lördag, januari 5
Nattstrid
Inatt har jag stridit över 1 timme med min Sander och fy farao så jag var arg och irriterad. Han tyckte att jag sku sitta på soffan (i vardagsrummet!) och ha honom i famnen när han sov. I egen säng sku han absolut inte vara. I vår säng så låg han och skrek och sparka, fast jag paja och lugna. Han sku bara upp i famnen och ha mig ut därifrån. Vet inte hur många gånger jag till slut måstat föra ut den skrikande ungen så att Arthur inte sku vakna. Han var bara helt galen. Men i min famn i soffan var han tyst och sov! Sander är bra på att driva mig till vansinnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Iris håller på med precis samma! Men hon ska sitta i pappas famn på soffan och sova. I dag var det läggdags lite lite före 9. Elias somna genast men Iris först lite över 11, i 2,5 timmar skrek hon bara EI HALUA, POIS POIS, PAPPA TÄNNE :)
Härligt! Men det måste ju vara nåt i åldern. Kommer ihåg då Sander just var nyfödd (Sander är nu lika gammal som Arthur då) och Arthur var så extremt mammig. Det var bara jag som dög. På natten också. Annors blev det skrik. Lika är det nu med Sander. Tog till och med och hota på natten att jag väcker pappa och då blev Sander tyst (jo man får inte göra så men mitt i natten kan man vara desperat). Det är jag som ska klä på annors skriker han, jag borde alltid natta annors är det skrik och det är åt mig han kommer med alla sina ärenden. Helt som Arthur då. Men det går ju över. Arthur skiljer inte alls så mycket på oss mera.
Skicka en kommentar