Massor jag vill skriva ner igen, minimalt med tid att göra det.
Denhär veckan var barnen på dagis måndag, tisdag, onsdag. Jag har läst akademiska artiklar om supply chain management theory. Jag har också sovit korta stunder för Evilda tycker det är roligt att äta med två timmars mellanrum och inatt när Micke jobba natt så ropa Sander 3 gånger på mig och så ska jag gå dit och sätta på täcke och krama om honom och så somnar han genast om. Men idag har jag varit piggare än igår. Igår hade jag förväntat mig ens ett pass på 3 timmar, inatt hade jag inte det.
Men i början med Evilda så ville jag inte att det sku gå snabbt. Kommer ihåg hur jag sörjde när hon var kanske 8,9,10 veckor över att hennes babytid snart är över, eller att dendär minimala babyn inte kommer att finnas i min famn nånsin mer. Minimala babyn än ju så fina. Då störde inget, inga långa amningpass och så. Men då sov hon oftast ett pass på 3-4 timmar på natten. Nu gör hon det inte mera. Så nu får hon växa. Jag har accepterat att yttepytte baby stadiet är förbi och jag ser ingen charm i att vakna varannan timme mera. Inte ens fast det är sista gången. Och såhär har det väl också varit med de andra. I början är det okej att mata babyn massor på natten men nån gång så börjar det väl kännas som att de sku borda börja sova längre, och inte kortare stunder, så som mina gjort. Men inget att göra åt det nu, bara hoppas att det är en kort fas (fast det nu ren varat i 1½vecka). Och ja, sen har hon ju börjat få mat.
Vi hade 4 månaders läkare igår och hon var nu 65 cm och vägde 6,8 kg. Tillväxttakten har minskat nu. Hon fick pneumokock vaccinet, men jag är inte alls så övertygad om att hon borde ha fått det. Tycker ju att det är onödigt, men sen har pojkarna fått och på nåt vis tänkte jag väl att hon också måste få det då. Och hon fick inga värre biverkningar men har nog en stor uppsvullnad på benet, nu överväger jag om det alls borde ges mera. Det gjorde också jätteont åt henne då det stack till. Nå jag är iaf glad över att jag inte gett båda på 3 månaders rådgivningen utan att hon fått dem skilt. Det är snällare mot kroppen så.
Annors så är hon aktiv och vill utvecklas i racertakt. Nu försöker hon lyfta rumpa och sparka sig framåt. Att ligga stilla är tydligen så underskattat.
Och Arthur. Han har den senaste veckan blivit en helt förbytt pojke. Han har varit min gosiga, hjälpsamma gubbe som oftast gjort vad man bett honom. Men nu, nu svarar han nej på precis allt och är super trotsig. Och det är nu som jag faktsikt tycker han är trotsig för allt är nej och allt tar sån tid. Idag nrä vi sku hem från dagis så tyckte han att han sku bli på gården och sparka boll fast alla barn var inne och Sander ren var i bilen. Sen blir han så sur av allt och all mat smakar illa och han vägrar smaka på nåt och är allmänt förbytt. Vill komma ihåg det så att jag inte blir överraskad sen när följande barn är likadana i den åldern. Sander har nu lugnat ner sig lite efter att han haft riktigt stormiga månader då allt bara flygit. Nu är han gosig och gullig. Alltid är det ju nåt för nån=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar