Nu ska det bli lite lördagsmorgon tankar. Undrar vartåt det nu går idag. Härlig och terapeutiskt med vitt blad framför sig och inspiration att bara skriva.
Igår förde vi Sander till mamma i Ingå. Han har väntat så på att få fara dit själv övernatten och checka många gånger att han nu får bli själv där och att vi andra far hem =) Arthur vill inte fara dit övernatten och han igen var så nöjd när han hade mamma och pappa för sig själv. Fast kvällen gick supersnabbt i Lidl och Citymarket och middagen blev kvällsmål och så somna han på nån sekund i vår säng. Han ville sova där och så fick han sova hela natten och det var nog ännu också så trevligt att gå och sova brevid ett varmt barn som sover så fridfullt.
Annars så har det hänt nåt stort i barnens insomnande. I snart 4½ år har vi varje kväll nattat. Först vaggat och skumpat och vyssjat och matat och gungat och pajat och nu på senare år bara suttit brevid i rummet. Men nu när Sander blev 3 så fick de börja lära sig att somna själv. Det har nu varat i 5 nätter och alltid har de ju somnat men det tar en evighet eftersom de tar leksaker till sängarna, leker (eller nattar leksakerna) i en säng och sen ska försöka somna i samma sänge. 3 nätter har de nu sovit i samma säng också. Men de har hållits i sina sängar, inte ropat alltför mycket och då kan man ju faktiskt göra nåt vettigt (om man sku ha nån ork då mera) istället för att bara vänta ut dem i en halv timme. Dessutom är dethär nu främst förberedelse inför baby ankomst. Jag kommer ju att ha massa kvällar själv med alla 3 och jag vill inte att Arthur och Sander är totalberoende av att jag sitter brevid i rummet.
Det är alltför länge sen vi bara haft ett barn att ge uppmärksamhet åt och det är nog lite av en miss. Jag tror barn behöver det ibland. Och då kan saker som inte annars sku komma fram komma fram. Som när Arthur igår berätta att en dagiskompis pappa inte mera bor hemma. Vi har aldrig talat skilsmässa hemma och barnen har aldrig stött på det förr för de flesta barn vi ser har mamma och pappa. Så då var det bra att i lugn och ro förklara varför det kan gå så och sen fick vi förstås också övertyga honom om att vi älskar varandra och vill leva med varandra fast vi grälar ibland/ofta.
Och ikväll är det eurovision. Fattar inte hur jag ska hållas vaken ens halva men ska försöka. Jag har varit mest imponerad över Norge och Sveriges låtar hittills och sen gilla jag ju också Island.
Nu har jag morgonterapeutat mig. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar