Jag blir en så dålig mamma när jag är för långa tider med mina barn. Jag behöver pauser då jag kan reda upp och städa och plocka undan och få ordning på mina tankar. Eller alls hinna tänka. Idag jobbar Micke morgontur efter att han igår var borta till 24 på jobb. Och före det var det morgontur och lillajulfest och före det kvällstur. Och jag är helt slut. Speciellt då Sander gråtit hela morgonen före vi gick ut och Arthur bara var besvärlig ute och inte alls ville åka pulka. "Jag tycker inte om att åka pulka"
Och så sku Sander fås att sova på dagen, men han ville bara krångla. Så jag låg på vår säng och försökte samla krafter. Båda ungarna börja ropa på mig och kommer till det mörka sovrummet. Och då är min Arthur förstås så duktig och förståndig. Han är det ofta då jag håller på att mista tålamodet med Sanders hyss*. Och så säger han åt Sander att nu ska Sander i säng och så tar han och bär Sander (Sander håller upp fötterna och Arthur håller honom runt magen) mot sängen. Sander väger typ 14 kg. Och så smälter mitt hjärta och krafterna börjar komma tillbaka. Sen somna Sander och Arthur fick se på mumin och jag hinner samla tankar.
* Som när han säger åt mig att Sander inte ännu förstår när han är så liten efter att han dragit ut alla böcker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar