Min första fredag

Jag har aldrig jobbat måndag-fredag (okej kanske när jag var 15-16 och jobba på Tahvones trädgård och i Pojo kommunhus) utan jag har bara haft skiftesjobb när jag jobbat som grillkioskförsäljare och servitris och sen har alla andra saker varit små, korta projekt. Men igår, igår avslutade jag min första måndag-fredag arbetsvecka och fredagskänslan var enorm! Jag trivs superbra och jag avgör själv ganska långt vad jag gör och hur jag gör och till företagets värderingar hör att göra saker så att det är roligt och att man gör det lugnt. Så det är inte det. Men dethär nya livet är bara så otroligt nytt. Att stiga upp 6.30 ren är en stor förändring men idag på lördag vakna jag av migsjälv den tiden så kroppen vänjer sig, det tar ju bara tid.

Men igår var det fredag. Det bästa var att min chef tyckte att jag sku fara ren halv 2 (de var nöjda med vad jag gjort och som perheenäiti behövde jag längre veckoslut) och så hade han köpt en bakelse åt mig (sånt gör en så glad!). Så jag sökte barnen ren halv 3 på dagis och så var vi ute i parken här hemma i nästan 2 timmar. Först var jag slö och satt på bänken och läste tidning men sen hitta jag energi och vi lekte bockarna bruse och barnen skratta som tokar och sprang och hade det roligt. Sen mat och efter maten bastu och efter bastun film med popcorn och chokladbollar. Vi titta på blixten 2:an hela familjen men jag tycker nog att den är lite för tuff för såhär små barn, alltför mycket skjutande och mycket mera skrämmande än 1an. Vi ska titta färdigt den idag men sen får den nog vara ännu en stund. Medan Micke natta barnen satt jag i soffan med rödvin och kodin kuvalehti och jag var till slut så utmattad att jag inte sku ha kommit upp därifrån om inte Micke kommit brevid mig med ett glasspaket. Med hjälp av glassen fick jag energi att tvätta tänderna och ta mig till sängen och 9.40 somna jag som en stock.

Det var bara en så toppen fredag det kan bli. Men det var bra, för torsdagen var så bottennapp. Jag var så otroligt hemsk för jag hade bara ingen ork. Jag for på prakik före barnen vakna och sökt dem från dagis 4 tiden och efter det var allt skit åt Sander. Han fick utbrott av allt. I 2 timmar hade han kisibrott men vägra kisa utan skrek bara istället. Mina nerver och min ork var så slut. Sa helt uridiotiska saker som att jag är så arg att jag vill ge smisk på rumpan åt Sander (moget av mig!!!), jag bad om förlåtelse att jag sa dumt/skrek, men så gjorde jag det igen 10 minuter senare och så bad jag igen om förlåt och jag fick bara inte ordning på mig själv. Och sånt är så fräckt. Dethär nya livet är tungt för Sander. Han har haft lång dagisdag och är slut och sku behöva en orkande mamma. Dessutom är han 2½ och det är inte en lätt ålder för honom. Allt ska göras själv och om man utan att tänka hjälper så får han utbrott och så ska allt göras pånytt. Och om han har kisibrott får han ännu mera utbrott och av precis allt, men ändå håller han emot och går inte om han är på det humöret och det igen gör mig helt galen.

Känner hur terapeutiskt det är att skriva så fortsätter lite till nu då Arthur ser på mumin och Sander sover ute i vagnen (det är inte heller nåt lätt projekt det mera!).

Idag börja Arthur i Hippoliiga. Det är skrinnande och ishockey. Och jag är lite överraskad över hur avancerad utrustning det ren är för små barn. Eller så är det bara att jag inte har nån koll på ishockey. Han och jag skrinna i cykelhjälm medan vissa ungar hade exakt alla ishockeyutrustning man kan tänka sig. Det är nog tänkt för bara barnen men Arthur ville att jag sku vara med och några andra barn hade också föräldern med (var typ 50 barn på isen med 6 ledare). Det var lyckat att jag var med och han fick mera mod till sig och mot slutet börja han komma till samma nivå där han sluta ifjol. Tror det funkar så att först skrinnar man några gånger och närmare hjulen börjar man med ishockey och sen på våren är det matcher. Får se vad det blir. Men hjälm måste han iaf få och större skrinskor.

Terapisessionen slut. Mumin var slut.