Sander nattning

Sander blir nästa vecka 1 år och 1 månad. Han har i hela sitt liv somnat i famnen och sedan blivit nersatt sovande i sängen (en gång på vintern försökte jag att han sku somna själv men det funka inte alls och tog så länge så sluta efter några kvällar). Enda sen han börja leva på ersättning (från typ 3 månader) har han fått mjölk och antingen somnat av det eller sen när man gått och vaggat på honom i famnen. Det har tagit 5-10 minuter. Gått hur lätt som helst. Och eftersom Arthur var problematisk med somnande så har jag bara villa ta den enklaste vägen (för jag nattar oftast Sander).

Men i Sicilien börja han krångla. Han var trött men han bara kasta sig när man tog honom i den vanliga famnpositionen. Han sku bort. Nå där var han sen vaken tills han bara inte orka stå emot sömnen längre men här hemma har jag nu måsta ta tag i det. Orkar inte med slängande och klängande i famnen. Så igår fick han somna i egen säng. Och idag. Och det har gått bra. Han har inget hårberoende som Arthur, men han vill att jag är där. Så jag har bara lugnt paja honom över ryggen och några gånger har han stigit upp men sen utan någo protester somnat. Ungen som alltid somnat i rörelse (bil, vagn, famnen) somna idag på 20 minuter sen jag lagt honom i sängen (han fick nog sin mjölkflaska i famnen men satt ner honom helt vaken) och utan någo skrik. Har svårt att tro att det är sant. Har fasat så för det. Nu är det då bara att försöka bli av med tuttflaskan och speciellt tuttarna, hamnar stoppa in tutten i mun på honom alltför många gånger på natten. Och han är ett tuttmonster.

Anmäld till midnight run

Igår spendera jag 240 euro på min nya hobby. Det blev nya tossor, footbalance inlägg, sport-bh och träningsbyxor i över-knäna längd.

Idag anmälde jag mig och Micke till midnight run. Denhär sommarn ska det tränas!

Har konstaterat att jag vill äta massa mat men ändå må bra så då måste jag nu bara göra nåt. Och det känns också så skönt att röra på sig och svettas lite ibland.

Resedagbok Sicilien 2012

Resan till Trapani: På lördag var det dags för avfärd. 2 timmars bilresa till Tammerfors gick helt bra eftersom Sander sov en stor del av färden. Han var vaken kanske 40 minuter och under den tiden gick det åt leksaker, mjölk och riskakor. Utan nåt så yla han bara. På flygfältet fick vi vänta rätt länge, och det är så litet och där finns inget och Arthur hade kakibrått och var hyper och Sander var också hyper. Planet sku fara 20.35 och det landa i Tammerfors där en 20.20. 20.50 var vi uppe i luften och landa i tid i Trapani. Helt otroligt! Men det är vad RyanAir kan.

I nåt skede konstatera jag att det är en timmes tidsskillnad i Italien (pålästa om Italien var vi inte, tyvärr) och att vi sku landa halv 1 finsk tid. Sander somna ca 10 och sov till lite före 12 och fick inte sen mera sömn. Arthur försökte få tag i sömnen men fick inte. Kvart före 12 fick han se på Shaun the sheep från mini-datorn. Men överlag var flygresan lugn och det var bara skrik vid landning när vi gick snabbt ner från hög höjd. Taxin och vår hyresvärd vänta på fälte och allt fungera så smidigt när vi fick lägenheten. Lägenheten var i jättebra skick och precis vad som lovats. Det enda överraskande var att den var så högt uppe och det gick bara en smal trappa upp dit. Och jag som hatar höjder. Var säker på att jag aldrig sku våga gå ut mera! Halv 2 finsk tid hade hyresvärden farit och alla var ännu vakna. Arthur fick hysteriutbrott av världens värsta slag och skrek bara. Stackarn var så trött. Skrek hysteriskt och inget hjälpte. Till slut gick vi och äta chokladbulla (fylld croissant i paket som hyresvärden köpt färdigt till morgonmål åt oss) och han lugna sig äntligen. 20 över 2 somna han äntligen och just när han somna så spydde Sander ner hela sig själv i sängen mellan oss där han låg. Som tur hade vi tvättmaskin och att Sander somna snabbt efter det.

Trapporna. Ännu lika högt under. Var halvt hysterisk varje gång vi gick ut och Arthur måste hålla handen då och fick inte gå på utsidan. Jag gillar inte höjder.

Söndag, dag 1. Trots sömn först mitt i natten vakna alla ganska tidigt. Barnen åt chokladbulla till morgonmål och jag var glad att jag tagit med några extra drickor. Vi gick ut och se på Trapani och drack espresso och åt hot dog bröd på gågatan. Sander somna i vagnen. Det var söndag och vi behövde mjölk och nån mat till lägenheten. Micke blev med barnen och jag gick och jaga mat. Tog en tid men hitta som tur. Arthur somna och jag och Sander åt minlagade pesto-körbärstomat pasta. På eftermiddagen gick vi och titta på båtar och äta den första glassen. Lekte i parken och bekanta oss med staden. Köpte en guidebok om Trapani.

Sander äter lunch i lägenheten

Butik

 
Måndag, dag 2. Utfärd tll Egadi ön, Favignana. Åt goda jordgubbar. Åka hydro-någo-båt. Sander somna när vi kom dit så vi gick och äta lunch (den enda lugna restaurangbesöket!). Drack vin och åt pasta. Arthur åt franskisar och glass. Gick till stranden och lekte där. Hade öppen topp på mig och ingen solkräm. Gick och doppa mig i det iskalla vattnet. Torka mig i solen. Var sen helt sönderbränd på ryggen på kvällen. Micke med. Arthur somna på hemresan i båten och vi gick via matbutik och sen hem.

Favignana

Huvudstranden

Lunch i lugn och ro när Sander sov

Tisdag, dag 3. Besök till Erice och vinteklimatet. Vi sku åka upp linbana till den gamla byn Erice som var högt högt uppe. Men linbanan var stängd så det blev taxi istället. Jag hade kjol och tröja på mig och Micke bara kortämrad t-skjorta. Uppe i Erice var det säkert + 10 grader och det regna och blåste och var helt hemskt väder. Börja med lite cappuccino medan Sander sov och sen besökte vi en gammal kyrka. Men efter att Sander vakna tog vi snabbt taxi ner igen för det var bara för kallt och äckligt väder. På eftermiddagen gick vi igen i Trapani och sökte biluthyrningsfirma.

Foto från Erice.

Fryser ihjäl och söker matplats för Sander

Onsdag, dag 4. Första dagen med hyrbil, ösregn. Destination San Vito lo Capo och Scopello. San Vito lo Capo är en turistigare strandort med jättefin strand och vatten. Åt jättegod lunch med grönsaks antipaston och busiata trapanese. Barnen åt franskisar. Körde sen till Scopello dom är en liten, liten by när vackra vattenlandskap. Var jättefint där. Barnen sov turvist i bilen.

Regnigt. Som tur hade vi GPS så att jag kunde underhålla barnen.

Älskar kronärtskocka!

San Vito lo Capo i regnet

Vy från byn Scopello

Torsdag, dag 5. Hyrbilsdag till Segesta och Castellamare del Golfo. Segesta är ett grekiskt tempel som är byggt före år 0 högt uppe. Var jättefint och mäktigt. Efter det körde vi till Castellamare del Golfo. Tog bara 20 minuter och det var allt Sander sov. Åt där och vänta länge på mat och var sen en stund på stranden före vi for på vår dagliga glass och körde sen hem med två sovande barn som sen aldrig fick sömn på kvällen. Satt på kvällen och var nervös för Loreen.

Vid Segesta

Templet

Skydda Sander från solen efter att han blött ner sig

Castellamare del Golfo

Fredag, dag 6. Förmiddag i Trapani och eftermiddag i soligt San Vito lo Capo. Jag simma i havet och barnen sanda ner sig. Åt antipasto på stranden och glass på cafe före vi körde hem igen. På kvällen köpte vi pizza hem och Arthur åt som en gris, andra ordenltiga matmålet som han åt under resan.

Lite annat väder på San Vito lo Capo

Lördag, dag 7. Dags för hemfärd.  Gick och säga hejdå åt djuren i parken och sen hem för lunch och lite packning. För vi hoppa i bilen till fältet åt vi ännu en sista glass.

När jag var 3 och min bror 1 ½ flög hela familjen till Malaysien via typ Ryssland och flygtid på hur länge som helst (typ närmare 20 h om jag minns rätt vad mamma sagt). Och min mamma kommer inte ihåg att det sku varit nåt problem (är nog säker på att det varit!). Man glömmer så lätt. Jag hoppas nu att dethär ska påminna mig om hur det är att resa med småbarn. Jättegivande men också väldigt krävande.

Resa med barnen

Jag är vanligen rätt ”closed-minded” och är snabb på att döma andra och är strikt med rutiner för barnen. Mitt res-jag är igen helt tvärtemot. Jag är hur tolerant och open-minded som helst. Det att mammorna röker brevid sina barn här är nåt jag genast skyller på kulturen och har inga problem med, eller att hela familjen åker på motorcykel utan hjälm... Rutiner och mattider och mat tar man som det kommer. Om barnet somna fel tid gör det inget och om man äter glass till lunch så är det inte hela världen. Utgångspunkten är att alla ska ha det så bra som möjligt och att man får ta allt som det kommer. Så Sander har oftast sovit 2 ggr/dag vilket han aldrig gör hemma mera. Arthur har ibland skippat tupplurer och somnat på sen eftermiddag. Där äter man lunch efter 12 och middag efter 19 (vilket vi först på onsdag läste i en bok) och det passa inte alltid oss. Så vi har nu ätit nåt så att alla ska vara mätta och nöjda.

Arthur, 2 år 8 månader, har varit jättebra resesällskap. Han är också annars inne i en så positiv fas just nu. Allt handla om vad han tycker om och så pratar vi om djur. Han har lärt sig använda ”jag/mig” och säger sällan ”Arthur....” Lyssnar och förstår. Tror att ”tanterna och fabosarna säger nej” om allt och gör inte sånt. Sander igen är i den sämsta åldern för resande. 1 år och några veckor. Vi var i Tallinn med Arthur i samma ålder och han sku bara jaga fåglarna. Lika är Sander. Sku bara villa fara själv och gå allestans. Klänger och hänger när han är i vagnen eller famnen och har inget vett i skallen. Har myror i byxorna och att äta på restaurang är hemskt. Kan inte sitta stilla och kastar allt i golvet. Dessutom håller han ännu på att få baktänderna och maten har inte smakat och efter nån stund har det varit hungersnöd. Men har sovit de två första gångerna i egen säng hela natten här (har nog vaknat men hållits hela natten egen säng). För övrigt har sovarrangemangen varit många.

Kaos på flygfältet

Men för restaurangbesöken sku jag gärna haft barnvakt. Fått äta gott i lugn och ro. Och inte behövt se på när mina barn äter franskisar när det finns urgod pasta, kronärtskockor, caponata, skaldjur, pizza.... Men nu fick de sina franskisar så att vi fick lite matro med Micke och så att de fick nåt i magen. Tomat-pasta gick också ner en gång (men det var sånt klott!) och pizza. För övrigt så gick det alltför mycket pengar på restaurangmat, men för mig är det maten som är viktigast när jag reser.

Jag tycker om att resa och jag vill ha barnen med mig, ibland sku det förstås vara skönt med nån timmes lugn och ro för att kunna äta med sin man eller gå i butiker (jag var in i en och hade Sander i famnen och han drog genast ner ett plagg och sku bara dra i allt). Men då sku vi igen ha spenderat ännu mera pengar och blivit ännu tyngre. Och sen tycker jag att resor ger så bra minnen, jag kommer jättebra ihåg vad som hänt på resor, vad man ätit och var i utvecklingen barnen då varit.

Lite lekparkshäng

Titta på grävmaskinen.

Vagn, axlar, famn och bärväska.

Det som sku ha underlättat vår resa betydligt sku ha varit en dubbelresevagn. Arthur orkar ändå inte gå hur länge som helst och nu fanns det ingenstans för honom att sova om vi var borta på dagen. Nu har han antingen åkat på Mickes axlar när han inte mera orkat eller så har vi burit Sander och Arthur har suttit i vagnen. Sen sku det också ha varit lättare om Arthur ännu var blöjbarn, nu var det hela tiden att söka vessor och komma ihåg att han måste gå. Dessutom är han helt hopplös med att säga till och säger sen när det är försent eller när han ren är så hyper att man vet att han håller emot och ändå så säger han bara nej, nej, nej. Sen borde vi också förberett oss bättre på Sicilien och vetat lite mera om kultur, mattider, sevärdheter och så. Oftast är jag super förberedd men nu tänkte jag att det är skönt att ta det som det kommer. Och det var det i och för sig, men vi sku nog ha fått mera ut om vi sku ha vetat ens nåt före.

Sen sku vi gärna också ha kunnat betala för en kappsäck till och kunnat ta med länk-utrustning. Sku ha vari skönt och röra på sig lite också och inte bara ätit hela tiden. 

Jag hjärta Sicilien

We are back from Sicily! Och jag är så kär i Sicilien. Så otroligt vackert. Supergod mat: pasta, pizza, glass, antipaston, bröd... Resan var jättelyckad. Det var arbetsamt men otroligt givande. Vi var hela tiden igång och fast vi inte var så var det full fart på. Barnen sov bara samtidigt i bilen och allas dygnsrytm är helt upp och ner.

Glass i stora lass varje dag åt alla. Arthurs favorit var jordgubb och stratciatella.

Finaste Sander och Medelhavet (eller karibiska havet eller indiska havet som Micke föreslog när jag simma =))

Full action hela tiden. Micke försöker raka sig och det är bara bus, hopp och härjande. Pojkarna har nog njutit så av att få vara med pappa så mycket.

Ska dokumentera hela resan senare för vill ha det som minne, men nu ska jag titta på Eurovision. Blir galen om Loreen inte vinner, vet inte hur jag sku klara av den besvikelsen. Hon måste ju vinna!!!

Och om hemresan ännu. Flyget gick ok, Sander sov i 2 timmar och Arthur var nu hyper i 4 timmar för han hade sovit alltför lite de senaste dygnen. Men bilresan. Fy farao! I 1 h 40 min har Sander on-off ylat och gråtit. Jag har gett leksaker och pajat och tröstat och suckat och svurit över att han fick sova i flyget hur länge han ville. Till slut fick jag hoppa på kappsäkcen och sitta på livsfarligt sätt så att han kunde se mig och då kunde han äntligen lugna sig och sen somna, 10 minuter före hemmet. Jag gillar inte bilar och småbarn.

Trapani

Vi lever och mar bra! Jag och Micke har brant oss och idag holl vi pa att frysa ihjal nar vi var hogt upp i lite klader. Sa typiska turister. Men barnen har det bra. Lever pa glass, franskisar, jordgubbar oc sma tomater. Nu ska jag soka bilhyrningsfirma

Resfebern

När jag var liten vakna jag en natt för att gå på wc och då var mamma vaken och höll på att packa. För vi sku fara på resa. Nåt hon inte berättat åt oss. Jag var rätt bister och önska länge efteråt att jag vägrat komma med (fast jag älska att resa). Var så störd att hon inte berättat.

Men nu överväger jag att göra samma i fortsättning. Bara berätta några timmar före. För barns resfeber är nog väldigt nervtröttande. Arthur har hoppat, flugit, sprungit, tjatat, gnällt, sprungit och var allmänt hyper och konstig. Har många gånger fråga Micke om vi alltid har det såhär som vi nu haft de senaste dagarna. Tydligen har vi inte.

Och jag fråga honom om det känns spännande och han svara ja och hoppa lite till. Så ja. Nästa gång pratar vi inte om resan 4 dagar före.

Bästa kalevala koru

Sku när som helst rekommendera Kalevala Koru. Jag fick ett nytt smycke och ett kort som var handskrivet. Det känns väldigt personligt och speciellt och som om de faktiskt påriktigt försöker sitt bästa. Gör mig jätteglad.

Spännande

Imorgon kväll klockan 20.35 borde vårt flyg mot Trapani, Sicilien, lyfta. Landa borde vi göra 23.30. Jag har beställt en taxi som söker oss från fältet och som sedan skall köra oss till vår lägenhet. Men lite spännande och nervöst är det ändå. Tänk om taxin glömt eller är försenad, tänk om lägenheten inte finns och tänk om vi inte får nycklarna dit så sent på natten. Utan barnen sku det ju inte vara nåt problem om nåt går snett, men med barnen så står jag helst inte på Trapani flygfält klockan 12 på natten och inte vet vart vi ska ta vägen. Ska ännu kolla lediga hotell, ifall att...

Men annars har jag inte alls hunnit fundera på vår resa än. För några dagar sen konstatera jag att det är riktigt just vi far men har inte orkat börja fundera påriktigt före idag. För Egypten förberedda jag mig hur länge som helst men då var jag också mera ensam (=utan Micke) och sen var det inte Europa. Italien känns ändå nära och jag hoppas allt som vi behöver finns i butikerna.

Det som jag är mest orolig över är 2 h bilresan till Tammerfors. Men om Sander somnar som han alltid gör så kommer det också att gå bra. Ska bli roligt att se nåt nytt och komma lite bort.

Tivoli torsdag

Efter KevätViuhahdus igår kom jag hem och släppte iväg Micke på en länk. Efter det for vi till Tivoli Seiterä som besöker Lojo nu. Helt flippat beslut. Köpte 6 åkturer för 18 euro för där fanns massor för barn. Två saker åka Arthur och var nöjd och glad men sen sku han å köra racerbil med Micke och blev rädd för "fabosen" och efter det tjöt han varje gång han sku gå in i nåt (efter att han sagt att han ville dit) och det blev inte alls till nåt. Jag for i en rolig twister grej och sen i tekoppar med vardera barnen. Det var nog sån waiste of money. Efteråt for vi på middag till McDonalds.

Sen hem och städa, titta Idols och natta barn. Efter det skicka jag in en första version av mitt slutarbete och sen drack vi en flaska Fresita i soffan med Micke medan vi titta på en Castle.

Helt sjukt mycket man hinner på en dag.  Och lite tivoli bilder efter det. Kommer nog inte att besöka det igen på några år.

KevätViuhahdus 2012

Mitt mål när jag anmälde mig till loppget var att orka jogga 7 km i sträck. Jag hann aktivt träna i lite på en månad. Jag gjorde lugna länkar på 30-50 minuter varannan dag.

Sen fick jag här mittiallt ett annat mål. Jag ville komma i mål på under 50 minuter. Tänkte att 7 min/km är en realistisk takt (baserat på att jag nångång för 10 år sen klarat av 10 km på 1 timme). När jag for konstatera jag åt Micke att jag troligtvis kommer att ta i för hårt i början. Det är bra stämning och alla springer hårt.

Tog nog lite för hårt i början och börja sen bli irriterad på alla människor omkring mig. Hittade inte ett inre lugn och inre takt som jag vanligtvis har. Vid 2 km sträcket hade det nästan gått 14 minuter. Efter 3 km börja människomängden minska och det börja kännas skönare, men ändå störde jag mig över att det fanns km- skyltar med jämna mellanrum och att jag vid 5 km ren hade sprungit i 36 minuter.

Var glad att jag läst mammasprings blogg och hade rak rygg i uppförsbackar och tog djupa andetag och kände mig inte döslut i något skede alls. I slutet var det en lång nedförsbacke och jag sprang-sprang för första gången och när jag kom till 7 km skylten visa klockan 50.08.

Efter att ha stått några minuter på torget konstatera jag att jag nästa år vill att tiden är under 45 minuter. Måste börja forska i hur jag ska öka tempot.

Men jag är nöjd över att jag betala 28 euro och anmälde mig till loppet. För den pengen har jag börjat må mycket bättre och känner mig mycket mera energisk.

Besök i Södra-Haga

 Jari och Dannu var sjuka när Sander hade kalas. Så vi for idag på kvällen till dem och hälsa på. Arthur hade beställt hamburgare och franskisar, vilket vi också fick. Arthur hade saknat sina gufisar och var salig hela besöket och behövde inte mamma och pappa till nåt. Såg också på en massa foton från deras Sydafrika resa.

 Jordgubbar, glass och chokladsås var efterrätt. Och Arthur var så söt och duktig när han hjälpte Dannu ta bort skruttet från jordgubbarna. Han fråga om han fick ta och gjorde inte som han sku ha gjort med mig (alltså äta upp allt själv genast).

 När Sander börja dra ner allt och slå stenar i glasbordet så gick vi ut till parken helt brevid dem. Väldigt lyckat beslut.

 Sander var nöjd och klättra hela tiden.

 Min fina man.

Nån minut före Arhtur konstatera att han kisat ner sig. Stackarn hade så roligt och hade väl druckit så mycket saft. Som tur hade vi ett par extra byxor i skötväskan. 21.23 starta vi bilen och styrde hemåt igen och bar sen in två sovande barn.

Skrikande morsa

Igår dömde jag en ut en mamma som stod och skrek åt sitt gråtande skolbarn om typ nån borttappad sak (och mamman verka helt galen och svor och röt och höll på). Idag sprang jag och skrek som en galning på Arthur. Riktigt som en sinnessjuk typ. Man måste ha trott jag var en helt galen förälder. Och det var jag väl å. Vi kom hem från klubben och Arthur sparkcykla. Och det är nedförbacke och regeln är att han stannar när jag säger och han ska hållas någorlunda nära. Men han stanna inte utan tog bara mera fart. Körde fel väg och höll på att krocka in i männiksor. Körde ut på vägen (en liten som tur). Och jag bara sprang med Sander och skrek åt ungen som vägra stanna. Bad om ursäkt åt människor jag mötte på vägen, människor som han nästan cyklat in i. En mormor fick typ nåt slag när jag bara tjöt åt honom att stanna och tyckte säkert jag var världens sämsta förälder när jag läxa upp Arthur och tog bort cykeln av honom. Eller det värsta i hennes ögon var säkert att han alls fick cykla...

Och eftersom han inte kunde följa reglerna så är nu cykeln borta tills vi kommer hem från resan. Sen funderar jag ändå om vi ska köpa en större sparkcykel åt honom eller en pedalcykel tills hösten/nästa sommar.

Speechless

Jag var rätt deppig igår efter att halsbandet lossnat. Så deppig att jag skrev åt Kalevala Koru att de borde göra hela smycken från början. Kändes skönt att få ut min besvikelse.

Idag när jag öppna min mail så hade jag fått mail därifrån där de ursäkta det skedda och lova skicka mig ett nytt halsband. Liksom va? Kan man göra så? Utan ord är vad jag är.

Jag är inte en sån som klagar om allt, men jag försöker påpeka om sånt som är ofel, främst för att jag själv som företagare gärna sku veta sånt som inte fungerar. Själv ser jag det som lite jobbigt och tidskrävande att ta tag i saken. Denhär gången löna det sig ju verkligen liksom. Helt otroligt.

Bilderna

 Tog fram kameran för att fota mitt morgonmål. Smörgås, kaffe, juice och mango, jordgubbar och ananas. I samma veva jag sku fota sträckte sig två händer fram.

 Och 5 sekunder senare hade jag ingen smörgås mera... Och jag fick brickan till sängen, men Micke konstatera genast att det inte blir till nåt så jag drack bara juice där och öppna paketet. (fan att det försvann!)

 Urgod juice och till och med kaka. (Okej, jag kanske råka skriva en liten, liten lapp med vinkar om vad som sku vara gott som morsdagsmorgonmål, men det var bara typ: frukt, bröd, kaka, juice. En gång fick jag chokladflingor och mjölk till morgonmål i sängen. Och jag hatar översött som enda morgonmål).

Jättefin dag. Sov 2 timmar på dagen och sörjde mitt halsband. Micke sörjde det inte så mycket, han var mest nöjd med att han lyckats med morsdagsfixande och att göra mig glad. Och nu låter det som att jag är jättekrävande. Så är det inte. Men t.ex. min första morsdag så vakna Arthur tidigt och då kom han på att han höll på att bli sjuk och jag fick stiga upp...

Det fina blev så fel

Imorse efter 5 timmars sömn* kom min finaste man och finaste Sander in i rummet med en bricka med allt jättegott (Arthur sov ännu brevid mig). På brickan fanns också ett paket. Ett paket med en jättefin kalevla medaljong i silver. Med barnens initialer och födelsedatum ingraverat. Det satt jättefint kring halsen. Vi gick på en lång morsdagspromenad till Liessaari och på hemvägen märkte jag att det inte satt kring min hals längre. Både jag och Micke har cyklat vägen vi gick men har inte hittat det. Är helt förkrossad. Arg för att jag ville ha det på. Fan ändå.

*Kom hem först halv 3 inatt efter att jag var på middag i Helsingfors med Scandic Trans, företaget jag jobbade för på logistikmässan. 1 timme av bussresan satt jag en rad från en som spydde hela vägen. En annan medresenär väcktes av chauffören i Lojo och borde blivit av en halv timme tidigare.

Min dag.

2 timmar bilkörande. 8 timmar mäss-stående i kavaj och kragskjorta och ett leende på läpparna. 19.00 hemma. Semlebak och American Idol tittande med barnen medan Micke är på länk. Själv på en kort 20 min länk för att få bort all styvhet av allt stående. Äta ostsemla. Somna.

Hett tips!

Det finns en tidning på nätet jag gillar, brukar alltid läsa nu och då.  Rawr heter den. Handlar om barn och finsk design. Vet en som är med och jobbar på den och är facebook kompis med henne. Idag tipsa hon mig om en tävling. En tävling där man kan vinna en fin väska eller 150 euros presentkort till finnish design shop. Jag sku nog hitta saker därifrån för 150 euro.

Vet nog att några andra i bloggvärlden också sku kunna hitta nåt skoj där. Därför ville jag tipsa om tävligen. Och tidningen. Den är intressant.

Jobb

Nu börjar jag bli lite nervös för imorgon. Ska jag kunna bete mig bland logistik folk? Kommer jag att göra det vad jag får betalt för? Kommer de att var nöjda över min insats? Och sen på andra sidan tänker jag på hur jag nu under de närmaste 4 dagarna kommer att hinna se barnen typ 10 timmar totalt. Hur kommer Sander att ta det? Han tycker så om mamma nu och vill kramas massor. Och hur kommer Micke att klara det? Kommer han att orka?

Nåja. Bra kommer det att gå och det är ju bara frågan om 4 dagar. Skall alltså jobba på logitsikmässan för Scandic Trans och vara deras hjälpande hand vid avdelningen.

Hur korkad får man bli?!

Nåja. Så korkat var det inte, men nog lite. Micke for till stan och klättra på eftermiddagen och jag satt barnen i cykelkärran och for till en park i centrum. Tog med banan, vatten och en mjölk åt Sander för det var rätt sent och de hade bara ätit lite mellanmål. I parken fick jag den smarta iden att vi äter nåt i centrum för jag hade ingen färdig mat hemma. Bestämde att rosso/presso pizzabuffet blir bra för jag får cykelkärran utanför.

Men iden var nog inte så bra. Borde nog bara ätit bananen och cyklat hem. Arthur blev genast i början arg för att han inte fick hamburgare och slutligen åt han en hotdog, vattenmelon, gurka, tomat och drack sin mjölk. Sander åt gurka, tomat och sög på lite pizza. Jag hann sleva i mig nåt medan jag sprang av och an efter nåt. Och just när Sander börjat suga på sin pizza så såg jag att snart kommer kisi i byxan åt Arthur. Så det var bara att ta upp Sander, plånbok och springa iväg på vessan och lämna allt på bordet. Sen hade jag just fått allt ihopplockat och Sander sku gå till lekhörnan och då säger Arthur att det är kakibrått så jag får igen rusa med Sander, skor, rockar, mjölkflaskor iväg på vessan. På hemvägen somna Sander och satt resten av kvällen i min famn. Biverkningar av dagens två vaccin. Men med tanke på min smarta ide att äta på ett stort kaosställe var det bra att han var lite lugnare idag...

Sanders mått

Sander 1 år och 3 dagar väger 11,8 kg och är 83 cm lång. Mjölksyretabletter ska vi köpa åt honom för hans känsliga mage och "rädd" för vanlig mjölk bevhöver vi inte vara. Om han sku ha inte sku tåla det så sku han inte växa bra och då sku ha skrika hela tiden. Nu har han bara ibland luftbesvär på natten (att han skriker och sen kommer prutten), men rådgivningstanten föreslog att vi kan testa med paracetamol till natten och om nattvaken lugnar sig då (då när vi vet att det inte är tandnätter) så måste man börja utreda om det är nåt annat som påverkar magen.Misstänker ändå bara att det är tänder. Eller all sand han proppar i sig.

1 timme!

Vi överlevde allt kalasande och det var faktiskt jätteroligt igår igen. Arthur blev mindre sockerfull än dagen före och kakan smaka bättre.

Och idag for jag på länk efter att jag några timmar hållit på med slutarbete. Idag blev det en hel timmes länk. Helt otroligt att jag orka jogga i en timme. Och det kändes också skönt hela tiden. Älskar såna länkar. Hoppas så att min iver håller i sig. Mår jättebra av det.

Men nu lite mera excel lekande och så ska jag och Arthur på simklubb ikväll. Och om två veckor är vi i Sicilien.

1 årsdagen i bilder

Vi packa in Sanders mopo i en filt. Han gilla den. När Arthur försökte röra den så skrek han för det var hans. Vad 1 åringar förstår mycket. Den var ju hans!

Mera paket. En plastskottkärra. Och en plastlastbil. Och en plastbåt. Och pussel. Och skjorta. Och bok.

 Försök till mamma-barnbild. Jee.

 Mera paket. Arthur hjälpte. Och Arthur förstod att det var Sanders dag. Fast lite önska han att han idag sku ha födelsedag. Men vi titta på bilder från hans födelsedagar.

Jag tycker om att ha städigt hus där allt är på rätt ställe och allt är städigt. Men det gör mig så enormt stressad. Sen torsdag har jag försökt hålla huset städat och jag blir sen helt galen på barnen när de bara klottar eller drar ut alla böcker eller häller ut alla leksaker. Därför är jag lyckligare när det är småråddigt hela tiden, då kan det få göra det och jag behöver inte bry mig eller bli upprörd. Men sen när de flyttar bort hemifrån. Då ska det vara städigt och allt ska vara på egen plats.

 Vi bjöd på fruktig skink pastasallad, matig broilerkorngrynssallad och ugnsbaguetter. Sen hade vi bakat havreflarn och så hade vi frysbulla. Jag tycker inte om att baka bulla och mina blir alltid så torra. Det var gott och lätt med frysbulla. Som kaka hade jag gjort en vitchoklad-dajm kaka, men jag tyckte inte den var god. Kan hända att det var för att jag använda vaniljikvarg och jag kom på att jag inte tycker om den. Vi sku ha samma saker båda dagarna men igår efter att barnen somna laga jag en vanilj blåbärskaka istället, hoppas den är bättre. Grädde, vitchoklad, dajm och vaniljkvarg blev bara för mycket och jag börja må illa efter några skedar. Jag lagar oftast något helt nytt för fester, nåt jag kanske inte borde göra.

 1 åringen. Arthur hjälpte blåsa.

 Jätte lyckat syskonfoto från klubben.

 Snart är det dags för nästa fest. Tycker om att få gäster, men gillar inte att man får städa samma sak 1000 gånger. Som Sander idag. Drog en miljon gånger ut matstolen och klättra upp på matbordet för att ta popcorn och russin och nötter. Förstås fällde han ju ut skålen till slut å.