Vinter

Mina barn gilla sin kalendrar. Arthur fick genast en sjörövare.

Mamma var och fira lillajul med oss. Micke jobba. Vi baka pepparkakor, åt gott och gick ut och gå med hunden. Här tittar de på julkalendern. Jag tycker om buu-julen i år. Bättre än ifjol.

Mamma gav pulkor åt barnen i lilla-julklapp. Och roliga sådana. Med ratt och handtagsbroms. De stunder Sander var nöjd satt han och styrde "brum, brum, brum". Tycker att rattkälkar är för stora och farliga men dehär har helt samma funktion.

Arthur hade målat sig till sjörövare...

Jag försökte få en syskonbild. Blev inte till nåt. Blir inga bildjulklappar i år inte.

På fredagen var det helt hemskt väder men nu i två dagar har det sen varit rikitgt bra. Riktigt vinter. Och igår efter Sanders vila var jag jätte "excited" över att fara ut i pulkabacken. Jag satt vid mellanmålsbordet och klappa händerna och tjoa. Klädde ungarna snabbt och vi for ut. Men. Ett av mina barn dela definitvt inte min vinterglädje. Sander kommer inte ihåg förra vintern alls. Men eftersom han nu annors gör allt som Arthur gör så hade jag inte ens tänkt att vintern blir ett problem. Och inte blir den säkert heller sen när han vant sig. Men nu så har han mest gråtit och gnällt när vi varit ute. Allt är fel. Han kan gråta när man tar honom bort från pulkan eller när han sätts dit eller sen när han åkt färdigt ner för pulkabacken och sitter ensam nere, eller när man skall skuffa iväg honom i backen eller om man försöker få honom att själv röra sig uppför pulkabacken. Och när han inte kan säga vad han egentligen vill eller vad som är fel så gråter han. Och jag fattar inget. Eller jag fatta att vantarna var dåliga och inte hölls på. Men han var varm så det kan inte vara att han fryser heller (eller kanske eftersom han bara ska sitta på pulkan och vägra stiga upp från den). Snö är bara inte hans grej. Och nu när jag tänker så tror jag att jag skrivit helt samma om Arthurs första vinter som ett större barn.

Annors går dagarna helt jättesnabbt. Kanske när Arthur inte sover mera. Nu är det nog helt klart att han inte gör det (för efter att jag sist skrev om det så kom det en tid då han sov varannan dag eller då Micke var hemma) och han har anpassat sig till det och vi har en någorlunda fungerande rytm. En dag förra veckan fick Micke honom och sova och han sov 1 timme och då var han ännu vaken halv 11 efter att i 1½ h vridit och vänt i sängen. Han får bara inte sömn. Så på dagen leker han nåt lugnt för sig själv, modellerar, pysslar, lagar mat med mig eller ser på tv. Idag dekorera vi pepparkakor. Båda barnen somnar samtidigt vid 9. Sander vaknar mellan 7 och 8 och Arthur mellan 8 och 9. Arthur får sova så länge han vill så då orkar han hela dagen. 5 timmar efter att Sander vaknat sover han 1½-2½  timmars dagssömn.

Och de senaste dagarna så har vi inte nästan alls setts med Micke. Bytt pass i dörren bara. Så jag hade senast varit på länk på tisdag morgon. Och idag var det -8 men jag bestämde mig för att testa. Frös ihjäl i början men var glad att jag ändå inte satt mera på mig för då sku det blivit för svettigt senare. Gjorde en 5-6 km utan någo klockor men tror att det tog ca 50 minuter. Men som jag brukar tänka: bättre än ingenting.