Om andras uppfostrande

Alla får göra som de vill med sina barn, joo, joo, men ibland tror jag människor inte alls reflekterar över detdär med uppfostran utan bara gör som alltid gjorts och så.

Vi spendera mycket tid i leklandet på båten, det var ett trevligt utrymme och då hade Arthur sysselsättning. Det var också intressant att se hur andra var med sina barn. En mamma lyckades att göra två av mina uppfostringssynder: tomma hot och att säga att barnet är dumt.

Att hota är okej så länge man lever upp till det och reagerar på första, senast andra. Att upprepa flera gånger att om du inte slutar så går vi bort är inte trovärdigt. Dessutom VILL ju mamman att barnet ska vara där, så hon sku nog ändå inte släpa ut banet därifrån.

Barn är inte dumma, de kan göra fel och oönskvärda saker men dumma är de inte. Att göra nåt dumt kan jag tolerera, men inte att man säger att "nu är du dum (tuhma) när du inte låter pojken leka där" fattar jag inte. Föräldrar ska inte tycka att deras barn är dumma och absolut inte säga det åt dem.

Hemma från Stockholm

Vi är tillbaka från kryssningen. Och jag ser precis ut som om jag varit på en kryssning och supit två nätter i sträck. Nå, det har jag ju inte. Har varit en ansvarsfull förälder och varit i hytten från 8-9 framåt (Arthur somna ändå alltför sent), inte druckit någon alkohol, sett till att barnen fått mat genast de kan tänkas vara hungriga, sett till att de har ordentligt med kläder på sig (lite för mycket också), låtit dem sova och vila då det behövts, inte tappat nerverna (okej, till hälften en gång men det var för att båda galltjöt utan egentlig orsak), inte varit till barer eller nåt.

Resan var bra och jag är så nöjd att vi gjorde det. Det var full undehållning från Arthurs sida och det var så roligt att se hur han upplevde alla saker. Lite uttröttande var det nog också, speciellt då Sander första natten vaka i nästan 3 timmar och andra natten stånka igenom hela natten när han fått lite ersättning. Och sen är ju inte Arthur så lätt styrd, han gör vad han vill och man måste hela tiden vara uppmärksam.

Kändes som om vi inte hann med nåt. Vi åt på båten, var i lekland och gick en runda i tax freen och sen var det sovdags. I Stockholm hann vi inte heller. Vi var på förmiddagen nån timme i Skansen och sen en snabb runda via Åhlens före vi for till båten. Borde definitivt varit åtminstone en natt. Stockholm var igen så fint.
En gång var jag in på dansplatsen, det var för mumindiscot. Arthur fick krama mumin och var så söt. Han var otroligt duktig hela resan men ville bara ha mamma till allt. Jag kände mig otillräcklig och Micke kände sig onödig. Småjobbigt.
Sander var toppen resesällskap. Nöjd hela tiden och sov så gott i sjalen i Stockholm. Han åt massor, sket massor och sov massor.
Arthur bekanta sig närmare med asfalten på Skansen och har nu en vackert röd näsa. Det var förresten värsta stunden på resan. Arthur blöder och skriker och vill till mammas famn, men Sander är i sjalen så jag måste få ut honom och han skriker och Micke vet inte vad han ska göra... Men det löste sig och vi gick och titta på björnarna. Arthur har under resan levt på ketchup, franskisar, smör, banan, russin och röda grönsaker. VÄldigt selektiv och bara själv.

Busen

Sätta tusch i näsan är ju roligt! Och dethär är en glad sjåpmin, eller några sekunder efter den. Han ha inte ännu lärt sig att vår kamera är långsam.

Reseredskap

För mycket valmöjligheter är jobbigt. Imorgon far vi på kryssning och frågan är ju vad vi ska ha med för bärredskap och vagn.

Dubbelvagnen ryms inte i hytten så den är utesluten. Vår enkla teuntonia spirit ryms, men är stor, så det blir vår babyjogger resevagn. Tar också med vagnkassen så kan Sander sova i den på natten på båten. Sku i och för sig också kunnat ta med båda enkelvagnarna men då sku vi båda hela tiden måsta ha koll på varsin vagn.

Sen släpar vid med ergo bärväskan som Arthur kan bäras i (borde så köpt manduca som å sku funka för Sander ren) medan Sander är i vagnen. Tänkte lämna vagnkassen på båten och ha honom bara i sovpåsen i vagnen, då kan Arthur sova i vagnen när det blir dagssömn dags för honom. Och när Arthur sover så sätts Sander i hug a bub bärsjalen. Sen tänkte jag ännu släpa med ringsjalen som är snabb att använda och där kan Sander vara på båten när vi äter och så och inte vill vara i vagnen. Sen ska vi också ha selen åt Arthur så att han inte springer under bilar. Massor att komma ihåg.

Hur mycket lättare sku det inte vara om man inte hade så stora valmöjligheter? Och ja, människor utan barn hängde nog säkert inte med i denhär texten.

När kommer nästa barn?

Har ju ofta skrivit att jag vill ha tre barn, är inte helt säker på det längre, två kan vara helt tillräckligt. MEN, ifall det nångång kommer ett tredje barn så finns det vissa kriterier som måste uppfyllas först:

-Arthur och Sander skall sova hela nätter i eget rum och jag ska vara redo att ha dem i eget rum.
-Båda ska äta själv, klä på sig själv och vara torra.
-Båda ska kunna gå själv och inte behöva vagn.
-Jag ska ha studiera klara.

Arthur behöver mig så mycket ännu och jag känner mig hemsk som inte alltid kan ge vad han vill. Han har blivit ännu mammigare sen Sander föddes och om han inte hela tiden ser mig i tex butiken börjar han skrika. Sander äter och stånkar och pustar mycket på natten och det kan ibland väcka Arthur, men så länge jag är där somnar han genast om. Alternativet att gå ut ur rummet är också dåligt, om han vaknar och tittar omkring och jag inte är där är det paniiik. Så, ifall det blir någon trea så måste dessa pojkar åtminstone vara över 3, 4, 5. Absolut kriterium. Ingen skillnad hur babysjuk jag blir. Dessutom kan man helt säkert njuta mera av babyn när barnen är lite större.

Fredagseftermiddag på stan

Arthur behöver en rock, jobbigt att alltid klä på halaren och fleecen skyddar inte mot vind. Så vi for alla till stan. Hade först tänkt sjala Sander men bestämde för att testa hur det går med dubbelvagnen. Det gick utmärkt.
Den ser ju rätt stor och skrämmande ut men vi har hittills rymts in allestans, vi åka metro till centrum och det gick också bra. Den är helt sjukt lättstyrd, lika som teutonia spiriten (är halva denhär, enkelvagn), om inte kanske ännu lättare när den är så stabil. Handtaget kan också sättas helt som man vill. Det var bra köp.
I Jesper Junior hitta vi ingen billig rock, men Arthur hitta skyltfönstret!
Sander sov hela tiden.
Vi gick till Rax och äta pizzabuffet. Här stal Arthur en lökring men gilla inte, jag gilla inte heller. Mickes kycklingklubbar var däremot otroligt goda enligt Arthur. Annars var ärter, ananas och pizzabröd det som gällde.
Han ska bara äta själv, så tomatsoppa gick inte ner. Rätt länge orka han sitta, men sen blev han hyper och sprang omkring och glädjetjöt i forum. Fasar för vår kryssning.

Sen kom vi hem, Arthur satt på nya rocken och jag satt på tvn för att han sku lugna sig. Som tur hjälpte det, men jag är helt slut och då var vi två vuxna.

Varför ej ersättning?

Min blogg låter mig inte svara på kommentarer (eller logga in på låsta bloggar), men nog skriva inlägg, så det blir svar här.

Peppe fråga varför jag inte vill ge ersättning åt mina barn.

Orsaken är inte för att jag tycker att bröstmjölken är så ren och därför så bra. Försöker nog ge så ren mat som möjligt åt också Arthur, men nu får han också färdiga saker och snabbmat ibland.

Jag vill helamma för att jag vet att det borde funka och att det här är helt normalt, har läst för mycket om det och kan därför inte påstå att det inte funkar eller att mjölken är slut. Sen är jag också rädd att min knappa mjölk börjar minska om han får ersättning, och det är lättare att inte vara beroende av flaskor och burkar. Sen så är en stor orsak också ekonomisk. Vill inte betala för nåt som man kan få gratis. Sen vill jag på resa på hösten och vara på stugan på sommaren och vill inte släpa med flaskor och burkar då. Så det är nog mest bekvämlighet det är frågan om, och för att jag VET att det funkar, och för att ersättning blir dyrt och krångligt (ifall mjölken minskar massor).

Dagens funderingar

Stolta pappan med sin yngsta son.

Det enda jag saknar med graviditeten är en rund, hård mage. Nu är den korvig, degig och lös.

Mitt stora dilemma är om det är bättre att helamma och bära omkring på missnöjd baby på kvällen när det inte finns mjölk, eller att amma så långt det går och när baby blir förbannad ge några milli ersättning från flaska. Samma dilemma som sist alltså.

Sen har jag konstatera att jag helt fint kommer att klara av två barn när Micke börjar jobba. Vårt hem kommer att vara ett enda kaos, jag kommer att mata Arthur med McDonalds ostburgare, fryssoppor och annan färdigmat och sen kommer en unge att få vara missnöjd ibland. Jag gillar inte missnöjda babysar men har ren nu insett att Sander ibland också måste vänta, typ vid påklädnad av Arthur.

Jag såg fram emot att få en helt annorlunda unge denhär gången. Många säger ju att de genast märkte skillnad. Men jag är så överraskad när båda är så lika som baby, Sander är lite nöjdare och kan vara lite längre för sig själv, men annars så är det nog mera likheter. Måste ligga nåt i mamman, och i bröstmjölken.

Tror att Arthur just drack närdroppar. Micke är och klättra.

Jag klara av en vecka med godisdag, nu har jag ätit chokoglass och choko, bara för att jag tror jag blir piggare, fast jag vet att jag inte blir det. Kanske jag orkar lite bättre av det....

Micke är en helt toppen pappa och det kan inte vara lätt att vara pappa hos oss. Arthur har alltid varit mammig och är det fortfarande och Sander blir oftast nöjd med bröstet och då kan inte Micke göra nåt. Han blev riktigt rörd idag när Sander somna i hans famn och så var han så nöjd när Sander låg och sov i hans famn. Med Arthur sku jag aldrig kommentera om vad Micke gjorde med honom, utgångspunkten var att vi båda vet lika bra. Nå, så gick det ju inte, har jomsa om allt gällande Arthur. Men nu har det varit annorlunda, har typ inte påpekat om nåt gällande Sander. Så det är bra. Micke har också varit den som oftast blivit förbannad men nu har han varit så lugn, jag har gått över en miljon gränser och varit otrevlig men han har bara varit chill (för det mesta då).

Matvraket

Dethär är så vår Sander, och exakt så var Arthur å. Bästa artikeln nånsin.

Men växer gör han nog. 500 gram på 2 veckor och 2 cm. Han är nu ren 56 cm lång och väger 4370 gram. Och han är 3 veckor.

Tysta ner arga barn

Barn får vara arga, förbannade, ledsna och skrika hur mycket som helst för mig. Bara för att barnet skriker för att det är argt betyder inte att man som föräldrar måste ge efter, så sånt skrik är okej. Men om barnet skriker för att det är argt, då ska det få skrika. Att skrika är i mina ögon inget farligt sätt att ta ut sin ilska på, det är ju ett säkert sätt. Och barn måste också få visa negativa känslor, så länge det inte skadar någon. Men att som föräldrar bli förbannad på att barnet skriker och sen säga att det ska vara tyst (på ett otrevligt sätt, inte ens vänligt sätt) är inte okej. Om barnet är argt ska man väl fråga varför det är argt och låta det vara argt och inte bli störd och säga att va tyst, det är ju som att säga att jag bryr mig inte om hur du känner dig, sluta nu bara skrika. Sen tycker jag också att man inte ska lämna arga/ledsna barn ensamma, utan vara där ifall de behöver en.

Och ja, jag har nu lyssnat till våra grannar. Så roligt att bo i höghus. Sku kunna bli miljonär och flytta till radhus nu.

Mamma!

Jag med en liten nakenfis som söker bröst.

Arthur har helt på eget initiativ läst bok för Sander, han är inte så intresserad.

Jag tror att Arthur säger mamma och det låter nog så fint. Men jag har svårt att tro det, är så van att han inte säger nåt och har inte ens förväntat mig att han nånsin kommer att säga nåt.

Men imorse så hörde jag nån ropa mamma, helt klart och tydligt, och då stod Arthur med rumpan i vädret och jag sku torka. Efteråt har det också kommit helt klart och tydligt och riktat mot mig. Så kanske det är på riktigt denna gång. Det sku nog vara så fint det.

Sander 3 veckor och Arthur 1 år 8 mån

Arthur gav boken åt Sander när han sov

Sander är ingen nyfödd längre, har nu inte varit det på en tid. Tycker han är så stor ren. Han sover och äter och skiter och är vaken ibland. Jag orkar inte hålla koll på hurdant system han har eftersom det ändå är så varierande. Men på kvällen är han mest vaken och då ska det ätas hela tiden, och när det inte duger eller då brösten är tomma så ska han bäras och vaggas, men det är bara på kvällen. Sen börjar natten typ mellan 10 och 12, och han somnar bara då han tycker att han fått tillräckligt med mjölk, funderar allvarligt på att börja ge flaska åt honom till kvällen, sku underlätta så för nu vill han typ ha 4 fulla bröst på kvällen. Han skiter ofta och mycket och sen spyr han också upp mjölk, ibland direkt ibland efter nån timme. Ovana föräldrar som vi är har vi aldrig nån trasa i närheten just då. Han sover i vår säng på natten och på dagen i sitter/vagnkasse/vår säng/sjal. Han är rätt nöjd av sig.

Arthur vill också sitta i babyns bilstol =)

Arthur har blivit storebror och det påverkar ju förstås honom, sen är han också annars inne i en rolig ålder, om inte saker går som han vill så är det skriiiik, speciellt då han är trött och hungrig. Han vill vara baby och vill vara i Sanders saker och ha Sanders vantar och tutt och så. Men jag ser det inte som ett problem. Så länge Sander inte använder dem kan Arthur leka i dem. Jag vill inte att han ska måsta känna sig stor och vill aldrig ha det som argument för honom, "att nu är du stor och måste kunna dethär eller vara såhär". Att klotta är han speciellt facinerad över, och han häller hela tiden ut mjöken/doppar nåt i vätskor och bara klottar nåt otroligt. Själv äter han inte ännu heller, men ibland visar han ändå tecken på att nu ska han äta själv, då oftast med fingrarna. Han kan äta puresoppa med fingrarna å. Med pottande är vi på samma stadie som vi varit länge på, hemma är han blöjfri men när vi far nånstans har han blöja. Problemet är att han är rädd att sitta på stora wc:n och sen kan han inte hålla sig än och inte heller säga att nu kommer det. Men det är sommarprojektet. Han tycker om att rita med tucher, gunga och leka i sandlådan. Att busa med pappa är också pop. Och duplon och bilar och fordon av alla de slag.

Det var mina två härliga söner det. Älskar dem nåt så otroligt massor.

Beslutet

Äntligen har vi gjort ett beslut gällande Stockholm. Vi gör bara en dagen i Stockholm kryssning, men vi gör iaf det. Det föll slutligen på priset. Om vi sku ha gjort en hotellnatt i Stockholm sku vi sen inte haft råd att äta gott och kanske shoppa nåt. Och nu blir det ju lättare när grejer kan förvaras i hytten. Så på söndag far vi. Och jag väntar så. Hoppas bara att Sander somnar före 12 och inte skiter en miljon gånger på natten (har bytit 3 skitblöjor inatt!) och att han inte väcker Arthur. Men det ska bli roligt, en resa främst på Arthurs vilkor. Om vädret är fint far vi till Skansen, annars blir det säkert en tur till centrum, sku gärna köpa lite böcker och sen gå i åhlens barnavdelning. Åt mig ska jag inte köpa nåt, jag är ännu stor. Har 3 kg kvar sen graviditetens början och tror att det först försvinner när jag slutar amma.

Sängdags

Högklassig underhållning! Han titta säkert i 10 minuter helt nöjt på den blåa nallen. Otroligt.

Sen ville Arthur hälsa på. Här ger han en kram åt Sander. När Sander var utan tutten försökte han skuffa på hans ansikte och först förstod jag inte varför, men det var ju för att han sku kunna ge en puss på munnen. Och så fick Sander en puss av Arthur. Busen Arthur är nog så otroligt söt.

Å nu har Sander datamys med mamma medan pappa nattar Arthur. Inatt hoppas jag få sova lite mera, hoppas det var kolsyran som gjorde förra natten så orolig.

"Sovit jättedåligt"

Igår kväll, och kvällen före det, natta jag Arthur samtidigt som Sander sög bröst. Varje gång Arthur nästan somna blev Sander förbannad på det bröste och vi måste byta. Till slut satt jag i sängen och hängde med håret vid Arthur så att han med ena handen höll i det och med andra i lastbilen och somna. Sander fortsatte med bröstet och typ halv 11 somna vi båda igår. Sen har Sander skitit, vaknat och ätit 12, 2.15, 4.15 och 5.45. Och inatt hade han så ont i magen efter amningen att han bara pusta och tjöt efteråt varje gång. Kanske det var för att jag drack massa vichy och jaffa igår kväll. 6 vakna Arthur (som vanligtvis vaknar 7) av att Sander grät och inte kunde somna om efter matning. Igår vakna han också 6 för att han föll i golvet medan jag amma Sander. Och när Arthur vaknat så börjar dagen.

Micke har fått sova två nätter helt i fred, hur länge som helst, inga gråt, inga amningar, inga nattningar, inget! Det första sak saken han säger när vi idag kom hem var att han sovit jättedåligt inatt (hade vaknat några gånger och inte kunnat somna om). Så om han sovit jättedåligt, vad har jag då gjort? Ja, iaf så är det nåt jag inte rekommenderar att man säger åt mig efter tidiga mornar, roliga nätter och tuffa nattningar.

Snart till Pojo.

För att inte få för tråkigt så ska jag packa mina små pojkar in i bilen idag och köra till mamma i Pojo. Jag är ingen bra chaufför och jag har max varit 5 timmar ensam med båda hittills.

Micke ska bli här och städa och göra vad än han vill. Han har en lång städlista, det har min mamma sett till, hon tycker det var fräckt att han får ledig tid. Men det är Arthur som har roligast i Pojo med hunden och sin Murre, så då tyckte jag det var bäst att han också fick komma med.

Stockholm kanske?

Jag är ressugen. Så jag fundera Stockholm, två nätter på båt och en natt på Scandic Hasselbacken. Nästa veckoslut sku passa bra, fara på lördag och komma hem på tisdag. Sku vara roligt att komma bort.

Men sen är det ju en massa att fixa och fundera på. Hur ska vi sova? Hurdan hytt? Vad för vagn och bärgrejer med? Finns det pottor (för jag tror inte ens att Arthur mera kan skita i blöja)? Och kan Sander resa helt utan nån ID, han har ju inte ens kela-papper? Och hur ska vi i så fall få med någo saker som blöjor och miljarder byteskläder åt Sander? Och är det nu värt att sätta typ 500 euro på det när vi ändå borde börja fundera på bostadsköp?

Ja. Så jag funderar vidare. Sku nog vara roligt att fara, men sku inte borda vara alltför trött.

Denhär dagen

Dagarna bara går. Idag är Sander 2 veckor och han har troligen nån öka mjölkproduktionen fas på gång. Tycker han konstant varit vid bröstet idag. Var på kvällen till Sea Horse och äta med några kompisar och Sander bara bodde vid bröstet, då hade han också sugit länge före och sen konstant i 1½h efter hemkomst. Hoppas det ökar snabbt. Sen har han å lite luft i magen och stånkar och stönar för att få ut det, men som tur hjälper bröstet till det med. Bröst är nog bra, medicin för alla problem små, små kan ha.

Förutom att amma och äta ute har jag också varit till parken med alla och sen fixat god blåbärspaj. Första gången jag laga bottnet själv och det var ju hur lätt som helst. De va de.

Balansgång

Har snart i två veckor ren varit tvåbarnsmamma. Dagarna bara går och jag väntar på att få sova, så har inte hunnit fundera så mycket över att jag faktiskt har två barn nu. Men det har jag.

Jag känner mig otillräcklig och lite trött. Jag sku villa ha det nya livet mycket i famnen och mycket nära, men jag ser på Arthur att han inte riktigt gillar det. Så när Arthur sover/är ute försöker jag vara så mycket som möjligt med Sander och när Arthur är hemma så försöker jag fokusera på honom. Sen måste jag också sova genast jag får möjlighet för mornarna blir rätt tidiga när Arthur kräver att jag stiger upp med honom. Ibland känner jag mig fräck mot Arthur som fixat en ny unge till huset, han behöver ju ännu så mycket. Men jag vet också att Sander behöver närhet och uppmärksamhet så det måste fås att balansera. Migsjälv har jag nog inte hunit tänka på så mycket, ser till att sova så mycket det går, äta och dricka och ta en dusch nu som då. Med Micke orkar jag bara diskutera helt bassaker, men det gör i och för sig att vi grälar rätt lite.

Sen sku jag villa bort från var vi nu bor. Jag sku villa att det sku vara lättare att komma ut och att man sku tex kunna grilla ute. Sen sku också Mickes arbetsresa förkortas med typ halvtimme om vi inte bodde här inne i stan. Men det betyder att vi måste sätta in oss i hur lån funkar, försöka få nåt lån och bestämma var vi sku bo. Med tanke på mina studier är dethär en toppen plats, men med tanke på Mickes jobb är det långt och med tanke på barnen är det inte ett bra ställe. Men frågan är ju sen vad och vart? Radhus i Esbo sku passa mig bra, men nåt vi aldrig har råd med. Så är radhus i Lojo då lika bra, eller blir liten höghuslägenhet i Esbo bättre. Och var i Esbo? Vill ju att det ska finnas klubbar och parker och aktiviteter. Suck, vad jobbigt att leka vuxen.

Me and my kids

Arthur med köksredskap i munnen å Sander vill ha bröst.

Här sitter vi alla framför tv och tittar på vad som händer nån kilometer från oss. Sku ja leva mitt gamla liv sku jag säkert vara där och troligen också på väldigt roligt humör. Nu ammar jag istället min andra son.

Lekgrottan

Idag ville jag göra nåt, komma bort. Alternativen var Sello och deras HopStop eller Helsingin Leikkiluola 500 meter från oss. Det blev ett första besök till leikkiluolan. Stället var stort och där fanns mycket roliga grejer, speciellt för äldre barn. Men vår kära fordonsfantast Arthur fastna för två grejer: en grävmaskin och en lastbil. Grävmaskinen sku han hela tiden ha i handen, så så mycket annat gjorde han inte än att höll i den. Vet inte riktigt om det därför var värt 7 euro.
Fick honom med i hopptornet genom att lova att Micke vaktar grävmaskinen. Ändå klara han sig utan den i bara typ 1 minut å sku sen bort.

Å Sander bara sov så sött. Idag har han igen bara sovit.

Hade rätt

Vad bra jag var på att förutspå Finlands placering i eurovisionen! Tror det sku ha gått lite bättre om han sku ha varit efter några snabba bang, bang låtar, men som första låt var den för lugn.

Men jag missa ändå största delen av eurovisionen, gick och sova med Sander efter Sverige för ögona hölls inte öppna mera. Och helt bra att jag gick eftersom hela familjen var vakna och skrek halv 3 på natten. Ena sku ha mat, andra sku ha mamma (och absolut inte pappa), sen sket ena och alla måste upp för andra kunde inte bli med mamma i sovrummet och jaa... Kaos!

Och med mina förutspå talanger kan jag ännu konstatera att Finland idag förlorar mot Sverige. Så är det bara.

Lättare med ersättning

Jag förstår att man inte orkar med amningsrumban, speciellt inte om man har äldre barn. Ännu mera förstår jag det om man största delen av tiden är ensam och har äldre barn.

Här har vi helt skippat ersättningen till kvällen sen det förra amningsinlägget, och det har gått helt bra. Idag sku jag ju nog gärna ge igen, men nu har vi inte mera. Suck.

Jag tycker att det bästa är att amma, och jag vet ju att det blir lättare med tiden, men det sku vara härligt att inte vara så bunden. Tänk att kunna gå ut till parken med Arthur och lämna Sander hemma med Micke eller att kunna gå och natta en Arthur som så gärna sku bli nattad av mamma och Micke sku få häva in lite ersättning.

Om jag var ensam och Micke inte nu var hemma sku det inte gå, det sku vara omöjligt att vara fast med amningen hela kvällen och inte alls hinna med Arthur. Så nu förstår jag varför man väljer att inte amma, sist gjorde jag det inte riktigt.

Annars så är Arthur helt megasöt med Sander. Han pajar hans huvud så fint när jag ammar å så talar vi lite om kroppsdelar och visar dem på Sander. Idag när Sander somnat i min famn efter amning visa Arthur att Sander ska sättas i sittern så att han kan komma i famnen så att vi sku kunna titta på youtube. Sötis.

Oförutsägbart

Små babyn är så oförutsägbara. Igår sov Sander typ hela dagen och var bara nöjd. Idag har han bara sovit korta snuttar och bott vi bröstet. Ätit, somnat lite, ätit, spytt ner sig, krävt mera mjölk, skitit, ätit, sugit.... Är femte outfiten han nu har.

Och Finland kommer inte att klara sig bra i eurovisionen. Varje år är det samma sak, det förutspås framgång, men Finland kommer ändå att vara i botten femman.

Störande

Bloggen har haft problem hela dagen och nu fattas också de nyaste inläggen. Det gör mig otroligt störd och lusten att blogga försvann.

Men sku ändå bara blogga om Sanders dag. Han har bara sovit. Helt otroligt att en baby kan sova så mycket. Och sen har han nått födelsevikten och vuxit 2 cm på 9 dagar.

Självklart den fjärde

Jag borde ha förstått att Sander sku födas den 4:e. Nu när jag insett det är det ju helt självklart att han sku födas just då.

Vi förlova oss den 4.1. Den 14.2 gifte vi oss. Den 24.9 föddes Arthur. Så självklart sku Sander då födas den 4.5. Det är nåt med siffran 4 och oss. Dessutom är Arthur döpt den 14.11.

Tenten

Jeee. Jag kom igenom tenten. Dåligt gick det ju, fick 25/40, men det var godkänt och det var målet. Så nu hade det ingen skillnad fast jag räkna fel och Sander föddes före ksolan börja =)

Hjärtskärande 2

Fortsättningen på nattningsdramat fortsätter:

Arthur bara grät så när Sander släppte bröstet lämna jag honom i vardagsrummet och gick in till Arthur och tog över. Arthur lugna sig sen efter en stund och börja förbereda sig för sömn. Då börja Sander skrika efter bröst och jag hörde att tutten verkligen inte dög (det här var typ 10 minuter efter att han själv släppt bröstet).

Så fick ropa att Micke ska hämta dit Sander så att han sku få bröst. Arthur tyckte det var roligt att Sander kom dit och börja paja honom. Sander blev nöjd med bröstet, Arthur höll mig i håret och jag hade obekvämt som fan (hatar att amma liggande, får inget bra grepp åt ungen och måste hålla bort bröstet så att han får luft och så gör det ont och...). Just när Arthur sku somna så konstatera Sander att det bröstet var skit och så blev det vändning som drog ut på Arthurs somnande ännu en 10 minuter. Men han somna och allt sluta bra (förutom för mina stackars bröst).

Och jaa, fasar för när Micke har sin första kvällstur den 5.6. Hur ska jag sen kunna hålla två nöjda samtidigt vid nattning.

Hjärtskärande

Micke fick slita Arthur ur min famn för att fortsätta natta honom (blev pottpaus i nattningen) och nu hör jag bara hur han gråter halvt hysteriskt, han sku så villa att jag var där med honom. Men det är en annan som vill ha mitt bröst och utan det så skriker han igen...

Känns inte alls bra, inte alls.

1 vecka

Idag är det en vecka sen jag blev tvåbarnsmamma. Dagen till ära våga jag titta på videosnutten som är filmad just då Sander kommer ut (våga inte ha ljudet på i början för man ser ren att jag bara vrååålar). Det var jättefint att se, jag börja genast berätta åt honom hur härligt det var att han var ute och att mamma och pappa är här och att han har en storebror och att han är älskad. Blev helt tårögd (och brösten börja läcka...).
Och sen så att ingen ska längta till en förlossning (speciellt jag, som ren lyckats glömma den totala smärtan) så är här en fin bild då det gör helt jävla ont. Vrålar bara och spänner fötterna. Så värst vacker var jag nog inte då jag födde.

Och hur sover vi nu då?

Bild ur det verkliga livet med obäddade sängar

Hade ju mycket funderingar på förhand om hur vi sku sova så tänkte nu berätta hur vi sen sist och slutligen gjort. Eller hur vi nu gjort i 1 veckas tid. Längst till höger är Arthurs säng, där somnar han en 9-tiden. Sen sover Micke, sen jag och sen Sander längst till vänster, där var han ligger på bilden. På vänster är Sanders spjälsäng och i den vagnkassen och där sover han ofta på dagen. Har inte ens försökt ha honom där på natten, har honom då helst nära så att jag vet att allt är bra. Senare tar vi kanske bort väggen från den med så har vi totalt utrymme på 3 meter (1,80+60+60). Dethär funkar faktiskt helt bra för oss. På natten har nog Arthur nu klättrar över Micke och kommit mellan oss för han vill vara nära mamma, men fast vi alla ligger i stora sängen så ryms vi helt bra. Arthur störs inte mera (bara första natten) av Sanders ljud så alla sover bra.

Det enda i sovväg som sku få ändra är att Sander sku somna lite tidigare, för Arthur kräver att det är jag som stiger upp med honom 7, så då är det inte skoj att amma till 12. Men sen efter maratonmningen har Sander sovit 3-4 timmar och vill sen efter det äta med 1-2 h mellanrum, så det är ju igen helt ok. En sovande sötis, som nog liknar storebror rätt mycket.

Maratonamning 2

Jag hitta en bra sida som förklara maratonammandet här.


Så idag är jag laddad. Jag ska amma halva natten, iaf ända tills semifinalen i eurovisionen är slut. Har haft en veckas paus i godisdagar och fortsätter ännu denhär veckan. Så nu ska jag mumsa i mig lite shokolaku.

Mina pojkar

Sötaste "stora" Arthur.

Arthur vet att man ska posera, Sander tappa tutten.

Den bästa bilden av de två bröderna. Omöjligt att få bra bild.

Arthur hjälper till =)

4 funderingar från idag

Sander vet ren att han är tvåan och att han måste vara nöjdare än Arthur. Idag låg han så snällt i sittern så jag hann både duscha och läsa på tent.

Att gå och skriva tent med Sander 5 dagar var inget problem. Han var en ängel och sov största delen av tiden och åt lite. Hade fått ett eget rum så det var inget problem. Problemet var mera att det inte är smart att skriva tent 5 dagar efter förlossningen när babyn ändå inte sover så mycket. Tenten sku ha varit lätt om min hjärna över huvudtaget sku ha fungera och nåt jag ens läste imorse sku ha fastnat. Tror inte ens att jag idag sku ha fått 2+2 rätt, så nu hoppas jag att bedömningen är snäll och att jag på nåt vis får ihop hälften.

Han blir bara sötare hela tiden =)

Idag var första gången jag var ensam med båda pojkarna i 3 timmar. Bestämde mig för att göra min dag ännu mer spännande så tog dubbelvagnen och gick till r-kiosken efter ett megapaket HM kläder. Det gick förvånansvärt bra fast händerna var helt fulla när vi kom in, hade lovat Arthur att han får se på shaun the sheep så han kom rätt snällt in idag. Sander sov. Dubbelvagnen är toppen, helt sjukt bra att köra och styra och ryms just och just in allestans.

Nån har ritat sig i pannan...

Och hur har Arthur tagit allt då. Nå, svårt att ännu säga, men han är otroligt busig. Men det har säkert att göra med att jag har så svårt att agera, sitter i soffan med bröstsugaren (Sander) och säger att han inte ska göra nåt men kan ändå inte avbryta det utan måste kalla på Micke. Lillebror har han ännu inte fäst så mycket uppmärksamhet vid, mera vid lillebrors tutt och trasor. Men nu har också lillebror börjat få kramar, Arthur sätter huvudet mot hans kropp och det är så sött. Sen glömmer han också att gå på pottan och kisar lite allestans, säkert för att vi glömmer påminna.

Önskar att det också på kvällen såg ut såhär. Måste vara så skönt att somna mätt och belåten.

Och amningen. Med Arthur strula det lite hela tiden och nu gör det det ju också lite och jag blir så besviken på min kropp. Annars funkar den ju så bra så varför sku den inte också gällande amningen kunna göra det. Jag tror ju att de flesta kan amma och att de som också gör det kan helamma och jag sku så gärna hel hel amma, så jobbigt med tuttflaskor och sen så ska det ju gå, så har naturen fixat det. På dagen funkar allt bra, Sander blir mätt och är nöjd, men på kvällen tar det till sist slut, det kommer helt enkelt inte mera. Att nonstop suga på bröst i flera timmar och endast få några droppar gör ingen glad. Jag blir till sist störd för att ungen bara ska suga, fast ju felet egentligen är i mig. Så han får till slut ersättning och blir nöjd och somnar, men så vill jag inte ha det. Sku så villa att nån amningfanatiker sku förklara åt mig vad jag skall göra. Hur skall jag få det och funka utan ersättning?

Nu ska jag på tent

Nu ska jag göra nåt så otroligt smart (jag är sarkastisk och menar dumt). Jag ska gå och skriva tent. Tar Sander med och sätter honom i sjalen och hoppas han sover snällt hela tiden. Det smarta med att skriva tent nu är att mitt huvud inte alls funkar, ögona sku bara villa vila och jag har just och just hunnit se över föreläsningsmaterialet snabbt idag på förmiddagen.

Men jag vill sen så gärna få bort kursen och hoppas jag kan samla ihop hälften rätt och sen ha kursen borta. Att sen tenta med två barn i augusit verkar alltför krångligt.

Maratonamningar

Det finns en sak som jag inte gillar med nyfödda, eller med den erfarenhet av nyfödda jag har, och det är maratonamning på kvällen. Jag brukar gå och sova 10 och jag uppskattar inte att sitta uppe till klockan 1 och bara amma, amma, amma. Det var helt lika med Arthur som nu. Barnet somnar vid bröstet men genast man flyttar på det så vaknar det och ska slutligen ha mera och så håller det på ända in till sent på natten. Och det ska vara mera i flytande form, inte så att tutten och bara sugande duger då.

Därför har Sander nu i 4 nätter till slut fått lite ersättning, sådär 10-20 ml. Mina bröst har varit döda och tomma efter flera timmars amning. Igår var det så igen, försökte gå och sova med honom efter 11, efter 2-3 timmars amning, men han sku inte sova. Så Micke och mamma fick ta honom och de hade slutligen matat i honom 40 ml ersättning och satt honom brevid mig och så sov vi båda till efter 4. Det var så skönt. Speciellt då morgonen idag först börja 8. Helst sku jag inte alls ge nån ersättning för det är så skönt att inte vara beroende av det, men det är också så skönt att bara kunna gå och sova när man är helt döslut och brösten är helt utsugna.

Stugdag

Är det inte sött? Båda sover till och med mot samma håll. Sander var trevligt resesällskap. Han sov i 5 timmar (tog nog lite matpaus men aldrig så att han öppna ögona).
Här nånstans befinner sig den 3 dagar gamla mannen, eller är han 4? Det som är skönt med att varit hemma sen dag 1 är att allt känns så jättevant nu och som om han varit här hur länge som helst.Det var jättefint på stugan, Arthur förstod inte riktigt att man kan gå själv i terräng...

Äventyr

Vi har äventyrat. Igår körde jag, själv, ensam, på check med Sander. Det var stort. Sen var vi ut med vagnen första gången å.

Å nu, nu ska jag, Arthur, Sander, mamma och hunden till stugan i Lojo. Sander ska få sjala å få lite frisk luft. Han sover förresten bättre själv än Arthur. idag 2½ h sådär bara, Arthurs rekord va väl 55 min.

Tack livet, tack!

Just nu är jag så otroligt lycklig, så otroligt, otroligt tacksam och tycker att livet är det finaste nånsin. Sånahär stunder måste dokumenteras för de uppmärksammas alltför sällan.

Micke och Arthur var ut till parken och jag amma Sander, läste mail, fundera på skolsaker och förberedde lunch. Allt var så lugnt. När allt var klart la jag mig ner brevid Sander och konstatera att allt är så fint i mitt liv. Tänk att jag faktiskt fått de två finaste pojkarna i hela världen. Tänk att också den andra graviditeten gick så bra enda till slutet. Vi är så lyckligt lottade, så otroligt lyckligt lottade. Två friska barn som genast kommit till oss då vi önskat. Ofattbart.

Och sen kom Arthur hem och han hade somnat i vagnen, de hade busat så mycket ute, och så fick jag klimpen i famnen (för en klimp är faktiskt vad han är, orkar just och just bära honom) och så börja mjölken bara droppa från mina bröst och Arthur hade fått målfärg på sin vårhalare men allt var ändå bara så fint. Han var så söt där han sov. Och sen sov båda pojkarna en stund i sovrummet och allt var bara så fridfullt, så harmoniskt och fint.

Och idag kommer ännu mamma och hunden hit och då kan jag njuta ännu mera. Hon ska få städa och bära baby och underhålla Arthur och jag ska bara njuta och ta det lugnt. Härligt att med gott samvete kunna ta emot hjälp denhär gången. Med Arthur kändes det som att jag måste klara allt själv, nu tänker jag mest på Arthur då jag vill ha hjälp, jag vill att han också ska ha det bra och inte komma ihåg att mamma är tråkig och bara ammar.

Ja, livet är nog bara så perfekt just nu. Och Micke är också så fin och snäll och förstående. Och så har vi ett oöppnad paket Ben&Jerry i frysen. Kan det bli bättre liksom?!

Storebror

Storebror fick igår fara med pappa och köpa amningsdyna. Nåt jag alltid ångra att jag inte hade med Arthur men alltid tyckte att det var för sent och dyrt att köpa. Storebror är en pajas. Jag har också börjat få lite mjölk i brösten så lillebror sov rätt mycket inatt och sover idag också mycket mera än igår då det bara var bröst som gällde. Storebror vill också sova där lillebror sover, fast han inte riktigt ryms.

Kort presentation

Hej! Jag heter Sander och är nu 35 timmar gammal. Jag har inte haft ögona öppna många gånger sen jag föddes och jag har också röda och uppsvällda ögon. Min mamma var en dålig mamma och satt en tutt i munnen på mig, hon uppskatta inte att jag konstant (4,5h av förmiddagens 5) sög på bröstet. Hon är nog medveten om att det inte är bra för amningen, men mitt grepp är bra och hon är trött och har sjuka bröst.

Första natten som 4

Första natten som 4 var allt annat än en dans på rosor, fundera nog flera gånger över vad vi gett oss in på.

mini sku ha bröst i munnen konstant och sova nånstans kunde han ej. Väckte Arthur några gånger så fick försöka sova med honom i andra rummet. Så jag halvsatt på en madrass med honom i famnen fast i bröstet och så fick jag ens lite vila. I en timme kunde jag också ligga med honom bredvid och sova.

Arthur vakna efter 8,5 h sömn och kom och söka mamma. Han var inte nån solstråle.

Önskar att mjölken sku rinna till snart så att han sku suga mindre.

De finaste

Arthur va lite blyg för babyn först och ville kramas med mig och gömma sig. Snabbt blev han bekväm och vi sku sätta sockor och vantar på, han gav täcket, sen sku ha mata i ost, paja, pussa, krama och härja och klättra på och över. Kanske vi ändå borde skaffat en vaavi, finns ingen säker babyplats.

Å nu sku Arthur få somna så att jag och minimini kan gå före han igen ska suga bröst. Han gillar också att suga.

Min andra förlossning

Dethär är långt men såhär var det:

"Klockan är 7 och jag går på högvarv och kan inte sova, vill skriva ner min historia nu då jag minns som allra, allra bäst. Denhär natten är den absolut tuffaste och händelserika i mitt liv. Jag börjar nånstansifrån.

Vi kom till barnmorskeinstitutet sådär kvart över 9, vi fick gå och vänta till väntrummet för de hade skiftbyte, inget problem med det. Jag hade inte så stor skillnad var jag föder så för mig var det inget problem att det blev här, dethär var också mycket närmare. Vi fick dessutom en finlandssvenska barnmorska så allt var toppen. Så även denna gång hade vi endast en barnmorska genom hela förlossningen.

Första hjärtkurvan var tagen typ halv 11 och nästa togs 1 timme senare. Då 11 var jag öppen 6 cm och det kändes bra, hade inte ännu då haft nån sorts blödning eller slempropp eller nåt, så jag var förberedd att det inte sku ha gått så långt. Ont hade jag nog ändå då. Satt på en jomppaboll och skrek/sjöng dansa. För mig funkar det att vara i rörelse. En rolig värk höll jag i Mickes händer och dansa på bollen och skrek baila, baila, baila, en gång sjöng jag smurfsången. Försökte låta värkarna gå över mig men det var nog helt omöjligt sen mot slutet, men bra att jag hade doulan och Micke som påminde att jag inte sku spänna benen helt fullt. I nåt skede satt jag ockspå i gungstolan, under värken sku då Micke gunga riktigt hårt och jag skrek/använde rösten. Att vara tyst funkar ej för mig. Varannan värk hade jag kanske kontroll, varannan ej. I nåt skede satt jag också bara och svara nej på allt som frågades, och annars var svaret jag vet inte, följt av ett riktigt svar. Jag kom också ihåg att vara positiv, när det gjorde som värst och jag först skrek nej, jag klarar det inte, så ändra jag det till jag kan, jag är aktiv, det går och nåt jag kunde tänka på. Lätt var det inte.

Halv 1 tiden hade jag ont och kände lite att jag ville klämma så jag bad barnmorskan kolla hur långt jag var. Då hade jag också spytt några gånger. Det var 7-8 cm. Blev lite besviken, hade så ont och ville bort. I nåt skede svara nån att ingen taxi tar hem mig, måste väl ha varit påväg hem då. Men då sa barnmorskan att hon kan spräcka hinnorna och sätta på sladden på babyns huvudet, före det var hon efter pallen och det var nog bra det. Arthurs hinnor spräcktes när jag fick epidural, då var jag också 7 cm öppen, så jag tänkte det kunde vara bra nu å. Hon sa att värkarna kan bli intensivare och fast jag inte trodde det var möjligt så gjorde det så jäkla ont. Fick sätta mig på pallen genast efter typ 1 värk och fick sen lov att börja krysta (så glad att de spräcktes). Det kändes skönt att kunna göra nåt och inte bara ta emot ont, men det gjorde nog så jäkla ont. Krysta nog kanske 5 gånger eller mer, 15 minuter enligt pappren, innan huvudet var ute och i nåt skede kändes det som att nu spricker mitt bäcken. Men mitt krystande var så mycket mera koncentrerat och denhär gången bad jag bara en gång att hon sku dra ut barnet. När huvudet nästan var ute var det helt värst och jag förklara väl att jag dör. Skrek så mycket det bara gick. Men när huve kom gick allt snabbt och fick genast upp honom i famnen (och fick det på film, jag påminde mellan värken att det sku filmas) och allt lätta. Fick noll stygn men det var väl ett litet sår eller nåt som blev av, så för mig funka pallen utmärkt. Kände denhär gången också på huvudet och det gav mera kraft att arbeta, hade också varm trasa där nere och det var faktiskt skönt. Eller så skönt det nu kunde vara.

Sen upp i sängen och sen fick jag spruta i benet för att få ut moderkakan. Babyn fick k-vitamin. De fråga faktiskt om vi vill ge k-vitamin och det överraska mig, hade bestämt att jag inte orkar fundera på det så att han kan helt bra få det. Och inte känns det alltför hemskt att han fick det, tryggare när vi far hem tidigt. Denhär gången fråga de också om lavemang (?) och jag fundera på det för jag hade luft i magen (vilket ibland gjorde sammandragningarna tyngre) men konstatera att jag inte vill sitta på vessan hela tiden.

2 tog han bröstet och sög och sög, Micke sov i säckstolen. 4 var jag uppe på rummet, vi sku ha fått familjerum men då sku Micke ha måsta bli här hela tiden så nu for han hem och sova. Jag har inte sovit mycket, är så jäkla obekvämt. Har också svårt att gå rakt, är så ömt under revbenen.

Båda förlossningarna ha varit rätt lika, eller egentligen helt lika, förutom då att jag denhär gången inte hade epidural. Sen hade jag också lite blödning sist. Och sist spydde jag inte alls, men det var inte så farligt att spy.

Jag är så glad att det är över och fast smärtan är kort så är den nog så jätte, jätte hård att jag nog funderar om vår barnmängd sen ändå var här. Kanske jag nästa gång kör på helt neddrogad. Jag är stolt över mig själv att jag klara det, men utan Micke och doulan sku det inte blivit till nåt. Behövde Micke i varje värk och när den kom ropa jag Micke och han kom och ge handen eller krama mig eller hålla i mig. Är så stolt över honom, han gjorde så bra jobb och sku nog inte ha klarat det utan honom. Han måste vara där hela tiden, nära. Utan doulan sku jag ha tagit nån värkmedicin, det vet jag. Hon höll oss lugna och paja mina ben under värkarna och böt spykopp och var där hela tiden. Så bra att ha två hjälpande händer då jag bara slängde allt när en värk kom. Det var få, men helt sjukt intensiva timmar. Är inte avundsjuk på andra som ska föda, men är så nöjd över resultatet och att min kropp faktiskt klara det."

Hemma

Å så var vi hemma allihopa, har varit ren i några timmar och jag väntar så på att gå och sova. Kunde inte alls sova på sjukhuset, var obekvämt och ovant med nån annan i rummet. Skönt att vara hemma, fast nu Arthur är världens energiknippe

idag,på beräknad dag enlit mens, kl 1.10 föddes vår andra prins. smärtan va grym men ja klara d utan nåt å födde på pall. 3840 g å 52 cm

Aj 3

Nu far vi in till sjukhuset för att kolla att allt är ok och om det kommit nånstans blir vi där. Doulan har vi med oss. Vi far nu till barnmorskeinstitutet för kvinnis hade "sulku" och brydde sig inte alls och jag far gärna in före jag är dötrött.

Aj 2

Tack för fina kommentarer!

Min mamma var här och kidnappa Arthur till Pojo, säkert helt bra för alla men jag hade hela tiden planerat att de sku vara här, men säkert skönare för alla såhär. Han for också jätteglatt när han får fara och se på hunden Jigi.

Nu har vi gäster och äter scones och morotskaka, med 10 minuters mellanrum måste jag gå bort och gunga och har så jäkla ont.

Aj

Det är nog bra att man så snabbt glömmer hur sjukt det egentligen tar, och smärtan varar ju inte i så värst många dagar så så farligt är det ju inte. Men ont gör det nog, iaf för mig, helt jävla ont. Har väl sådär 1 minuts mördar sammandragningar typ var 10e minut. Kan inte fokusera på nåt annat då och ingen får absolut röra mig då (det fattar ju inte Arthur), å så vaggar jag framåtlutad omkring och känner hur ryggen typ bryts av på mitten och går in i magen. Men jag är glad över smärtan (iaf då jag inte har den) för det betyder att nåt händer.

Gissar på att det blir att fara in inatt, ännu är de inte så ofta och sen så har det inte heller hänt nåt annat (sådär i blod och flytningar och sånt). Kommer iaf inte att kunna sova inatt, det värsta är att bli överraskad av värk när jag ligger, testa ren under Arthurs dagsvila.