torsdag, december 27

Stolt över barnen

Och så är jag igen så stolt över mina barn. Mina finaste barn.

Idag hade Arthur 3 års tandkontroll. Och på 3 årskollen ska man titta in i munnen på riktigt och se hur tänderna mår. Har förberett Arthur på det i evigheter och berättat att han ska öppna munnen sen där. Igår gick vi ännu en sista gång igenom vad som ska hända där och så lova jag honom ett cafebesök på tumis om han beter sig fint hos tandhygienisten och öppnar munnen där (Arthur är ju inte så förtjust i främmande människor som ska checka honom). När vi kom till tandhygienisten var han först lite skeptisk till stolen och ville nog inte ha glasögon på sig men sen tog jag honom i famnen och så fick tanten sänka ner stolen. Och som ungen gapa och öppna munnen. Helt som man ska och stort och många gånger och helt utan problem. Var så stolt, så! Sen gick vi och köpa skidor åt honom, på cafe där han fick chokladbulla och ännu  i matbutiken och sen slockna han i bilen på hemvägen. Roligt var det också i vänterummet när jag kunde sitta med min tidning och han med en kalle anka och så läste vi var för sig helt i tystnad. Han börjar bli stor.

Och min Sander sen då. Sandi, Mandi, sambo, bambo som jag oftast kallar honom. Han var helt sjukt bra på pottande i oktober, när han var 1 år 5 månader. Gick själv här hemma och börja just säga till också på andra ställen om han behövde gå. Men sen kom en massa kriser när tuttar försvann, tänder kom upp och livet bara blev svårt. Han börja kisa precis allestans. Arthurs säng var bäst (vet inte hur många gånger den är tvättad). Efter att han i ca 3 veckor inte en enda gång skitit i blöjan börja han bara skita i blöjan. Skillnaden var enorm, nån sorts protest måste det ha varit. Men jag har inte gett upp. Jag har torkat pölar och burit till pottan. Mera han har nog fått ha blöja men har ändå inte velat lämna pottan helt, blir sen ännu svårare att få det tillbaka. Men nu, ca 2-3 månader senare, har det börja löpa igen. Och det sötaste var nog igår när vi var hos Mickes föräldrar när han tog min hand och sa "kaki" och tog mig till vessan. Där satt han sen på stora vessan i 10 minuter och klämde ut skiten. Då var jag stolt.

Inga kommentarer: