Jag har alltid varit en långsam länkare och så får det vara. Men det känns skönt när det går snabbare än det jag trodde.
Idag gjorde jag en 10 km länk med 7:22 som medelhastighet (tog 1h 13 minuter). Det är helt hurja för mig. Speciellt stolt är jag över att jag orka pressa upp mig för en brant 400 meters uppförsbacke och den kilometern fick jag också under 8.
På måndag var jag på länk utan klockan. Var småtrött och det blev kanske 5-6 km.
Förra fredagen får jag till spånbanan och länka 7,7 km. Hade bestämt att hålla varje kilometer under 8. Då var det en utmaning och jag måste faktiskt fokusera för att klara den hastigheten (hade säkert att göra med mensen som kom snart efteråt, jag märker iaf klart samband). 7:40 blev medelhastigheten.
Onsdagen före det gjorde jag en 7 km länk, träffa barnen och Micke vid 5 km och gick och sprang varierande efter det. 7:54 var medelhastigheten för joggandet men det säger nu inget.
Måndagen före det gjorde jag en snabb 4 km länk. Och det var helt sjukt. Medelhastigheten på 6:34 och en av kilometrarna gjorde jag på 5:43, en annan på 6:17. För mig är det att springa allt vad det går i en kilometer, och ännu lite hårdare än vad jag går (jag kan alltså inte alls springa snabbt).
En lördag där före blev det 6,8 km med 7:43 som medelhastighet. Och så hitta jag en torsdag som var 4 km med 7:56 och så finns det en 7, 6 km med 7:58 som hastighet.
Så lite länkande har jag fått gjort igen. Men inga lopp blir det nog för min del, alla extra kostnader faller bort nu. Men länka kan jag ju för det. Känns skönt.
Senare: Och det viktigaste. Jag har gått på te hela tiden. Inget kaffe mera och ändå går det att länka. I maj funka det inte alls, kanske jag var tröttare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar