tisdag, maj 3

Aj

Det är nog bra att man så snabbt glömmer hur sjukt det egentligen tar, och smärtan varar ju inte i så värst många dagar så så farligt är det ju inte. Men ont gör det nog, iaf för mig, helt jävla ont. Har väl sådär 1 minuts mördar sammandragningar typ var 10e minut. Kan inte fokusera på nåt annat då och ingen får absolut röra mig då (det fattar ju inte Arthur), å så vaggar jag framåtlutad omkring och känner hur ryggen typ bryts av på mitten och går in i magen. Men jag är glad över smärtan (iaf då jag inte har den) för det betyder att nåt händer.

Gissar på att det blir att fara in inatt, ännu är de inte så ofta och sen så har det inte heller hänt nåt annat (sådär i blod och flytningar och sånt). Kommer iaf inte att kunna sova inatt, det värsta är att bli överraskad av värk när jag ligger, testa ren under Arthurs dagsvila.

3 kommentarer:

Pia sa...

Tsemppiä :) Snart har du honom i famnen!!

Sofia sa...

Härligt! Det är ju det här du har väntat 9 månader på :) Kämpa på nu med det sista!

Arnes mamma sa...

Lycka till ☼