torsdag, november 27

Godkänt bud

Livet är nog bara så spännande och ibland så intensivt. Eller för mig råkar det nu bli rätt intensivt eftersom jag är så otålig och vill så mycket.

Vi budade ju då på huset som har en helhetsyta på typ 200 kvadrat (boendeyta utan sneda tak 144 kvadrat). Vi gav ett bud, de gav ett motbud, vi gav ett nytt bud och de godkände det!  Spännade i saken var att det sku bli ledigt först i febbuari men vi hade i budet satt 25.1 så att vi sku hinna flytta före vi ska vara ute sista januari härifrån. Och det lyckades med. Nu hoppas jag att allt är okej i konditionsgranskningen och sen på att båda köpen går utan problem och sen är vi ägare av ett tvåvångings megastort hus från -84 som kommer att behöva remontas stora remonter under de kommande åren (men inte ännu och det är viktigast!)

Ännu mera spännande i denhär historien var att jag inte sku gå och se på det för det var utanför vår prisklass. Men sen har mamma jobbat med säljaren tidigare när hon var på kiinteistömaailma och hon fråga lite om huset och säljaren sa att vi måste gå och titta. Vi fick snabbt in en visning och det kändes så bra genast för hallen var stor och rymlig och man rymdes in (nu snubblar vi alltid i nån vagn som är i vägen) och jag kände bara att "måste ha". Och sen när jag snabbt fått in en tid till banken (fint Aktia) och genast gick till banken efter visningen och snabbt fått klart att vi får lån så löste sig allt bara. De bästa var ändå att huset sist och slutligen blev helt i vår prisklass!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Gratttis! Bilder!!!!

michaela sa...

Tack! Ska visa genast jag får. Hon tog genast bort det från nätet när de godkände å ja hann inte ladda ner några.

Plutten sa...

Jättefint, grattis! Du är nog tuff som säljer o köper hus lite sådär med vänstra handen samtidigt som du sköter tre barn, ett hushåll och studier, helt otroligt och mycket inspirerande!

Michaela sa...

Tack för fin kommentar Plutten! Och lite så känns det nog med dethär hus köpet, skött med vänstra handen. Men jag litar mycket på känsla och intuition så det får nog bli bra. Sen har jag ju prosessa saken i nästan 1 år eftersom vårt eget var till salu i hela 8 månader. Desutom så jobbar min mamma som förmedlare så jag har nog bombaderat henne med frågor och det är ju så mycket lättare när man inte själv behöver ta reda på allt. Hon har fått kolla alla detaljer och kolla lite pris med kollegor och så. Bra att ha mamma inom branchen. Sen så är nog också dagis en stor räddning. Förra veckan var barnen 4 dagar på dagis (vanligen är de 3) och det hjälper så massor.