Resa med barnen

Jag är vanligen rätt ”closed-minded” och är snabb på att döma andra och är strikt med rutiner för barnen. Mitt res-jag är igen helt tvärtemot. Jag är hur tolerant och open-minded som helst. Det att mammorna röker brevid sina barn här är nåt jag genast skyller på kulturen och har inga problem med, eller att hela familjen åker på motorcykel utan hjälm... Rutiner och mattider och mat tar man som det kommer. Om barnet somna fel tid gör det inget och om man äter glass till lunch så är det inte hela världen. Utgångspunkten är att alla ska ha det så bra som möjligt och att man får ta allt som det kommer. Så Sander har oftast sovit 2 ggr/dag vilket han aldrig gör hemma mera. Arthur har ibland skippat tupplurer och somnat på sen eftermiddag. Där äter man lunch efter 12 och middag efter 19 (vilket vi först på onsdag läste i en bok) och det passa inte alltid oss. Så vi har nu ätit nåt så att alla ska vara mätta och nöjda.

Arthur, 2 år 8 månader, har varit jättebra resesällskap. Han är också annars inne i en så positiv fas just nu. Allt handla om vad han tycker om och så pratar vi om djur. Han har lärt sig använda ”jag/mig” och säger sällan ”Arthur....” Lyssnar och förstår. Tror att ”tanterna och fabosarna säger nej” om allt och gör inte sånt. Sander igen är i den sämsta åldern för resande. 1 år och några veckor. Vi var i Tallinn med Arthur i samma ålder och han sku bara jaga fåglarna. Lika är Sander. Sku bara villa fara själv och gå allestans. Klänger och hänger när han är i vagnen eller famnen och har inget vett i skallen. Har myror i byxorna och att äta på restaurang är hemskt. Kan inte sitta stilla och kastar allt i golvet. Dessutom håller han ännu på att få baktänderna och maten har inte smakat och efter nån stund har det varit hungersnöd. Men har sovit de två första gångerna i egen säng hela natten här (har nog vaknat men hållits hela natten egen säng). För övrigt har sovarrangemangen varit många.

Kaos på flygfältet

Men för restaurangbesöken sku jag gärna haft barnvakt. Fått äta gott i lugn och ro. Och inte behövt se på när mina barn äter franskisar när det finns urgod pasta, kronärtskockor, caponata, skaldjur, pizza.... Men nu fick de sina franskisar så att vi fick lite matro med Micke och så att de fick nåt i magen. Tomat-pasta gick också ner en gång (men det var sånt klott!) och pizza. För övrigt så gick det alltför mycket pengar på restaurangmat, men för mig är det maten som är viktigast när jag reser.

Jag tycker om att resa och jag vill ha barnen med mig, ibland sku det förstås vara skönt med nån timmes lugn och ro för att kunna äta med sin man eller gå i butiker (jag var in i en och hade Sander i famnen och han drog genast ner ett plagg och sku bara dra i allt). Men då sku vi igen ha spenderat ännu mera pengar och blivit ännu tyngre. Och sen tycker jag att resor ger så bra minnen, jag kommer jättebra ihåg vad som hänt på resor, vad man ätit och var i utvecklingen barnen då varit.

Lite lekparkshäng

Titta på grävmaskinen.

Vagn, axlar, famn och bärväska.

Det som sku ha underlättat vår resa betydligt sku ha varit en dubbelresevagn. Arthur orkar ändå inte gå hur länge som helst och nu fanns det ingenstans för honom att sova om vi var borta på dagen. Nu har han antingen åkat på Mickes axlar när han inte mera orkat eller så har vi burit Sander och Arthur har suttit i vagnen. Sen sku det också ha varit lättare om Arthur ännu var blöjbarn, nu var det hela tiden att söka vessor och komma ihåg att han måste gå. Dessutom är han helt hopplös med att säga till och säger sen när det är försent eller när han ren är så hyper att man vet att han håller emot och ändå så säger han bara nej, nej, nej. Sen borde vi också förberett oss bättre på Sicilien och vetat lite mera om kultur, mattider, sevärdheter och så. Oftast är jag super förberedd men nu tänkte jag att det är skönt att ta det som det kommer. Och det var det i och för sig, men vi sku nog ha fått mera ut om vi sku ha vetat ens nåt före.

Sen sku vi gärna också ha kunnat betala för en kappsäck till och kunnat ta med länk-utrustning. Sku ha vari skönt och röra på sig lite också och inte bara ätit hela tiden.