Händelserika dagar!

På torsdagkväll sprang barnen på stranden. Jag slockna 8 tiden och samtidigt somna också barnen. Där 10-12 var jag vaken men barnen sov ända tills de väcktes nästa morgon klockan 9. Lite vakna de på natten men aldrig för långa stunder. Så tidsomställningen gick smidigt. Men det är den enda lugna kvällen vi haft (eller halv lugna). Annors har Sander skrikit och härjat varje kväll. Dethär med nya ställen, konstiga rutiner passar inte honom alls. 

Mina två pippi tvillingar har simmat massor. Både i havet och i poolen. Jag har till och med köpt små vattenpistoler åt dem och glömt alla mina principer. De har också druckit icetea och ätit chips. Sander har vägrat röra maten vi ätit på restaurang och levt nu i två dagar på vattenmelon, mjölk, safter från burkar, chips, franskisar och ketchup. Första kvällen smaka han på fried rice men that's it. Men bara vi får in lite rutin och så blir det säkert bättre.

Jag har ätit ris, nudlar, grönsaker, broiler och sånt gott.

Igår på koh samui gjorde vi nåt korkat och gick på monkey show. Det var grymt. En apa som var fast i snöre som sku göra idiotiska saker. Och den var bara stå trött och så stod dragarn bara och ryckte i bandet och drog i bandet så att inte apan hade nåt annat val än att göra kullerbytta, hoppa, leka risodlare... Suck med denna värld.

Sen for vi ännu igår till fisherman's village och såg på all intressant mat. Arthur fick sin efterlängtade kokos. Jag fick mina mangostenar.

Och mina pannkakor! Som jag längtat. Arthur ville bara ha choklad på sin... Sander spotta ut när han fick smaka. Fredagkvällen sluta i skrik från Sanders sida och sådär 2 timmars nattning som alltid spåra ut helt emellanåt.

Och idag var det dags för Koh Tao. Det är en ö ca 2 timmar från koh samui med katamaran båt. Det regna när vi vänta och jag och sander titta upp på palmen.

Här var det ännu lugnt. Det var det enda tills koh phangan där vi lämna av människor. Barnen busa och var hyper och åt chips. Men sen börja helvetet. Det blåste och storma och det gunga. Jag var faktiskt inte orolig att båten sku kippa men alla börja må så dåligt. Arthur la ner sig på stolen och jag tog den slappa ungen i min famn och sen så börja spyendet. Och som han spydde. Sen stirra vi tillsammans ut genom fönstret (för jag mådde ju också pyton och resten av båten med) och han somna men sen fortsatte det i sömnen och då kom ju allt på oss båda. Så jag anlände till koh tao nerspydd. På båten dela de ut påsar åt alla och gick och satt någo droppar på människors händer, det dofta nåt och höll nog säkert mig från att spy. Men säkert hälften spydde. Funder nog då vad jag gett oss in på, men tydligen var det dåligt väder nu och det var därför.

Dethär är halva vår terass. Hade beställt family villa med sea view men den visa sig vara jättehögt upp och om barnen sku ha fallit över sku de ha dött (var säkert 7 meter upp på ett berg) så bad om ett annat och är nu nära poolen och nu är fallet bara 1-2 meter. 

Paradise på Sensi i skymningen.

En strandgunga!

På kvällen åt vi på mysig restaurang där barnen kunde springa till stranden (för ja, de är ju inte lugna i  ) och så hade de fått nya djur. När vi sku börja sova börja Sanders skrikkalas. Och största problemet är ju att han inte kan säga vad som var fel. Nu visa det sig att han hade ont i foten, eller nåt.

Och det viktgaste höll jag ju på att glömma. Imorse hade jag väckning 8 och så for jag ut på länk. Blev lite på 4 km och det var först efter en halv timme som jag dog totalt när jag börja springa på stranden.