"Gulle mamma"

Arthur är i en så gullig ålder nu och han är så positiv. Härligt! Förstås är det inte alltid och han har sina dåliga stunder men vanligen är han rätt glad och nöjd. Han fick nya skor en dag och de var jättebra (fick så på nerverna att sätta på skor som hade en dragkjed i sidan och som var krångliga att sätta på och ta bort så köpte ett par varma kuoman åt honom som går lätt på) Han sover nuförtiden alltid jättebra (förr var svaret slltid dåligt), han säger jättegott om maten och saker är jätteroligt eller jättebra.

Min mamma säger att han är lillgammal och han pratar helt som mig. "Jag har en ide! Vi kan sätta muminnamisar (xylitolpastiller) på pepparkakorna. Hur låter det?" Sen låter det så bra när han använder ord som obekvämt, förstås!, ingen aning. Fast ibland berättar han nog såna saker så att ingen förstår nåt. Sen skrattar han lite på det. Jätte underhållande är han.

Men igår kom nog det gulligaste. Jag hade haft jätte ont i magen ända sen jag kom hem halv 6, kunde bara ligga död i soffan, det knep och gjorde ont (börja lätta när jag hitta litalgin som jag fick då när jag hade samma sort magknip när vi kom hem från Egypten). Barnen hade förstås saknat mig när jag varit borta hela dagen och de sku bara hoppa på mig och ville att jag sku vara aktiv. Så jag läste lite sagor i sängen och sa åt Arthur att jag älskar honom. Efter en stund svara han:

"Jag älskar dig gulle mamma!"

Och det att han själv satt in gulle dit (första gången han använde det ordet) gjorde det så översött och jag kommer säkert alltid att komma ihåg det.