Update

Micke är hemma i Finland, vi är på Koh Samui och jag saknar Koh Tao. Massor. Där var lungt och chill och vattnet var klart och där var inte  vågor och inga vattenscootrar och innte en massa ryska turister. Där var underbart. Men resorna dit var grymma, så grymma att jag inte vet om jag nånsin vill återvända fast det är det härligaste Thailand jag varit i. På hemresan spydde båda barnen igen och det bara gunga. Som tur hade Micke köpt åksjukemedel.

Och så kallar barnen igen...

Dagarna bara gårI

Jag har nu inte varit in på internet sen torsdags. Känns skönt. Vi har simmat, solat, dykt, snorklat, ätit, åkt båt, lekt, läst sagor och sovit. När barnen somnat 9 på kvällen har jag också slockat som ett ljus. Igår somna jag mitt i nattsagan. Otroligt tungt att semestra. Men Sander vaknar ju nog några gånger per natt och har varierande problem/ljudnivå under natten och sen börjar morgonen senast 7, idag halv 7. Men vi har ju barnvakt här så tanken var ju att vi sku göra nåt på kvällen men när orken är helt slut på kvällen. Och idag när barnen somna tidigt, ren före 8, så mår Micke inte så bra så det blir inte av nu heller. Imorgon är sista hela dagen på Koh Tao och på tisdag far vi tillbaka till Koh Samui. Tidigt på onsdagmorgon flyger Micke hem och jag, mamma och barnen blir på Choeng Mon stranden 5 dagar till och flyger hem på måndag. Är inte alls redo än, men som tur är det en vecka dit än.

Igår tog vi första gången till ett desperat trix. Datan med till restaurangen och på med lite chuggington. För restaurangbesök funkar inte alls. Myror i byxorna som aldrig förr och bara klättras och ingen äter och kaos. För övrigt så åt Sander för första gången ordentligt med mat idag. Det var när de fick kopp-nudlar på rummet. Bara nudlar utan nåt och han svepte i sig allt.

Jag och Micke börja storgräl efter att han konstatera nåt så korkat som att "nu vet man inte om Sander är pojke eller flicka". Förklara att dagens föräldrar inte säger sånt och att pojkar helt lika bra kan ha håret i svans. Det hade också en annan man i restaurangen. Och poängtera ännu att jag inte vill att mina barn är mobbaren i barngrupper som får pojkar med hästsvans att känna sig fel på nåt sätt. Alla kan ha hästsvans om dem vill.

Tom Kha seafood. Så sjukt gott!

Dagens utfärd

Sander somna klockan 10 i båten dit och sov där i cirka 1 timme och sov sen inte mera idag.

Vår chaufför

Påväg till hotellet igen. Och igår när Micke inte tyckte om mina åsikter i hårsvansfrågan så konstatera han att jag är en säkerhetsfreak när jag släpar med flytvästar. Nå det kanske jag är, men det känns så säkert att åka båt med dem när de har det. Det har varit mycket vågor och de är inte så stilla.

Bilder

Och det var bilder från igår och i förrgår. Idag har vi dykt. Det var lite nervöst till först. Mycket! 5 år sen sist och det var inte alls naturligt att fara under ytan. Och att börja fylla masken fick mig nog näst intill panikisk. Men andra dyket var bra. Vi såg en sköldpadda på mycket nära håll.

Koh Tao

Vi lever och mår bra! Mamma kom på måndagkväll till Koh Tao så nu är vi tre vuxna på 2 barn. Jag har snorklat massor och imorgon ska jag och Micke fara och dyka. Det är skönt och varmt men inte för hett och på förmiddagen idag regna det. Då gick vi till en strand genom slingrig skogsväg och sen kom vi till ännu klarar vatten och mindre människor och de finaste stora stenarna. Därifrån åka vi hem med longtailbåt så att Sander kunde komma till hotellet och sova. Vårt hotell är bra, eller vår villa som det är. Vi får färsk frukt varje dag och de delar ut vatten på strandne och poolen är i tre våningar. Men endå har de bevarat naturen och en känsla av thailand. Det enda som stört mig 3 kvällar/nätter (men inte inatt!) är ljudet av musik. Det har kommit från den livliga stranden 2 km bort med vinden hitåt, och där var nån electonical music beach festival så det var högt. Och jag valde ju vårt hotell för att här sku vara lugnt...

Idag är det en vecka sen vi starta och jag har ren hunnit äta massor phad thai, spring rolls, mixed vegetables, coconut soup, coconut icecream, banana pancake med sweet milk och annat. Barnen har fått dricka chokladmjölk och äta slickpinnar så de är för det mesta nöjda. Förutom då de blir övertrötta, vilket också hänt. Sander har lugnat ner sig lite nu och skriker inte när han sa sova på kvällen. Jag har inte tröttnat på sanden och tycker att det är så roligt att simma med barnen och leka på stranden med dem. Båda har blivit massor modigare i vatten och Sander vågar ren flyta omkring själv med puffar (det vågar inte Arthur ännu).

Händelserika dagar!

På torsdagkväll sprang barnen på stranden. Jag slockna 8 tiden och samtidigt somna också barnen. Där 10-12 var jag vaken men barnen sov ända tills de väcktes nästa morgon klockan 9. Lite vakna de på natten men aldrig för långa stunder. Så tidsomställningen gick smidigt. Men det är den enda lugna kvällen vi haft (eller halv lugna). Annors har Sander skrikit och härjat varje kväll. Dethär med nya ställen, konstiga rutiner passar inte honom alls. 

Mina två pippi tvillingar har simmat massor. Både i havet och i poolen. Jag har till och med köpt små vattenpistoler åt dem och glömt alla mina principer. De har också druckit icetea och ätit chips. Sander har vägrat röra maten vi ätit på restaurang och levt nu i två dagar på vattenmelon, mjölk, safter från burkar, chips, franskisar och ketchup. Första kvällen smaka han på fried rice men that's it. Men bara vi får in lite rutin och så blir det säkert bättre.

Jag har ätit ris, nudlar, grönsaker, broiler och sånt gott.

Igår på koh samui gjorde vi nåt korkat och gick på monkey show. Det var grymt. En apa som var fast i snöre som sku göra idiotiska saker. Och den var bara stå trött och så stod dragarn bara och ryckte i bandet och drog i bandet så att inte apan hade nåt annat val än att göra kullerbytta, hoppa, leka risodlare... Suck med denna värld.

Sen for vi ännu igår till fisherman's village och såg på all intressant mat. Arthur fick sin efterlängtade kokos. Jag fick mina mangostenar.

Och mina pannkakor! Som jag längtat. Arthur ville bara ha choklad på sin... Sander spotta ut när han fick smaka. Fredagkvällen sluta i skrik från Sanders sida och sådär 2 timmars nattning som alltid spåra ut helt emellanåt.

Och idag var det dags för Koh Tao. Det är en ö ca 2 timmar från koh samui med katamaran båt. Det regna när vi vänta och jag och sander titta upp på palmen.

Här var det ännu lugnt. Det var det enda tills koh phangan där vi lämna av människor. Barnen busa och var hyper och åt chips. Men sen börja helvetet. Det blåste och storma och det gunga. Jag var faktiskt inte orolig att båten sku kippa men alla börja må så dåligt. Arthur la ner sig på stolen och jag tog den slappa ungen i min famn och sen så börja spyendet. Och som han spydde. Sen stirra vi tillsammans ut genom fönstret (för jag mådde ju också pyton och resten av båten med) och han somna men sen fortsatte det i sömnen och då kom ju allt på oss båda. Så jag anlände till koh tao nerspydd. På båten dela de ut påsar åt alla och gick och satt någo droppar på människors händer, det dofta nåt och höll nog säkert mig från att spy. Men säkert hälften spydde. Funder nog då vad jag gett oss in på, men tydligen var det dåligt väder nu och det var därför.

Dethär är halva vår terass. Hade beställt family villa med sea view men den visa sig vara jättehögt upp och om barnen sku ha fallit över sku de ha dött (var säkert 7 meter upp på ett berg) så bad om ett annat och är nu nära poolen och nu är fallet bara 1-2 meter. 

Paradise på Sensi i skymningen.

En strandgunga!

På kvällen åt vi på mysig restaurang där barnen kunde springa till stranden (för ja, de är ju inte lugna i  ) och så hade de fått nya djur. När vi sku börja sova börja Sanders skrikkalas. Och största problemet är ju att han inte kan säga vad som var fel. Nu visa det sig att han hade ont i foten, eller nåt.

Och det viktgaste höll jag ju på att glömma. Imorse hade jag väckning 8 och så for jag ut på länk. Blev lite på 4 km och det var först efter en halv timme som jag dog totalt när jag börja springa på stranden.

Hitresan

Hejdå murre, ses på måndag!

Vi åt på andra sidan. Dyrt, men praktiskt och lätt när det fanns lekplats. Och då var alla mätta.

Sen lekte barnen lite till, och det var riktigt bra att vi var där ca 2½ h före. Blev inte stress men inte heller överloppstid.

Det var morötterna och öpplena de spydde upp..

In bangkok efter 4 h sömn för Sander och sådär 1 för mig.

Och Sander satt still i 10 minuter och sa "glass". Sparka ingen och var lugn. Efter det börja skriket när planet landa på Samui.

Framför mig just nu. Alla andra sover men det har jag inte ro till så jag har bekantat mig med omgivningen och snaskat pringles. Ska snart väcka resten så att vi kan gå och simma.

Min mamma kommer inte håg flygresorna med oss när vi var små så det vill jag dokumentera. Men 2 timmar efter resandet börjar jag ren glömma. Ligger i en solstol i härlig värme med en vattenmelonsshake och det doftar gott och ljuden är härliga. Jag och Arthur har också hunnit med ett snabbt dopp i havet. Hans åsikt var att det var kallt (det är väl kring 27 grader) men snabbt vänjde han sig med. Vi är nu på world resort på bophut strnaden på koh samui. Koh samui är för övrigt det härligaste stället jag flygit till. Vi gick ut ur flygplanen och så åka vi små tågvagnar ( lite såna som finns på nöjesfält) till ”terminalen”. Men det är ju nog inte som en terminal utan som en taklagd hydda och där får man kappsäckarna. Så paradis det kan bli!

Men resan. Alla plan var i tid, allt funka helt som det sku och det var säkert så tungt som jag hade tänkt (eller nu i efterhand kan jag ju tro att det var en gnutta lättare). Jag har ju betalat extra så att vi sku få första raden i mitten (rad 21), en sån med tre platser i rad. Utan det sku 9½ h varit halv omöjligt. Sander är så olugn och de sku bara ha sparkat nån i ryggen. Nu sov Arthur på golvet (och Sander med en stund)  och det fanns ingen risk att de sparkar nån och vi hade mera utrymme. Betala gärna 120 euro för det. Mer än gärna. För på flyget från bangkok till Koh Samui, som tog 45 minuter så satt vi bakom nån och det var så trångt och skrikigt på alla vis. Tog till och med till den sista utvägen, ett par angry birds slickepinnar (de har alltid sett på dem i butiker men aldrig fått). Annars så hade båda jättesvårt att somna på flyget till Bangkok. Planet lyfte halv 7 och då var båda ren trött. Halv 9 somna Sander nästan men sen blev han övertrött och fick utbrott så han fick se på tv program. 10 fick jag honom med halvt våld och somna när de äntligen släckte alla lamor. Arthur hade somnat 10 minuter före det på golvet. Sander sov oroligt och jag hade honom också i famnen nån timme. 2 börja de förbereda för morgonmål och tände lamporna och då vakna ju sen båda. 4 landa vi och fixa oss till nästa flyg. Där gick de så duktigt och sprang och orka. Ajo. Och nu hade jag ju ren glömt hur långflyget sluta. Båda spydde! Jippie. Vi sku gå ut och båda börja spy. Men sen gick det över och de hade skitat ner ett flygplan.

Det var det. Men jag är glad att en nästa gång vi far så har Sander också plats. Och ja. Nu har jag ju glömt att vi ska hem också. Men nu går det ju alltid. Fast vill nog aldrig hem.

Packning

Alla barnens kläder. Det är allt kortärmat och benat de har. Vi tvätta och köper där mera ifall det behövs.

Sander sa tuti och gick i kappsäcken och ligga.

Han kommer så att tas för en flicka. Men jag älskar hans långa lockiga hår och vill inte klippa det.

För det första. Jag är så sinnessjukt trött. Sander har sovit lite bättre men jag är upp flera gånger i natten och sen så har Sander börjat vakna tidigare (vilket är helt bra med tanke på tidsskillnaden) och idag steg vi upp 20 över 6. Arthur fick inte heller sömn där nångång 4 tiden och jag var länge vaken med honom. Sen körde jag ännu till stan för ett möte idag och jag är helt sönder. Därför går jag i säng nu genast bara barnen somnat för imorgon gäller det. Planet borde fara halv 7 på kvällen och sen landar vi i Bangkok 4 finsk tid. På Koh Samui borde vi vara 7 finsk tid på torsdagen. Så all sömn behövs. Jag hoppas på flyg som är i tid och att allt löper smidigt.

Packandet är nästan klart. Det känns skönt att inte behöva stressa imorgon. Med oss kommer 1 kappsäck med allas kläder och alla salvor och burkar och krämer (det tar mest utrymme och vikt!). Tar inget långärmat för räknar med att man inte fryser när det är +25 som det borde vara på kvällen.  Sen har vi också en stor rinka med flytvästar, simkläder, stranddukar, blöjor (vill inte genast börja jag blöjor) och en potta (Sander är så bra på det ren så det är onödigt att låta det glömmas, köpten en mindre modell på loppis). Det är det som går ner i planet. Ja och i nåt skede går vagnen dit också. Den kommer nu ändå med. I flyget har vi en stor ryggsäck fylld med byteskläder, underhållning, blöjor, mediciner, snacks och elektronik. Jag har också en större handväska med pass och biljetter. Det betyder att vi har två saker för ryggen och en kappsäck att dra och sen en vagn att skuffa. Så då kan vi hålla Arthur i handen när Saner är i vagnen (ytterst viktigt just nu!). Så det ska nog funka. Nu ska jag sätta det sista och sen i säng. Imorgon ska vi skrinna och städa undan och halv 3 kör mamma oss mot fältet. Hon startar ditåt på söndag.

Större barn

Det är nog jätteroligt när barnen blir större. Jag älskar ren nu att vara större barns mamma. Idag var jag och Arthur och skrinna i över 1 timme medan Sander sov i vagnen. Och vi lekte polis och tjuv i olika formar (typ apa och kokosnät, tiger och jägare) lekte följe john och bara skrinna runt. Och så prata vi förstås en massa. Ser ren fram emot spelkvällar med barn (uno junior är ren jätteroligt att spela med Arthur), skidturer, skidsemestrar, simtävlingar, ishockey matcher, cykelutfärder. Känns som att jag nu har möjlighet att göra sånt som jag inte gjort så mycket förr av och sånt som jag förr tyckt om att göra.

Friskstatus

Jag skrev i nåt skede att jag övervann flunssan snabbt. Nå, det gjorde jag inte. Har nu varit riktigt flunssig i två dagar, men endå så att jag orkar göra nåt och inte bara behöver ligga. Men stockad näsa, massa snor och så. Sander är nu jätte flunssig. Inatt sov han som mest 1½ h, men oftast vakna han med ½-1 h mellanrum och skrek. Och när man tog honom i famnen så lugna han sig. Det var alltså en jätterolig natt. Micke hade tagit honom 6 gånger före klockan 2 och jag tog säkert honom lika många efter klockan 2. Men han reagerar ju alltid med sömnen. Lite stegring kanske han har men annors är det också bara snor och stockat. Nåt som nog säkert går om på någon dag. Om han ännu sover dåligt i två nätter far vi till läkare och kolla örona (han har aldrig haft nåt) men känns onödigt att fara eftersom man bara säkert blir mera sjuk av att sitta i nåt vänterum. Och jag är helt jätterädd att det går såhär för oss också, men det är nu mest fast i Micke. Han träffar människor på jobbet. Jag ska bara gå några gånger till butiken före vi far (den med minst människor i förstås) och sen en dag till skolan på ett kort möte. Barnen får vara hemma eller ute men inte inne nånstans bland med människor. Och jag är ju helt hysterisk med dethär, men det sku bara vara så typsikt på nåt sätt. Har det ju så bra och har väntat alltför mycket. Så därför gör vi nog allt för att undvika att nån spyr på tisdag kväll.

5 år bloggande

Igår kolla jag lite på min blogg och märkte att det exakt idag är 5 år sedan jag börja blogga. Då skrev jag på engelska, jag var nyförlovad och jag festade cirka en gång i veckan. Jag var jättekär i Micke och skrev mycket om hur härlig han är. Bilderna jag då publicera sku jag aldrig mera sätta upp, så mycket har internet tiderna ändrats. Då var jag mycket gladare, mycket mera spontan och mycket roligare. Men jag var nog också rätt korkad och gjorde inte så mycket annat än jobba, studera, städa, åt och såg på tv-serier. Jag klippte också panlugg det året, 2008 och så var jag en månad i Costa Rica.

Tuttlöshet 3 månader senare

Nu är det snart 3 månader sen vi tog bort Sanders tutt. Och nu sen några veckor funkar det igen att få honom och sova. Nu ångrar jag det inte mera. Det var ju riktigt, riktigt hemskt ett tag. Det vara i en vecka sådär riktigt hemskt. Det blev bara för mycket för honom när tutten försvann och sängväggen försvann och det kom tänder och han krisa och allt. Men efter det så natta jag honom igen alltid i famnen. Det var det enda som funka. Jag gick omkring med honom och vagga och så somna han och blev nedsatt och sov sen halva natten i egen säng. Men där före nyår fick jag nog. Jag orka inte mera bära på honom (hän väger ju säkert 15 kg ren). Så jag satt med honom i famnen på vår säng. Han skrek och visa att jag sku gå. Men sen efter några gånger förstod han att mamma inte går. Så somna han i min famn när jag satt brevid och sen satt jag ner honom. Men nu för nån vecka sen så går han själv och ligga i sängen och jag sätter täcket på. Om Micke är hemma går jag ut och Micke blir där och sitta tills båda sover (han har telefonen med och Arthur vågar inte bli ensam där heller). Om jag är ensam så sitter jag där tills Sander sover och sen springer jag lite in och ut med Arthur (dörren måste vara öppen då och lampan utanför på). Ibland kommer Sander bort från sängen för han vill vara lite i famnen men snabbt vill han sen tillbaka till egen säng och sen somnar han där. Han vaknar nog ännu på natten några gånger och ibland hjälper lite pajande, ibland måste man bära så att han inte får raseriutbrott och vakar i nån timme och ibland kommer han brevid. Men det blir bättre hela tiden.

Och Arthur somna ju brevid nån av oss i samma ålder. Nära, nära sku han vara och dra i håret. Och så var det ju Sander babyn som sku ammas och herrejess så förfärligt det var. Så Sanders insomnande är på alla sätt lättare. Men nu så kan ju Arthur somna själv (om inte mörkret sku vara så skrämmande) så allt blir bättre.

Dagens bilder

Axkid kidzone stolen var på posten idag. Och fast vi nu inte ännu provat den i bilen så är jag kär. Barnen sitter bra och har mycket utrymme och den verkar bekväm och Arthur kan åtminstone sitta ännu 1 år i den. Sen får Sander den. Önskar vi sku ha förstått att köpa denhär stolen för ett år sen. Klippan har varit så smal och trång och krånglig att få in barnet i.

Sander ville också prova.

Sen var Arthur jättevarm och vi mätte febern (joo jag är ännu hysterisk över att vi snart blir sjuka. Idag har Arthur klagat mycket över magont och sen hostar alltid Sander emellanåt och vi tror att nu spyr han och sen så klia sig Arthur på morgonen och vi tänkte genast vattkoppor...)

Medan jag och Micke var i köket och värmde upp batatsoppa* åt barnen så blev det plötsligt tyst och jag såg att barnen var under köksbordet. Snabbt såg jag att de hade smörpaketet. Arthur hade tagit det och sen gått med brorsan under bordet för att dela på delikatessen!

Jag förstod äntligen varför det finns en massa ekobutiker och konstatera att det ju är helt sjukt att det naturliga säljs i små butiker medan skit säljs allestans. Förstås ska man ju använda naturligare saker! Dethär är nu vad jag skaffat. Barnen är inte övertygade av body lotionen de tycker den är kall, men jag tycker den känns skön. 

 

 

*Batatsoppa:

Koka upp 1 stor batat, ca 5 normalstora potatisar, 1 lök och 1 vitlöksklyfta i 1 liter buljong. När allt är mjukt så mixar man det och kryddar med lite cayannepppar (riktigt lite räcker) och eventuellt salt. Sen kastar man i 2 dl matlagningsgrädde (använder själv den ekologiska matlagningsgrädden) och låter koka upp. Och den är faktiskt jättegod. Sander älskar den (han älskar alla puresoppor och allt som är mjukt och lent) och Arthur äter den (han tycker inte om puresoppor men denhär äter han allt av).