Å nu va jag där igen. Arthur var bara 8-9 månader när det hände och Sander är snart 1 år och 5 månader. Den har kommit sakta krypande men efter dagens babybesök är jag nog helt där igen. Babysjuk. Jag har på över 1 år inte haft nåt intresse att se eller vara med andras baysar. Babysar har varit smått motbjudande för mig och jag har inte velat röra dem. Mera har jag kanske gullat eller underhållit nåns baby en stund för att hjälpa mamman om hon haft flera barn. Men inte för babysars skull. Babysar är ju så tröttsamt.
Men nu är jag alltså där igen. Babysar är ju så söta och de är så roliga att hålla i famnen och oj vad det sku vara roligt med en egen baby. (Sander delar inte min entusiasm, han blev så lessen när jag i nån sekund höll i den söta lilla, lätta babyn).
Gångerna förut när det kommit på har jag inte varit rationell utan mest gått på känsla och utan att tänka framåt så mycket. Tänkt att allt fixar sig nog. Men nu är jag ju en ansvarig tvåbarnsmor och inser att det inte skulle vara rätt för någon. Absolut inte mot mina nuvarande barn, inte för en eventuellt nyfödd och absolut inte för mitt och Mickes förhållande. Det var påväg riktigt utför men som tur rädda ett ärligt brev situationen och nu har vi i ren över en veckas tid haft det jättebra. Och sen är jag ju nu också så bekväm med min egna situation. Jag kan läsa tidningen i fred på morgonen (nå nästan iaf), jag kan fara på länkar, jag kan titta på tv en stund på kvällen före läggdags och mina krav på hemmets städighet har ökat och det är nåt som aldrig sku hålla med en till baby. Jag sku bara vara störd och irriterad och en hemsk mamma och fru. Rationellt vet jag det, som tur. Men oj vad det sku vara skoj med en baby. De är ju så söta.
4 kommentarer:
Ler igenkännande, för visst drabbas också jag av den där känslan. Även om jag samtidigt har blivit bekväm, nu då barnen börjar bli allt mer självständiga. Jag har annars tänkt kontakta dej, men har inte dina uppgifter, kan du mejla mej på susanne.nylundtorp@gmail.com?
Det är just dendär bekvämheten som gör att det ändå finns nåt i mig som tvekar med att vänta alltför länge (i mina tankar i huvudet då) för det blir ju bara lättare hela tiden och sen när det löper och funkar så orkar man då förstöra det och vända upp och ner på allt och vaka och trösta och bära?!
Jag maila dig så att du får min mail.
Det är just det, man blir ju så bekväm av sig!!
Jag har pendlat mellan babysjuk och tanken på babysar är bara jobbig, nu från och till ända sen Malte föddes.. Lite sådär så man hoppas att man skulle i misstag bli gravid för att inte måsta ta beslutet om man faktiskt vill ha en till baby. Fattar du?
Det är ju faktiskt sjukt krävande att ha en baby. Eller en baby sig är ju inte så krävande, men har man flera småbarn från förr är det det. Och vill man faktiskt börja om från början nu, när man äntligen ser ljuset i tunneln, får börja ha egentid igen, får sova om nätterna igen, har barn som snart kan kommunicera etc.
Vettet säger ju att det vore fiffigast att vänta tills barnen typ börjar förskola och skola så man får koncentrera sig på babyn sen lite mer. Men å andra sidan vill hjärtat nåt annat... Knepigt knepigt. Jag vet inte heller riktigt var jag står. Tur har jag en man som säger att iga barn nu! Skulle han vara för fler barn skulle jag knappast vara speciellt svårövertalad....
Och babysar kan nog vara krävande med. Jag tycker nog att båda varit rätt krävande. Mycket bärande och svårt att få dem att somna och krånglande amning... Men jo, om man i misstag sku bli gravid så sku vi nog förstås hålla det. Men det är nog allt annat än idealt just nu.
Jag tror jag är för bekväm när det blir skoltider och sen är den sista på så olika nivå. Fast kanske det inte är nåt problem. Och då sku man kanske kunna njuta av en baby (fast jag tror nog ändå att jag inte kommer att göra det, babysar är nog ändå inte min grej, inte på det sättet).
Men jo. Micke är nog också helt nöjd med två och han är inte alls säker att han vill ha en trea. Så jag kan ju fundera och planera men allt är ändå helt öppet. Och så ska det ju också vara. Är bara lite av en planeringsfreak.
Skicka en kommentar