Den sjukan.

Å nu va jag där igen. Arthur var bara 8-9 månader när det hände och Sander är snart 1 år och 5 månader. Den har kommit sakta krypande men efter dagens babybesök är jag nog helt där igen. Babysjuk. Jag har på över 1 år inte haft nåt intresse att se eller vara med andras baysar. Babysar har varit smått motbjudande för mig och jag har inte velat röra dem. Mera har jag kanske gullat eller underhållit nåns baby en stund för att hjälpa mamman om hon haft flera barn. Men inte för babysars skull. Babysar är ju så tröttsamt.

Men nu är jag alltså där igen. Babysar är ju så söta och de är så roliga att hålla i famnen och oj vad det sku vara roligt med en egen baby. (Sander delar inte min entusiasm, han blev så lessen när jag i nån sekund höll i den söta lilla, lätta babyn).

Gångerna förut när det kommit på har jag inte varit rationell utan mest gått på känsla och utan att tänka framåt så mycket. Tänkt att allt fixar sig nog. Men nu är jag ju en ansvarig tvåbarnsmor och inser att det inte skulle vara rätt för någon. Absolut inte mot mina nuvarande barn, inte för en eventuellt nyfödd och absolut inte för mitt och Mickes förhållande. Det var påväg riktigt utför men som tur rädda ett ärligt brev situationen och nu har vi i ren över en veckas tid haft det jättebra. Och sen är jag ju nu också så bekväm med min egna situation. Jag kan läsa tidningen i fred på morgonen (nå nästan iaf), jag kan fara på länkar, jag kan titta på tv en stund på kvällen före läggdags och mina krav på hemmets städighet har ökat och det är nåt som aldrig sku hålla med en till baby. Jag sku bara vara störd och irriterad och en hemsk mamma och fru. Rationellt vet jag det, som tur. Men oj vad det sku vara skoj med en baby. De är ju så söta.

Mera mat och uppfostran

Matuppdateringen fortsätter.

Middag åt vi idag först 6 och då var min mage hungrig och barnen hade börjat springa till köket för att söka nåt att äta. Båda åt bra och maten var helt sjukt god. Från Linns kommentafält hitta jag nåt som kallas morotsragu. Nåt som passar så perfekt till potatis, helt som sås (och det är väl just vad det är).  För morotsragun hacka jag lök och skar motor i bitar och stekte i olja och smör. Satt på lite mjöl och hällde sen på vatten och i med lite buljong. Krydda ännu med peppar och timjam och lät det puttra tills det såg bra ut. Jättegott. Till det åt vi biff och vindruvssallad.

Arthur åt mest biff men fick order om att smaka på allt. Micke börja förklara hur god morotsgrejen var och höja den till skyarna medan jag bara snabbt konstatera åt Arthur att han behöver inte tycka om det men han måste smaka. Sen börja jag tala om nåt annat som vi gjort på dagen och sen smaka han. Förr sku vi ha jomsa om hur bra/gott/bla, bla det är och att man ska smaka och smaka nu och nu måste du smaka. Helt otroligt att det funkar så bra genom att bara säga att nu görs det såhär och sen lämna det vid det och börja fokuser på nåt annat och ge ansvaret åt barnet. Och som sagt, våra matsituationer har varit helt hemska förr.

Efter bastun blev det ännu lite popcorn framför Pippi. Äppel hade jag också skivat men dem fick jag alla tillbaka...

Vuhuu

Inatt var Sanders första bra natt på över en vecka. Han vakna 1 (eller var det 2?) gånger för tuttinstoppning och sen klockan 6 när han yla och böka lyfte jag honom brevid mig och sov till halv 8. Under en veckas tid har han ylat och bökat halva natten och jag har fått gå omkring med honom och paja honom halva natten. Tänder och flunssa är vad han haft.

Arthur igen har krävt i många nätter "mamma paja!" och så ska jag sitta brevid honom mitt i natten tills han somnar om. Det för att han fått order om att sova hela natten i egen säng så att vi alla ryms bättre. Nå inatt när Micke var borta så kom han bara brevid mig och sku kramas. Sen yra han igen mitt i natten och klaga på att näsan rinner och att han behöver papper och så fick jag springa.

Inatt har jag alltså bara agerat 4 gånger under natten. Framsteg. Men är nog ändå rätt trött för det har varit sådär 10 gånger tidigare nätter.

Arthurs tallrik efter lunch!

Och sen till ätande. Jag känner förändringen i mig. Det är inte farligt att vara lite hungrig. Helt nytt för mig, jag har ju genast gett mat då jag ens anat lite hunger i dem. Men idag steg vi upp från morgonmålet halv 9. I vanliga fall sku vi äta mat ren 11 men idag blev vi ute längre och kom in först halv 12. Då var magarna hungriga och allt var färdigt. Gårdagens grönsakssoppa gick ner för alla och Arthur lämna endast en sked. Knäckebröd åt dem till. Jag börja med att introducera en ny regel åt Arthur som säger att han ska smaka lika många skedar som han är gammal och om han sen inte är hungrig mera behöver han inte äta mera. Han åt helt utan fördomar sina 3 skedar och börja sen tala om vilket fordon som körde in i munnen.

Och jag känner mig så korkad och idiotisk. Jag har undvikit att laga puresoppor just för att Arthur är så kinkig och han inte rört sån på länge. Men det är så urdumt ju. Hur ska han nånsin börja gilla/äta det om han aldrig serveras det?!! Och om man är hungrig och inte erbjuds andra alternativ så går ju nästan allt ner. Så nu kör jag hårt med linje att 3 skedar av allt och sen behöver man inte äta mera och sen att servera mat då magarna på riktigt drar och inte bara för att det just då borde göras.

Mattankar

Idag har jag funderat på mat och mattider och matinnehåll. Våra matstunder är oftast helt hemska och jag bara hatar all kaos kring det. Mycket har ännu att göra med Sander och på grund av hans ålder kan man inte göra så mycket. Han äter vad han äter och sen ska han bort. Antingen klättrar han upp på bordet, ställer sig och stå eller skuffar bort sig från bordet. Sen börjar han yra omkring Arhtur och klättra på hans stol och sen blir det pottnöd och tömningar och all harmoni är bortblåst.

Arthur har varit kinkig med maten länge nu och nu är Sander igen i en äta dåligt period (får tänder så han dricker mest mjölk). Arthurs kinkighet börja där vid 2 års åldern. Har tänkt att det nog går förbi och iaf inte nu på en stund funderat över det. Eller jag ha nu bara stört mig på att det finns hur många maträtter som helst som han inte över huvudtaget rör. Pasta, franskisar, biffar, fiskbullar, broilerklubbor, nudlar går alltid ner men nåt annat äter han nästan inte. Och nu har jag börjat undvika att laga sånt jag vet att han inte äter och idag kom jag på mig med att ge nåt annat åt honom när han inte kunde äta riset som var med broilern. Och jag HATAR det. Jag vill ha barn som äter med någorlunda aptit när det är matdags och att de flesta rätterna går ner och smakas på. Jag är själv allätare och förstår mig inte ens på kinkighet.

Så läste jag dethär blogginlägget, om hur franska barn matas. Och det är just så jag vill ha det. Barn som mättar sina magar med den mat jag erbjuder. Jag vill inte ha barn som inte äter nåt och efter någon minut går och tar åt sig äppel/banan/morot för att mätta sig med. Jag har nog länge insett att matsituationerna är nåt jag kan påverka, men ändå inte riktigt kommit på hur. Och sen har jag idag konstaterat att våra mattider är helt dumma och att de finska mattiderna är rätt korkade. Om jag själv får välja hur jag äter så sku jag äta morgonmål ca 1 h efter att jag vaknar. Det sku vara 2-3 bröd med kaffe och frukt eller en skål med flingor och mjölk, gröt sku också gå ner. Sen efter 3½ h sku jag gärna äta lunch och sen på eftermiddagen är jag alltid hungrig och vill ha ett stort mellanmål med bröd/yoghurt/frukt och kanske en kaffe. När barnen äter middag vid 5 är jag aldrig hungrig men sen mot kvällen smakar det igen.

Så nu leker jag med tanken på att börja äta 4 mål per dag. Morgonmål när alla vaknat ordenligt (barnen äter just nu nästan bara frukt på morgonen) och tvn är stängd. Stor lunch med en fruktefterrätt efter parken. Stort mellanmål ca ½ h efter att vaknar från vilan (3-halv 4 tiden) och sen middag där 6-7 tiden.

Idag bestämde jag att det inte blir någo extra mellanmål och att man inte får nåt annat än vad jag bjuder på. Det börja efter vilan. Laga äppelkräm med vispgrädde (den höll på att bli gammal) som mellanmål. Båda smaka 1 sked och drack mycket mjölk. 2 h senare var det middag som bestod av grönsakssoppa med krutonger (kvarblivna kanter av smörgåstårtan) och nybakt äppelspelt bröd. Arthur rörde med tungan vid skeden, åt sitt bröd och drack mjölk. Sander åt sådär 20 krutonger, 1 sked soppa och 2 tuggor bröd och drack 2 dl mjölk. Kvällsmål blev det 2½h senare när Arthur sa att han var hungrig. Havregröt med smörklick och skinksmörgås. Sander åt halva gröten, lite bröd och drack mjölk medan Arthur åt mycket smörgås och lite gröt. Ja och där efter middagen så var Arthur och "tjuva" äppel och morot....

Det känns onödigt att ha 3 matgånger på så kort tid för det är alltid på nån av dem som det blir oätet.Själv kommer jag också ihåg hur jag alltid var jättehungrig när jag kom hem från skolan och då åt mig mätt på mellanmål och sen var mamma alltid så irriterad när vi inte åt av maten som hon snabbt försökte fixa klart. Men om man sku äta där en 6-7 så då stör inte ett stort mellanmål och då är det inte så stressigt med mat-maten. Tror vi ska testa det imorgon.

27.

Igår hade jag födelsedag, så nu är jag 27 (vilket jag ren hela våren trodde att jag var). Gårdagen var en riktig skitdag och jag var så oändligt sur och arg hela eftermiddagen. Jag hade så sett fram emot att se nyaste Castle avsnittet när barnen tog tupplur, men Arthur fick inte sömn och Micke måste fara på jobb och jag fick ta över och han kunde inte lugna sig och så börja han skrika och väckte Sander för tidigt och allt var bara skit. Jag var så sur. Som tur somna de tidigare och mamma var här länge på kvällen.

Och jag fick så vad jag önskat mig av mamma. Avlång brödform i silikon, så nu kan jag börja baka mycket limpor! Sen hade hon också ändrat adressen för Kodin Kuvalehti och nu kommer den först till mig och sen kan jag ge den åt henne, nu har det gått andra vägen. Det finns två tidningar jag gillar och det är just den och resetidningen Mondo. Jag blev jätteglad. Av Micke fick jag en vetedyna och en såndrä grej man rullar på ryggen. Första jag konstatera var att vi ren har en sån, men denhär matcha soffan bättre så det var ju bra, då kan den vara där och vara mycket i använding.

Kalas 2

Idag var det dags för kalas 2. Egentligen var det mitt kalas. Bjöd några mammor och barn från klubben/parken som bor här nära och orka inte ordna barnkalas så bjöd till mitt kalas. En fick förhinder men vi var sen 4 mammor och totalt 8 barn. Och det bästa var att Micke var hemma och att han kunde se efter alla barn så att vi kunde sitta i lugn och ro vid kaffebordet och äta och prata. Det var helt jätte lyckat!

Sen ännu en lugn 8 km kvällslänk efter det och nu är jag redo att fylla 27.

3 års kalas

Vi gav ett kids-wood parkeringshus, simglasögon, pennor och denhär grävmaskinen. Om den har han och Sander stridit hela dagen och Arthur har gått omkring och berättat hur mycket han tycker om den.

Av mamma fick Arthur sjörövargrejer.

Mitt mästerverk! Perfekt blev det inte, men jag är nöjd. Tid tog det och jag tappa så nerverna. Ofta. God var den nog också men jätte tung. Hela kakan var bara choklad och innehöll 1 kg smör. Det var typ mockarutskaka med smör-florsocker-kakao kräm.

3 ljus.

Jag hade nya byxor som var sjukt irriterande och alltför låga. Nåt jag inte märkte när jag prova dem.

 Mitt livs första smörgåstårta.

Egentligen är det ju imorgon Arthur är född, men idag var det söndag och det passa bra för kalas så vi har kört med att det är Arthurs födelsedag idag. Och idag är han firad. Jag är helt slut nu. Det har sovits dåligt i några nätter nu och idag har jag stått i köket från 8.30 till 15.00 med endast en paus för dusch (hade nog inte tänkt att det sku ta så länge...). Men jag tyckte att allt blev gott och Arthur var nöjd med sin kaka, eller i alla fall nästan, på kvällen sa han att nåt hade fattas.

Arthur fyllde 3 år ja. Och idag har nog 3 åringen visat sin 3 årssida. Han ville inte ha någo gäster hit (har han gnällt hela morgonen), han ville inte säga grattis, han ville inte att man sku sjunga åt honom, han ville inte prova sin sjörövarmantel, han vägra tacka för sina gåvor och inte sku han äta nåt av sin chokladkaka... Han åt bara kanonerna som var choklad och lakritsstång (hans första godisar). Men han är nog ändå oftast rätt lätt att vara med bara man lyssnar på honom och inser när det inte är värt att strida om nåt. Han lyssnar någorlunda när man förklarar och ibland förstår han också, ibland inte.

Skogsvandrarna

 

Jag älskar att bo här var vi bor. Naturen och miljön och möjligheterna här är helt otroliga. Mina barn är också så otroligt duktiga och det är så rofullt att vara i skogen.

Arthur fick inte sömn på dagen och han var halv omöjlig och vi hade ingen middag klar och jag sku inte klara av att vara inne en eftermiddag med en hyper Arthur. Så efter att vi varit snabbt till biblioteket och hem via för att lämna böcker och byta blöja på Sander gick vi till naturstigen. Naturstigen som börjar 300 meter från vår dörr. Med oss hade vi en väska med gummistövlar, ostsmörgås, bananer och äppeldricka. Naturstigen borde vara ca 1,5 km lång så totalt från oss blir det över 2 km.

Jag hade själv aldrig gått hela förr och hitta en så jättefin liten mysig strand. Skall definitivt gå dit nästa sommar igen. Vi såg myrstackar, barr, ormbunkar och flugsvampar och vi gick på stenar, i backar, på sand och på "bryggor". Barnen klättra och gick på träd och det var Arthur som ledde hela expeditionen och sprang för att se vad som kom bakom nästa krök. Och vi var alla så glad och muntra och det var så lungt. Nästan 2 timmar gick vi där före vi kom hem och barnen fick vila sig framför tv:n medan jag laga kvällspizza. Förstås åt ingendera pizza medan jag igen åt typ en hel plåt...

Och sen när barnen gick i säng efter många nya sagor så somna de på mindre än 10 minuter. Båda två. Det har nog aldrig hänt förr.

Och det var faktiskt så fint och trevligt som det låter och ser ut. Gå ut i skogen. Det är faktiskt bra.

Sander.

Sander är nu lite på 1 år och 4 månader. Och jag önskar ännu största delen av tiden att han sku bli äldre och bli lite mera förståndig. Jag förstår ju att så små inte fattar och jag kan leva med det, men jessus så jag blir irriterad på det ibland. Kanske det är för att jag vet att de i något skede börjar fatta nåt eller för att jag nuförtiden vill ha mera ordning hemma, eller så är det något annat. Men det är nog rätt fräckt mot Sander för stora delar av hans liv har jag väntat på att han sku växa och bli äldre. Jag ville att han sku kunna gå ute och sen vänta jag på att han inte sku gå sönder av Arthurs bus och så massa jag "väntat" på. Och nu har han nog uppfyllt det mesta så egentligen är han säkert nog i en bra ålder just nu. Bara han sku ha lite mindre upptäckarlust och vara lite mindre snabb, speciellt i köket. Genast vi kommer in eller inte har nåt att göra tar han pallen och styr den till köket och klättrar upp och gör nåt: drar ut allt vått ur diskhon, börjar såga bananer, smakar på nåt, drar ner nåt eller bara råddar till det.

Men sen å andra sidan så är han ju hållbar nu. Han och Arthur kan busa utan att nån går sönder. Sander förstår ibland vad man säger och till och med gör det. I klubben hämta en gång saxen när jag bad och så går han oftast på pottan när man säger. Och hans pottande här hemma går så bra. Hemma är han utan byxor och blöja och han går själv och kisa när han behöver. Arthur förde vi alltid på pottan när det verka vara dags men Sander sköter det helt själv. Ibland kommer det nån droppe nånstans men har inte torkat nån pöl på en tid ren (förutom igår då han själv gick och tömma pottan när ingen märkt att han kisa). Att kakka på pottan kräver att man sitter brevid honom och ser till att Arthur inte stör för Sander behöver ro för det. Ofta kommer det ännu kakka i blöjan när man är ute. Pottan står i vardagsrummet framför tv:n.

Han har också börjat kunna pyssla. Tror jag i alla fall. Han äter inte mera upp all modellera och förstår nu att han inte får (men tror nog ännu att han gör det i smyg). Han tycker om att höra sagor och orkar till och med med liknanande sagor som jag läser åt Arthur bara man läser dem lite snabbare. Han springer snabbt ute och orkar gå långt (en annan sak om han sen vill gå åt samma håll som alla andra). Han har samma rytm som Arthur och de har jätteroligt tillsammans (förutom då vi är mycket inne och de bara strider om samma saker).

Jo, så det blir nog lättare med tiden, fast jag hela tiden tror att "oj nej vilken jobbig ålder".

Hälsostatus

Den 1 juni upplevde jag en chock då jag gick på vågen i simhallen. Men jag är glad att jag gick för efter det har jag nog sett på hälsan, ätande och motionerande på helt annat sätt. Upplever att jag helt och hållet ändrat min livsstil. Inte nåt stort, men tillräckligt, eller så känns det iaf. Och idag i simhallen kunde jag igen gå på vågen och konstatera då att jag gått ner lite på 4 kg på 3½ månad. Och det är ju just det jag ville. Långsamt och lugnt och utan att det är någon diet utan att det är en ny livsstil. Jag äter allt och jag äter mycket. Bröd tycker jag om så det äter jag mycket av, morötter är gott att knapra på om man är sugen på nåt eller om magen inte är riktigt mätt. Men jag tycker inte mera om att äta så att jag blir för mätt, utan passligt är just bra. Jag vill äta då jag är hungrig och om jag inte är hungrig när barnen äter så gör jag inte det. Sötsaker äter jag om det bjuds och om jag själv bakar nåt och får lust men jag tycker inte mera om att äta sånt, man blir så tung och trött och magen blir för mätt. Jag tycker om att känna mig energisk och orkande och det blir jag inte av socker.

Och sen länkar jag ju. Utan det sku jag nog inte ha kommit såhär långt. Det ger energisk känsla och det vill jag inte förstöra med för mycket mat eller socker. Men länkande gör ju också att jag måste äta ordentligt med mat och det är bara bra så att jag aldrig blir över hungrig. Mitt mål nu är att länka åtminstone 20 km i veckan och sen tror jag att jag skall anmäla mig till halvmaraton på våren. Jag mår så bra av länkande men måste ha nåt mål för det. Och det var det för nu.

Veckoslutet

Lördag:
Micke jobba 7-15, jag och barnen hade jomppa 10. Cykelkärrans hjul var helt tomma men måste ändå fara iväg med den, det var tungt att cykla. Efter att Micke kom hem for jag på kort snabb länk och efter det fixa jag mig festklar på halv timme. På kvällen blev det överrasknings 75 års fest för mig, Micke var hemma med barnen. Hade chaufför och drack alkohol. Var hemma 12 men väckte Micke hela natten så att han sku vakna när barnen hade nåt. Sander hade nåt hela natten igen.

Det var så fint när min morfar tillsammans med sin sambos dotter och min mamma hade ordnat överraskningsfest för sambon. Sambo är kanske inte riktigt rätt ord för de har varit 45 år tillsammans ren och alltid funnits i mitt liv. Lola kallar jag henne. Och festen var så fin. Ca 80 gäster, god mat, mycket dryck, musikprogram och orkester som spela.

Söndag:
Trött och törstig på morgonen. Ut på promenad med Micke och barnen efter långsam start. Äta. Köra till Heinola på kalas (2 timmar dit). Kalasa. Köra hem med krävande barn, fick sitta med dem hela hemresan för Sander bara yla, stanna dessutom halvvägs på Hesburger. Var hemma 8 och så var det bara pyjamas på och i säng för barnen.

Och det for det här veckoslutet.

Blyga barn

Jag har nu läst boken "Temperamentti-ihmisen yksilöllisyys" av Liisa Keltikangas-Järvinen. Och jag har nu mycket att säga. Först och främst är det inte vårt "fel" att Arthur är blyg, det är en del av hans temperament och troligtvis kommer han att vara försiktig i nya situationer/med nya människor hela sitt liv. (Blyghet är ett av de mest bestående temperamentdragen). Orsaken varför jag nämner att det sku vara nåns fel är att i vår kultur ses inte blyghet som en så värst positiv egenskap (vilket det t.ex. görs i vissa asiatiska kulturer). Men ändå så har rätt stor procent av den vita befolkningen just den temperament egenskapen.

" Kuten ujoutta käsittelevässä luvussa kerrotaan n. 25 %:lla valkoihoisista lapsista on syntyessään sellainen fysiologia, joka saa aikaan reaktioiden salpautumisen ja toiminnan estymisen  (alltså stress), kun lapsi joutuu tuntemattomaan paikkaan, tuntemattomaan tilanteeseen tai joutuu vastakkain tutemattomien ihmisten kanssa.  Keskimäärin 30-35 %:lla lapsista taas on syntymälahjanaan sellainen fysiologia, joka altistaa heidät lähestymään rohkeasti ja uteliaasti kaikkea uutta".

Det konstateras också att det är viktigt för föräldrar att känna till barnets temperament om barnet är blygt och ha självförtroende att stå upp för barnet eftersom den sociala pressen från omgivningen är stor. Många tycker ju t.ex. att barnet blivit bortskämt om det vill vara i famnen i nya situationer eller att barnet är för mammigt om det inte klarar av att börja dagis/klubben.

" Aikuseen takertuminen on siis lapsen selviytymiskeino, jonka avulla hän opettelee omaa selviytymistään. Jos se hänelle sallitaan, hän kehittyy tämän aikuisen antaman suojan avulla itsenäiseksi ja löytää omat keinonsa halitta pelottavia tilanteita. Jos sitä ei sallita, hän oppii kyllä selviytymään tilanteista ja kestämään ne, mutta hänelle ei samalla tavoin kehity optimaalisia keinoja uhkaavien tilanteiden hoitamiseksi, vaan tilanteet pelottavat häntä aina yhtä paljon." " Sosiaaliset estyneet ja ujot lapset käyttävät kuitenkin turvautumista aikuisiin selviytymiskeinonaan enemmän kuin muut lapset, ja se tulisi heille sallia".

Det som boken säger är att det viktiga med tanke på alla temperament är att omgivningen förstår och accepterar dem och stöder barnet och på ett mjukt sätt styr det i den önskade riktningen. Det är när omgivningen är oförstående för temperamentet som sen kan leda till oönskade "saker" senare. Så vid dagisstart skall föräldern sitta med det blyga barnet tills barnet är tillräckligt bekvämt för sig att bli där.

Om jag sku ha läst boken före Arthurs klubbstart så sku jag gjort på ett helt annat sätt. Alltså varit med honom från början, krävt att få vara det (för här rekommendera de att man genast går). Och enligt boken så är det inte så bra att vi avbröt klubben helt, utan jag borde bara ha suttit med där många gånger tills det blivit bekvämt. Men den första gången var så otroligt hemsk för Arthur och det satt såna spår så det sku ha krävts så mycket och så många gånger och var sku Sander ha varit. Men nu vet jag och nästa gång ska han lyckas och få positiv bild av sig själv.

En annan väldigt intressant aspekt gällande temperament är att regelbundenhet gällande sömn och mat hör till temperamentet och att det att barn vaknar ofta just har med temperament att göra. Och det att man sömnskolar (skrikskolar alltså) babyn och ger mat när man tycker att barnet borde äta orsakar stor stress för babyn och är inte alls bra. Babyn lär sig klara sig själv på natten om föräldern bestämmer att barnet måste sova själv på natten men det babyn lärt sig är att man inte bryr sig om att babyn har det dåligt. Dessutom påpekar hon att det att man har en fin och lugn kvällsritual inte nödvändigtvis påverkar hur mycket barnet senare vaknar, om barnet har sånt temperament så vaknar det ändå.

Väldigt intressant och nåt alla borde läsa. Önskar jag läst den genast med första barnet så sku jag inte ha trott att allt beror på föräldern och att man kan göra allt på rätt sätt. Barn är faktiskt olika och det beror på temperamentet.

Vänner och risotto

Jag har en så jättebra vän (själv är jag nog inte en så bra en). Min äldsta, bästa vän var här igår och med sig hade hon två askar kantareller. Och jag älskar kantareller. Själv kom jag på efter att hon for att jag helt glömt hennes födelsedag och den var ju då 3 veckor sen... Fast sen trodde jag också igår att det var slutet av augusti. September går alltid förbi mig, det händer så mycket då. Men ändå glömde jag den helt totalt och så får man inte göra.

Nå. Men idag efter klubb och länk så laga jag en helt härlig kantarellrisotto och efter det löpte bara dagen på. Barnen var söta, jag hade tålamod, all mat var färdig (idag åt Sander risotto medan Arthur igen bara åt lindströmsbiffar (med ketchup), båda hade ju nog både och, men skyffla över den enas till den andras till slut) och vi var mycket ute. Lite för 7 gick vi ut på kvällspromenad till naturstig riktigt brevid oss. Vägen till bergstranden var längre än jag tänkt men Arthur orka bra och det var så vackert där. Nästa gång ska vi ta picnic och kamera med. Hemma var vi 8 och sen var det dags för kvällsgrejs och så var också denhär dagen över.

Dagens Jigipromenad

Som tur var det sista promenaden idag. Vi gick ca 1 km totalt, till stranden och tillbaka. Det tog 1 timme! Sander lyckades:

-Gå ut i vattnet från stranden och stod så långt ut att jag inte kunde få honom tillbaka utan att dränka mina skor. Han hade INTE gummistövlar.

-Lägga ner sig på magen i en vattenpöl för att med munnen kunna slicka i sig vattnet från pölen. Och inte slutar han heller fast det smakar skit.

-Idag IGEN skita ett lass just under promenaden så att alla planer ändras och nya planen blir att komma hem (=en lite besviken Arthur)

Jag sku aldrig rekommendera hund åt nån med småbarn.

Parkeringshus av trä?

Arthur blir riktigt just 3. (Snyft, snyft!) Och nu är det första gången han på riktigt förstår nåt om sin födelsedag och kalas och gåvor. Så nu sku jag villa ge nåt bra. Och också nåt som vi kan leka med under kalla, blåsiga vinterdagar. Just nu har vi bara duplo legon och sen lite bilar men där är det. Så jag funderar på att investera i ett parkeringshus för det är ju roligt. Och ett av trä som sku hålla lite längre än 1 månad. Har nån något bra, hållbart sådant?

Nej till "ersättning för bättre jämställdhet"

Igår läste jag i hbl en artikel/intervju om en pappa och en mamma som skrivit en bok " När 2 blev 3". I artikeln konstaterar mamman följande:

"Barn har ett starkt band med de personer som ger det mest uppmärksamhet och fortfarande är det mammorna som är mest hemma med barnen i början. Hos oss var det pappan. Jag är också ganska trött på att höra om barn som vägrar ta flaska. Det är ljug. Inget barn svälter ihjäl om det inte ammas. Sedan är det en annan sak om man inte orkar ta fighten. Vissa barn har svåare än andra att välja ersättning framför bröstet, men alla gör det, säger hon " (Och hon är nu Johanna Ögren)

Det som jag svärtat är nåt som får mig så provocerad och att se så rött. För det är ett så otroligt korkat konstaterande i mina ögon.

Amning är ju det naturliga, det biologiska. Kvinnan bär barnet, föder barnet och ammar barnet. Så är det och det är nåt man inte kan ändra på. Det är sånt man borde utgå från och sen ändra på resten. Varför sku man måsta ta fighten med en baby som vill suga bröst och få bröstmjölken i sig? På alla andra plan ska man äta ekologiskt och undvika tillsatsämnen men sen ska man ändå truga i en baby nåt som innehåller allt möjligt när det naturligaste finns i bröstet. Och varför ska babyn måsta lida (nå, det svälter ju inte ihjäl...) bara för nån tycker att det är mera jämställt att ge ersättning från flaska. Och sen är nog attityden väldigt överlägsen "men alla gör det". Hur kan hon veta?! (Som sagt. Får mig jätteprovocerad hela grejen).

Och nu menar jag ju inte att alla ska amma, att det inte finns massa problem med amning, att ersättning är dåligt eller att det inte är jobbigt om barnet inte tar flaska. Min point är bara att attityden är fel. Ersättning från flaska borde inte ses som det bästa alternativet och det som man borde sträva efter. Man ska sträva efter en lyckad amning och sen få samhället/partern att stöda det på bästa möjliga sätt. Tycker jag. Och det önskar jag nog också att de flesta andra sku tycka.

Tålamod, Sander och pyssel

Hå, hå vilken eftermiddag! Vissa dagar funkar helt enkelt inte. Men jag har ändå blivit bättre på att hantera sämre dagar. Livet med en 1 år 4 månaders aktiv utforskare är inte alltid så lätt.

Förmiddagen gick bra. Vi var i klubben och Sander hade tutt i munnen hela tiden. Egentligen har (hade?) han ju den bara när han sov, så var det länge ren. Men nu i några dagar har han bara gnällt och bara klängt och velat vara i famnen och så skriker han "tutteee" genast han sett den. Och han får en hörntand riktigt just igenom så han har nu fått ha den. Fast egentligen sku jag så vela bli av med den. Exakt såhär gammal var Arthur när vi "glömde" den i flygplanet. Nåja. Får se vad som händer.

Eftermiddagen börja först 3 för Sanders del, han hade sovit i 3 timmar. Efter sent mellanmål gick vi till parken. Alla hade det bra och roligt. Då tar Sander förstås och skiter och vi måst gå hemåt. Nå då ska Arthur klättra i trädet och efter lite förhandlingar får jag honom med men då springer Sander och gömmer sig bakom träden och har ingen tanke på att komma med hem för att få bort skitet. Börjar bli irriterad för hemkomsten tar en evighet och det är max fråga om 100 meter. Får hem dem. Jag byter blöja och Arthur går ut på bakgården med kniven för att "såga" (helt med lov). Jag stjälper upp ett bröd som ska i ugnen och börjar fundera på middagen. Märker att Arthur sågar mina blommor och går och säga var han får såga. Konstaterar att jag behöver kaffe för att överleva 4-5 tidens trötthet. Sander vill hjälpa och häller hälften av kaffepulvret förbi. Jag får damsuga och får kaffe med pulverbitar i. Märker att Arthur ännu sågar min buske. Blir arg. Börjar laga spenatplättar. Sander hjälper till och sätter alla slävar i och blandar och strittar och sätter på bordet och i munnen. En enda röra. Arthur kommer in och jag säger att han ska ta av sig skorna. Han gör det i köket och ett ton sand faller ut. Fortsätter med plättsmetens som Sander håller på att döda. Får Sander flyttad och han börjar skära i bananerna. Nu är Arthur också med. Blir ännu mera irriterad då ingen lyssnar på mig och det finns smet allestans, diskmaskinen är otömd och alla kärl blir framme och Sander bara klottar och drar ner. Sätter på tv:n för att få mig lite lugn. Arthur sitter lugnt och stilla där. Jag damsugar sanden. Sander ska igen hjälpa med nåt och tar min kaffekopp och lyckas hälla ut hälften, sen hittar han paketet med surskorpor och tar några och sätter sig brevid Arthur i soffan. Och då hinner jag äntligen reda upp röran och steka lite plättar. Och kan andas ut och lugna ner mig lite. För en stund. Av mina plättar åt båda max en halv....

Promenaden med Jigsi gick i samma stil. Två överdrivna ungar som inte lyssnar ett dugg. Och Sander fick vi nu hela tiden vänta på (han sku ändå inte sitta i vagn så den var hemma). Och sen tog han ju förstås igen och släppte ett lass när han gömde sig i skogen och vi fick bråttom hem. Igen. Men dagens sötaste var när Sander mittiallt stanna och så stod han och vägra komma med. Han blev och se på en hund vi just gått förbi. Jag ropa och ropa men inget hände. Jag kunde inte gå tillbaka för jag höll Jigi så jag bad Arthur. Han gick och tog Sander i handen och så sprang de hand i hand till mig. Så urgulligt.

När vi kom hem hade jag lovat att vi sku limma djurbilder som Arthur hittat. Så jag tejpa upp vitt papper på väggen och limma lite grönt gräs och blåa moln och rita ett träd. Arthur var så nöjd när han fick limma och jag var stolt över att få nåt sorts pyssel till stång. Till och med Sander hängde nöjt med för han hade hittat en majskolv som han åt på (och klotta ner hela golvet med!)

Jag är ingen pysslare. Har inte tålamod och inte kunskapen. Mitt träd är ju bara för fint. Arthur har sjävl ritat vattnet till vänster.

De har nog så jätteroligt tillsammans dedär två, men aktiva och energiska är de definitivt. Och döva. Och brottas gör de hela tiden.

Socker rottan Arthur

Inatt när Arthur vakna och ropa på pappa så skrek han att han vill ha "bollar, chokladbollar", halvt hysteriskt. Sa att Micke sku säga att han får imorgon för annars blir det nattlig kris.

Sen fyller han ju snart år. Men han vill bara ha Emil och pappa på kalas. Emils pappa får inte komma och inte heller murre eller nån annan. Och orsaken är den att han vill ha hela kakan själv och han vill inte ge kaka åt gästerna. Nu har han sen blivit lovad att han får äta så mycket kaka han vill och sen får gästerna...

Mamma tycker han får för lite godsaker. Men nu får han. Eller han får när vi är på kalas eller när vi bakar själv. Och jag ska inte äta så mycket sött så försöker att inte baka så ofta.

Lördagsmys

Bilder säger mer än tusen ord. Och efter det här blev det bastu för hela familjen vilket faktiskt vara länge och var helt roligt. Ja, eller ända tills barnen ville bada badkar och jag satt ner mig på golvet med dem och Micke just då ville ha mera vatten till bastun. Och inget fel i det om vattnet sku ha varit slut för honom, men det var det inte!!! Och jag blev ju irriterad för jag satt just ner och det var onödigt men han tyckte igen att "han också alltid får stiga upp när han sätter ner sig". Nåja. Arthur konstatera att man inte får gräla i bastun när barnen är med och så var det slut på det.

Men sen blev det igen lugnt och fridfullt och vi satt i soffan och åt popcorn och titta på konstiga tv program och åt lite chokladbollar (2 på man åt barnen) och sen var kvällen slut. Och mamma kom och jag fick nyaste kodin kuvalehti. Nu ska vi vara hundvakt i 4 dagar för hon far till Lissabon.

Morgon

6.47 konstatera Arthur att han sovi färdigt och så sku vi stiga upp. Jag sa att vi stiger upp tyst så att inte Sander vaknar (för han är inte trevligt sälskap trött) och så gick vi på soffan. Nå förstås somna han genast om på soffan och Sander sover ännu i min säng. Men jag vågar inte gå tillbaka i sängen för då vaknar han säkert. Vilket han gjorde nu ändå fast jag satt här tyst....

Sjörövarkaka

Bilden tagen från matklubben.se

Arthur har födelsedag om lite på två veckor. Och han har ren i evigheter prata om att han vill ha en chokladkaka. Och sen var min mamma och vakta dem och då hade de kommit fram till att han vill ha en sjörövarkaka. Nå tydligen sku en sjörövarfigur på kakan räcka, men så hitta jag denhär kakan. Och nu funderar jag om jag på nåt vis sku kunna få det att ens lite påminna bilden. Speciellt då mitt tålamod för detaljer inte existerar och jag inte orkar med småpetande. Men det sku kunna funka....

Köksdag

Vi kom in ren klockan 10 efter att vi fixat på gården (Micke rev upp vårt enorma jasminträd och där var en massa små rötter som vi plocka bort). Jag ställde mig då i köket och har nu stått i köket i 3 timmar. Micke har lekt med barnen. Resultat är semlor, nyponkräm och kåldolmar. Nyponkrämen och kåldolmar tar ju evigheter att laga. Nu funderar jag ännu på att laga lite kållåda före jag ska till banken. Jag tycker om att hålla på i köket, men nån annan sku gärna få städa undan.

Jag och funderingar.

Allt är faktiskt rätt bra nu.

På tisdag var jag till Arcada och presentera mitt slutarbete och skrev ett godkänt mognadsprov. Jag diskutera också jobb och kommer att jobba som assistent igen för kursen logistikens grunder i november och december. Roligt att göra nåt eget. Den enda lite krångliga är att jag själv då också har 2½ kurser och har lite svårt att få tidtabeller att gå ihop, speciellt då jag endast tänkt köra 2 dagar/vecka. Och sen har ju Micke helt oregelbundet jobb och nån måste ju vara med barnen.

Sen har jag också börjat fundera på nästa höst. Det är bara 1 år kvar tills hela vår vardag ändrar, om den ändrar. Eller jaa, jag måste ju hitta nåt jobb som jag kan räkna som praktik så att jag sen kan bli färdig tradenom. Men jag vill ha ett deltidsjobb för jag kan inte ha barnen många, långa dagar på dagis. Eller sen får Micke börja jobba mindre eller nåt. Men iaf så har jag funderat dagis och det finns två svenska alternativ. Och med tanke på att jag vill att de går i svensk skola så blir det säkert svenskt dagis. Misstänker att nya situationer alltid kommer att vara jobbiga för Arthur och då hjälper det om han har några bekanta. Så att sen börja förskola/skola med helt nya människor är inget för honom. Men båda alternativen är rätt nära, ena i centurm 4 km ifrån och andra i Virkby typ 6 km ifrån. I centrum som sku vara mera praktiskt finns bara stor och liten grupp och jag sku villa att de kan gå tillsammans. I Virkby igen finns nån gruppfamiljedaghem för alla åldrar igen. Men sen tror jag det blir skola i centrum så då borde de ju gå där. Men sen hörde jag igen att det kanske inte är så bra, så nu borde jag besöka det i nåt skede. Och sen vill jag ju inte att Arthur ska vara i en grupp med 21 barn. Det är ju helt sjukt. Eller kanske gruppen är uppdelad? Står iaf att det är 21 platser för 3-5 åringar. Dagmamma kommer inte heller på frågan eftersom alla som är i vår park är så otroligt slappa och har så föräldrar syn på barn.

Sen är jag nog lite flunssig ännu. Dagens länk blev inte till nåt. Långsamt gick det och ändå var jag helt slut.

Den här veckan har jag också haft mycket tålamod med barnen. Jag är stolt över mig själv som mamma när jag hålls lugn och sansad när t.ex. Arthur ligger på marken och skriker och hänger i mitt ben och ylar och skriker för att han typ ska sitta i vagnen och inte följa med till klubben. Jag konstaterar bara lugnt att kom nu, ta mig i handen, nu går vi, vad ska vi sen hitta på osv. Inget gnäll eller tjat eller skrik utan bara lugn. Gillar nät jag är så. Beror säkert på att Micke inte varit så mycket på jobb denhär veckan. Han jobbar 2 nätter och en morgon och sen var mamma med barnen på tisdag.

Och nu blev jag trött. Gonatt.

  

7 tömningar!

En pottstory om Sander. Sander satt efter duchen på pottan och klämde. Så kom det en klick och han steg upp och lyfte upp pottdelen och gav den åt mig. Jag förde i vessan och satt tillbaka pottdelen i pottstolen. Han satt ner och klämde igen och steg upp och gav den åt mig. Och jag förde till vessan och satt tillbaka. Jag gjorde hela processen totalt 7 gånger. SJU! Där stod han bara brevid pottan varje gång och vänta på att den sku komma tillbaka.

Min dag

Jag överlevde dagen och det var dessutom en riktigt fin dag. Tvivla lite när jag vakna klockan 9 och inte kunde somna om, för hade ju då gått och sova klockan 4 och jag tänkte att med 5 timmars sömn kommer jag att kollapsa i nåt skede av dagen.

Igårkväll efter springningen börja jag äta en banan, men börja må så otroligt illa av den. I hotellrummet hade vi skumpa men jag kunde inte dricka nåt, var helt spyfärdig och mådde så illa (har aldrig hänt tidigare då jag sprungit). Ville ändå försöka gå med ut på stan så vi gick via mc donalds så att jag fick en stor limsa och sen franskisar med en massa salt, kände att jag ville ha salt då. Nå, mådde apa ännu efter det men i och med första fisu-shotten så börja det lätta. Sen satt vi med Pedu och Jonna och drack och spela jatzy tills stället stängde. Sen for vi ännu vidare. Men jag drack massa vatten och bara två skumpaglas och 3 shottar så jag har faktiskt mått helt bra idag. Gott smaka det med bacon och ägg och en massa salt i hotellmorgonmålet men annars inget.

Efter att vi checkat ut gick jag lite i forum (Micke satt på en stol och vila sig under tiden) och sen körde vi på min brorsbarns 8 årskalas och dit kom också mamma med barnen. Mina sötaste barn sov så gott i bilen. Vi fick så god mat där och det var roligt att se alla. Arthur underhöll sig bra själv så hann till och med prata och äta i lugn och ro.

Sen kom vi hem och jag boka resa åt mamma och så var det ren sovdags och jag orka till och med städa undan allt och nu är allt klart för morgondagen. Och imorgon måste jag jobba med slutarbete. Ska presentera det på tisdag och skriva mognadsprov.

Midnight runen

Jag är så glad att jag tog med mina båda par tossor till stan och att jag valde att sätta på mina salomon goretex tossor. Kom i mål med helt torra fötter. Annars är jag också störtnöjd. Garminen visa att sträckan var 10.08 och tiden för det var 01.07.25 och att medeltempot var 06.41. En tid jag faktiskt är nöjd över. (När jag tränat har medeltempot varit kring 07.30). Loppet var skönt och roligt. Slutet var hemskt eftersom det var uppförsbacke den sista sträckan och jag höll på att spy 200 meter före mål. Allt före starten var också hemskt eftersom det ösregna och vattnet bara rann på ryggen, dessutom sköts starten upp med 10 minuter och inte hade jag ju nåt som helst regnskydd så det var bara att fara iväg dyblöt. Hej på dig flunssa bara!

Sprang med Micke i 2 km men sen lät jag honom fara. Han sprang sin första 10km och gjorde det på tiden 1 timme 49 sekunder!

Midnight run i regn och rusk

Alltså. Regnet piskar ner där ute. Det blåser. Det är mörkt. Det är riktigt äckligt, ruskigt och höstigt. Och det bara öser ner. Jag ligger just nu i en varm skön hotellsäng med en stor kopp kaffe intill mig. Om 2 timmar ska vi ta oss till senatstorget och springa 10 km. Det finns inget i det som är lockande. Dessutom går sträckan inteill vattnet i säkert 6 km. Vind som piskar och vatten som öser ner. Nej, nej, nej. Såhär sku det ju inte vara. Ingen skillnad vad man har på sig, allt kommer ändå att vara helt genom, genomvått. Efteråt ska jag dra irish coffeen så att det smäller om det.