Babysjuka Arthur

En av mammorna som var hos oss idag ska riktigt just "poksa". På torsdag har hon beräknad dag för sitt tredje barn.

När barnen åt kvällsmål så fråga jag om Arthur märkt att hon hade stor mage och så berätta jag att hon just ska föda en baby. Då säger Arthur att han vill ha en baby i magen. Och när jag svarar åt Arthur att jag är ledsen men han kan inte ha nån baby i sin magen, och ser hur besviken han blir vid svaret, så slår det mig att det ju kan kännas jätte orättvist för män, varför sku nu inte pojkar/män också villa vänta barn. Sen talar vi lite till om vem som kan vänta barn och vad Arthur ska göra med sin baby.

"Jag ska få en baby, Sander" utbrister han när han stiger upp från bordet och den babyn ska då växa i min mage. Babyn ska heta Max och den ska sova i Arthurs säng. Han ska sova på soffan. Fast sen ska han sitta med babyn i famnen på soffan. Det sku jag också göra. Men inte Sander, för han gör tokigheter med babyn. Och om babyn skriker så ska Arthur gå dit. Förstås!

Rode med skjorta, kalsonger och skor på.

Och jag har nu ingenstans jag vill komma med detta, vill bara komma ihåg. Men från dethär kom jag på könsskillnaden och hur lätt det är att skjuta ner saker bara för att Arthur är en pojke. Om en flicka sku prata om att sköta barn sku det vara normalt och man sku prata om det och tycka att hon är intresserad medan det med pojkar kan bli lite kort och på hälft och man tror att de inte är intresserade. Jag försöker vara alert och också uppmuntra mina pojkar att ta hand om andra och sköta om dem. Och Arthur har nu sin Rode. På söndagen tog han med Rode på kalas och vi satt kläder på den så att den inte sku frysa. Rode har fått plåster på sig och varit till sjukhus och går och sova och hänger med. Så han sköter om den helt som en flicka sku sköta om en docka (antar jag) och det är jättefint tycker jag! Nåt som jag bra kan uppmuntra och inte skjuta ner (som i att säga att du får inte ta med dendär stora hunden).