Arthur har nu en egen leksakshylla
Myshörnan
För Arthurs del är det absolut bästa i vårt nya hem allt utrymme och sen hans myshörna med stora nallen, kalle anka, dynor, mörökölli, rode och voffe (de sista inte med på bilden). Där läser vi böcker och där tar han sig en vilan ibland. Den är ännu under construction, men iden är helt klar.
Sen finns det problem med sömna på två fronter, både hos oss och grannarna ovanför. Det är inte så roligt. Arthur vill inte somna med mig. Han ligger snällt i sängen men somnar aldrig, sen ska jag hänga över med huvet i sängen och få sjuk rygg men ändå somnar han inte. Igår somna han först när jag gav upp och gick ut, sa att han får somna själv. Då börja han gråta och sen kunde han somna. Med Micke börjar han alltid gråta när de går och natta och då kan han sen somna snabbare. Så ska vi nu alltså låta pojken först gråta, och sen söva?! Suck.
Grannarna verka också ha problem att få deras lilla och somna och de kunde hantera det bättre. Vakna igår 20 före 11 av att jag hörde barntjut hela tiden, såntdär paniktjut, sånt tjut om man lämnar Arthur ensam och sova. Det sluta alltid emellanåt, säkert för att nån gick in dit, men så fortsatte det igen. Och höll på i en sådär halv timme. Nu funderar jag att meddela dem att det hörs helt sjukt bra (de kanske inte vet för de bor högst upp och har ingen ovanför) och att jag önskar att de inte genomför nån skrikskola, för jag kan inte somna och jag vill bara gå och trösta barnet. Jag som är så svag för barngråt. Micke förklara att barnet säkert var sjukt, hoppas hellre det var så.
4 kommentarer:
Härlig myshörna!!! Arthur är så söt :)
Har märkt att Astrid också måste få gråta lite innan hon somnar. Förr har jag alltid undrat över uttrycket att "låta barnet skrika/gråta sig till sömns", det har ju låtit så brutalt! Men nu tror jag att jag förstår vad folk menar.
Vi lägger Astrid, hon är gnällig och arg och börjar skrika..så tystnar det..så bökar hon och skriker lite, vi väntar och lyssnar om det är panikskrik eller det "vanliga" gnällskriket..och så tystnar det..och så där håller hon på en 5-10 minuter tills hon plötsligt har somnat.
Vi hör ju alltså att det inte är frågan om att tårarna sprutar eller att hon skulle vara panikslagen, då måste man ju ta upp..men det där är helt enkelt mer en gnällgråtskrik-grej hon gör när hon ska sova och det är ingen fara att låta henne ligga kvar. Står man kvar vid sängen händer ju absolut inget mer än att hon skriker för att man ska ta upp henne och det är ju klart att hon vill upp då hon ser att vi är nära. Så fort man går ut ur rummet är det mycket lättare för henne iaf att somna..
Så att låta skrika behöver inte alls vara något dåligt, det beror ju helt på hur skriket och situationen är och det märker ni ju..:)
Jag har nu på sistone haft problem med att sova, så att jag typ ligger hela natten vaken utan att få sömn. Sen när jag blir så frustrerad över att jag inte får sömn att jag börjar gråta, (jo, jag är en vuxen människa) så sen efter det brukar jag somna. På nåt sätt så hjälper det att få ut all energi ur kroppen, så att man sen är så trött att man somnar. Så jag håller med om det som Katarina sa, det behöver inte alltid vara nånting dåligt att man gråter.
En liten kommentar ännu till det att man hör era grannar bra - det betyder säkert att dom hör er lika bra. Nog gråter väl Arthur också ibland och med tanke på att ni kommer att få en småtting till som antagligen kommer att gråta vid något tillfälle, så skulle jag inte gå och klaga på dom ännu.
Men lycka till med den nya lägenheten, er myshörna ser verkligen mysig ut. Kiva för Arthur att få ett litet eget utrymme också. :)
På grund av erkännandet ovan, så tänker jag hålla mig anonym denhär gången... :)
Oj vad trevliga kommentarer! Blev glad.
Och håller nog med dig Katharina, allt beror så på situationen och gråtet. När vi går ut ur rummet före Arthur somnat så panik gråter han, inget gnäll-gråt, utan bara såntdär gråt som bara eskalerar och blir värre och till slut blir han hysterisk. Såntdär att nu måst jag göra nåt, inget nu är du shåpig.
Och så var grannens barns gråt också, sånt att jag ville gå och trösta, och jag sku aldrig ha väntat så länge som dem. Fick helt sömnskole-fiilis av skriket och tiden det tog för dem att reagera. Men man vet ju aldrig situationen och ska inte döma. Men ifall det var fråga om sömnskola är jag inte så säker på att det är okej att genomföra en 11 tiden i höghus.
Och jaa, Arthur gråter nog ibland, och jag är helt övertygad om att grannarna nerifrån blir störda av det och säkert också nån annan. Har räknat ut att det hörs bäst uppifrån ner, och de har ju ingen ovanför sig, så de kanske inte vet. Nå, hoppas det bara var en engångsgrej, och är nog inte ännu påväg och klaga. Sku bara ha villa gå dit igår och fråga om allt var okej för detdär skriket lät så hemskt.
Och, att gråta kan väl släppa pressen och stressen, önskar bara att det sku kunna lätta på nåt annat sätt.
Skicka en kommentar