Krock i sängen

Ville ikväll se på Idols, men Arthur ville definitivt inte att jag sku göra det och Micke är hos en kompis och spelar något så jaa, mycket Idols hann jag inte se. Idols börjar 7 och slutar 8. Gick och la en semitrött Arthur i sängen 7, låg en stund brevid, sen blev han otålig så jag amma lite, lag ner honom och han nästan somna, men nej, sen börja han vända på sig. Han vände sig till mage och sparka sig fram till huvudändan. Jag gick ut och titta lite på idols. Arthur börjar gnälla för han slipper inte mera framåt. Vänder honom och säger att han ska sova. Går ut. Han gnäller. Går in och vänder honom. Går ut. In igen och vänder. Säkert 8 gånger. Varje gång jag kommer in smilar han som aldrig förr. Tar till slut honom i famnen och tittar på slutet av idol. Försöker igen med att få honom att somna i egna sängen. Men han bara vänder sig till magen och sparkar sig framåt. Till slut med mycket, sång, händer, så, så och mitt huve mot hans somnar han i spjälsängen halv 9.

Det lilla livet är ju nog helt härligt men han sku kunna ha lite lättare för att somna. Blev faktiskt rätt så irriterad på honom och sa helt seriöst att " nu ska du tuta", men han bara smila och tyckte att det va världens roligaste lek.

Slut

Idag är en dag då jag bara sku kunna ligga under täcket och inte alls stiga upp. Och nej, det har inget med ishockey att göra, jag är bara slut. Gick sent och sova igår, först klockan 10. Sen var Arthur konstigt hungrig inatt fast han åt gröt gjort på 1dl ersättning. Alltså megamassor. Amma 20 före 1. Helt ok. 3 vakna han igen. lyfte honom i vår säng så att vi sku snabbt somna om. Nej, Arthur vill inte somna om. Ger bröst, ungen äter och somnar om. Tänkte att han sku klara sig till morgon. Nej, klockan 6 vaknar han igen, försöker med samma som 3 i säkert 15 minuter (för han somnar in, gnylar, somnar in gnylar..) tills jag ammar igen halv 7. Halv 8 vaknar han och 8 ammar jag igen.

Fast jag nu i 5 månaders tid har vaknat minimi 3 gånger varje natt så känner jag mig sällan så trött på dagen. Förutom idag då. Och riktigt i början. Och idag är Micke borta, men som tur kommer mamma så hon får leka md extra uppmärksamhetssjuka ljuvliga Arthur.

Arthur och kläder

Gick igenom lite gamla blogginlägg och hittade dethär inlägget. Här ville jag köpa kragskjorta och väst åt Arthur. Lite visste jag om hur man praktiskt klär småbarn. Nu är det nog inte det första jag sku köpa åt honom. Egentligen behöver man ju inte så mycket kläder, men nu när han har börjat äta fast mat lyckas han nog klotta rätt mycket på sig, speciellt morot som inte lossar så lätt. Därför tycker jag att det är kiva med rätt billiga bodyn från typ HM, Lindex eller från Loppis som inte måste hållas fina så länge. De kan man också med gott samvete sätta i en UFF låda.

Jag klär honom helst i mjuka byxor eller strumpbyxor och bodyn för det tror jag att är bekvämast för honom och i de är han mest rörlig och det är enklast att byta blöja med bara byxor. För mig har det inte så jättestor skillnad vilken färg kläderna har eller hur de ser ut, men ofta har han blått eller grått på sig. Han är ren storlek 74 (vissa 68 bodyn går) och har alltså på 5 månader gått över 4 storlekar, på sockor är han inne på 3e storleken.

Igår shoppa jag lite nya kläder åt honom. 3-pack bodyn från HM för 10 euro och ett par härliga jättemjuka jeansliknanade byxor för 7-8 euro från Lindex. Är faktiskt nöjd med byxorna för de ser byxiga ut men är helt som mjukisbyxor.

Arthur 5 månader 1 dag

Mammas hallonpäron är megamums!!!

Mat:
Arthur äter nu igen med god aptit. Min mat om den är vattnig och fin (koka tex fryst majs, mixa den med vatten och sen ännu genom sil!) och burkmat går helt bra ner. Ingen skillnad på vad temperaturen är, kallt, ljummet, varmt, allt går. Igår åt han en burk lunch 11-tiden, 1 burk frukt 2-tiden och ca 1 dl havregröt gjort på ersättning med frukt 1 timme förse nattsömnen. Han äter nu morot, batat, majs, broccoli, potatis, äppel, päron, mango, plommon och hallon. Amningen går helt ok, det tar länge före nåt kommer men han får som förut endast ett mål ersättning, riktigt före han går och sova. Han äter kanske 40 ml. Ammar honom 2-3 gånger på natten, om det är 3 gånger är ena morgonamningen. Och sen 4 gånger på dagen.

Arthur, som borde sova, är hur glad som helst och tvinnar runt, medan Micke hade somnat!

Sömn:
Varierar, men i stora drag sover han från 19-20 till 8. På dagen sover han 3-4 tupplurer, allt mellan 30 minuter-2 h, men vissa dagar sover han totalt bara 2 h. Han somnar sällan själv i sängen, nästan aldrig på dagen, men nuförtiden är det rätt enkelt att få honom och somna. Man bär honom så att han har huvet nära bröstet, sjunger sov du lilla videung och går runt. Sällan så att man måst skumpa hårt eller han gråter.

Boken, stekspaden och bollen är toppen!

Annat:
Han är en glad prick som har börjat komma ihåg saker, tex vet han att när jag börjar sjunga "mammas lilla kråka..." att nu händer något roligt. När han är lite trött tjuter han av skratt, speciellt om man lyfter upp honom snabbt i luften. Hans favoritleksaker är barbarpapa bollen och en stekspade. Han kan på sängen sparka sig framåt. Han vänder från rygg till mage, men inte varje dag. Han har också börjat studera saker istället för att genast sätta dem i munnen. Han är försiktig i nya situationer och observerar mycket, människor vill han också först bekanta sig med före han kan sitta i deras famn.

Det är vår Arthur det!

Amningsstatus

Inatt efter att det säkert tog 10 minuter för mjölken att rinna till bestämde jag mig för att sluta amma riktigt på riktigt. Låg vaken i 2 timmar och kunde inte sova. Nästan nattmål 5-tiden fick han sen från flaska för han blev otålig när jag försökte amma.

Imorse när jag sku ge det en sista chans gick det hur bra som helst och ungen fick i sig vad han ville. Så typiskt! Ringde till rådgivningen och fråga hur jag ska få det och rinna till, hon sa att jag ska sätta hjärnan i narikkan och ha varmt/vatten/masera bröstet. Alla dagens amningar har gått bra.

Så är nu ännu i valet och kvalet. Amma eller inte. Om det funkar så absolut, men om det ännu länge strular får det vara. Om internet inte sku finnas sku jag säkert slutat för sku inte då veta vad jag vet nu. Om jag nu sku sluta så sku jag konstatera att orsaken var för att jag gav upp, inte för att mjölken tog slut eller för att jag ville, och jag gillar inte att ge upp. För mat får han ju vare sig det är från bröstet eller flaskan, så det är inte det...

På matfronten har Arthur i ett antal dagar varit lite kinkig med sin grönsakspure. Nu har jag med klarhet orsaken klar. Han föredrar butikens släta moser. Åt mina så hostar han eller börjar gnälla. Så det var det. Burkarna är ju förstås slätare medan mina innehåller små, små bitar. I början var det tvärtom, mina gick ner men butikens smaka apa. Men inte gör det något, nu hinner han ännu äta min mat och i Lidl kostar burkarna 30 cent.

Mitt härliga lilla troll som är så duktig och orkar försöka suga när mammas dumma bröst inte funkar som de ska

Hittat orsaken till amningsproblem

Inatt vakna jag halv 3 av att Arthur var hungrig, gav bröstet och vänta. Inget hände. Böt bröst. Inget hände. Stackarn blev otålig. Öppna ersättningen jag hade färdigt och ungen drack 110 ml, somna om och allt var bra. Efter det låg jag länge och deppa över att amningen skitit sig, för det är ju faktiskt mycket jobbigare, och dyrare, att ge ersättning på natten.

På morgonen började jag googla vad problemet kunde vara och lärde mig att mjölken helt enkelt inte bara kan försvinna på ett dygn (vilket jag kände att den gjort), den finns nog alltid där om den engång funnits. Problemet ligger i utdrivningsreflexen. I vanliga fall när barnet suger så börjar bröstet själv spruta ut efter en stund, men om man är trött, stressad, sjuk så kan det då påverka utdrivningsreflexen. Då töms inte bröstet ordentligt och det gör igen att bröstet känns tomt eller något liknande. Det enda man kan göra åt detta problem är att försöka slappna av och lita på att det nog finns mjölk. Jaa. Så i och med att jag nu vet detta kan ska jag ännu en gång försöka få det att funka. Säkert femte gången som jag igen försöker efter att nästan gett upp. Amning är faktiskt inte problemfritt. Och det konstigaste är att jag som gravid tänkte att jag ammar om det går och så, nåjaa, nu försöker jag till varje pris få det att funka. Men det är ju ändå mycket enklare.

Så nu har jag stått framför tvn och ammat så att Arthur har tålamod att suga och sen funderar jag på att dricka sprit så att jag kan koppla av. Mmm. Kanske en varm dusch sku göra samma sak. Jag vill först sluta när jag själv bestämmer och inte för att min kropp krånglar.

Den ödesdigra sushikvällen

Fredagkvällen spenderades alltså hos Pedu, Tanja & Emil på tuparen/födelsedagsfest och temat var sushi. På plats var också Arthurs gudföräldrar Jari & Dannu, och nu efteråt är största delen sjuka/har varit sjuka, förutom då Micke. Troligtvis hade nån något konstigt med sig och vi alla fick maginfluensa, nåja men nu mår redan bättre. Men sushi äter jag inte igen. Helt ok, men nej tack.
Och Arthur jaa, han betedde sig så bra. Han somna på max halv minut i min famn halv 10-tiden (vanligtvis halv8-8 tiden, men nu sov han en senare tupplur) och sov sen sött i vagnen. Halv 12 så klädde jag på honom, satt honom i Emils bilstol, åka i Jaris bil hem, bar upp honom, klädde av honom och allt detta utan att vakna. Klockan 2 vakna han sen för att äta och igen halv 7. Då hade jag massa mjölk och nu ingen. Störande!

Arthur&Emil. Arthur&Dannu

Arthur deltar i sushilagande.

Det enda som inte var så toppen under kvällen var att vi spela parisuhdepeli och jag fick den nologaste frågan nånsin. Blir sällan nolo men nu blev jag så galet nolo. Och jag slapp inte ut ur situationen på något sätt. Frågan som jag sku ställa Micke och han sku skriva ner på papper för att se om våra svar matcha var att när hade ni senast sex. Tänker framöver absolut undvika frågor gällande kärlek och erotik. Alternativt dricka en massa sprit samtidigt.

Såhär ser det ut i vårt vardagsrum. Vi har det trångt och råddigt. Vill flytta.

Amningsproblem igen

Det var inte bortblåst, är helt döslut idag också. 4 av 6 vuxna deltagare är i dåligt skick så antingen var det maten eller så hade nån fått magsjukan. Blä. Men det värsta är nog att min mjölk sinat ordentligt. Brösten är helt tomma och det tar evigheter före det rinner till, hoppas få upp produktionen när jag blir bra, men fasar för att detta är slutet, å de vill jag ju inte, för nu har det funkat rätt bra.

Urk, urk

Hade idag tänkt skriva ett lång inlägg om gårdagens fina sushi kväll och om hur härligt Arthur betedde sig, men börja idag på morgon må helt otroligt illa och låg halvt död i sängen nästan hela dagen ända tills 6 då allt kom ut. Med den lilla energi jag hade av att ha ätit ett halvt äppel och slickat nån sked youghurt lekte jag med Arthur, han va ju så fundersam om varför mamma var så död. Som tur var Micke hemma. Nu sover Arthur och jag ska snart också gå å sova och hoppas att allt är som bortblåst imorgonbitti. Hoppas så att om jag nångång är gravid igen att jag inte sku må dåligt och spy, för det är ju så hemskt!

Iaf så vill jag nog aldrig äta sushi mer, t.o.m. tanken får mig att må dåligt.

Nytt rekord

Inatt hände något helt otroligt. Arthur vaknade och åt första gången kvart före 2, t.o.m. Micke låg brevid mig och sov då. Sista gången Arthur ätit för kvällen var 7. Han var nästan 7 timmar utan mat. Helt otroligt! Gröt är toppen! Och så är ju Arthur bäst.

Och sen till något helt annat. Jag har ingen aning om hur många som läser min blogg, eller om någon ens gör det, har aldrig orkat förstå mig på något statistikverktyg. Men nu har jag till och med fått två blog awards (som jag aldrig orkat/hunnit göra något åt) och det är ju faktiskt helt toppen, att nån orkar läsa om min vardag. Tackar, tackar! (Jaaa, bättre sent än aldrig)

Om du vill vara jättesnäll kan du ju skriva ett kort hej som kommentar. Snälla.

Sorgligt men sant

Sanningen är att jag älskar att tala om Arthur och vad han gör och hur han gör och varför han gör, men det är typ det ända jag pratar om. När Micke kommer hem berättar jag i detalj vad han haft för sig, på mornanrna berättar jag hur natten gått, när jag talar med min mamma berättar jag om hans bökande och sovande och ätande, när nån är på besök berätter jag om vad han håller på med, jag uppdaterar på facebook om vad han gör o.s.v. Så sku det ju inte gå! Jag sku ju vara en hemmamamma som kan prata om också andra saker än babyn...

Min trolle bolle bu

Min sötaste son provsitter sin tripp trapp för första gången.

Arthur är en så härlig liten krabat just nu så jag bara måste skriva om honom. Vi köpte sen en tripp trapp, fick lite rabattkuponger till Stockman och använde bröllopspresentkort och doppengar så det blev inte alltför dyrt. De har gjort ett nytt babyset och hela är av plast och så är det mera trångt. Vet inte riktigt vilket jag tycker mera om. Men en fin stol har vi iaf.

Arthur försöker ta sig framåt men så bra går det inte, som tur tycker jag, men han är väldigt irriterad över det. Det gör att han vill träna på natten och vänder sig för att sova på mage, eller rättare sagt knäna, och så skuffar han sig framåt in i spjälarna och sen blir han lessen. Det positiva med våra nätter är att han nu i ca 1 veckas tid endast ätit två gånger per natt (en gång var det 3) och då halv 1-tiden och sen igen 5-tiden. Däremellan när han vaknat har jag bara lyft honom till vår säng och han har genast somnat om.

Han har just börjat få ett tredje mål om dagen som från och med idag innebär gröt blandat i ersättning på kvällen. Idag åt han till lunch 1 burk grönsaker och som eftermiddagsmål 1 burk äppel. Min största oro är att han inte får i sig tillräckligt med mjölk för han är så ointresserad av bröstet...Men ammar nog ännu ca 7 gånger per dygn.

Första bröllopsdagen

Ja, det var ju ren två dagar sen, men här är vad som hände:

Jag åka tåg med Arthur. Han var väldigt snällt tågsälskap än en gång, fast han inte sov. Sen var vi på babysim.Spendera tid med min man för det var ju vår bröllopsdag.

Denna romantiska måltid avnjöt vi efter babysimmet i forums nedre våning. Orsaken var att vi båda ville hinna äta före Arthur var klar med sin halvtimmes tupplur. Förstås sov han längre och vi sku ha kunna gå till trevligare ställe.

På kvällen när Arthur gått och sova avnjöt vi detta samtidigt som vi titta på Moulin Rouge. De marinerade champinjonerna från Stockman var helt supergoda. Klockan 10 gick jag och sova för jag var så trött och 11 amma jag Arthur.

Nästa år ska Arthur så ha barnvakt och vi ska göra något lite trevligare.

14.2.2009

Jag bara älskar vårt bröllop, det var så bäst! Bästa sättet att fira alla hjärtans dag var nog att gifta sig. Vårt fina valentinbröllop med rosa och silver som temafärger och en massa ljus.

När vi kom fram till altaret blev jag rånervös, helt meganervös, jag typ bara skaka, före det hade jag varit väldigt lugn (tycker iaf jag). Den känslan som jag hade i magen dethär ögonblicket kommer jag säkert aldrig att glömma.

Här avger vi våra ringlöften, efter att vi sagt JA, fick nästan inte mitt ja ut ur munnen eftersom jag var så uppspelt, därför nästan skrek jag ut det.*
Var orolig för att vi sku glömma pussen för den hör ju inte riktigt hemma i vår vigseltradition, nåja, iaf så attackera jag Micke, troligtvis lite för tidigt i programmet, men pussades gjorde vi!*
Jag gjorde allt som kändes mig, fast det satt sådär en 70-80 människor och titta på mig. Är glad för det!*


Såhär såg det ut när vi kom ut och allt var över. Var helt megalycklig*Det här var ett annat magiskt ögonblick. Efter att vi hälsat på alla så gick vi först in i salen där vi sku äta och dansa. Det var romantisk lugn musik i bakgrunden och vi bara kramades på dansgolvet och brydde oss inte om någon annan. Helt härligt! Har röd fanta i mitt glas medan alla andra hade fresita, men ingen märkte skillnaden*
Jag var helt megakär och hängig på Micke, men så var det ju också vårt bröllop!

*Foto: Nina Ahtola

Rörlig baby

Har väldigt lite egen blogglust nu och är mera inne på att läsa andras bloggar, men ska ändå uppdatera lite, eller mycket blir det säkert ändå.

Vi är i Pojo med Arthur hemma hos min mamma, Micke är på kryssning med skolkompisar. På söndag har jag och Micke varit gifta i ett år. Helt galet egentligen. Och helt säkert tuffaste året i våra liv hittills. Vi ska fira genom att gå på babysim med Arthur och sen kanske ha lite vin å tapas kväll hemma.

I Arthurs liv har skett oönskad utveckling. Han rör sig framåt, och det är något som jag som hans mamma inte gillar. Jag vill ha en liten orörlig baby. Nu har jag en stor rörlig baby. Igår efter badet, som han var helt galen i och bara sprattla, sparka o slog i, låg han naken i den utbeddbara soffan och vände sig först till mage och därefter genom att lyfta benen under magen och sparka framåt lykades han åla sig runt skötunderlaget, totalt en sträcka på åtminstone 1 meter. Jag var chockad, int ska ju såhär små pojkar kunna göra sånt. Hoppas han glömmer det.

Ingen kris mer

Dagarna går framåt i hiskelig takt och Arthur växer och växer. Nu har han kommit ut ur sin kris och är en solstråle mest hela tiden, förutom då när han ska somna, det är ännu helt omöjligt. Men han är ju bara 20 veckor så han har väl inte riktigt lärt sig det än.

Andra babysimgången som var på söndag gick helt jättebra, Arthur plaiska jättemycket med händerna och så gjorde han också något med fötterna. Han verka gilla det helt jättemycket.

Arthur simmar

Här hemma så har han blivit så mycket mera rörlig av sig. Han ligger långa stunder på sidan, svänger sig till magen, tar tag i leksaker som är längre bort, sträcker sig efter saker, hanterar grejer jättefint och så tjuter han och talar som aldrig förr. Inte undra på att man inte har ro att somna, eller sova. De flesta av hans dagssömnspass är endast halv timme långa och på natten tvinnar han också på i sängen. Köpte idag en sovpåse som jag hoppas ska hjälpa men för inatt fick vi ta bort den eftersom han härja så mycket och fick så hett.

Arthur i den nya sovpåsen. Orsaken till att han ser så koncentrerad ut är för att han ser på tvn. Han är helt galen i den, därför har vi nästan endast på den på kvällen, för det är ju inte så bra att han ser på den

Dethär med jämlikhet

Har äntligen kommit fram till vad mitt problem i vårt förhållande är, tror jag iaf, och det är att jag inte riktigt vet hur jag vill ha det. Ena dagen är jag lycklig över att fixa och städa i köket, medan jag nästa dag kan komma på att "oj nej, det ska ju vara jämlikt i förhållandet, nu måste Micke också göra det". Har länge haft den inställningen att båda ska göra samma saker och vi har haft listor var vi delat upp saker i veckor där ena laga mat ena veckan och andra andra, osv. Ja, men det har ju aldrig funkat för jag och Micke är helt olika. Jag är den som har koll (och vill ha koll) över allting, medan han är mera chill och tar saker som de kommer (önskar jag var lite mera så). Det går alltså inte alltid ihop och är därför nu lite skeptisk till det perfekta jämlika förhållande. Om jag bara kunde acceptera att det inte alltid går jämt ut sku allting vara bra. Nu är jag alltid emllanåt bitter över att jag har mera koll över saker och ting, att jag är den som ser vad som ska göras.

Har också kommit på att jag är ganska självisk, iaf lite. Så om jag har fixat massor i köket och kommer på att hej, nu borde wc:n städas, då poängterar jag detta åt Micke och han får göra det. På det viset gör jag väl mest de saker jag tycker om och eftersom Micke inte ser vad som ska göras, får han göra de saker jag tycker mindre om. Och jag tycker nog på riktigt om att laga mat, torka ytor, diska undan så att man ser att det blir trevligare, plocka undan saker, gå i butiken, sortera tvätt osv. Damsugning är jag inte så förtjust i, så det gör Micke nästan alltid! Och sen vill jag hellre hänga upp tvätten eftersom Micke gör det så skruttigt...

Sen är jag också lite dabbig på det sättet att jag testar hur med Micke är. Har egentligen inget emot att stiga upp med Arthur på moron, jag är en morgonmänniska och Micke kvälls. Men endå föreslog jag att vi sku ta varannan moron, bara för att det ska vara rättvist. Idiotiskt egentligen. Jaa, har alltså ingen aning om hur jag tycker, så det kan vara lite konfunderande ibland, mest väl för migsjälv.

Som i sex and the city

Hade en helt toppen kväll igår, helt i sex and the city anda, så otroligt roligt! Vi var endast tre tjejer, men vi åt gott, drack gott, snacka relationer, sex, moderskap, känslor... och diskutera hur det går till i sex and the city. Jättelyckad kväll. Ja, ända tills vi flytta oss från Memphis till svenska pubben och alla blev jättetrötta. Var hemma kvart över 11 och missa bara en amning, explosionsfärdiga bröst hade jag ändå för Arthur hade ätit så lite under hela dagen.

Mitt trevliga sällskap. Och skumpan!

Jag, som äntligen efter 2,5 år med vår kamera läst instruktionsboken och hitta en massa nya effekter.

Min goda tonfiskhamburgare. Mums.

Jag var ändå lite trött på moron men Arthur "made my morning" genom att vända, helt själv och väldigt målmedvetet, från rygg till mage för att få tag i en leksak.

Såhär söt såg han ut efter att han vänt. Världens sötaste, härligaste, gulligaste, underbaraste som jag älskar så massor!

Tadaa

Här är allt bra. Igår höll Arthur för första gången i sin fot, hoppas så att han är en baby som sätter fötterna i munnen, tycker att det är så sött!

Ska snart fara ut och äta och dricka skumpa med Lee och Jennie. Micke är hemma med Arthur, sku inte kunna ha nån annan barnvakt just nu eftersom han främjar jättemycket. När han såg Lee idag börja han störtgråta...

Hade min första sovmorgon idag och vakna av Arthurs högljudda tjut först 20 över 8. Han hade ren vaknat 20 över 7, men då fick Micke gå upp med honom. Men nu känner jag mig jättetrött, har väl sovit för mycket. Arthur åt också jättesnällt: kvart över 11, kvart före 4 och halv 7, men idag på dagen har han ätit jättedålig med mjölk men nog bra med majs och plommon.

Helt lamt inlägg.

Dagens observationer

• Min kondition är helt urdålig. Micke sprang med barnvagn snabbare till tåget än mig och jag var 1000 gånger mera slut. Ska åtgärdas med länkar bara snön far bort.
• HM har nästan inga bodyn i deras vårkollektion åt små pojkar, bara vanliga skjortor, och det är ju opraktiskt.
• Jag hoppas att jag aldrig ska skrika "nyt suu kii" eller nå liknande åt mina barn när de gråter, ingen skillnad fast barnet är runt 5. Jag önskar att jag ska kunna hålla mig så vettig i alla situationer och låta barnet gråta om det är lesset, men kanske förklara att problemet inte är så stort.
• Arthur gillar päron. Efter att jag ammat, åt han en 3/4 burk med päronpure i Stockas F8 cafe. Majs var också tydligen hetl gott idag vid lunch.
  
• Hatar att döma andra mammor när man aldrig vet hur det står till, men tyckte ändå att det var hemskt när det kom ett nyföding gråt från en vagn och mamman tala inte till det, skumpa inte på vagnen och gjorde inget.
  
• Köpte för sista gången amningsvänliga plagg idag (två långa skjortor med knappar) för efter Barcelona resan tänker jag sluta amma, iaf som det ser ut nu.
• Arthur får ett eget pass om en vecka.
  

Resan reserverad

Såhär glad är Arthur när han får fara till Barcelona den 18 mars! Tillbaka kommer vi den 22 mars.

Trygga barn

I efterhan kan jag nu konstatera att när jag gravid hade jag inga egentliga tankar om hur man ska förhålla sig till en baby. När Arthur var nyfödd hade jag lite svårt att veta hur jag tänkte om saker och ting, men nu, nu börjar jag ha en ganska bra bild av hur jag tycker att det ska vara.

Och i min värld är det nog spädbarnet som kommer först och att lyssna på des signaler. Det finns något som kallas attachment parenting (finns artikel som berör det här), men sku inte ändå säga att det är vad jag står för, utan något där emellan.

Jag tycker inte att det är okej att låta babyn skrika om man kan göra något åt saken. Har fått lära mig att ibland skriker babyn bara och man kan inte göra så mycket, men min utgångspunkt är att försöka svara på babyns signaler. Ett spädbarn gråter aldrig för att vara elakt eller irritera nån, utan för att något är tokigt, och då krävs ju en förändring som tex mat, sömn, underhållning osv.

Jag tycker att olika sorters sömnskolor som innebär att barnet ska skrika ensam i ett rum är grymma. Tycker också att man alltid ska ta ett gallskrikande barn i famnen, förutom kanske i bussen. Tror att om man reagerar på babyns signaler och finns till för barnet när det behöver det så då kommer barnet att växa upp och bli en självständig, självsäker, trygg individ som vet att föräldrarna alltid finns där och att man kan vända sig till dem om det blir någon nöd.

Som tur är jag en ganska "tuff" människa som kan stå på mig och försvara mina åsikter, för få i min nära familj delar dessa åsikter. Jag amma honom flera timmar i sträck när han var nyfödd, jag bar honom brevid vagnen på våra vagnpromenader i början, han fick sova fast i mig den första tiden, vi försöker lära honom somna själv men om det inte går så hjälper vi till ...

Har inte gjort dessa saker för att jag har trott att det är bästa sättet att göra utan för att det är det som kännts bäst, det som varit det naturliga och det som funkat. Tänker inte amma längre än tills ungen max är 1 år och ska försöka få honom och sova och somna i spjälsängen (alltså sätta tillbaka ena väggen) så snabbt han visar tecken på att det sku funka. Ja, utgångspunkten är alltså barnet, och alla barn är ju olika, men jag tror att om man som förälder lyssnar på sig själv och vad som känns bra så går det bra. Och skiter i allt som heter att inte ge mat när barnet vill utan med någon viss mellanrum, eller låta barnet skrika sig till sömns eller något lika annat idiotiskt. Om barnet behöver föräldern ska den vara där.

Du får gärna kommentera om hur du själv tycker om du orkat läsa allt mitt rådd. Att formuler åsikter är inte min starka sida...

Passfoto

Påväg ut i stora världen. Arthur är alltid så lugn när han är på något nytt ställe, det enda han gör är att observerar och suger på tutten.

Jag, Arthur och min mamma ska i mars fara till Barcelona för att träffa mina vänner från utbyteselevsåret i Ecuador. Före jag fick Arthur tyckte jag att "what's the big deal" med att resa med småbarn, att jag ska nu aldrig ändra min livsstil utan flyga och fara helt hur jag vill, ungen hänger nog med. Tänker nog ännu lite i samma banor, men att flyga med en hysterisk baby i 4 timmar är nåt som jag hellre avstår från, alltså är det inte nu lika självklart att bara fara. Men tror nog att Arthur kommer att klara det helt bra, och han är ju ren då nästan 6 månader. Det som oroar mig mest är hur jag ska få honom att somna i flyget. För det första skriker han alltid före han somnar och för det andra behöver han rörelse för att somna. Kanske man får hopppas på turbulens.

Kom på att han säkert behöver ett pass, så vi var och ta passfoton idag. Har läst om hur mamman får sitta med ungen i famnen och sen täcks mamman in med tyg och liknande metoder för att få passfoton av babyn, men här sa han bara att jag sku placera ungen på stolen. Jag var sen på sidan och höll upp honom och borta hans hand från munnen och det gick helt bra. Fick slutligen två versioner så nån av dem borde ju duga. Han ser så otroligt knubbig ut på dem. Så goer!

Arthur fick också en ny mössa eftersom han har megahuvud, cirka 43 cm omkrets, och denna mössa är en supermössa. Man drar den bara snabbt över huvet, inga snören, inget som spänner eller kliar. Den måste han älska. Annars är det inte så roligt att få mössa på sig.
Annars så har han varit världens famntroll idag. På förmiddagen när han somna i famnen (utan skumpning, endast gungning och sång) så börja han skrika varje gång jag satt ner honom, så han fick sova i famnen. Undrar vad som stör honom nu...