Arthur vakna just passlit upp när vi kom till de första djuren, men som vi ren visste så var han nog inte så intresserad av djuren, kanske mera av de andra barnen. Men jag och Micke har varje sommar varit dit så vi for i år igen.
Nästan det första vi gjorde var att gick på lunchpaus. Arthur fick en burk pasta med köttsås som var menat som kvällsmål, konstigt att det finns mat som lämpar sig bättre för kvällen. 
Vi såg uttern. Jag älskar uttern. Det var så värt besöket att jag fick se uttern. Den är så härlgit energisk och lekfull. Go uttern!
Arthur såg bra omkring sig. Väldigt lite var han slutligen i vagnen och bärväskan var på stugan. 
Micke och Arthur fick gå ensam till ormarna. Jag sku genast överföra min rädsla om jag var med. 
Arthur var en liten cooling när vi vänta på bussen. Han är så söt och härlig och jag är så glad att han är just vår son. Tänk så synd det sku vara om honom om han var nån annans sib, nån som inte förstår sig på hur jobbigt det är att somna för honom och sku bara lämna honom att skrika. Som tur är han hos oss och bara vår, iaf för några år till. Nu är det kungligt bröllop som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar