En tomtenisse

Hon börjar vara stadig och fast och en riktig "rullukka, pullukka"

Tänderna stör ännu, men snart är de två nedre framtänderna igenom. Allt ska gnagas på.

 

Blixten var konstig...

Jag och Arthur laga rulltårta igår. Och jag gjorde enligt eget huvud och det blev bra. Megamassor choklad. GJorde drömtårts botten. Fyllde med chokladmousse som jag gjorde gnom att bara vispa grädde och kasta i smält choklad och sen i kylskåpet. När jag satt ut krämen på bottnet så satt jag ännu på marianne crunch. Låter lätt, men Evilda var skrämd för vispeln så det var inte så lätt...

Potatis och broccoli åt Evilda. Hon gilla inte och det smaka apa så det får nog bara bli rosk. Borde ha haft morot med, det är så beskt sådär. Överkokt broccoli är ju annars också grymt. Nuförtiden får hon mat 3 ggr/dag.

Pappabus.

Huset

Det är så mycket med det nya huset som jag ser fram emot.

1. Tamburen
Den är utbyggd 2010 och den är helt mega. Där ryms vang och vi skan sätta krokar så att barnen kan hänga upp själv sina kläder och det är mycket kakel och smuts som kommer in går lätt att få bort (eller syns inte lätt). Evilda kan sova under tak på framsidan och där är inga trappor. Gliddörrsskåp är där med!

2. Bottenplanen
Man kommer in i megastor tambur. Köket är nära med tanke på matkassar. Man kan också gå in genom hemvårdsrummet och dessutom parkerar man just bilen där var man går in i hemvårdsrummet (och man får till och med 3 bilar efter varandra!). På nedre våningen finns allt viktigt. Kök, badrum och hemvårdsrum. Det finns också utrymme till matsal och för vardagsrum. Vi kommer alla att sova uppe till en början. Barnen får det största rummet (som har snett tak åt båda hållen) och i framtiden komemr vi också att dela det år 2 barn.
Vi kommer att sova i det mindre rummet med Evilda nu. Om kanske 3-4 år funderar vi sen omrumsfördelningen och vi flyttar kanske ner eller sen något barn. Men nu sover alla uppe. Där är också en hall som man t.ex kan ha som arbetshörna. Wc finns med uppe. Nedre våningens rum ska nu bli klädrum och gästrum och kanske arbetsrum. Men klädrum är vitkigaste gunktionen. Jag tänker inte bära upp och ner på kläder utan alla får klä på sig nera. Och allas kläder får vara i samma rum. Det är också kort väg från hemvårdsrummet till nedre rummet så det blir bra.

Stort förrådsutrymme ute dit vi får alla cyklar, däck, skidor, snöplogar!

3. Matsal, vardagsrum och spis
Hit ryms massor med människor och äta och vi kommer att ha två matbord. Ett som är en röra hela tiden och sen ett annat. Jee. Och spisen är så fin, så fin! Och vardagsrummet är också utbyggt 2011 och har högt till tak och är ljust och luftigt (undrar vem som ska tvätta fönster där...).

4. Solig terass som har tak över.
Äppelträd, plommonträd och någo buskar. Möjlighet till egen liten odling ute.

5. Utrymme

6. Stort kylskåp, stor frys, utrymme i köket, hemrum med ytrymme för klädtork.

7. 2 wc:n!!!!!

Det som är lite negativt är att det är bra insyn från de andra husen, men det är från typ 3-4 hus medan våra grannar här kan se ännu bättre till vår bak och framgård. Gården är bara 700 kvadrat, vilket är utärkt för oss som inte är så bra på gårdsskötsel.

Hemska drömmar

Inatt drömde jag nåt hemskt och jag var till och med i drömmen panikslagen. Jag drömde att jag var gravid och att jag fick reda på det i vecka 30. Evilda sku vara typ 10 månader när babyn sku födas (tidsmässigt var drömmen alltså helt fel) och allt var bara hemskt. Jag ville inte ha mera barn (det vill jag inte heller) och jag tyckte så synd om alla mina andra barn när det igen sku komma en ny tiss och famnsjuk baby. Tur att det bara var en dröm.

Sen drömde jag också att taket läckte i vårt nya hus när vi var där och titta i regnväder. Inte det heller roligt.

Godkänt bud

Livet är nog bara så spännande och ibland så intensivt. Eller för mig råkar det nu bli rätt intensivt eftersom jag är så otålig och vill så mycket.

Vi budade ju då på huset som har en helhetsyta på typ 200 kvadrat (boendeyta utan sneda tak 144 kvadrat). Vi gav ett bud, de gav ett motbud, vi gav ett nytt bud och de godkände det!  Spännade i saken var att det sku bli ledigt först i febbuari men vi hade i budet satt 25.1 så att vi sku hinna flytta före vi ska vara ute sista januari härifrån. Och det lyckades med. Nu hoppas jag att allt är okej i konditionsgranskningen och sen på att båda köpen går utan problem och sen är vi ägare av ett tvåvångings megastort hus från -84 som kommer att behöva remontas stora remonter under de kommande åren (men inte ännu och det är viktigast!)

Ännu mera spännande i denhär historien var att jag inte sku gå och se på det för det var utanför vår prisklass. Men sen har mamma jobbat med säljaren tidigare när hon var på kiinteistömaailma och hon fråga lite om huset och säljaren sa att vi måste gå och titta. Vi fick snabbt in en visning och det kändes så bra genast för hallen var stor och rymlig och man rymdes in (nu snubblar vi alltid i nån vagn som är i vägen) och jag kände bara att "måste ha". Och sen när jag snabbt fått in en tid till banken (fint Aktia) och genast gick till banken efter visningen och snabbt fått klart att vi får lån så löste sig allt bara. De bästa var ändå att huset sist och slutligen blev helt i vår prisklass!

Skrinnig vs. ishockey

Jag är så glad över att mina barn går i konståkningsskrinskolan (taitoluistelukoulu) och inte i skridskoskrinskolan. För jag tror att det är mycket mjukare och mildare i konståkningsvärlden. De gör massor och det som de gör i Arthurs grupp (de flesta är typ 6 men vissa 5 år) värkar superavancerat, de ska liksom snurra runt och glida på ett ben med ett ben i luften och göra olika glidningar. Sånt som jag nu aldrig sku kunna. Allt är jätteproffsigt och variernade och tempot är högt och allt är bra, men ändå på ett mjukt kvinnligt sätt.

Idag såg jag också på pojkarnas träning som de hade före de for på isen för att spela ishockey. Där stod en typ 70 årig gubbe (ok, kanske 60)som  säkert varit med alltför länge ren och röt åt pojkarna hur de sku springa upp för läktaren och när de sku hoppa och det var så rått och kallt på nåt sätt. Den mannens ord var lag och det fanns inget sätt att ifrågasätta det, fast det fanns två yngre tränare med. Och jag kan inte se glädjen i att springa upp för läktartrappor och runt läktaren, speciellt inte när det var så strängt och seriöst. Så jag hoppas mina pojkar inte vill gå in för ishockey, för den världen är så hård och jag vill inte sånt åt barn.

Och konståkning är ju förstås också tufft och hårt men det är ändå annorlunda. Idag föll en flicka på träningen och slog knät och så for tränare genast med henne på sidan och titta på knäet och såg att det var bra och sa tröstande ord och så for de lugnt tillbaka. Jag är helt säker på att om samma sku ha hänt under ishockeytimmen så sku tränarna sagt att det inte var nåt, att sluta gråta och gå och spela igen.

Och nu skrinnar Sander gärna och är helt med. Arthur har hela tiden storgillat och undrar ofta varför timmarna är så kort (45min). Det måste ju vara ett tecken på att det är roligt. Och Athurs grupp ska uppträda 13.12. Spännande!

Budat

Vi har just gett ett anbud på ett megastort 2 vångingshus.

1. Jag har aldrig velat ha nåt megastort
2. två våningar har varit ett absolut nej

Men... Det kändes genast rätt och alla rum fick betydelse och det sku vara härligt med utrymme omkring sig.

Nattmatning

Jag är så trött på natten när Evilda vill äta att inget händer i brösten och vi sitter typ 15 minuter först och väntar på att nåt ska hända, Evilda är väl också trött och suger dåligt med. Så inatt tyckte jag att Micke sku få mata henne med flaska första gången hon ville äta, det är typ halv 12. Och han försökte nog men inte blev det till nåt så halv 1 fick jag ändå sätta upp mig och ge bröst. Men då hade jag iaf fått ligga i 3 h i sängen och det var superskönt! Vad lite man kan bli glad över.

Idag lät jag henne smaka på lite havregrysngröt när vi åt på moron (fast vi nog ännu borde vänta typ 2 veckor) men hon gilla inte alls det. Får säkert mala grynen åt henne för de var tydligen för stora. 

Beslutsångest

Som jag skrivit nångång tidigare här på bloggen så är jag en sån som vill göra det bästa beslutet i alla situtationer. Jag försöker ta allt i beaktande och se saker från alla håll och sen på basen av det göra det bästa beslutet.

Men problemet med beslut är att man måste veta vad man vill och sen kunna väga allt mot sig. Just nu vet ingen av oss vad vi vill med boende än att det ska vara större och ha 2 wc:n och ha förvaringsutrymme.

Men läget. Skolväg måste beaktas. Vad man kan göra i närheten är eventuellt relevant (vi har ju ändå 2 bilar så kanske inte måste). Just nu ser vi på nåt som är ca 2 km från barnens kommande skola och det sku ju på det sättet vara fint. Men det sku sen igen få vara lite närmare motorvägen till stan.

Och sen har jag ju alltid tänkt att man ska ha nåt så billigt som möjligt så att man sen kan göra nåt annat och inte bara betala lån. Men nu sku jag inte villa göra om denhär rumban om några år. Och jag tycker ju inte att alla barn måste ha egna rum men sen tycker jag nog ändå att en egen vrå måste en 7-8 åring ha (och dit är det bara 2 år!). Sen så vill jag ju ha ett stort matbord så att man ryms många omkring det också under vardagar. Så kanske det ändå är fiffigt med nåt stort. Men då är ju frågan om varifrån man tar pengarna. Just nu är det ju mera tight men om 2 år då jag är klar med skolan så måste jag ha ett jobb och jag vill också börja jobba då. Så det är ju inte länge tight, men nu behöver vi pengarna!

Sen så har jag typ denna vecka på mig att bestämma nåt, annars är det bara fiffigast att försöka hitta nån hyresbostad. Billigt och bra sku ju huset få vara men det är ju lite svåra krav.

Frågor om skärmplatta

Arthurs top 2 julklappsönskemål i år är:

Telefon 
Skärmplatta

Han har själv konstaterat att han först kan få telefon när han kan läsa men en skärmplatta sku han så gärna ha. Hans kompisar har väl lekt/spela med sån och vi har inte någon sån hemma, alltså vi äger ingen sån. Och han sku ju bli så glad över en sån och jag sku kunna läsa tidningar från en o.s.v.

MEN. Är det faktiskt en nödvändighet? Nåt som alla barn borde ha möjlighet att leka med ibland? Är det löjligt att bara för att han så gärna vill ha en skaffa en sån fast vi inte behöver en? Vad är bra med en sån?

Stressigt

Idag på eftermiddagen sku jag bara ha velat lägga ner mig och skrika och gråta och slå. Allt var emot mig, precis allt. Micke jobba till 3 idag och jag sku och se på 2 hus med alla barn. Jag trodde jag var på etuovi när jag var på jokakoti och hitta inte ett hus och trodde det försvunnit/blivit sålt. Evilda sku fås och somna i sökyrseln och Arthur och Sander for runt som dårar och jag var bara trött, trött. Sen märkte jag att jag var på fel sida och hitta äntligen tiden för visningen, den börja 13.15 (och höll på till 14) och då var klockan typ 13.12. Arthur och Sander var båda klädda i short och datan som jag sku ta med för att underhålla dem med film så att jag sku få se i hus så hade fått stärv. Evilda sov ren färdigt i bilstolen som tur. Jag jaga på barnen att klä sig i supertakt och plocka med blöja och så rusa vi ut. Båda var gnälliga över att de inte sku se på film när datan stärva. 13.21 var vi i bilen och jag märkte att Arthurs bilstol blev hemma för vi hade den till Heinola igår i mamma bil. Svordomar!!! Köra hem efter den och sen iväg. Evilda vakna. Kom på att min telefon kan funka som tv åt dem. Kom till visningen typ 13.33 och kände mig som en superhjälte som så snabbt fått ut oss men ändå var jag så sinnessjukt yr. Visa sig sen att min telefon hade bara 20 % akko... Och huset var rätt skrot och det andra med så hela min rumba helt i onödan. AAAAhhh.

Men nu är Micke hemma och vi ska äta pizza idag och i ugnen är en rabarber-jordgubbspaj och jag ska drömma mig bort till sommaren.

Sålt

Jag är helt töt i huvudet.

Vi fick ett anbud på lägenheten på dagen och efter många telefonsamtal så är alla nöjda och vi får den sålt. Helt ofattbart. Vi får mycket mindre än vad vi betala men det är ju bara pengar. Nu har vi iaf möjlighet att få nåt större med 2 wc:n. Först föreslog de att vi sku vara ute 15.1 men nu är 1.2. Ska bli spännande att se var vi hamnar.

Fräckt

Jag läste igenom mitt terapiinlägg och det känns lite negativt, eller kanske fundersamt. Och kanske jag inte förstår sen om 5 år vad det var jag mena med.

Tänker på detta stycke:

"Man gör hela tiden nåt, man slöar inte. Micke kopplar å andra sidan gärna av, för mycket i mina ögon. Och sen är det ju jag som tjatar och gnäller och klagar hela tiden, för om jag hela tiden håller på och om det hela tiden finns nåt att göra hemma så tycker jag ju också att han ska göra."

Det är det som är orsaken till massor irritation. För om vi nu tar tex en dag denna vecka. Då underhöll sig en familjemedlem (inte hänga ut nån liskom..) framför en skärm i ca 7 timmar. Och endast underhållning, spel eller film. Och jag sku önska att jag tycker att det var okej, för det var inte bort från nån. Evilda sov på dagen och alla sov på kvällen. Men jag tycker ändå att det är bort från mig, och det är väl grunden till en bitterhet. Jag kan inte sova längre på morogenen för då är ju den andra helt sönder, så jag måste gå och sova genast när babyn somnar så att jag orkar mata och vaka med baby och sen stiga upp på moron . Och nu stiger ju den andra upp om det är överenskommet men sen somnar den på soffan med barnen och är annars helt töt. Sen är ju inte humöret så bra heller när sömnen är minimal. Och sen är det allt annat man kan göra på 7 timmar, som jag sen iställe får göra. T.ex. hitta nåt ställe att bo på och betala räkningar.

Jag sku bara ha det så mycke lättare om jag kunde acceptera det, att det är helt okej med massor egentid och lite sömn. Men när jag tycker det är så fräckt!

(och jag har försökt att detta inte blir ett hänga ut nån inlägg, men ä andra sidan vill jag minnas och sen vill jag inte att saker ska vara så "hysh, hysh" för det leder bara till illamående och elände)

Långt terapiinlägg.

Har stort terapibehov och nu får bloggen vara min terapeut. Undrar var dethär slutar. Och var det börjar.

Vår vardag. Det är en ända röra och ett ända pussel och jag är den som pusslar pusslet. Och det är också mitt fel att det är ett sånt pussel. Och jag har väl lite dåligt samvete för det. Sku det inte vara för mina studier så sku ju allt löpa på. Jag sku sköta barn hela tiden och hem och ibland hinna motionera. Jag sku hinna vila de dagar A och S är på dagis och ha en massa tid att titta på filmer. Men ren när jag skriver dethär så känns det angstigt i mig. Jag vill inte det mera, jag orkar inte med endast det, jag vill ha något annat, jag vill göra nåt meningsfullt och jag vill vara en del av något annat sammanhang. Jag vill inte sitta och stirra på Evidla dagarna långa och hålla i leksaker framför hennes ansikte, det är ju så tråkigt och vad är nytta i det? Jag tycker så om att hinna vara hemma, hinna prata med barnen och ibland leka med dem och gulla med Evilda och höra henne skratta och att lära barnen saker. Alltså vara en förälder. Men att bara vara hemma och att bara sköta barn och hem känns nu helt blä.

Men jag betalar nog ett pris för det. Och just nu är jag helt upp och ner och vet inte vad som är klokt. Nu har jag studerat halvtid, tar 17 sp på hösten. Och det är krävande kurser och intressanta kursera och jag kan inte göra saker dåligt. Jag hinner just med, just och just. Till våren planerar jag ta 32 sp, alltså heltid. Då sku jag kunna skriva gradu nästa vår och vara klar när Evilda är 2½. Jag vill så gärna göra det undan, och jag tycker ju så om att studera. Dessutom vill jag börja jobba och få lite mera pengar till vår familj och komma igång med min arbetshistoria... Men varifrån jag ska få tiden till studierna är ett mysterium. Och det är ju inte barnen som lider, det ser jag ju till. De kommer ju först. Det är ju jag och Micke som lider och Micke som också betalar ett högt pris. Vardagen, barnen och studierna tar all min tid och att vara en fru eller partner så är nåt som jag inte sen mera orkar med. Jag ger order om vad som ska göras och när och hur saker är och det är sen det. Arbetsledare är vad jag är, en enväldig, rätt ensam arbetsledare. Sällan pratar vi om nåt annat än om konkret vad som ska hända. Dessutom så tas ju all min studietid från Mickes lediga tid. Så när han inte jobbar på jobb så hänger han med barnen. Och det är här jag inte vet hur jag ska se på saken. Är mina studier bara en hobby eller är mina studier också viktiga för familjen? Är det bara totalt själviskt av mig att göra det? Min rädsla är väl att sen om några år då jag är ekonomie magister så kommer jag att få nåt jobb och kommer jag att få ett jobb där jag har nån nytta av studieran. Liksom om jag sitter i prismas kassa så är det ju helt korkat att jag nu studerar och sliter och håller på.

Men sen tänker jag nog alltid att vi klarar det. Fast ändå är en stor rädlsa att vi nån dag konstaterar med Micke, helt sådär på riktigt och inte just i stundens hetta, att vi måste gå skilda vägar. Och det är det sista jag vill. Så det är ju så fel att det är förhållandet som lider. Fast sen så har vi ju bestämt för länge sen att tills Evilda är 3 så händer inget. För sen lättar ju allt. Och vi är ju ett bra par, tycker om varandra (alltid nu och då iaf). Problemet är att jag kräver så massor. Jag kräver massor av mig och då kräver jag ju å massor av min man. Jag har haft en mamma som skött allt (när pappa var död alltså) och har den modellen med mig. Man gör hela tiden nåt, man slöar inte. Micke kopplar å andra sidan gärna av, för mycket i mina ögon. Och sen är det ju jag som tjatar och gnäller och klagar hela tiden, för om jag hela tiden håller på och om det hela tiden finns nåt att göra hemma så tycker jag ju också att han ska göra. Men om jag sku ta det mera lugnt och inte ha en miljon projekt på gång samtidigt (och vara småirriterad över att jag sköter allt) så sku ju allt lugna och lätta. Och nu är det ju inte som om inte Micke deltar, det gör han ju, mycket med sku jag väl säga. Men jag gör ändå mera och det är jag som har allt ansvar. Och ansvar är otroligt tungt, att hela tiden vara på det klara med allt och att hela tiden orka och vara klok om smart och ansvarsfull. Och nu for jag igen tydligen in på ett nytt spår....

Alltså jag kommer inte att komma nånstans. Jag borde inte studera, men jag vill och jag gillar det och det ger MIG en massa. För alla andra är det sämre, just nu iaf. Men sen måste jag ju också ha rätt att sträva till ett jobb som jag gillar och som jag vill göra. Micke får ju också jobba på ett ställe där han trivs fast det inte är idealt för familjen. Så nu ser jag det. Det är den egna viljan och individens egna behov, alltså mitt, emot familjens behov. Och de saker matchar inte och då börjar jag genast ifrågasätta det jag vill. Men jag måste också vara viktig. Jag vill inte bara vara en bakande hemmamma, jag vill vara närvarande och ha tid men jag vill också göra mitt. Kanske en barnvkat åt Evilda sku lösa nåt? Jag och sen sku det ju vara lättare om jag sku vara redo att placera henne på dagis som 1 åring. Men det är jag inte, så det krånglar ju till det. 2 ska hon åtminstone vara.

Och nu slutar jag det här. Blev lite klokare, men ändå känns det rörigt. Kanske är det november och kanske jag är i behov av en liten, liten paus. Nå, har ju över 1 månad jullov, så paus blir det ju snart. Kanske jag ska prata med min man då och ta tag i det "projektet". Eller sen flytta och hålla på med det, vem vet...

Hund ska vi iaf inte har förrän Evilda är 5 år. (Grannen har en rottweiler valp och den är ju så gullig!)

Ordning och mat

Idag har jag varit rätt irriterad för jag sku bara villa vara ibland och inte göra nåt och så sku jag villa ha ordning och reda. På fredag hade vi visning här och det var perfekt upprätt och städet. Och nu har jag i två dygn kämpat som en gris med att hålla det lika, eller ens nästan. Det är så härligt när saker är på rätt plats och ytorna tomma och när det är rent och ordning. Men jag hinner inte med mina barns takt. Det ritas och klipps och hälften lämnas kvar framme och sen blir kläder allestans och sen ska blöja bytas när mat städas undan och så blir det lite här och lite där och så faller mjölkar ut och sen är det plötsligt matdags igen och köket blir kaos och så slutar dagen med att det blir bråttom i sängs inför dagisdag imorgon och så blir också leksakerna framme. Och alla kläder som är allestans! Helt omöjligt att hålla det redigt. Borde sluta ens försöka.

Och Evilda gillar mat. Nu har hon ätit i 8 dagar. 3 dagar avokado, 4 dagar batat som lunch och idag fick hon morotpotatispure till lunch och sen ännu päronäppelpure till kvällsmål. Hade tänkt ge avokado på kvällen men den var död och de andra är inte allergiska och henne mage har tagit det bra och jag hoppas på bättre nätter så hon fick nu mycket nya saker idag. Och hon gillar så. När hon ser skeden och att HON ska få nåt, så tar hon tag i min hand och drar den till sin mun så att skeden går in i munnen. Sen kan hon inte alls luta tillbaka och äta utan hon möter maten för att få den snabbare. Hon tränar ännu på ätande med sked och mycket kommer ut eftersom hon klämmer ut tungan, men sen tar hon gärna emot det på nytt. Jag tycker att hon äter mycket och hittills så har hon ännu inte visat tecken på att inte villa ha mera, men jag har slutat sen när hon ätit sådär 2-3 msk. Blir säkert likadant matvrak som brorsorna.

Natt, hus, skor

Hå, hå.

Tiden bara susar iväg och sku behöva så mycket mera timmar i dygnet. Och ork. Min evi-bevi tycker på riktigt att man ska äta med 1½ timmes mellanrum hela natten igenom. Fattar inte! Igår vakna hon 20 över 5 när vi kom till jomppan. Jag amma. Jag amma igen när vi kom hem halv 7. Efter halv 8 tyckte jag det sku vara natt för henne och hon drack kanske 70 ml från flaska (när hon är trött så orkar hon inte vänta på mina extremt långsamma bröst). Hon tyckte inte det var natt! Lite före 9 när de andra två var i säng så var hon dötrött. Hon ville ha mjölk men nu funka det nu ännu sämre för hon hade varit vaken i nästan 4 timmar. Så drack hon igen 80 ml från flaska och somna 9. Tänkte att nu har hon nog tankat ordentligt och sover länge. 22.48 sprattlar hon brevid mig och spottar ut tutta när jag försöker ge den och är missnöjd. Tiss duger och det går massor ner i magen. Nästa gång är det igen kvart före 1. Och så fortsätter det. Borde sluta fokusera på klockan, och ska väl också göra det från och med nästa natt. Blir hoppeligen piggare av det. Mitt mål är också på 5 månader och hoppas att det under den tiden har ändra lite. 4 veckor till det då =) (Och grå och deppig höst dessutom)


Snart är det tydligen jul också.

Och ja, det finns nån so gärna sku köpa vårt hem. Priset är vi inte helt överens om och sen så är det inget skriftligt anbud än eftersom nån ska köpa den personens hem och nån ska köpa den köparens hem och så. Men, det finns ett starkt intresse och stark möjlighet. Men, vi har ingenstans att flytta och inget idealt hus som vi tittat på och för lite pengar för att få nåt exceptionellt. Och det är ju så svårt att veta vad man vill. Vad jag vill. Ena dagen vill ja ha massa skog och tystnad omkring mig medan jag nästa dag vill gå på kvällspormenad i upplyst landskap med barnen. Och 10 år är den tid vi nu siktar på. Så vi söker nåt där vi kan på i 10 år. Då behöver alla barn sin egna vrå och så. Eller kanske 10 år är överdrivet långt. Fast vi har nu bott 3 år här och det har gått i ett huj. Blir inte klok på nåt.

Men en sak är jag glad över. Superglad. Och det är att jag inte på nåt vis försöker framhäva mig själv genom barnens klädsel. För mig är det inte viktigt om barnens kläder matchar eller att de är fina, de får själv välja vad de vill ha på och vad de vill köpa (förstås ska det vara vettiga saker men med tanke på färg har det ingen skillnad). Arthur fick nya kuoman och han ville ha donatellofärgen. Sen har han grön rock eller grå ibland och blå vantar eller gråa eller orange och sen grå mössa eller nån annan färg. Allt i en enda salig röra. Och det stör mig inte ett dugg. Denhär gången kunde jag också bättre låta honom ta de pinka kuomana och försökte inte få honom att byta dem. Bra jag. Och härligt Arthur att han inte har fördomar mot färger och ser nåt som flick eller pojkfärg.

Liv och barnen och sånt

Massor jag vill skriva ner igen, minimalt med tid att göra det.

Denhär veckan var barnen på dagis måndag, tisdag, onsdag. Jag har läst akademiska artiklar om supply chain management theory. Jag har också sovit korta stunder för Evilda tycker det är roligt att äta med två timmars mellanrum och inatt när Micke jobba natt så ropa Sander 3 gånger på mig och så ska jag gå dit och sätta på täcke och krama om honom och så somnar han genast om. Men idag har jag varit piggare än igår. Igår hade jag förväntat mig ens ett pass på 3 timmar, inatt hade jag inte det.

Men i början med Evilda så ville jag inte att det sku gå snabbt. Kommer ihåg hur jag sörjde när hon var kanske 8,9,10 veckor över att hennes babytid snart är över, eller att dendär minimala babyn inte kommer att finnas i min famn nånsin mer. Minimala babyn än ju så fina. Då störde inget, inga långa amningpass och så. Men då sov hon oftast ett pass på 3-4 timmar på natten. Nu gör hon det inte mera. Så nu får hon växa. Jag har accepterat att yttepytte baby stadiet är förbi och jag ser ingen charm i att vakna varannan timme mera. Inte ens fast det är sista gången. Och såhär har det väl också varit med de andra. I början är det okej att mata babyn massor på natten men nån gång så börjar det väl kännas som att de sku borda börja sova längre, och inte kortare stunder, så som mina gjort. Men inget att göra åt det nu, bara hoppas att det är en kort fas (fast det nu ren varat i 1½vecka). Och ja, sen har hon ju börjat få mat.

Vi hade 4 månaders läkare igår och hon var nu 65 cm och vägde 6,8 kg. Tillväxttakten har minskat nu. Hon fick pneumokock vaccinet, men jag är inte alls så övertygad om att hon borde ha fått det. Tycker ju att det är onödigt, men sen har pojkarna fått och på nåt vis tänkte jag väl att hon också måste få det då. Och hon fick inga värre biverkningar men har nog en stor uppsvullnad på benet, nu överväger jag om det alls borde ges mera. Det gjorde också jätteont åt henne då det stack till. Nå jag är iaf glad över att jag inte gett båda på 3 månaders rådgivningen utan att hon fått dem skilt. Det är snällare mot kroppen så.

Annors så är hon aktiv och vill utvecklas i racertakt. Nu försöker hon lyfta rumpa och sparka sig framåt. Att ligga stilla är tydligen så underskattat.

Och Arthur. Han har den senaste veckan blivit en helt förbytt pojke. Han har varit min gosiga, hjälpsamma gubbe som oftast gjort vad man bett honom. Men nu, nu svarar han nej på precis allt och är super trotsig. Och det är nu som jag faktsikt tycker han är trotsig för allt är nej och allt tar sån tid. Idag nrä vi sku hem från dagis så tyckte han att han sku bli på gården och sparka boll fast alla barn var inne och Sander ren var i bilen. Sen blir han så sur av allt och all mat smakar illa och han vägrar smaka på nåt och är allmänt förbytt. Vill komma ihåg det så att jag inte blir överraskad sen när följande barn är likadana i den åldern. Sander har nu lugnat ner sig lite efter att han haft riktigt stormiga månader då allt bara flygit. Nu är han gosig och gullig. Alltid är det ju nåt för nån=)

Farsdag och pizzajul

Vi hade smygbakat en kladdkaka i veckan. Jag fick (som tur) äta upp all mango själv.

Bacon, ägg, pålägg, juice och nybakta semlor och blåmögelost åt Micke.

Vi fira farsdag med brakfrukost och superlunch. Till lunch åt vi vitlökspotatis och inrefile med pepparfärskost. Typ det godaste som finns. Vi äter sällan, sällan biff för jag är snål och rött kött är ju inte så bra, men så sjukt gott var det ju nog.

Nå, mina kink-ungar förstod ju inte alls sig på det och smaka bara lite (för Arthur under mycket tvång och utpressning). Så jag fråga vad vi borde ha på julbordet så att de sku äta. Och då svara ju Arthur "nå pizza förstås!"... Dagismaten smakar alltid gott men det som jag gör så är det nog väldigt selektvit med. Och salladen äter de ju alltid, och råa grönskaer, men sen maten går dåligt ner.

Och barnen hade gjort fina dagisgåvor, en handavtryck av Sander och en nyckelring av kulor av Arthur. Men intervjun är ändå den roligaste. Sander visste inte vad pappa heter och tyckte bäst om att busa. Arthur tyckte också bäst om att busa med pappa i sängen och tyckte att pappa var bra på att leka med lego och att barnvakta. Och grilla korv. Jag skratta så åt detdär med att barnvkata, visste inte ens att han kan det ordet. Men tydligen så barnvkatar jag också då jag är med dem...Man måste ju vakta barnen!

Och nu är Micke på jobb igen. Men en ytterst lyckad förmiddag idag då vi åt lunch först klockan 1 och alla sov till över 8. 

Bilder och mat

En massa Evilda bilder. Har glömt och fota på sista tiden så tog igen det idag.

Och idag var dagen hon fick mat. Igår kväll så fick jag två gånger efter amning ge tilläggsmjölk för hon var helt enkelt inte mätt, hon drack långt över 50 ml ersättning efter amning så hon var hungrig. Och grät efter att jag bytt bröst sådär 5 gånger. Och jag tänker inte år 2014 hålla mitt barn hungrigt bara för att mjölkmängden sen nångång stiger, eller hålla henne gnällig i nån timme tills det kommer mera mjölk. Och dessutom så är mina barn såna att de inte går att hålla hungriga, för protestnivån är så hög och skriket så hysteriskt till slut så hunger är inte ett alternativ. Så jag ger nu med gott samvete ersättning om inte min mjölk räcker till (fast nu ersättningen innehåller flour vilket ju är lite konstigt, men tydligen innehåller komjölk det med). Ammar ju ändå hela tiden.

Men iaf, när det nu är kanppt så vill jag introducera mat så att hon kan få mat och nåt som inte tar från amningen. Och hon fick sist av alla barnen, 3 dagar för 4 månaders dagen (Arthur fick 4 dagar före och Sander 6 dagar före). Hon fick avokado eftersom det känns som ett mättande och näringsrikt alternativ. De andra har inte fått mycket avokado men jag fatta inte hur gott det var då medan det nu är en viktig del i min amningsdiet. Så jag tog lite lite och blanda med lite värm ersättning och så åt hon några små skedar. Allt hamna i magen och det var inte alls klottigt eller krångligt för det var ju så lite hon fick. Så ja. Baby babytiden var nu ännumera slut. (Och jag sku nog gärna ha helammat längre men hellre introducerar jag mat vid sidan av amning än sen om hon bara sku dricka ersättning).

Fredagkväll idag

Det är första gången på 5 veckor som Micke är ledig fredag kväll. Och jag ser fram emot en kväll när jag inte behöver sköta hela eftermiddag-kvälssrumban,tänker att jag kanske sku kunna ligga på soffan en stund, ha lite fredagsfiilis. Men troligen tänker ju Micke helt lika, han har ju inte jobbat morgontur på över 5 veckor, så att stiga upp halv 7 och jobba 9 timmar gör säkert inte honom så värst energisk. Så. Det blir troligen en mycket värre kväll än det när bara jag fixar den själv. För ofta är det så att sen när båda är hemma så förväntar sig båda att den andra gör mera och sen blir inget typ gjort och sen blir jag irriterad och sen blir Micke störd när jag bara klagar och gnäller. Så jee. Måst hitta på en strategi att undvika en sån fredag kväll. Kanske bastu och film?

Men iaf så får jag hoppeligen läsa mycket nattsaga ikväll. Vår timning har varit så dålig de senaste tre kvällarna och Evilda är alltid trött när vi kommer till sagodags och då är hon inte tyst i famnen utan för sånt ljud att det inte går att läsa nån saga. Så det har bara blivit kort saga och sen har jag fått bära på Evi-bevi tills jag fått Arthur och Sander i säng och sen har jag nattat henne. Tyvärr somnar hon inte sådär bara i famnen mera. Livet är ju alltför spännande.

Panikbloggen

Nu ska jag panikblogga så att jag kommer ihåg nåt av denhär tiden och har nåt dokumenterat. (Och det har jag nu gjort under två dagar)

Så, till lördagen. For till Tallin, båten var härlgit tom med bara 300 typer och vi var de enda gästerna i a la carte restaurangen på tallink silja star. Åt en supergod räkskagen. Vi var i Tallin halv 7 och gick genast till swissotell hotellet. Var sjukt nöjd över det hotellet. Hade rum på 12e våningen och dog inte av det. Superskön, stor säng, mjukt täcke och de hade fixat babysäng utan att jag ens bett det (Evilda sov ändå mellan mig och mamma i den megabreda sängen). De hade också gett babyhandduk och såna detaljer gör mig så glad. Badrummet var också superlyx och jag låg i badet på kvällen och Evilda kom också med och simma. Jag läste Kiukkukirja och somna 10.

Evilda börja morgonen ren halv 7 (vilket aldrig händer hemma). Nå jag hann läsa och chilla och så somna hon passligt till morgonmålet. Vi satt länge och åt och det var supergott och bra. Sen väckte jag henne igen på rummet och mata henne och gick ensam iväg till bastun och simbassängen. Hade inte bastat eller simmat sen hon föddes så det var skönt med. Sen gick vi och köpa tyg, i butiker och till slut åt vi luch på bonaparte bistro och sen gick båten tillbaka igen. Den var proppfull med 1800 typer och det var en olugn hemresa, speciellt då Evilda fick utbrott i kafeet och bara skrek (det var ju proppfullt med megmassa människor och hon överröstade allt ljud). Hon sku inte somna, inte äta bröst och ville inget. Öppna en burk ersättning men det var också skit. Tills jag igen försökt allt: bröst, somna och underhålla, och sen bad mamma gå och få den uppvärmd. Då dög det och livet blev lugnt igen och hon satt nöjt i famnen i en timme till...

Vi kom hem typ 8 på söndagkväll och halv 7 drog jag upp Evilda igen för att köra till Hanken och skola. Det var Evildas sista skoldag. För det funka inte mera. Hon tyckte inte att nåt var bra och förstås var hon trött efter veckoslutet och det hade blivit för mycekt för henne men hon har ändå ändrats massor på de 4 veckor sen hon sist var i skolan. Hon är ingen sitta nöjt i mammas famn baby mera som bara lyssanr och tittar. Hon vill röra sig och prata högljutt och definitvt inte somna vid nåt bröst. Att somna över huvudtaget då på måndan var onödigt och sen sov hon bara korta snuttar. Så jag gick ut och skurra vagn under föreläsnignen och jag missa åmassor och det var inte mera som när hon var pyttebaby. På onsdagen hade jag igen skola och då fick hon bli hemma med Micke. Och han fick första gången föra pojkarna till dagis med henne och fixa morgonrumban. Jag hade förstås satt allt i högar och förberett allt in till det sista och bra hade det gått.. Eller det gick ju bra eftersom jag via viber höll koll. I ett skede fick jag "kan hon vara hungrig igen?" efter att hon en längre stund varit vaken och nog definitivt borde fått mat men hon hade nog inte haft nån nöd ändå blev jag nedlugnad.

Och nätterna, skrev om en hemska natt sist jag blogga. Tycker nu att det hållit i sig i en vecka. Och ser att det varit helt samma med pojkarna, hemska nätter just vid 4 måander och då har jag börja truga i dem mat. Dumt nog har jag inte skrivit när det börjar bli bättre nätter. Men inatt fick hon bröstraivare igen och sög bara korta snuttar och inget hände ju och till slut blev det flaska och sen låg hon vaken typ 1 timme, då var jag inte så värst glad...