Arthur har ju själv kommit på att julgubben kommer till oss på julen. Vi har nog inte pratat om det men inte hjälper det ju heller att vi läser pettson och findus tomtemaskin och där väntar findus på julgubben. Men jag tror inte att vi kommer att ha nån julgubbe. Kanske nån som knackar eller nån som lämnat nån säcke eller nåt under trädet. Funderar också på att göra en skattsökning av julklappar. Men det är ännu ytterst oklart.
Men jag vill inte ljuga för barnen, och försöker alltid vara ärlig. Om nån säger att magen exploderar / spricker om man äter för mycket så säger jag att så inte händer. Jag vill inte luras för att få barnen att göra nåt utan säger som det är. Man sjunker inte heller till botten om man går och simma efter att man ätit. Eller man drunknar inte i vattenpölar. Därför har jag svårt med julgubben och därför pratar jag inte om det så mycket. Jag hotar inte med julgubben, kommer aldrig att göra. Det med att bara snälla barn får paket är så onödigt i min värld. Barnen får ju ändå paket (förutsatt att familjen har råd). Hos oss titta inga tomtar och vakar inga ögon utan julklapparna hör till julen. Lite då. Sen önskar jag mig inte heller snälla barn. Det gjorde alltid min mamma. Morsdag, födelsedag och jular. Snäll barn ville hon ha. Men vi var ju snälla tyckte jag, så vad kunde jag då ge!? Och om jag ännu går in på sidospår så tycker jag att barn är snälla i sig själv och det att man antyder att de inte är det är ovänligt.
Och nu är det 12 dagar kvar till jul. Och sen är det snart nyår och efter det är det 2 veckor till Thailand. Börjar nog snart panikera över flygresan.
4 kommentarer:
Nå man kan drunkna i en vattenpöl men kanske int i en sån dä riktigt liten. E d nån som ha hota sina barn me det? Snart jul, ja längtar:) kram
En mamma i parken blev hysterisk när hon inte ville att ungen sku gå i en vattenpöl, en helt vanlig, så hon skrek åt honom att han kan fast drunkna där... Väldigt överdrivet alltså!
Jee. Och snart ses vi igen.
Hehe, mycke är onödigt skrämmande. Själv tycker jag att jultomte historierna hör lite till barndomen. Jag minns tiden när jag trodde på tomten med värme, men kanske alla inte gör det?
Nu var det ju roligt att tro på tomten men kommer ännu ihåg hur mamma sa att tomten finns och jag var skeptisk och det var sådär att vem/vad ska jag nu tro på. Jag har så svårt att ljuga och hitta på och vill inte göra det, inte med tomten heller. Men just nu är ju typ alla sagor också sanna i Arthurs värld så behöver inte ännu fundera alltför mycket på det. Fast julgubbe blir det inte för oss i år. Nu har Arthur räknat ut att julgubben sätter klapparna på taket och så faller de ner.
Skicka en kommentar