Fräckt

Jag läste igenom mitt terapiinlägg och det känns lite negativt, eller kanske fundersamt. Och kanske jag inte förstår sen om 5 år vad det var jag mena med.

Tänker på detta stycke:

"Man gör hela tiden nåt, man slöar inte. Micke kopplar å andra sidan gärna av, för mycket i mina ögon. Och sen är det ju jag som tjatar och gnäller och klagar hela tiden, för om jag hela tiden håller på och om det hela tiden finns nåt att göra hemma så tycker jag ju också att han ska göra."

Det är det som är orsaken till massor irritation. För om vi nu tar tex en dag denna vecka. Då underhöll sig en familjemedlem (inte hänga ut nån liskom..) framför en skärm i ca 7 timmar. Och endast underhållning, spel eller film. Och jag sku önska att jag tycker att det var okej, för det var inte bort från nån. Evilda sov på dagen och alla sov på kvällen. Men jag tycker ändå att det är bort från mig, och det är väl grunden till en bitterhet. Jag kan inte sova längre på morogenen för då är ju den andra helt sönder, så jag måste gå och sova genast när babyn somnar så att jag orkar mata och vaka med baby och sen stiga upp på moron . Och nu stiger ju den andra upp om det är överenskommet men sen somnar den på soffan med barnen och är annars helt töt. Sen är ju inte humöret så bra heller när sömnen är minimal. Och sen är det allt annat man kan göra på 7 timmar, som jag sen iställe får göra. T.ex. hitta nåt ställe att bo på och betala räkningar.

Jag sku bara ha det så mycke lättare om jag kunde acceptera det, att det är helt okej med massor egentid och lite sömn. Men när jag tycker det är så fräckt!

(och jag har försökt att detta inte blir ett hänga ut nån inlägg, men ä andra sidan vill jag minnas och sen vill jag inte att saker ska vara så "hysh, hysh" för det leder bara till illamående och elände)