Bästa resminnet nånsin

Jag gillar Colombia. Alla dansar så bra, maten är god och de har ett så rikt land. Tyckte mera om Santa Marta än Cartagena.

Har länge tänkt på att skriva ned mitt bästa resminne och nu, när jag har en massa skoluppgifter att göra är det helt perfekt timing. Man får gärna "härma" min idé i sin egna blogg, jag läser gärna.

Jag har ju sett en hel del av världen, och har en massa bra minnen, men det är nåt som är alldeles extra med dethär.

Sommaren efter att jag blivit student (samma sommar som jag och Micke lärde känna varandra via mail) så for jag till Ecuador för 2-3 månader och hälsa på min hostfamilj. Under den resan gjorde jag en 2 veckors semester, ensam, till Colombia.

Den första veckan spendera jag i Cartagena och den andra i Santa Marta. Två veckor som är jättestora i mitt liv för det var då jag hitta en stor del av mig själv och konstatera att jag klarar mig bra själv, men vill nog helst dela allt med nån annan/andra.

I Santa Marta bodde jag på ett hostel (några nätter dela jag rum med en australienare och han föreslog bara sådär att vi sku ha sex, eller han snudda vi min fot och sa det, jag tacka nej, hade ju träffat Micke och sku inte fucka up det (hade skrivit det på en lapp åt mig dessutom)) och eftersom jag inte hann på turen som gick till ciudad perdida (försvunna staden) och säkerligen inte sku ha orkat vandra i djugeln i 4 dagar så gjorde jag en en natts tur till parque nacional tayrona.

Eftersom jag var den enda som ville göra den då så tog hostelägaren mig på turen, och han hade själv gått den för miljoner år sen, så vi gick bland annat fel. Vi vandra på smala, smala skogsstigar i djungelliknande terräng uppåt i 2 timmar (och det var typ 35 grader varmt) tills vi kom till indianbyn pueblito. Det värsta nånsin hände på vägen uppåt. Det ringla en smal, smal orm sådär 5 cm framför mina fötter, och det värsta nånsin för mig är ormar i tidningar och tv, så att se en på riktigt var typ döden. Så mycket mera lättad blev jag inte när min "guide" konstatera att de är de giftigaste. Tänkte nästan vända om, men jag klara det. Det är jag stolt över!

Indianbyn högst på toppen

Vi gick ner på andra sidan från den lilla byn pueblito och kom till den vackraste strand i hela världen. Turkosblått vatten, släta stora stenar och helt vit sand. Det var paradiset!

Det man ser efter att ha svettats 5-6 timmar i djungeln

Guiden for hem och jag blev där för natten. Sov i en hängmatta med ett myggnät över mig (eller försökte sova, det var så mycket djuläten där) och följande dag tog jag bara in all skönhet och simma helt massor. Har aldrig upplevt ett finare ställe. Önskar jag haft digikamera då. Stal lite bilder från internet så att jag kan visa. Men finare var det på riktigt.

Min favoritstrand i nationalparken. Kallas för La Piscina eftersom den är som en simbassäng i och med att den omringas av stenar.