Det finns en sak som jag inte gillar med nyfödda, eller med den erfarenhet av nyfödda jag har, och det är maratonamning på kvällen. Jag brukar gå och sova 10 och jag uppskattar inte att sitta uppe till klockan 1 och bara amma, amma, amma. Det var helt lika med Arthur som nu. Barnet somnar vid bröstet men genast man flyttar på det så vaknar det och ska slutligen ha mera och så håller det på ända in till sent på natten. Och det ska vara mera i flytande form, inte så att tutten och bara sugande duger då.
Därför har Sander nu i 4 nätter till slut fått lite ersättning, sådär 10-20 ml. Mina bröst har varit döda och tomma efter flera timmars amning. Igår var det så igen, försökte gå och sova med honom efter 11, efter 2-3 timmars amning, men han sku inte sova. Så Micke och mamma fick ta honom och de hade slutligen matat i honom 40 ml ersättning och satt honom brevid mig och så sov vi båda till efter 4. Det var så skönt. Speciellt då morgonen idag först börja 8. Helst sku jag inte alls ge nån ersättning för det är så skönt att inte vara beroende av det, men det är också så skönt att bara kunna gå och sova när man är helt döslut och brösten är helt utsugna.
2 kommentarer:
ja hur ska man hinna amma en i flera timmar och leka med den andra?!
Har tänkt mycket på ammnig sista dagarna. Hur har du uplevt amningen nu med pojken nr.2?
Jag hoppas att denna fas går över före Micke börjar jobba ( 1.6) för har ingen aning hur jag ska klara kvällarna med två.
Har upplevt amningen rätt lika hittills. Gör lika ont som sist och brösten är lika sönder, och på kvällarna krävs det mycket. Hade hoppats att vi inte alls sku ge ersättning denhär gången, men för mig är det ändå viktigare att barnet blir mätt när det finns ersättning.
Men denhär gången är jag van, jag vet hur greppet skall vara och jag är helt bekväm att amma varsomhelst.
Skicka en kommentar