibland. Och med mig är han ju förstås värst.

Men sen när han är god så är det ju bara för sött. När han gjort ont åt mig eller Micke och man säger att det gjort ont så kommer han och ger en stor våt förlåtpuss på munnen och allt är borta. Igår när han kastat skeden på Sander (tror han kasta den för han ätit klar och att den i misstag träffa Sander) och Sander skrek som en stucken gris så fick jag hela tre pussar.

Funderar bara

Å här funderas bara ännu på lägenhet eller ej och jag är så trött på allt funderande. Allt kan ju inte vara perfekt när man köper en första lägenhet och vad är nu sannolikheten att vi hittar en ok lägenhet som funkar för oss, på ett ok ställe som är utmärkt med barn till ett pris som är ens lite fungerande. Det är väl nu frågan. Våga chansa eller inte, vad om vi hittar nåt bättre?

Problemen nu är väl att staketen mellan husen är så låga att man ser bra in på andras gårdar (fast jag bryr mig nog inte att nån ser oss) och sen att badrummet troligen inte är fixat. På fredag ska jag prata med bank och sen ska vi besluta oss. Om den far före det var det inte meningen.

Men vi hade en skön paus i allt funderande. Vi var och hälsa på vår blivande guddotter, 2 veckor gamla Linnéa och hennes familj. Deras Emil är en månad äldre än Arthur så de är helt i samma livssituation. Dessutom leker Emil och Arthur så bra tillsammans att det är lite semester när de träffas.

Nu genast

Jag är en sån människa att när jag fått nåt i huvet så ska det ske genast. Och fast det nu bara var två veckor sen jag kom fram till att radhus i Lojo är det rätta så är jag nu helt färdig att skuldsätta mig upp till örona och förstår inte varför alla andra inte är lika med på det. Nå Micke är ju faktiskt. Men resten. På Mickes jobb har de nu sidkuterat det i två dagar och ena tycker att vi ska vänta till hösten, andra att huset måste vara byggt på 2000-talet, ena igen att badrummet säkert ska göras om och att det nu blir så dyrt och att det ska vi tänka på osv. Sen hinner min mor, fastighetsförmedlarn, inte alls med i mina svängar, fast nu hon är den som sku kunna komma med nåt vettigt. Jag vet ju inget om nåt som har att göra med boende. Sen konstatera också nån att vi inte kommer att få nåt lån med bara en lön och så. Allt är så negativt.

Men jag är positiv. För en gångs skull. Jag tycker att 1200 räcker till för att leva med i månaden och det tycker jag också att banken borde tycka. Enligt mina uträkningar kan vi till och med spara då. Fast då måste Micke sluta dricka så mycket energidrickor. Och sen så skiter jag nu i hur mycket ränta vi betalar eller att vi inte gör mycket vinst när vi säljer. Viktigaste är att vi betalar ens lite åt oss och inte 800 euro endast åt nån annan, som nu.
Och jag märker att vi vill ha lägenheten. När nån säger nåt negativt så vänder vi det till nåt positivt eller försvarar det. Och jag har ju ren planerat var allt ska vara i hemmet och hur jag ska cykla allestans.

Vill flytta

Jag är så redo att flytta bort från denna betongdjungel.

Jag har lite googlat det området var lägenheten befinner sig och tydligen är det inte helt det bästa området. Har tänkt det lite som Helsingfors östra centrum. (Men det verkar ändå lugnt och naturnära).

Nå, men igår när jag var ensam med båda barnen utanför havshagens närbutik, Arthur satt och åt russin och Sander låg i vagnen och på vagnen var ännutill sparkcykeln, då kommer en man fram och frågar på finska om jag kan köpa öl åt honom. Sen försöker han ännu på svenska "lite öööl". Jag svarar bara ei och så tror han att jag inte kan finska och går bort. Men när vi nu bor på sånthär ställe så kan det nog inte vara så farligt att bo i lite sämre kvarter i ett naturksönt Lojo. Och ifall barnen börjar dagis där så är det troligen ändå på svenska och inte där.

Och sen sku det vara så härligt att slippa trotta in allt i en liten hiss, slippa vagnen inomhus och bara kunna släppa ut Arthur på gården när han är färdig klädd. Hoppas nu bara banken tycker om mina planer.

Behöver semester

Nu är jag i stort behov av semster. Det är just och just så att jag orkar och alltför ofta blir det bara för mycket. Som idag då Sander just vakna (då han inte sku vakna), Arthur sku äta men bara skrek och sku inte äta och inte gå på pottan och jag fatta inget, och vi hade just kommit in och Micke sku just fara på jobb och byket sku hängas och allt på en gång. Och jaa, så vakna ju då Sander ännutill fast han inte nästan sovit nåt. Så jag blev galen. Stod och låtsas gunga vagnen som en galning i köket, sådär att jag gunga sakta men rörde mig själv som om jag gunga hårt, nåja, Micke fick skrika åt mig för att få mig att sluta och kom och tog vagnen med Sander. Röt åt Arthur att vad vill du och tog honom bestämt i famnen och förklara att jag inte förstår och att jag är trött. Nå, sötaste gullungen gav mig en blöt puss på munnen och var den vuxna av oss och löste hela situationen. Sen fick han äta jordgubbar på pottan till lunch och saker blev bättre.

Men poängen. Jag håller på att tappa greppet. Det är inget organiserat kaos mera utan bara ett enda kaos.

Jag sku villa vila lite, det sku jag göra om jag fick lite semester, ens för 3 timmar. 3 timmar vila utan barn sku vara lyx. För Sander har börjat stånka och gnälla typ halv 5 nu flera mornar i rad och före det har han ju ätit säkert 3 gånger. Och sen vaknar också Arthur ibland, han har så stort behov av närhet nu. Vill pussas och kramas hela tiden. Nattningarna är igen omöjliga. Och Sanders nattningar är också omöjliga. Han är nöjdheten själv ända tills han blir trött. Då gallskriker han, helt panikskrik, och man ska hålla honom nära, nära i famnen och skumpa runt som en studboll och sen vaknar han när man sätter ner honom. Han somnar inte utan skrik varken i bil eller vagn, han liggar bara vaken tills han blir övertrött och skriker sig hes. Och han ska somna typ 5 gånger per dag så det blir mycket skrik och skumpande.

Och så vill vi ju köpa en lägenhet. Lägenheten som är 50 meter från en fin park och 150 meter från stranden och så är där en passlig pulkabacke med. Och en liten terass och härligt öppet kök. Men det kräver ju också en massa tänkande och pusslande och diskussioner med banker och massa frågetecken. Krångligt.

Och så gick vi och köpte en låda jordgubbar idag igen och nu hamnar jag ju sätta in dem själv med min minimister klott. Micke kommer först imorgonkväll då han nu jobbar kväll och sen morgon.

Och så saknar jag bloggandet, det är så terapeutiskt för mig, att bara få skriva av mig. Känner ren hur jag blir piggare och hur kaoset blir mera organiserat.

Update

Vi är tillbaka i stan och jag är slut och trött som aldrig förr.

Idag var vi och titta på ett härligt hem i Lojo å nu vill ja ha det. Men vill jag bo just där?

Det var den updaten.

mamma drog iväg mig på reashopping till lojo

dagens höjdpunkt

stugstranden klockan 5 i juli. å ja så en snok å överlevde

Stugliv igen

Vi far till stugan idag igen. Vi ska vara hundvakt och så har vi gård. Men nu sku jag kunna stanna där ännu längre för dethär släpande hit och dit med saker börjar bli tröttsamt. Maten ska med hit och sen dit igen, kläderna ska tvättas och sen igen packas och släpas med, blöjor och tuttar ska kommas ihåg och likaså sjal och vagnkass och sen borde man ju ännu hinna städa undan lite så att det är trevligt när man returnerar till stället.

Nå idag blir här inte undanstädat, sku gärna se att en städerska kom förbi medan vi är borta. Sander ville inte sova, Arthur ville inte klä på sig för att gå i butiken, jag måste duscha, laga mat, packa medan de är i butiken. Och då borde jag ju inte sitta här, men eftersom Sander inte ville sova fick han komma i sjal och jag knöt den för löst så har nu svårt att göra något alls. Utom att sitta vid datan.

Och ifall det kommer nåt fotoinlägg medan vi är på stugan så är den utan text och man får använda fantasin för jag kan ladda upp foton med Mickes telefon men inte skriva inlägg, kan nog kommentera, men den fattar inte att jag vill skriva när jag är där inlägg ska göras. Konstigt.

Vau!

Jag reistrera min blogg på bloggtoppen, tänkte att det sku vara intressant att veta ifall nån läser. Har hittills alltså inte sett nån statistik över läsare.

Men nu har jag då och om jag fattat det rätt och unika sidvisningar betyder läsare så har jag omkring 60 läsare, och det är ju helt galet. Tänk att så många vet nåt om lilla mig. Fast egentligen var det ju skönt att inte veta, för nu känner jag ju lite press på att blogga och "växa". Det var rätt skönt att vara i sin lilla bubbla och bara blogga för sig själv.

Myllylä

Jag följer inte alls med sport eller skvaller om halvkändisar, sportsidorna i hbl hoppar jag också alltid över. Men idag fastna jag vid dem och läste Christoffer Herberts kolumn om Mika Myllyläs nya liv som aldrig fick ta fart. En mycket läsvärd kolumn.

Förlossning och studier

Igår fick Sanders gudföräldrar sitt andra barn och jag var så nostalgisk, glad och förväntansfull hela dagen. Tycker att det är så spännande med förlossningar (speciellt då man själv inte upplever smärtan). Varje gång Micke telefon pep till var jag där och ville veta om nåt nytt hänt. Nu väntar jag bara på att få träffa dem så att jag får höra alla detaljer från förlossningen. En förlossning är nog nåt så stort och en av de mäktigaste upplevelserna i livet. Måste till och med titta på videosnutten från när Sander kom till, var så nostalgisk. Denhär gången titta jag också med ljud och jag skrek ju inget när han ploppa ut. Men han var nog så megauppsvälld när han kom ut.

Nu har jag också kollat på nästa års skolkurser och jag sku så gärna fortsätta studera på hösten. Så nu hoppas jag bara att Mickes arbetsgivare sku vara flexibla så att han kan önska turer så att jag sku kunna studera. Jag sku villa läsa ganska mycket så att jag sen sku bli klar och kunna börja jobba efter några år. Och det är ju så intressant allt det jag läser, så praktiskt. Hoppas att vi får det och funka på nåt sätt.

Förra veckan då?

Arthur var och simma, måste hålla hårt om pappa. När han äntligen vant sig vid vattnet ville han igen aldrig upp.

Sander fick vara naken.

Och mellan dehär söta pojkarna fick jag ligga varje natt. Micke har egen säng vid fotändan.

Det gick ju nästan en vecka utan att jag dokumenterade nåt, och så mycket hände ju egentligen inte under veckan. Vi var på lande, vi hade trevligt besök, vi var till Lojo, vi åt jordgubbar och jag vänta på att få sova. Som tur var mamma mycket där så jag behövde inte vara så mycket ensam med mina två gullungar. Men några stora grejer hände.

Jag satt på gräsmattan när Arthur lekte i sandlådan och konstatera att det är nu vi behöver dendär gården och detdär radhuset, inte om 10-20 år då barnen är stora och inte vill vara hemma. Det är nu det sku vara skönt med en egen gårdsplätt. Och från det kom beslutet att vi ska börja söka radhus i Lojo. Helst sku jag ju flytta till Esbo men där får man inga radhus för under 200 000 och sånt har vi absolut inte råd med. Så nu ska Micke först få fastare tjänst, sen ska vi hoppas på att nån vill ge oss lite lån och sen ska vi börja leta radhus i Lojo. Sku vara roligt att hitta nåt före jul. Det enda negativa med Lojo är mina studier, men i och för sig så tar det 45 med bil till skolan och måste ju inte vara där så mycket så nu ska det gå. Barnen är ändå små bara nu.

Under veckan natta jag Arthur igen sen den sista horrornattningen och då beslöt jag att nu ska det göras nåt. Så nu läser vi saga i sängen och sen går den vuxna bort från sängen, helst ut ur rummet men hittills har det blivit vid dörren. Igår lyckades jag natta båda barnen samtidigt ensam och de somna också helt samtidigt. Fast klockan var 10 och jag hållit på i över 1 timme så kändes det inte så hemskt för jag kunde vara där för båda samtidigt. Lite mycket samtidigt i det stycket =)

Arthur har blivit helt halvt hopplös. Han gör allt det han inte får och så ler han ett såntdär busleende efteråt. Så enerverande! Hunden fick sig rätt mycket på stugan, han försökte slå eller kasta saker på henne, säkert bara för att få uppmärksamhet. Och jag som tycker han får ren mycket uppmärksamhet. Vi har för länge sen beslutat att inte använda några utfrysningsbestraffningar som time-out/skamvrå men ibland vet man nog inte vad man ska ta sig till när han igen heller ut allt ur glaset/slår hunden/ritar annenstans än papper/kastar ut bollen från fönstret.

Ett ärligt inlägg

Idag blir vår lilla (egentligen stora, många plagg i storlek 62 är ren små) Sander två månader. Och vi har nu i två månader varit tvåbarnsföräldrar och vårt förhållande har nu inte klarat det sådär superbra om vi är helt ärliga.

Det såg ut att gå bättre denhär gången. Den första månaden när vi båda var hemma så var allting rätt bra mellan mig och Micke. Vi klara av att tala och diskutera utan att genast börja gräla eller missförstå varandra. Vi var ju båda hemma, jag fick vila på dagarna och Micke fick egen tid, speciellt efter att han nattat Arthur. Men nu, nu är det igen lite tungt. Och jag fattar det. Han känner sig säkert lite åsidosatt, jag har ju ingen extra tid för honom. Om jag ens har 5 minuter med två sovande barn så överväger jag att själv gå och sova, alternativt slafsa i mig lite glass. Jag går genast och sova då barnen somnat för annars orkar jag inte på något sätt, och om båda sku råka sova samtidigt så sover, äter eller leker jag på internet.

Micke jobbar han igen. Heltid. Och om vi är i stan kommer det två timmar till på hans 7-15 timmars arbetsdagar. Så när han kommer hem så sku han ju villa pusta ut lite, men det sku jag ju å villa. Arthur är rätt hopplös nu och väldigt osamarbetsvillig och Sander är en normal baby som vill ha närhet och uppmärksamhet. Sen finns det ju också en massa vardagssysslor som aldrig tar slut. Och sen är jag ju nog rätt trött. Så liksom hur ska jag orka fokusera på honom också? Just nu liksom. Och hur sku han kunna få egentiden som han så mycket sku behöva för att vara harmonisk?! Jag har inte ork att hela tiden vara ensam med båda, ren fast vi är två är det tungt ibland.

Nåja. Så är det nu, och så kommer det ännu att vara lite till. Det är jobbigt. Men, jag vet också från sist att det blir bättre. Jag kommer att få börja sova mera, det kommer att bli lättare att vara ensam med båda barnen, vi kanske får lite tumistid och vi kommer att anpassa oss till situationen med jobb och barn (tidigare så har ju Micke å bara studerat). Det finns inte någon tvekan i det, absolut ingen. Jag ser ren fram emot när vi har hemmet för oss själva och bara sitter och ser på kriminalserier och äter sallad med marinerade broilerstrimlor och feta.

Kanske vad jag försöker säga är att jag förstår att så många skiljer sig med små barn, jag fattar. Det är inte lätt, nu märker jag det ju själv. Fast vi ren varit tillsammans i 6 år så känns det ibland som om vi kommer från skilda planeter och inte alls talar samma språk. Men därför är jag så glad att jag gjort ett beslut och att jag vet att det beslutet är det rätt. För om man börjar tveka kan det säkert lätt falla.

Sommar och svett

Nu är vi för nån dag tillbaka i stan och data med internet. Ska tvätta kläder och läsa några av de 500 olästa blogginläggen från bloglovin.

Och det är ju jätteskönt med sommarbaby, men att amma när man själv är svettig och halvnaken och babyn är naken och klibbig och krånglar vid bröstet, då är det inte alls roligt. Eller när babyn livskrisar och man ska skutta omkring med klibbigheten. Som tur är det svalare idag. Jag gillar inte att vara svettig och ha nån fast i mig.

skönt