måndag, januari 7

Två som skippat dagssömn

Jag gick just tillbaka till maj och juni 2011 i min blogg. Ho, ho, säger jag bara. För det första kan jag säga att mycket av det som jag då tyckte, och ännu tycker, är sånt jag själv nu också gjort fast jag inte tycker att det är ok. Till exampel har jag nog nångång hotat med att gå bort från nåt ställe och sen har jag nog lämnat argt/lesset barn och börjat gå iväg.

Sen kan jag konstatera att jag sen jag blev tvåbarnsmor haft det utmanande och alltför många gånger då jag mist tålamodet eller varit nära att flippa helt. Hur kan små söta barn vara så bra på att få en att mista förståndet?! Idag har Sander skippat dagstuppluren för första gången. Såhär var det med Arthur då han gjorde det första gången i samma ålder. Kaos alltså. Med Sander gick det faktiskt lite bättre, eller så är det för att Sander ofta är rätt skrikig och högljudd av sig. Idag var bara Arthur också trött och det blev nog igen så tungt. Dessutom måste jag laga mat med barnen och jag gjorde korvsoppa och det tar länge när grönsaker skall skalas och skäras i små bitar. Fick då också stärv och konstatera att det inte blir nån mat alls idag. För där kör de i köket stolrally och ska dit var jag just då är. Och sen tar de allt (Sander fick igen raivare för att han inte fick äta en massa rå potatis) och slänger det till fel ställen och petar och rör och sen när jag räddar så kör de stolarna till nästa ställe. Och det går ju bra då jag är lugn och harmonisk, men nu var jag ju inte det eftersom ingen sovit och Sander haft halv timmes raivare när han sku sova (den ungen kan uttrycka missnöje och är bra på att ligga på golvet och sparka och slå och skrika). Nå, men det positiva i allt är att båda sov ren klockan 8, vanligtvis somnar de först 9. Och Sander hade bara 10 minuters skriksession före jag fick ta honom i famnen och lugna honom.

Och hur tror vi att Sander kommer att ta det när han märker att han inte har en egen plats i flygplanet fast Arthur har?! Troligtvis påbörja en 10 timmars raivare. Ha, ha. Fattar nog inte ännu vad vi gett oss in på.

2 kommentarer:

Nonnu Neuloja sa...

Kokeile käyttää korvatulppia, kun molemmat lapset huutaa tai huuto käy hermoille. Toimii mulla :P

Mä huomasin, että mulla menee hermot just siitä huutamisesta, kun ei itse jaksa kuunnella huutoa. Korvatulppien kanssa huuto ei niin koske omiin korviin ja pystyn itse pysymään edes vähän rauhallisempana ;)

Michaela sa...

Måste testa =)