Lever livet.

Allt är faktikst rätt bra nu. Därför litet bloggbehov.

Har träffat mycket barn och mammor förra veckan och haft massa program. Fick också färdigt teorin till slutarbete och har på måndag presentation av teorin och får höra förbättringsförslag. Sen ska jag ta itu med den sista delen och trolla fram lite siffror till ett företag.

Imorgon är också en bra dag. Först jomppa på förmiddagen och sen simklubb för Arthur. Och så sku jag villa börja på fotobok när de sover. Jigi är också här och ska vara det 5 nätter. Micke har också 5 dagar ledigt (idag for ren 3e).

Så. Allt bra.

Våra dagar mars 2012

Vyn just nu genom ett smutsigt fönster.

På morgonen vaknar barnen 7-8 tiden. Alltid Sander först och sen Arthur. Arthur vill se på barnprogram i soffan genast när han vaknar och Sander får morgonmål ganska genast då han vaknat, ofta gröt och mjölk och ibland fil med nåt. Arthur äter efter Sander när han vaknat lite mera och hans morgonmål varierar mycket från dag till dag. Till slut äter jag mitt morgonmål och läser tidningen och om Micke inte är på jobb så väcker jag honom efter det (han har så dåligt morogonhumör så han tar hellre nätterna med Sander om jag tar moron och jag är ju moronmänniska så det brukar gå rätt bra).

När vi alla har ätit stänger vi tv:n och borstar tänder och klär på alla. Sander klär jag oftast på medan jag byter hans nattblöja. Sen leker/läser/dansar vi lite och sen är det utgång. Om Micke är hemma går han ut med dem medan jag blir inne och skriva annars går jag med dem. Vi går till parker, Arthur cyklar, vi för roskisen och yrar nu bara på. Ute är vi nog över 1 timme beroende på väder och humör. In kommer vi till lunchdags, cirka 11. Maten är alltid färdig då vi kommer in och på bordet inom 5 minuter. Iaf Sander är då vrålhungrig. Arthur är så otroligt jobbig och kinkig med maten att med honom vet man inte. Efter maten plockar jag undan och städar upp matkaoset som blivit. Sen leker/läser/dansar vi lite och sen är det dagsvila. Har nu några dagar satt båda i vagnen och gått på promenad så får de sova ute och jag får motion. Arthur sover 1½ medan Sander gärna får sova 3h. Sander vaknar oftast i mitten och jag tar in honom och han fortsätter sova.

Efter vilan är det mellanmål och efter mellanmålet går vi ut igen. Kanske nån park, kanske till bollplan och sparka boll eller och cykla med Arthur. Om Micke är ledig far vi alla kanske till butiken eller nåt liknande. In kommer vi till middag som är 5 tiden (också den alltid klar före vi går ut). Efter middag städar jag och barnen härjar och råddar ända tills klockan 6 när buu-klubben kommer. Då är det halv timmes lugn. 7-tiden blir det kvällsmålr igen och efter det fixar jag alltid köket i skick till nästa morgon. Sen blir det kanske bad elle lek/läs/dans samtidigt som pyjamasar sätts på och tänder tvättas. Sen blir det mera läsning och sen går Sander först och sova där vi halv 9 och Arthur efter det en 9 tiden.

Om Micke är hemma tittar vi kanske en serie eller så internettar jag lite men om jag är ensam med barnen går jag också genast och sova.

Veckoslutens veckoslut

Visp-premiär. Om det blir ett tredje barn nångång behövs en trevispad visp.

Vi hade städat... Arthur och Emil var bara för söta. Låg och brottades på golvet och stred om leksakerna och så ropa Arthur hela tiden på Emil då de inte var nära. Och det blev inga marimekko tyg till lekrummet, blev billigt Ikea istället. Så mycket uppköp att göra nu på våren.

Min fina familj påväg till butiken. Sander jagar racerbilen och är så nöjd.

Micke hade första veckoslutet ledigt sen 11-12 februari (och då var jag sjuk och Sander megasjuk). Han jobba natt torsdag-fredag och vakna upp 3 på eftermiddagen. Där börja vårt veckoslut, och ett bra sådant har det varit.

På fredag baka vi. Vi laga morotskaka och havreflarn. Sander fick slicka sin första vispel nånsin. Han fick också äta havreflarn och smaka morotskaka. Det sku Arthur ALDRIG fått i samma ålder, men nu ser jag nog ingen fara i det, inte över huvudtaget. Jag tror inte att det att man smakat på socker före sin 1 årsdag gör att man äter mera socker när man är större. Arthur konstatera också på fredag att han är en nami-pojke och han väntar på att han blir lång och stor så att han kan äta chokladen de visar på reklam i tv:n (för godis får nog Arthur också vänta länge med, limsa likaså). Och Arthur fick nog jättelite sött ända tills han var nästan 2. På fredag var också jag och Arthur och cykla på tumis i parker medan Micke och Sander var i butiken.

Lördagen så städa vi och hade det bästa gästerna. Arthur var så salig (och det är så härligt när ens barn är det). Jari och Dannu och Pedu, Tanja, Emil och Linnea var här. Det är självklart jätte roligt att träffa vänner och i lugn och ro kunna prata. Men det är också roligt att få gäster för att man får det upprätt och städat. Jag har haft mycket skolarbeten och allt har varit på fel ställen och damm i alla hörn.

Idag så har jag suttit hela morgon framför datan och fått min slutarbetes teori någorlunda klar, man kan ju fixa i evigheter, men nu är det mest finslipning kvar och kanske nåt lite nytt kvar. Puh. Så sen såg vi ett Castle avsnitt med Micke på dagen och när barnen vakna så fira vi våffeldagen med smöriga frasvåfflor. Sen gjorde hela familjen en butiksresa och efter det så var det simkurspremiär för Arthur. Och simkursen är helt toppen för honom. Han gillar vatten men hatar att få det i ansiktet, han är livrädd för det (hjälpte inte att han for under i misstag i Egypten och börja panikera och inte slapp upp själv) men här så våga han till och med blåsa bubblor med munnen under vattnet.

Enda negativa var att jag fick nåt konstigt i magen när vi åt middag på lördagen och var helt hemsk värdinna då jag bara låg i soffan med magont efteråt. Trodde jag ätit för mycket men det gick inte ens bort över natten. Blev kanske för mycket bubblor från vichy och skumpa och sen ännu massa fet mat.

Bättre nu

Livet är bättre nu. Mycket bättre.

Snön smälter sakta men säkert. Idag var det 9 grader klockan 5 fast solen inte sken. Arthur gjorde årets cykelpremiär idag och han var så duktig och följde regelerna vi lagt upp (tur det för annars sku cykeln gå bort). Jag har en klar bild av teoridelen till slutarbetet och har nu åstadkommit 13 sidor text på en vecka, vilket är sjukt bra då jag skrivit hemma alltid när barnen sovit på dagen eller då Micke är hemma (avbrotten har varit många). Och det bästa är att jag vet hur jag ska fortsätta och att det bara är att jobba på och få det gjort. Vill ha klart hela slutarbetet före sommaren så att jag sen kan njuta.

Sander är också en sån söting. Tänderna stör igen och snart klämmer igen en ny igenom men han är så urgosig när han dansar. Vi lyssnar non-stop på arne alligator från spotify och han snurrar och går ner på huk och njuter så av musiken. Sen har han blivit en fingerpojke och sätter ut en fingret när han pekar på nåt. Sen är det också så sött när han lyfter upp händerna för att komma i famnen. Idag sov han bara en gång och det gick helt ok så det ska vi nu börja med, betyder bara att förmiddagens utevistelse blir mera krävande då man ska lyfta upp Sander hela tiden (att gå med gummistövlar som 10 månader är inte det lättaste och att stiga upp är sen omöjligt) och se till att han inte äter hundskit eller tobaksfimpar. Men det är bra om båda sover samtidigt länge så får jag också skrivet.

Allt blir bättre.

Ryggen

På lördagen fick jag ryggskott, på måndagen hade jag ännu ont och besvärligt och var irriterad över det så jag reservera läkartid. Tidigaste tiden som passa mig var idag. Nå idag var det ren mycket bättre men jag kunde inte avboka det mera.

Men jag är så glad för att jag for. Läkaren var så urtrevlig så jag sku ha kunna sitta och prata med honom hur länge som helst. Han prata till och med svenska med mig och så diskutera vi mina studier, dragsvik, hur han kunde svenska. Blev på så gott humör av besöket. Dessutom var det inte alls onödigt att jag for. Han kontrollera min rygg och jag gjorde vissa rörelser och när han tryckte på mina ryggkotor i nedre ryggen så gjorde det ont, och det borde det tydligen inte göra. Det kan sen leda till allvarligare ryggproblem i framtiden så nu borde jag stärka de inre ryggmusklerna för att förbättra det. Annars så ska jag bota eventuella framtida ryggskott med buranakurer. Och utöver det så var min rygg i prima skick, konstigt nog.

(Bloggen är ju också ett bra sätt för att minnas vad man egentligen haft och vad som ska göras)

Kommentarstrul

En sak stör mig med dethär blogger.

Jag har satt så att jag godkänner kommenterer på inlägg som är äldre än 3 dagar. Annars sku jag troligtvis inte märka dem.

Men när det inte kommer upp genast på första sidan. Idag hade det kommit att jag måste godkänna 3 kommentarer och de var från 8 och 13 och idag är det 20. De borde ju komma genast. Otroligt störande!

Hundmatsätarna

Mamma skicka denhär söta bilden åt mig från när Arthur var i Pojo hos henne. Där hade han suttit på golvet med hundmat i skålen och gett varannan åt Jigi och tagit varannan själv. Jag har tydligen också varit en stor hundmatsätare som liten, speciellt tyckte jag om hundchokladen.

Skorpan klockan 04.00

Vår natt. En natt då Sander för omväxling sovit bra och inte ätit nåt.

21.20 Sander somnar
21.30 Jag och Arthur somnar i vår säng. Var trött själv och orka inte vänta tills han somnat. Han var dessutom sjukt kramsjuk och närhetssjuk så han fick somna i vår säng.
00.04 Sander ylar från sin säng. Sätter i tutten men hjälper inte. Lyfter upp honom och märker att hans fot hade fastnat i spjälorna. Vaggar honom lite i famnen och lägger honom ner i vår säng på min andra sida.
01.20 Arthur säger att han behöver kisa. Vi stiger upp och går på pottan.
04.00 Arthur börjar skrika efter skorpa från vår säng. Förhandlar där med honom om saken och säger att han får gå i egen säng om han ska ha skorpa att i vår säng äter han det inte. Han går i egen säng och jag söker skorpan. Sen ylar han om smör. Sätter smör på och för tillbaka. Allt så att han ska hållas tyst och inte väcka Sander. Han äter inte skorpan utan ligger brevid den och beodrar mig att sitta på stolen. Jag sitter på sängen och han somnar snabbt om, utan att ens ha rört skorpan.
04.25 Arthur störttjuter för att jag inte sitter på stolen. Lugnar honom och han somnar genast om.
04.40 Sander sover oroligt och fastnar med handen mellan sängen och väggen, pajning och tutt lugnar inte. Väcker Micke som får ta honom i famn och vagga. Han somnar lugnt om och jag pajar honom lite när Micke lägger ner honom brevid mig.
06.32 Väcker Micke och konstaterar att han blir försenad till jobbet. Han svär och funderar vad som är fel med hans telefon.
06.55 Arthur vaknar och ska se på prinsessan.
07.10 Sander vaknar och dagen börjar.

100+120 med två

Och efter den sista bilden så körde Arthur med full fart in i Sanders gåvagn så att Sander föll omkull.

Veckoslutet var lugnt då vi bara hade ett barn. Igår låg vi i soffan och titta på många Castle avsnitt medan Sander nöjt böka med oss i soffan eller lekte med nåt på golvet. Imorse var jag helt utvilad ren halv 7 och hade fått mängder till stånd ren klockan 9.

Micke har kvällstur idag så jag blev med båda barnen hemma. Och det är just nu nog så stor skillnad på ett eller två barn. När Sander föddes och långt efter upplevde jag att två barn inte var dubbelt mera jobb utan det var lite som 100+60 med två (dubbelt sku då vara 100+100 i min tankevärld). Men just nu så är det 100+120 att ha båda. Båda kräver så mycket just nu och de är inte alls på samma nivå. Arthur vill höra saga, Sander vill riva sönder böcker/äta dem/ligga på dem, Arthur vill prata när vi är ute och gå och titta på saker, Sander snubblar eller äter tobaksfimpar, Sander vill vara med och baka men kan inte själv stå på stolen och sen äter han bara degen eller slänger den i golvet och Arthur bara skär om och om igen samma bit då man inte hinner med honom, Arthur vill ha hjälp med pusslande och då vill Sander med men han äter bara bitarna och slänger dem i golvet, Sander är famnsjuk och Arthur med och jag orkar inte med 25 kilo i famnen. Och sen tjuter båda när det inte går som det vill. Och så är det klott i mängder. Och skrik och bråk och skuffande. Hu, hu säger jag bara. Men dethär är väl också övergående. Sander slutar väl i nåt skede sätta exakt allt i munnen och Arthur blir väl nångång mindre klängig.

Och sånahär texter är väldigt bra terapi för mig. Ett sätt att få ut frustrationen och irritationen.

29 åringen, den saknade sonen och vårkänsla

Idag fyller Micke 29 år. Gammal blir han med. Han fick den bästa gåvan nånsing: sovmorgon deluxe. Sova hur länga som helst. Jag gnällde inget, väckte inget utan lät honom sova. Själv steg jag upp halv 7 medan han sov till halv 10. Sen städa jag också upp köket fast det var hans uppgift och tillredde amerikanska plättar. Jag är ju bra på dethär med födelsedagar. Och ännu om natten. Sander sov hela natten i egen säng och utan att äta. Första gången nånsin i egen säng och bara några tuttinstoppningar. Så sova kan han ju nog, det är bara tänderna som stör.

Sen kom Arthur hem. Han har varit hos sin murre i två nätter. Han har inte ens velat tala med mig och han ville själv bli där en natt till. Han hade blivit så stor. Han hade med sig en godispåse åt pappa som han själv plockat med hjälp av sin murre. Som tur vet han att det är pappanami och att bara pappa får äta det, men ändå var det spännande att se på dem. Sen fick pappa en sählymaila och barnen var sin barnmaila. Nu har de en ny pappahobby allihopa.

Jag har fått vårfiilis och har påskdekorerat lite. Jag som vanligtvis inte kunde bry mig om påsken.

Lördagen med Sander

Sander sover ute i vagnen, Micke är på jobb och Arthur är hos min mamma. Jag har ryggskott, eller annars bara ont i ryggen (kanske på grund av min nya hobby, hula, hula ringen) och sitter och försöker lista ut om jag skall fokusera på ROA eller ROI i mitt slutarbete.

Sander har hittat på en ny hobby han med. Att klättra på höga höjder. Medan jag städa i vardagsrummet så hade han kasta ut böckerna från expediten och klättrat in i den andra lådan. Där var han sen nöjt med sin surskorpa. Surskopor, morötter, gurkstavar är bra just nu när tänderna kliar för annars sätter han allt han hittar på golvet i munnen. Idag hade han hittat en diskmaskinstablett som inte löst upp sig och satt och smaska på den i soffan och så har min två dagar gamlahula hula ring också fått sig. Men ännu om klättrande. Han har äntligen lärt sig att backa ner från soffan. Tidigare har han ställt sig vid kanten och ylat tills nån kommit. Effektivt det med, men nu behöver man inte hela tiden övervaka hans soffhängande.

Att få vara liten och ledsen

Jag är så glad att jag har möjlighet att ha min 2½ åring hemma.

Igår var vi på sagostund på tumis med Arthur, Sander var hemma och sov med Micke. Efter sagostunden blev vi och leka med de andra barnen. Arthur älskar att leka med andra barn men vissa förmiddagar hittar vi inga, vilket ibland ger mig lite "morkkis"(jag borde vara bättre på att lära känna andra mammor). Nå men igår hade han massa lekkompisar. Och de lekte fint för sig och vi mammor stod och prata. Sen såg jag att han vände sig bort och vände ryggen till de andra barnen, han titta ner i marken och såg lessen ut. Jag gick fram till honom och fråga vad som hänt (det var nåt om en käpp som han antingen tagit eller så hade de andra tagit den) och så krama jag honom för han ville kramas. Jag sa åt honom att man får vara lessen, det är okej. Och då bröt muren och tårarna bara spruta ut. Han hade väl själv försökt samla sig och vara "stor" men sen när mamma kom och sa att det är okej, du får vara "liten" så kom tårarna. Och det var inga små tårar, måste ha varit en stor grej om käppen.

Och förstås kan det vara på samma sätt när barnen sköts utanför hemmet, att de får vara små och får vara ledsna. Men för mig betyder det jättemycket att jag kan finnas där för mitt lilla barn när han blir ledsen i leken. Helt säkert har det med min egen barndom att göra och hur jag ogilla orättvisor, att vara ensam och att måsta klara mig själv. Jag förstår ju att det måste vara så och är inte bister på nåt sätt, men jag vet att jag inte gilla känslan och vill därför att mina barn inte ska få uppleva samma känsla alltför ofta. Därför är jag helt otroligt känslofokuserad.

Så, säger det en gång till. 2 åringar skall ha möjligheten att vara hemma.

Vårkris

Jag har nån vårkris tror jag. Eller så är jag bara slut. Idag hade jag sista tenten för våren, nu är det bara slutarbete som gäller ända tills oktober. Då har jag 4 kurser och sen är studierna på Arcada slut. Sen är det bara 20 veckor praktik kvar....

Men jag är så irriterad. Jag ifrågasätter mitt föräldraskap och tycker att jag alltför ofta blir irriterad. Jag är så trött på Arthurs eviga gnällande (Arthur kaka, Arthur tv, Arthur bulla, Arthur någo... non-stop) och Sanders ylande. Han ylar hela tiden. Antingen ska han i famnen eller så skuffar Arthur honom eller så stiger han upp under bordet och slår huvudet. Och jag förstår allt så bra och jag vill vara dendär förstånde lugna, närvarande föräldern. En sån som jag också tycker att alla andra ska vara. Jag vill inte vara en sån som på alla sätt måste hålla sig själv lugn och som ryter till åt Arthur när han för hundrade gången skuffar omkull Sander (nå kanske femte). Jag borde ju bara vara där och övervaka dem hela tiden och Arthur vill bara ha uppmärksamhet, men att orka med det.

Det är väl orken som är slut. Har läst mycket tent och städat. Städa, städa hela tiden. Dag ut, dag in. Jag vill bort. Nån liten resa. Nåt lite annarluda. Sku gärna få kaffegäster, då sku jag gärna städa. Men nu städar jag bordet 5 gånger i dagen och det är ett bombnedslag varje gång. Känns hopplöst. Börjar föda mina barn på välling snart.

Nå. Jag vårkrisar. Måste nog ta upp mig snart för dethär känns inte roligt. Jag vill glädjas över mina söta barn. Sander som kan gå själv ute och Arthur som så sött pussar honom när han är lessen. Eller när Sander gick fram till Arthur och krama (bortsett från att det sluta med att Sander föll in i väggen och slog huvudet och Arthur låg på). Måste börja fokusera på det positiva.

Inte datorfri

Idag sku jag vara datorfri från eftermiddagen framåt då Micke for på jobb. Sku vara närvarande för barnen och inte komma på nåt jag ska kolla. Men det gick dåligt. Jag ville baka kryddkaka och hade ingen kokbok med sånt recept. Så då måste jag ju sätta datan på igen. Svårt att vara datorfri.Å tydligen kan man inte trycka på enter med denhär datan mera för då hoppar man till kontrollpanelen. Yes! Nån av barnen har ocksa slagit ut bokstaven b och man måste trycka in den extrahårt för att den skriver.

Jag, A och S

Sander har för 10e dagen i rad lös mage. Vissa gånger är skiten någorlunda fast och vissa gånger varje dag svämmar allt igenom blöjan för att det är så löst. Han är annars någorlunda frisk (lite snuva har båda barnen nu), så magsjuka är det inte, och han har inte fått någo mjölkprodukter eller någo konstigt som kan leda till det. Idag har han ätit bra med mat men tidigare så drack han mest ersättning och så åt han lite banan. Därför har han igen fått mat på natten, jag misste självsäkerheten i att han inte är hungrig och man fick honom inte lugn utan mjölken. Nätterna har igen varit grymma och mjölken håller honom lite lugnare och köper lite längre lugn sovtid. Annars så pajar jag typ honom hela natten. Helt tydligt tandproblem igen och snart klickar en nedretand upp. Har jag nämnt att jag hatar tandsprickning?! Stackars barn och stackars oss. Tror inte jag nånsin mera klarar av ett tandsprickarbarn.

Arthur är Arthur och pratar och kräver nåt non-stop. Han äter mycket av sånt han gillar när han blir matad (och allt ska matas) och så driver han mig till vansinne genom att först villa ha en sak och sen smaka och sen villa ha nåt annat. Vårrock har jag också svårt att hitta åt honom sku villa ha nåt som ens är lite varmar/tjockare och inte bara nåt tunt vindskydd.

Jag har vårens sista tent på torsdag och nu har jag också kommit lite igång med slutarbetet. Först sku jag skriva om tomatens koldioxidfotvtryck men sen öppna sig en möjlighet att utvärdera en bok men den möjligheten försvann och nu ska jag bygga upp ett företag som kan användas till case i logistik. Ska försöka få teorin i någorlunda skick på två veckor.

Sen funderar jag också på Mickes pappaledighet och en kort resa då. Arthur vill se elefanter (han vill till Thailand och se dem, eller Afrika, men det är lite för långt och dyrt just nu, hoppas på nästa vinter istället). Och elefanter finns på Kålmården, likaså giraffer och noshörningar. Kålmården sku vara jätteroligt men båtresorna gör det lite för dyrt. Har också funderat på Köpenhamn och deras zoo. Sku också kunna göra nåt i Finland men kan inte komma på nåt roligt här alls. Tidpunkten är maj. Någo ideer?

Nyheter och musik

Jag gillar bra musikprogram och nu blir jag tydligen också helt inne i dem.

Idag har jag stört mig hela förmiddagen på att Krista föll ut från Voice of Finland. Hon var ju rolig att se på och hennes show en överraskning. De flesta sjöng ju nog bra men det var så vanligt och finskt och småtråkiga shower. Och han som sen gick vidare var nu bara störande.

Och nu är det melodifestivalen. Och jag vet top fyran nu. Loreen vinner, Danny tar andra plats, Molly tredje och Liza fjärde. Sander digga också Loreen, han stod framför tv:n och dansa, ner på huk och upp igen! Sander sov hela förmiddagen när Arthur var borta (han sov till och från i famnen och när det var tyst och lugnt kunde han vila ut) och så tog han andra vilan så sent så han satt med oss i soffan och mata mig med morötter ända till 10.Min top fyra baserar sig mest på oljudet som förts när sångarna presenterats och sen vad jag själv gillar.

Ja, men då har jag inte tagit i beaktande juryrösterna. De vet man nu aldrig med.

Och från musikprogram till nyheter. Kan inte förstå att Räty inte avgår, det om nåt bevisar brist på omdöme. Och Finnair. Jag förstår ju det nog i princip sådär med nationalekonom bakgrund, men tycker ändå att det är fel. Gällande bonusar och lönesänkningar samtidigt.

Stora pojken

Nu har han gått och blivit stor. Snyft, snyft. Min lilla Arthur.

Arthur har velat fara till sin murre flera gånger denhär veckan. Idag kom murre (min mamma alltså) hit så att jag sku få sy en gardin och så sku vi se på voice of Finland. Men när jag sa åt honom att hon kommer så sa han att han vill fara till murre med bilen och att han vill sova där. Och det passa henne så bra.

När hon kom så vänta han så på att fara till henne och så åt han kvällsmål och så satt vi på pyjamas, gick på pottan och tvätta tänderna. Allt utan gnäll. Sen satt vi på halaren och han satt i soffan och sa att han är stor och lång pojke och att han ska dricka gammel danks och så bara for han iväg. Salig över att få fara till sin murre.

Han ha plötsligt blivit så stor och förståndig.

Fel i systemet

Har upptäckt en stor miss i föräldrapenningssystem och pappamånader och sånt.

När Sander föddes var Micke studerande, han var 3 veckor pappaledig och fick minimipenningen. Nu i maj ska han ta 3 veckor pappamånad. Nu jobbar han heltid och vår ekonomi ligger till stora delar på hans arbetsinkomst. Men han kommer tydligen att få samma minimidagpenning som då när han var pappaledig och studerande eftersom den alltid är samma som föregående period. Och det tycker jag att är så fel. Massor hinner ju hända på 1 år.

Rinde också till FPA men där konstatera de att det beror på handläggaren men att han befarar att det är det samma som sist.

Nu är ju bara frågan att klarar vi oss 360 euro/3 veckor... Skiiiiit!

Lång kar

Sander 10 månader är över 80 cm lång.

Studerande småbarnsmor och minnet

Jag hade en minitent förra veckan. Den var inte svår på något vis och för 3 år sen sku jag helt säkert fått fulla poäng. Men nu får jag nog inte det. Där fanns frågor som nämn de "6 sakerna som leder till supply chain excellence" eller "5 saker som förbättra supply chainen". Nu vet jag vad han mena och exakt var det står, men när man nu inte sovit så värst ordentligt på många år är det jätte, jättesvårt att komma ihåg exakt vilka saker som stod där och vilka ord som nu användes. Minnet är fokuserat på helt andra saker.

Och i och med det har min fokus gällande tentläsning helt ändras. Nu är inte det viktigaste att få ett bra vitsord utan nu är det viktigare att jag lär mig nåt. Vad jag får i tenten har nu sen sist och slutligen inte så stor skillnad. Dethär är ju nåt jag borde insett evigheter sen, att det viktigaste är att man lär sig. Men jag tycker att tenter är det dummaste mätsättet för att kolla om man lärt sig nåt, det visar ju bara hur bra minne man har och inte vad man lärt sig eller förstått.

Dethär är nåt jag vill komma ihåg tills mina barn börjar skolan. Uppmuntra lärande och läsande men inte se tenter som en absolut sanning om kunskap.

TenavaTohinat

Jag är så otroligt glad över att jag bestämde mig för att vara hurtig och gå till Tenava-tohinat. Det var liksom så mycket bättre än jag nånsin kunnat föreställa mig. Där fanns 4 salar (megastora salar dessutom) till barnens förfogande. En var för mindre barn med en massa, massa mjuka saker som klossar, bollar, madrasser, tunnlar, banor och hela golvet var mjukt. En var för större barn med rep, bock, trampoliner, klätterställningar och megastor madrass. En var med ballonger, slå-mailor, bollar, ärtpåsar och 10 mjuka hästgunghästar. Sen var ännu en sal med bollar, mål och en inhägnad sählysida med massa bollar och mailor. Och allt för priset av 2 år/barn över 1 år.

Nästa gång om 1 månad igen och dit ska vi så fara. Men då får Micke gärna komma med för nu blev oftast Sanders lekar avbrytna när vi fick springa efter Arthur. Och Sander gilla det jättemycket, han var så salig. Det var ju Arthur med och jag blev riktigt rörd när jag såg honom ensam där bland alla andra barnen jaga en boll med sählymailan och han var så nöjd. Så bäst.

Och motionerande då. Totalt 8 km skuffande på 50 kg gick mycket bättre än tänkt. Troligtvis för att solen sken från klarblå himmel och det var ännu några minusgrader och för att Sander sov ditvägen och båda sov hemvägen. Men imorgon kan jag nog säkert inte gå mera. Lite tragiskt att min kondition är så dålig att 8 km promenad med vagn ses som en stor "achievment", men det var det för mig.

Eftermiddag i början av mars

När jag äntligen fått Arthur väckt (han är helt omöjlig att väcka!) och i honom lite mellanmål så gick vi ut på gården och plojska. Sander hade på sig riktiga skor för första gången, ett par gummistövlar. Det var inte så lätt att gå för honom då det var ishalt. Så istället simma han i största vattenpölen tills vantarna var helt genomsura.

När Micke kom hem så fick jag ett paket med jättefint innehåll. Ska sätta dem i mitt armband. Och det var dessutom så bra berlocker, flygplan är så jag och barnvagnen symboliserar säkert Sander. Har en tutt från förr som var från Arthur.

Sen for Micke och Arthur och simma. Vi sku alla fara men Sander diarrear. Så jag blev hemma med honom och böt typ 20 blöjor. Samtidigt gick jag igenom barnens kläder, gjorde lite utrymme i skåpen, städa upp lekrummet och omplacera saker. Sander fick träna på att gå med Arthurs gamla skor (hans andra skor, de första börjar vara för tighta) och det var inget problem, nu sku snön bara få smälta. Sander har ett metallbilhjul i munnen. Imorgon blir han 10 månader.

Balder rabalder

• Jag kommer ihåg litet jag inte sku göra med barn, men iaf sku jag inte köpa smaksatta sockerfilar/yoghurt eller skor med racerbilar. Idag gjorde jag både och. Arthur älskar att välja "kossa-filar", han talar om det före vi far och han väntar på det hela tiden i butiken och det är det ända han väljer. Så jag har inte hjärta att säga nej och det går inte att stoppa det mera. Måste bara dra ner på sockret från andra produkter. Och så älskar ju ungen racerbilar och så fanns det bra vårskor på rea och han var så salig när där var racerbil. Det blev skor i storlek 29!!!
• Jag anmälde mig igår till ett 7 km lopp. Det ska nu ge mig motivation att träna och börja motionera. Jag börjar på söndag, då jag ska gå med dubbelvagnen i 8 km. Micke är på jobb med bilen och det är ett barnevenemang, tenavatohinat, i en jomppasal och jag tror det kan vara roligt för Arthur och det är bara 1 gång i månaden. Så jag ska gå med min urusla kondition i troligtvis en massa snösörja.
• Jag anmälde mig och Arthur till naperouinti, från slutet av mars ska vi gå och simma 8 gånger. Han gillar vatten men är rädd för att blöta ansiktet så tror det kan vara bra inför sommarens strandliv.
• Denhär veckan har jag haft stor matinspiration och testat massa nytt. Jag laga lasagne, sen gjorde jag champinjonsoppa med baconkrutonger och idag laga jag min livs första risotto med chorizo och soltorkad tomat. Så sjukt gott allting.
• Sander har lite jobbigt med magen. Han har fått lite grynost, sen fick han också lite lasagne och idag lite spenatplättar (gjort på mjölk). Först var han jätteröd sen lös och nu har han mycket illaluktande lukt. Antingen är det mjölkprodukterna eller kiwi som han fått några dagar nu.

Och det tror jag att var alla min funderingar för denhär kvällen.

Städning all day long

Att städa efter Sander är ett heltidsprojekt.

Under lunchen så kasta han en talrik med grynost i golvet. Grynost är inte kul att städa upp.

När han ätit färdigt och Arthur ännu åt så hitta han min myntspargris och slängde den i golvet så att locket öppna sig och hundratals 5 och 10 centare flög ut på golvet. Sen försökte han äta upp alla när jag plocka in dem igen.

När jag sku städa bort lunchen fällde han hand-damsugaren och alla quinoagryn som var insugna föll ut när den öppna sig. Igen ett stort städprojekt.

Hemvårdsstödet

Jag har inte så mycket emot att vi pumpar pengar in i Grekland, jag ser det som nåt nödvändigt ont. Jag har inget emot kommunsammanslagningarna eller det att man drar in garnisoner.

MEN. Det att man planerar att förkorta hemvårdsstödet till endast två år får mig att se så rött. Det är bara så fel på alla sätt och implikationerna av det är svåra att förutspå. För det första tror jag inte att det får mammorna snabbare tillbaka i arbetslivet. Jag sku inte börja jobba då fast jag måste utan säkert sluta jobba eller tvinga min partner sluta. Var sku man ta alla dagisplatser ifrån? Det är ju nu ren knappt om dem typ allestans, också här i Lojo. Varifrån får man utrymmen och behörig personal? Hur mycket mera kostar sen inte det också om man tar i beaktandet att mamman betalar skatt när hon jobbar. Borde inte det stödas att man har barnet hemma?!

Och sen om man tänker på barnen. Om man nu nån gång sku göra det. Med min erfarenhet av en två-åring så sku jag säga att han inte var redo som två-åring att börja dagis. Han kunde ju inte ens prata då. Det kom ju just också ut en bok om dagis och den lär väl inte ska hylla det till skyarna, i den form det nu ordnas. Stora grupper kan inte vara idealet för små, små barn. Inte heller långa dagar, och hur lätt är det nu sen att få halvdagsjobb?!

Och summan är ju rätt liten, 300 euro. För oss har det en skillnad. En stor skillnad. Troligen sku vi kunna klara oss utan den men då sku nog livskvaliteten minska avsevärt. Och dagis kostar ju avsevärt mycket mera för samhället, också då man räknar in skattekostnaderna staten får när mamman jobbar. Sen är hemvårdsstödet också mera än bara pengar, det är nåt från samhällets sida som visar att det är okej att vara hemma tills barnet är tre om det är vad man vill. Och det tycker jag att är ännu viktigare än summan. Jag sku så vela att barnen sku få vara barn då de är små och få vara det i en lugn och trygg miljö, där det inte finns en massa stress och olika vuxna och långa dagar borta där man måste vara duktig.

Senare: Jag har varit för samlingspartiet och mot centern och tyckt att Kiviniemi varit ute och seglat. Men i dethär instämmer jag fullsändigt. Denhär frågan kan mycket väl omvärdera för vilket parti jag röstar på i höstens kommunalval (för nu är de väl i höst, eller är det nästa år?!)

2 år 5 månader

En söting är han ändå fast lite utmanande just nu. Han sku gärna fara på resa igen. Till Aafrika och se på djur.

Arthur är snart 2 ½. Han har nu i några veckor varit inne i en negativ fas. Han har lärt sig säga "vill inte" och det använder han ofta. Om det är nåt han inte vill så då gör han inte det eller skriker som en siren. Han vill inte gå ut eller vill inte ha halarn på (vi har haft trevliga skrik brottningsmatcher för när vi går ut så går vi). Han vill inte äta lasagne (och mitt livs tredje lasagne blev helt sjukt god) och då gör han inte det. Han har nu också börjat säga saker och sen ändra sig, som t.ex. att han vill ha banan, men sen när han får så vill han ändå inte ha. Det gör mig jätte irriterad. Förr har allt han sagt betytt det. Fast man ser på honom att han behöver gå på pottan så säger han att han inte har nöd och så håller han till allra sista stund. Han älskar att bada och vara i duschen men det ville han inte heller göra här en dag. Den egna viljan är det väl som utvecklas och han tränar sig på att bestämma själv. Med maten har jag blivit sträng, vi äter när det är matdags och sen blir det inget smått plock emellan, vilket vi också hade ett tag.

Han har igen en extremt mammig period och största delen av skriken beror på att han ska ha mig till nåt. "Mamma, mamma, mamma, mamma". Micke har fått bära en hysterisk pojke som skriker mamma, mamma,mamma från gården för han vägra gå ut med Micke, han sku bli inne med mig istället. Igår banka han hysteriskt på dörren och sku in till mamma. Jag ska göra allt, pappa får inte göra nåt. När han är lessen/arg så ska han krama mamma och om det inte just då går så blir det ännu mera skrik.

Men han är inte enbart jobbig utan jättetrevlig också då man har tid för enbart honom. När vi sitter och pratar eller läser böcker. Djur intresserar massor. Han har intressanta funderingar och jag undrar om han faktiskt tänker så. Eftersom han varit lite mera krävande så har jag frågat honom vad som är tokigt. Att varför kan han inte vara en stund ensam när jag nattar Sander, eller varför han inte vill vara med pappa. Och det är lejonen som är orsaken. Pappa är ett lejon. Och han vill inte vara ensam för där finns lejon och elefanter. En dag gömde han sig också i ett hörn i vessan för det fanns en krokodil i badrummet. Men nu har jag förklarat att djuren bor i Afrika och att det är jättelångt borta och att de inte tycker om kallt, så nu kan han igen vara lite för sig själv.

Nu är det nog bara "välj dina strider" som gäller. För strider är det massor av.