torsdag, mars 1

2 år 5 månader

En söting är han ändå fast lite utmanande just nu. Han sku gärna fara på resa igen. Till Aafrika och se på djur.

Arthur är snart 2 ½. Han har nu i några veckor varit inne i en negativ fas. Han har lärt sig säga "vill inte" och det använder han ofta. Om det är nåt han inte vill så då gör han inte det eller skriker som en siren. Han vill inte gå ut eller vill inte ha halarn på (vi har haft trevliga skrik brottningsmatcher för när vi går ut så går vi). Han vill inte äta lasagne (och mitt livs tredje lasagne blev helt sjukt god) och då gör han inte det. Han har nu också börjat säga saker och sen ändra sig, som t.ex. att han vill ha banan, men sen när han får så vill han ändå inte ha. Det gör mig jätte irriterad. Förr har allt han sagt betytt det. Fast man ser på honom att han behöver gå på pottan så säger han att han inte har nöd och så håller han till allra sista stund. Han älskar att bada och vara i duschen men det ville han inte heller göra här en dag. Den egna viljan är det väl som utvecklas och han tränar sig på att bestämma själv. Med maten har jag blivit sträng, vi äter när det är matdags och sen blir det inget smått plock emellan, vilket vi också hade ett tag.

Han har igen en extremt mammig period och största delen av skriken beror på att han ska ha mig till nåt. "Mamma, mamma, mamma, mamma". Micke har fått bära en hysterisk pojke som skriker mamma, mamma,mamma från gården för han vägra gå ut med Micke, han sku bli inne med mig istället. Igår banka han hysteriskt på dörren och sku in till mamma. Jag ska göra allt, pappa får inte göra nåt. När han är lessen/arg så ska han krama mamma och om det inte just då går så blir det ännu mera skrik.

Men han är inte enbart jobbig utan jättetrevlig också då man har tid för enbart honom. När vi sitter och pratar eller läser böcker. Djur intresserar massor. Han har intressanta funderingar och jag undrar om han faktiskt tänker så. Eftersom han varit lite mera krävande så har jag frågat honom vad som är tokigt. Att varför kan han inte vara en stund ensam när jag nattar Sander, eller varför han inte vill vara med pappa. Och det är lejonen som är orsaken. Pappa är ett lejon. Och han vill inte vara ensam för där finns lejon och elefanter. En dag gömde han sig också i ett hörn i vessan för det fanns en krokodil i badrummet. Men nu har jag förklarat att djuren bor i Afrika och att det är jättelångt borta och att de inte tycker om kallt, så nu kan han igen vara lite för sig själv.

Nu är det nog bara "välj dina strider" som gäller. För strider är det massor av.

2 kommentarer:

pia sa...

Hahhaa, vi har också en som ändrar sig i sista stund. Världens brott till pottan, och sen bara nej. Står och hänger i kylskåpet och ska ha nåt visst och sen i sista stund nej. Sådär håller vi på dagarna i ända ;) Såååå irriterande!!

Michaela sa...

Helt sjukt irriterande. Till slut konstaterar jag bara att det blir inget då. Jag har inte tålamod med sånt och jag tror inte det gynnar barnen att man står där och funderar i 15 minuter vilken mugg man ska dricka ifrån och ge oändligt med möjligheter. Om den första inte duger, kan det bli en annan, men efter det blir det ingen dricka om inte andra dög.