Igår prata vid med Micke. Vi har inte pratat på evigheter. Bara tjafsat och gett order och svurit och suckat och stönat. Men inte talat. Igår gjorde vi det och det var bara så jätteroligt. Min man är ju trevlig och rolig och har har fiffiga åsikter. Jag vill tala massor, inte gnälla, sucka, jomsa, bossa.
Nå, men när vi för en gångs skull nu prata och tala med varandra så tala vi också om barnens nattande. Och jag fråga Micke när vi ska börja tvinga dem att somna själv (Sander somnar i famnen eller pajandes i säng och med Arthur sitter vi brevid sängen i 30-45 minuter för tillfället). Han konstatera att sen när de är myndiga. =)
Men fast det ibland är irriterande så kommer jag nog inte efter 5, 10, 15, 20 år ångra att jag inte satt vid datan/framför tv:n istället för att sitta brevid barnen.
2 kommentarer:
Känner så igen oss i det du skriver. Det enda man hinner prata om när man snabbt träffas om kvällarna innan man slocknar är lite praktiska saker, lite vad som hänt under dagen. Saknar att sätta mig ner i lugn och ro och diskutera ordentligt, utan en massa störande moment runt sig... Nån dag snart kanske...
Och sen när man pratar så lite så blir det iaf för oss så mycket lättare till gräl. Men antar att den andra vet och har hört så mycket mera än vad egentligen är fallet.
Skicka en kommentar