..blev jag student. Hade en fin frisyr med en blomma i och en rosa bandlös klänning som jag ännu tycker att är fin och så fick jag ett stipendium på cirka 1000 euro. På bjudningen som var i Ingå hade vi prinsesstårta och saltiga muffins (som inte var lyckade). Knipan kommer jag inte ihåg mycket av, efter det var jag i Jumpen tror jag (och fick nåt rött bak på klänningen som likna mensblod, men det var inte det), kom hem cirka 11 tiden på söndag och såg allt annat än vacker ut. Med andra ord kommer jag inte ihåg dagen så bra. Saknar digifoton från den tiden.
Några veckor efteråt skrev jag inträdesförhör i u-landsforskning (kom inte in) och sen for jag till Ecuador för 2,5 månader. Var också till Colomiba för 2 veckor. For för att hitta mig själv för hade saknat så tillbaka till Syd Amerika, men när jag kom dit konstatera ja att det som ja sakna fanns här i Finland. Och då kände jag för första gången hur äcklig känslan saknad kan vara. Hade en vecka före min studentdimission träffat Micke.
Och jag skrev också åt mig själv att jag inte sku "fucka up" det, för det, och han, kunde bli det bästa som nånsin hänt mig. Och det var det nog och fortsättnignsvis är det. Annars sku ja inte ha ett litet liv som är väldigt morgonpiggt som sparkar i min mage nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar